Pang!

Jag var ute häromdagen och körde på landsvägen med jobbilen. Så kommer jag till ett ställe där jag tänker svänga vänster. Jag blinkar och stannar och väntar på att den mötande trafiken skapassera. Tar en titt i backspegeln och där kommer det en Volvo i hög fart.
Tjejen som kör hinner inte bromsa, utan drämmer in i bakdelen på min bil. Jag kliver ur och tittar lite förvånat på henne.
- Syns jag inte? frågade jag försiktigt.
Den unga kvinnan, endast 21 år fyllda, kliver ur och hon är ledsen. Hon tittar till sitt lilla barn som sitter i baksäten, och den lilla flickan mår utmärkt. Hon har inte förstått vad som har hänt och tur är väl det. Kvinnan däremot gråter. Hennes kamrat på passagerarplatsen är lugnare.
- Det är ingen fara, säger jag. Din lilla flicka mår bra. Ingen har dött. Det här får försäkringsbolagen ta hand om.
Jag förstår att det här var en stor chock för henne. Ingen mening att jag skäller på henne. Hon vet redan att olyckan var hennes fel. Jag frågar hennes kamrat om hon har körkort, och det har hon.
- Då tycker jag att du kör.
Jag ser ju att bilföraren inte är lämplig att sätta sig vid ratten just nu. Hon är alltför chockad. Vi skiljs åt och jag och bilföraren ger varandra en kram.
På kvällen ringer jag till henne för att höra att hon mår bra, och det gör hon.
Men bakluckan på min bil går inte att stänga ordentligt...