tisdag 28 juni 2016

Ett jubileum jag inte tänker fira

Idag, den 28 juni 2016, är det exakt två år sedan jag fick min stroke. Inte direkt en dag jag firar, men det är ändå skönt att det gick så bra som det gjorde.

Jag låg på sjukhus i fem veckor. Ofta blir strokepatienter förlamade, men det blev inte jag. Däremot hade jag ingen balans och jag hade ett förfärligt dubbelseende.

Min stroke satt i hjärnstammen. Jag trodde att jag hade tur som fick den där och inte på höger sida av hjärnan som kan ge förlamning på vänster sida eller på vänster sida som kan ge förlamning på höger sida. Så lite jag förstod!

När jag var på återbesök någon månad efter att jag blivit utskriven sade den sjuksköterska som jag fick tala med:
- Under mina tretton år här har jag bara haft två patienter tidigare som har haft en stroke i hjärnstammen. Båda var förlamade från halsen och neråt.

Så visst hade jag tur, men på ett annat sätt än jag själv kunde förstå från början.

Jag har för längesedan ställt undan både rullstol och rollator. Kvarstående problem är värk i ena benet, oförmåga att känna kyla och värme med vänster hand och ett litet balansproblem när jag ska gå i trappor. Men det är småsaker jämfört med hur det kunde ha blivit. Det är trots allt skönt att leva.

6 kommentarer:

  1. Fantastiskt, Robert! Jag visste inte att du hade haft en stroke, men på något vis tycker jag ändå att du ska fira idag. Inte att du fick en stroke utan att du hade den stora lyckan att både få leva och fortsätta vara både rörlig och frisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan ju ligga något i det <3

      Radera
  2. skönt att det går bättre och bättre

    SvaraRadera
  3. Ja, tänk vilken resa du gjort! Jag minns också din blogg under den aktuella perioden. Är så glad att det har gått bra för dig! Du är en kämpe!

    SvaraRadera