Veckans mening v. 48 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Årets sista mord av Sophie Hannah.

Maten var verkligen något utöver det vanliga - så god att jag ville be bordsbön ännu en gång, men på ett språk som jag faktiskt behärskade.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Snabbare än ljuset av Olof Möller

Titel: Snabbare än ljuset

Författare: Olof Möller

Förlag: Regal (1980)

Antal sidor: 152 (Pocket)

Den tekniska utvecklingen på Jorden hade gått framåt med stormsteg. Bara i ett avseende tvingades forskarna till något av resignation - och det var beträffande hastigheterna man lyckades uppnå, förmågan att ännu snabbare förflytta sig såväl på Jorden som i rymden. Drömmen var att nå ifatt ljusets hastighet. 

En ung docent finner lösningen, men den måste testas i verkligheten. En obemannad raket och en bemannad specialfarkost skulle genomföra det avgörande provet. Den frivillige astronauten - Friedrich Zumt - hade specialutbildats och var väl förtrogen med de enorma skyddsanordningar som installerats i farkosten. Man startade experimentet och resultatet blev en sensation. Men en sensation i ett helt annat och totalt oväntat avseende.

Snabbare än ljuset är en SF-roman av Olof Möller, som min exfru vunnit på en mässa för längesen. Hon skulle kasta den, men då lade jag rabarber på den.

Jag har läst mycket SF i mina dar, men det mesta ligger decennier tillbaka i tiden. Jag har dock funderat på att ta upp denna genre igen. Men då får det vara något bättre än den här boken.

Möller var synnerligen produktiv, men kvaliteten var nog omvänt proportionell mot denna produktivitet. Författarkollegan Sam J. Lundwall kallade Möller för "Sveriges sämsta författare, alla kategorier".

Och den här boken är faktiskt inte bra. Intrigen är konstig och språket är torftigt. Dessutom har förlaget lyckades med att kasta om flera avsnitt i boken, men det märks inte på pagineringen. Jag blev tvungen att själv leta upp var ett avsnitt fortsatte.

Så Science Fiction innehåller en hel del verkliga guldkorn. Jag tänker bland annat på Isaac Asimovs böcker. Men om du vill läsa bra SF-litteratur, låt bli att låsa Olof Möllers böcker.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 34: Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag.

Dagens visdomsord 2025-11-26

Var och en här i världen har sitt ägg att ligga på, men många får aldrig därur fram en kyckling. (Fredrika Bremer)

Tisdagstrion: Författare vars för- eller efternamn börjar på K

Dags för veckans tisdagstrio. Det blir en initialuppgift igen. Denna tisdags tema är: Författare vars för- eller efternamn börjar på K. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. New York City - fyra ryttare, utklädda till tempelriddare anfaller Metropolitanmuseet under det högtidliga öppnandet av en utställning med skatter från Vatikanen och stjäl en medeltida chiffermaskin. Därmed kastas FBI-agenten Sean Reilly och arkeologen Tess Chaykin in i en livsfarlig katt- och råttalek med skoningslösa mördare. Det riskfyllda äventyret för dem genom tempelriddarnas mörka historia; över Manhattans kyrkogårdar, tvärs över kontinenter, till ödsliga bergstrakter i Turkiet och in i Vatikanens innersta. Slutligen upptäcker de en häpnadsväckande hemlighet som kommer att rubba världen i dess grundvalar.

Tusen tranor av nobelpristagaren Yasonari Kawabata. Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.

Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag misstänker finns där.

Den första frosten är Anna Kurus debutroman och den första boken i Kirunatrilogin. Det är en psykologisk thriller, där läsaren förstår att allt inte är som det ska. Men på vilket sätt?

Den här boken kom som ett oväntat recensionsex från bokförlaget Modernista, och det är jag glad över, för det här var en riktigt läsvärd debutroman. Språket är enkelt, men välformulerat. Som läsare får jag veta mer om miljön i den lappländska fjällvärlden. Kapitlen är korta, vilket ger ett driv i läsningen, trots att det inte alltid händer så mycket, men det är ett lugn som bedrar. Perspektiven skiftar. Från Allis till Jonas till Raumo till stugägaren Lars och till katten! Då och då möts två eller tre av dem. Det är trevligt, men hela tiden är det något som skaver. Någon eller några bär på hemligheter och vi går sakta mot katastrofen.

Litteraturens ABC - bokstaven E

Linda med bokbloggen enligt O har en utmaning, som hon kallar Litteraturens ABC. Tanken är att det ska vara ungefär samma mall för varje bokstav. En författare, en bok och så en uppgift kopplad till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Nu är det dags för bokstaven E.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på E

Jag väljer Ernest Hemingway. Han är en av de stora amerikanska författarna, trots att han bara publicerade sex romaner.

En av dessa var Farväl till vapnen, som baseras på hans erfarenheter från första världskriget. Boken brändes i nazistiska bokbål i Tyskland på 1930-talet. En annan roman var Klockan klämtar för dig, som utspelar sig i Spanien under inbördeskriget.

Men den mest kända av hans romaner är nog Den gamle och havet, som publicerades 1952. Den romanen anses vara skälet till att Hemingway tilldelades nobelpriset i litteratur 1954.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på E

Då vill jag absolut lyfta fram En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Boken utgår från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Tipsa om en läsvärd bok med anknytning till Europa

Något som tyvärr har präglat Europas historia är antisemitismen, hatet mot judarna. Därför vill jag föreslå Ung i ghettot av David Safier.

Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.

Författaren har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto. Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till. Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.

Idag ökar antisemitismen i Sverige, inte minst på grund av invandringen av muslimer. Jag rekommenderar denna bok varmt för alla som vill få en ökad förståelse för vad antisemitism i praktiken kan innebära.

Veckans mening v. 47 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Årets sista mord av Sophie Hannah.

Den 31 december är bästa dagen att träffa någon för första gången om man vill skynda på processen att fördjupa förhållandet, för man kommer att få höra allt om vilken ovana de vill göra sig kvitt eller vilken vana de vill lägga sig till med så snart januari tar vid.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Vredens druvor av John Steinbeck

Titel: Vredens druvor

Originalets titel: Grapes of Wrath

Författare: John Steinbeck

Förlag: Bonniers (1990) (Originalet utgivet 1939)

Antal sidor: 522

Under depressionen i USA kring 1930 drivs tusentals småbrukare från gård och grund. Som så många andra lastar familjen Joad i Oklahoma sina ägodelar på en gammal skraltig bil och ger sig ut på den äventyrliga färden till det löftesrika Kalifornien. Men dess slösande fruktbara landskap är översvämmat av arbetslösa, och arbetsgivarna utnyttjar hänsynslöst situationen. Hos de utsugna växer hungern, nöden och bitterheten, men även solidariteten och vreden.

Vredens druvor av nobelpristagaren John Steinbeck är en klassiker. Därför är det roligt att äntligen ha läst den. Steinbeck är, givetvis, en skicklig författare och han förmår att levandegöra hopplösheten, hungern och vreden hos samhällets förlorare under den stora depressionen.

Det är en eländesskildring som för tankarna till Vilhelm Moberg, en svensk författare som också skrev om fattigdom och hopplöshet.

Men trots att Steinbeck skriver inkännande, så kan jag ibland känna att det blir lite för mycket. Familjen Joad åker en bit, sedan går bilen sönder, så åker man lite till och någon i familjen dör. Familjens äldsta dotter, den gravida Sarons Ros, klagar sig igenom hela boken. Så kommer man fram till Kalifornien, och där möts man av mer elände, varvid någon familjemedlem ger sig iväg, alla letar efter arbete men får inget.

Jag menar inte att Steinbeck borde ha förskönat skildringen, men över 500 sidor med hunger och elände känns lite väl mycket.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 23: Läs en bok av en Nobelpristagare.

En Fars dags-bok

Jag kom just på att jag inte hade nämnt att jag fick en bok på Fars dag. Sophie Hannah skriver böcker i Agatha Christie-stil och låter Hercule Poirot lösa nya fall. Just den här boken heter Årets sista mord.

Dagens visdomsord 2025-11-19

Det sägs att man blir kortare när man blir äldre, men jag tycker det blir allt längre ner till golvet. (Robert Warholm)

Tisdagstrion: Systrar

Dags för veckans tisdagstrio. För fem veckor sedan var temat bröder. Men nu är det dags för systrarna. Denna tisdags tema är: Systrar. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Inte utan min syster av Åsa Hellberg. Fjällbacka 1903. Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, men trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksköterskor. I storstaden möts de av en helt ny värld av läkare, kvinnosakskvinnor och fascinerande patienter. Arbetet är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. De vill bli den nya sortens kvinnor, fast priset de får betala är högt. Gifter man sig förlorar man sitt arbete. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Tragedierna följs av år av svårigheter. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg. Var hittar man glädje när hoppet tycks ha gått förlorat?

Flod av döda själar av Liz Moore är en bra spänningsroman. Romanen har två huvudspår. Det ena om morden som begås mot unga prostituerade kvinnor. Det andra är berättelsen om de båda systrarna, som hamnat på så olika ställen i livet. Mickey är polis och Kasey är en prostituerad narkoman.

Det är egentligen berättelsen om de båda systrarna som dominerar romanen. Författaren växlar mellan "nu" och "då", så att vi får en bild av vad som möjligen har format systrarna. Då var de otroligt nära, men nu är deras förhållande minst sagt komplicerat.

Det är som sagt en bra roman. På minussidan skulle jag sätta uppklarandet av mordfallen. Visserligen är det spännande, men jag saknar en förklaring till varför mördaren agerade som han gjorde. Slutet kändes en smula rumphugget. Jag vände blad och väntade på en fortsättning, men romanen var faktiskt slut.

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir. De isländska systrarna Áróra och Ísafold bor i olika länder och pratar inte med varandra, men när deras mamma tappar kontakten med Ísafold återvänder Áróra motvilligt till Island för att söka upp henne. Hon upptäcker snart att systern inte håller sig undan familjen... hon har försvunnit, spårlöst. När Áróra konfronterar Ísafolds våldsamma pojkvän Björn och börjar ställa frågor till grannarna - som har egna skäl att hålla sig undan - leds hon in i en mörk väv av intriger och manipulation. Förbryllad över de motstridiga detaljerna kring systerns liv och bländad av den isländska sommarens midnattssol tar Áróra hjälp av polisen Daniel. Deras spår leder till Björn, men det visar sig att de inte är de enda som gör efterforskningar...

Veckans mening v. 46 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Snabbare än ljuset av Olof Möller.

Bara en enda journalist fanns på pressläktaren, och han förstod sannolikt ingenting av vad hans ögon såg.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-11-12

Människan är det enda djur som rodnar - och som har anledning att göra det. (Mark Twain)

Tisdagstrion: Kvinnliga författare utanför Sverige

Dags för veckans tisdagstrio. Det finns många kvinnliga författare, även om de flesta författare är män. Men läsekretsen består mest av kvinnor. Nu ska vi i alla fall lyfta fram böcker av kvinnliga författare och vi ska lämna fosterjorden. Denna tisdags tema är: Kvinnliga författare utanför Sverige. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka är betydligt mer underhållande än vad titeln ger sken av. Titeln hänvisar bara till den bok som den äldre mannen håller på att skriva. Men boken handlar, som nämns ovan, om en ukrainsk familj i diasporan och de något ansträngda relationerna mellan familjemedlemmarna. Historiens berättare är Nadezjda och det är hennes kommentarer (framför allt de inom parentes) som är bokens behållning. De är bitvis riktigt roliga.

Så den som är intresserad av traktorer ska nog söka information någon annanstans. Men den som vill läsa en trevlig bok som avkoppling kan gärna välja den här.

Izas ballad av Magda Szabó handlar om några medlemmar i en familj och deras närmaste. När fadern dör får Iza för sig att ta med sig sin mor till Izas egen lägenhet i Budapest. Hon gör det med de bästa föresatser, men det är uppenbart att hon tänker ut allting utan att involvera sin mor i beslutet. Modern Etelka ser framför sig hur alla hennes möbler och saker ska göra att lägenheten ser ut precis som det hem hon lämnat. Iza har däremot aldrig haft en tanke på att flytta med gamla, slitna saker. I lägenheten sitter Etelka och krymper alltmer inombords. Ingen behöver henne. Ingen efterfrågar hennes tjänster.

Samtidigt har hon själv en skuld till att det inte går bra. Hon kan inte helt ta till sig att dottern har ett liv, som inte alls liknar det som Etelka känner från hembyn. 

Men ändå känner jag nog att allt hade blivit så mycket bättre om Iza inte hade känt ett så starkt behov av att styra andras liv. 

Svart flicka - Vit flicka av Joyce Carol Oates.

Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.

Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?

Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.

Veckans mening v. 45 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Snabbare än ljuset av Olof Möller. En far berättar för sin son hur man tillskansade sig kunskap när han var barn.

Vi läste direkt ur våra böcker, lärde oss saker och ting utantill och klarade oss alldeles ypperligt på så sätt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Fäder (Fars Dag på söndag)

Dags för veckans tisdagstrio. Nu får pappa vara med. Denna tisdags tema är: Fäder (Fars Dag på söndag). Tänk, i övermorgon är det 38 år sedan min pappa dog, och jag är fyra år äldre än vad han var då. Märkligt på något sätt.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Aja baja, Alfons Åberg är en av många av Gunilla Bergström om Alfons och hans pappa.

Alfons är en snäll pojke, men det är nog ändå inte så enkelt att vara pappa till honom. (Någon mamma har jag aldrig hört talas om.)

Om jag inte minns fel, så är det i den här boken som pappan förtvivlat försöker få Alfons att låta bli sågen.

I Björnstad av Fredrik Backman spelar en pappa en viktig roll.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

När lagets stjärna våldtar tränarens dotter måste hennes pappa göra ett val. Sopa allt under mattan för att inte riskera att laget måste spela utan stjärnan. Eller ställa sig på dotterns sida och riskera att bli utfryst av hela samhället.

Jag tror att Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie dyker upp lite då och då hos mig, men det får bli så.

I romanen tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd. Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.

Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.

Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.

Litteraturens ABC - bokstaven D

Linda med bokbloggen enligt O har en utmaning, som hon kallar Litteraturens ABC. Tanken är att det ska vara ungefär samma mall för varje bokstav. En författare, en bok och så en uppgift kopplad till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Nu är det dags för bokstaven D.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på D

Det kan väl få bli Arthur Conan Doyle. Denne var son till irländare, föddes i Skottland och dog i England.

Doyle är framför allt känd för att ha skapat historierna om Sherlock Holmes och doktor Watson. I filmer och i TV-serier är det mest Sherlock Holmes som talar, men i böckerna är det doktor Watson som är berättaren.

Visste du förresten att den kända Holmes-repliken "Elementärt, min käre Watson" inte förekommer i någon av böckerna? Och inte bar Holmes den mössa som vi alla förknippar honom med och inte ens pipan stämmer med beskrivningarna i böckerna.

Doyle var själv läkare, precis som Watson, men han försörjde sig som författare.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på D

Då väljer jag Djurfarmen av George Orwell. En av böckerna från skoltiden, som verkligen kändes bra redan i den åldern.

Djuren på gården gör uppror mot människorna. Den store ideologen, grisen Snöboll, har lagt upp riktlinjerna för revolutionen.

Från början verkar allt gå bra. Men det blir grisarna som tar makten och det visar sig snart att de inte alls bryr sig om de andra djurens väl och ve.

De börjar gå på två ben och mot slutet sitter de tillsammans med några människor och gör upp affärer. Och när man ser på grisarna och människorna går det inte att se någon skillnad.

Romanen är kritik mot stalinismen i fabelns form.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till dramatik

Jag är väldigt osäker på hur frågan ska tolkas. Ska det vara en pjäs? Jag väljer en bok som innehåller mycket dramatik, nämligen Mats Strandbergs Färjan.

Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma."

Veckans mening v. 44 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Svålhålet av Mikael Niemi.

Hennes far hade varit missionskyrkopastor, och hon bar ännu den typiska frikyrkominen av lätt förebråelse med aningen höjda ögonbryn, stramande munvinklar och ett högdraget huvud som gärna lutade lite åt sidan.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Norge (norska författare eller Norge i handlingen)

Dags för veckans tisdagstrio. Då blickar vi västerut. Denna tisdags tema är: Norge (norska författare eller Norge i handlingen).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Kartografen av Anette Hemming. Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Baerum i Norge. Hon är precis på väg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.

Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare...

Detta är en roman där det inte alltid är självklart vem som egentligen är offer och vem som är gärningsman. Kan ett mordoffer på något vis ha en del av skulden till att det gick som det gick?

Kartografen är en bra spänningsroman som rekommenderas. Avslutningsmeningen bådar inte gott för framtiden - om den inte hintar om en uppföljningsroman förstås.

Nödrop av Grete Bøe. När relationen mellan Ryssland och Nato nått sin absoluta fryspunkt genomför Nato sin största övning någonsin i Finnmark. Ett F-15-plan med Nato-piloterna Ylva Nordahl och John Evans ombord hamnar i en konfrontation med ett ryskt flygplan och blir nedskjutet.

Incidenten utlöser en storpolitisk kris, där både Ryssland och Nato tolkar händelsen som ett angrepp. Det enda som kan förhindra en fullskalig konflikt är att Ylva och John lyckas ta sig tillbaka till Norge för att avslöja vad som egentligen hände. Det blir en kamp mot tiden där både Rysslands president, Natos generalsekreterare och militärindustrin vässar knivarna.

Jagad över den ogästvänliga arktiska tundran inser Ylva att vare sig medpiloten John Evans eller de andra människor hon förlitat sig på är vad de utgett sig för att vara.

I lejonets gap av Anne Holt. Fredagen den 4 april 1997, ett knappt halvår efter regeringsskiftet i Norge: Statsminister Birgitte Volter påträffas död på sitt kontor, uppe på sextonde våningen i regeringsbyggnaden. Hon har skjutits i huvudet. Och frågan är: Vem har egentligen blivit skjuten: statsministern, eller Birgitte, privatpersonen?

Kungadömet är skakat. Ett uppbåd av kriminalare och säpomän arbetar med fallet, däribland överintendent Håkon Sand och kriminalkommissarierna Billy T och Hanne Wilhelmsen. I statsministermordets kölvatten rullas en politisk skandal upp, en stor skandal som på ett tragiskt sätt berör också den mördade och hennes familj.

Veckans mening v. 43 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Svålhålet av Mikael Niemi.

Jag satt en glåmig kväll på tassarfiket på asteroiden Runkstrumpan.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Blått omslag

Dags för veckans tisdagstrio. Den har gången har jag varit lite lat och tagit ett enkelt ämne, nämligen färgen på omslaget. Denna tisdags tema är: Blått omslag.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Anfall som försvar är en av Marc Camerons spänningsromaner om president Jack Ryan och Kollegiet; en serie som han skriver i den ursprunglige författaren Tom Clancys anda.

Det stora omfånget till trots vill jag säga att det var lättare att läsa den här än de tidigare. Kanske beror det på att jag har lärt mig berättarstilen. Handlingen utspelar sig på ett antal olika ställen och när vi är i Kina får man försöka hålla reda på de kinesiska namnen. Ett kapitel senare kan vi befinna oss i ett häkte i Indonesien.

Precis som var fallet med de tidigare böcker jag läst i serien så kan jag bli lite trött på att författaren räknar upp alla båttyper, flygplanstyper, helikoptertyper och otaliga olika vapen som används eller skulle kunna användas. Man måste nog vara väldigt nördig vad gäller vapen och stridsfordon för att kunna uppskatta det. Om en orädd redaktör hade skurit bort hundra sidor av boken så hade det inte gjort något.

Men detta till trots är det en spännande bok. I långa stycken är det en riktig bladvändare, som jag uppskattade. Marc Cameron är skicklig på att knyta ihop de många olika intrigerna till en helhet. En riktigt bra spänningsroman.

Analfabeten som kunde räkna heter Jonas Jonassons andra roman, och jag kan säga att den är riktigt bra. Den når kanske inte upp till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvanns nivå, men den är helt klart läsvärd.

Även i denna roman får vi följa människor, som råkar ut för en mängd saker av misstag, som kommer att förändra livet för många i omgivningen.

Nombeko Mayeki växer upp i Soweto i Sydafrika under apartheidtiden. Hon betraktas som analfabet, vilket hon inte är. Hon är för övrigt oerhört duktig på att räkna.

På underliga vägar hamnar hon hos en sydafrikansk ingenjör, som har i uppgift att tillverka sex atombomber. Det blir av misstag sju, och en av dem råkar Nombeko ta med sig till Sverige.
Där träffar hon två tvillingbröder som båda heter Holger. Fast det är bara en av dem som existerar enligt myndigheterna. Det är den ickeexisterande Holger, som blir Nombekos pojkvän.

I arbetet med att bli kvitt atombomben får Nombeko och Holger träffa såväl kungen som dåvarande statsminister Reinfeldt och Kinas president.

Till sist Fyrväktaren av Jeanett Winterson. Winterson skriver på ett underfundigt och torrt humoristiskt sätt som är mycket tilltalande. Ibland är det dock lite svårt att hänga med bland kapitlen, eftersom plats och perspektiv ofta byts. När jag lagt ifrån mig boken och sedan tar upp den igen nästa dag har jag varit tvungen att titta på kapitlet innan för att försöka komma in i handlingen. Det lyckas inte alltid.

Trots det tycker jag att boken är mycket läsvärd, inte minst på grund av det målande språket. Eller vad sägs väl om det här stycket, där en familj på en båt beskrivs:

Båten var fullpackad med albaner, en familj om fyra generationer: gammelmormor, lufttorkad som en chilifrukt, mörkröd hud och eldigt temperament; mormor, som en soltorkad tomat, seg och tuff hud som spruckit i hettan, hon fick barnen att smörja hennes armar med olivolja; mor, fuktig som ett purpurfärgat fikon, öppen överallt - blusen, kjolen, munnen, ögonen, en vidöppen kvinna, som slickade bort det salta stänket från den öppna båten från läpparna. Sedan var där barnen, fyra och sex år gamla, ett par små knoddar, kryddiga som citroner.

Veckans mening v. 42 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Vredens druvor av John Steinbeck. (Den tar tid att läsa.)

Mamma satt med händerna knäppta i knät, försjunken i passivt motstånd mot tröttheten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!