Piraten har ett målande språk, och det är en stor glädje att läsa hans miljö- och personbeskrivningar, även om historierna mycket handlar om mänsklig gemenhet.
Jag är särskilt fascinerad av hur slaktaren Klerk, en riktig otäcking som förtrycker sin fri och misshandlar sina barn i fyllan, lyckas få ett orättfärdigt gott eftermäle.
På hans gravvård ristades: "Öm make och fader. Nu salig hos Gud."
Om detta skriver Piraten:
Gravskriftens ord på den stora stenen har gjort sin tjänst, vad som skrives i sten slutar alltid som sanning. Klerks anseende har med åren blivit allt bättre. Den stora öldrickningen strålar i legendariskt skimmer. Blodsdramat på Sorgenfri har bleknat, har mist sin röda färg även om det inte hunnit bli snövitt.
Än kan man få höra en och annan gammal husmor utbrista:
- Tacka vet ja de kött man fick på Klerkens tid!
Gärna tilläggande några ord om den gamla goda tiden och dess förträfflighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar