Tisdagstrion: Norge (norska författare eller Norge i handlingen)

Dags för veckans tisdagstrio. Då blickar vi västerut. Denna tisdags tema är: Norge (norska författare eller Norge i handlingen).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Kartografen av Anette Hemming. Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Baerum i Norge. Hon är precis på väg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.

Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden - med hans döda mor som avsändare...

Detta är en roman där det inte alltid är självklart vem som egentligen är offer och vem som är gärningsman. Kan ett mordoffer på något vis ha en del av skulden till att det gick som det gick?

Kartografen är en bra spänningsroman som rekommenderas. Avslutningsmeningen bådar inte gott för framtiden - om den inte hintar om en uppföljningsroman förstås.

Nödrop av Grete Bøe. När relationen mellan Ryssland och Nato nått sin absoluta fryspunkt genomför Nato sin största övning någonsin i Finnmark. Ett F-15-plan med Nato-piloterna Ylva Nordahl och John Evans ombord hamnar i en konfrontation med ett ryskt flygplan och blir nedskjutet.

Incidenten utlöser en storpolitisk kris, där både Ryssland och Nato tolkar händelsen som ett angrepp. Det enda som kan förhindra en fullskalig konflikt är att Ylva och John lyckas ta sig tillbaka till Norge för att avslöja vad som egentligen hände. Det blir en kamp mot tiden där både Rysslands president, Natos generalsekreterare och militärindustrin vässar knivarna.

Jagad över den ogästvänliga arktiska tundran inser Ylva att vare sig medpiloten John Evans eller de andra människor hon förlitat sig på är vad de utgett sig för att vara.

I lejonets gap av Anne Holt. Fredagen den 4 april 1997, ett knappt halvår efter regeringsskiftet i Norge: Statsminister Birgitte Volter påträffas död på sitt kontor, uppe på sextonde våningen i regeringsbyggnaden. Hon har skjutits i huvudet. Och frågan är: Vem har egentligen blivit skjuten: statsministern, eller Birgitte, privatpersonen?

Kungadömet är skakat. Ett uppbåd av kriminalare och säpomän arbetar med fallet, däribland överintendent Håkon Sand och kriminalkommissarierna Billy T och Hanne Wilhelmsen. I statsministermordets kölvatten rullas en politisk skandal upp, en stor skandal som på ett tragiskt sätt berör också den mördade och hennes familj.

Veckans mening v. 43 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Svålhålet av Mikael Niemi.

Jag satt en glåmig kväll på tassarfiket på asteroiden Runkstrumpan.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Tisdagstrion: Blått omslag

Dags för veckans tisdagstrio. Den har gången har jag varit lite lat och tagit ett enkelt ämne, nämligen färgen på omslaget. Denna tisdags tema är: Blått omslag.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Anfall som försvar är en av Marc Camerons spänningsromaner om president Jack Ryan och Kollegiet; en serie som han skriver i den ursprunglige författaren Tom Clancys anda.

Det stora omfånget till trots vill jag säga att det var lättare att läsa den här än de tidigare. Kanske beror det på att jag har lärt mig berättarstilen. Handlingen utspelar sig på ett antal olika ställen och när vi är i Kina får man försöka hålla reda på de kinesiska namnen. Ett kapitel senare kan vi befinna oss i ett häkte i Indonesien.

Precis som var fallet med de tidigare böcker jag läst i serien så kan jag bli lite trött på att författaren räknar upp alla båttyper, flygplanstyper, helikoptertyper och otaliga olika vapen som används eller skulle kunna användas. Man måste nog vara väldigt nördig vad gäller vapen och stridsfordon för att kunna uppskatta det. Om en orädd redaktör hade skurit bort hundra sidor av boken så hade det inte gjort något.

Men detta till trots är det en spännande bok. I långa stycken är det en riktig bladvändare, som jag uppskattade. Marc Cameron är skicklig på att knyta ihop de många olika intrigerna till en helhet. En riktigt bra spänningsroman.

Analfabeten som kunde räkna heter Jonas Jonassons andra roman, och jag kan säga att den är riktigt bra. Den når kanske inte upp till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvanns nivå, men den är helt klart läsvärd.

Även i denna roman får vi följa människor, som råkar ut för en mängd saker av misstag, som kommer att förändra livet för många i omgivningen.

Nombeko Mayeki växer upp i Soweto i Sydafrika under apartheidtiden. Hon betraktas som analfabet, vilket hon inte är. Hon är för övrigt oerhört duktig på att räkna.

På underliga vägar hamnar hon hos en sydafrikansk ingenjör, som har i uppgift att tillverka sex atombomber. Det blir av misstag sju, och en av dem råkar Nombeko ta med sig till Sverige.
Där träffar hon två tvillingbröder som båda heter Holger. Fast det är bara en av dem som existerar enligt myndigheterna. Det är den ickeexisterande Holger, som blir Nombekos pojkvän.

I arbetet med att bli kvitt atombomben får Nombeko och Holger träffa såväl kungen som dåvarande statsminister Reinfeldt och Kinas president.

Till sist Fyrväktaren av Jeanett Winterson. Winterson skriver på ett underfundigt och torrt humoristiskt sätt som är mycket tilltalande. Ibland är det dock lite svårt att hänga med bland kapitlen, eftersom plats och perspektiv ofta byts. När jag lagt ifrån mig boken och sedan tar upp den igen nästa dag har jag varit tvungen att titta på kapitlet innan för att försöka komma in i handlingen. Det lyckas inte alltid.

Trots det tycker jag att boken är mycket läsvärd, inte minst på grund av det målande språket. Eller vad sägs väl om det här stycket, där en familj på en båt beskrivs:

Båten var fullpackad med albaner, en familj om fyra generationer: gammelmormor, lufttorkad som en chilifrukt, mörkröd hud och eldigt temperament; mormor, som en soltorkad tomat, seg och tuff hud som spruckit i hettan, hon fick barnen att smörja hennes armar med olivolja; mor, fuktig som ett purpurfärgat fikon, öppen överallt - blusen, kjolen, munnen, ögonen, en vidöppen kvinna, som slickade bort det salta stänket från den öppna båten från läpparna. Sedan var där barnen, fyra och sex år gamla, ett par små knoddar, kryddiga som citroner.

Veckans mening v. 42 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Vredens druvor av John Steinbeck. (Den tar tid att läsa.)

Mamma satt med händerna knäppta i knät, försjunken i passivt motstånd mot tröttheten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-10-15

Man är inte alltid glad när man är snäll, men man är alltid snäll när man är glad. (Oscar Wilde)

Tisdagstrion: Bröder

Dags för veckans tisdagstrio. Bröder kan man vara på olika sätt. Associera fritt! Denna tisdags tema är: Bröder.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Öster om Eden av nobelpristagaren John Steinbeck är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.

Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.

Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.

Brobyggarna är första delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet.

Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.

I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.

Brödraskapet av John Grisham är en bok jag kan rekommendera. Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.
Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Veckans mening v. 41 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Vredens druvor av John Steinbeck.

Trots pressvecken på byxorna, som hade två decimeter breda slag för att klackarna på skorna skulle synas ordentligt, trots det breda bältet med mässingsfigurer på, ja trots de röda ärmhållarna på den blå skjortan och den bredhättade hattens äventyrliga vinkel, kunde han inte mäta sig i ståtlighet med brodern; för brodern hade tagit livet av en människa och det var oförglömligt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ja ta mig tusan...

Det blev faktiskt den av bettingföretagen utpekade favoriten som tilldelas 2025 års Nobelpris i litteratur. Den ungerske författaren László Krasznahorkai får priset med följande motivering: "För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

Dagens visdomsord 2025-10-08

Lyssna inte på personen som har svaren. Lyssna på personen som ställer frågorna. (Albert Einstein)

Tisdagstrion: Barn

Dags för veckans tisdagstrio. Vi får idag tänka lite på "småfolket". Denna tisdags tema är: Barn (Internationella barndagen igår).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vi kan väl börja med en klassiker. Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren. I Bullerbyn finns tre gårdar med tillsammans sex barn. I Norrgården bor Britta och Anna, i Mellangården Lasse, Bosse och Lisa och i Sörgården hittar vi Olle.

Dessa barn får vi följa både i den lilla byn och i skolan. Det var nog fattigt, men nog var det en idyll jämfört med senare års samhällsutveckling.

Fem på mystiska heden är en av totalt 21 Fem-böcker av den engelska författarinnan Enid Blyton.

Jag älskade verkligen hennes böcker och önskade mig alltid böcker av henne i födelsedagspresent och julklapp. De var snabbt utlästa kan jag lova. Man ville ju veta hur Julian, Dick, Anne och George samt hunden Tim skulle lösa gåtorna.

Jag vet inte om jag i min nuvarande aktningsvärda ålder skulle uppskatta dem, men som barn tyckte jag de var toppen. Idag minns jag mest att de ständigt åt. Bland annat pickles, som jag inte hade en aning om vad det var.

Från dessa trevliga böcker till en riktigt obehaglig historia. En bok jag återkommit till flera gånger på bloggen. Det är Det femte barnet av nobelpristagaren Doris Lessing.

David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Vem blir det i år?

På torsdag är det dags igen. Svenska Akademien tillkännager vem som erhåller nobelpriset i litteratur 2025. Favorit bland bookmakers tycks vara den ungerske regimkritikern László Krasznahorkai (bilden). Jag måste erkänna att jag inte har hört talas om honom tidigare, men det säger givetvis mer om mig än om hans litterära kvaliteter.

Andra som finns högt upp på listorna är kinesiskan Can Xue, spanjoren Enrique Vila-Matas, australiensaren Gerald Murnane, japanen Haruki Murakami och mexikanskan Cristina Rivera Garza.

Vill man satsa på författare som ger lite mer tillbaka på insatta pengar så finns sådana som Joyce Carol Oates, Chimamanda Ngozi Adichie och Margret Atwood. Och vill man ta i ordentligt kan man alltid lägga en slant på J K Rowling.

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Titel: Leona Tärningen är kastad

Författare: Jenny Rogneby

Förlag: Månpocket (2019)

Antal sidor: 365

En sjuårig flicka går - nacken och blodig - in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få ett miljonbelopp med sig ut. Det ovanliga rånet väcker stort uppseende och det blir den unga Leona Lindberg, utredare vid Citypolisen, som får ärendet på sitt bord. Fallet innehåller märkliga omständigheter och spåren visar sig leda åt oväntat håll. Leona är erkänt yrkesskicklig, men samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider som inte drar sig för ibland våghalsiga och definitivt oortodoxa metoder om de tjänar hennes syften.

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby är en bok som jag länge har velat läsa. Jag vet inte hur många år den har stått på min läslista. Den är första delen i en serie om Leona.

Boken är välskriven, inte tu tal om den saken. Man får förutom polisens jakt på den som ligger bakom de märkliga rånen även steg för steg veta mer om Leona Lindbergs bakgrund. Hon har haft en mycket svår barndom med föräldrar som verkar ha njutit av att behandla henne illa.

Mitt problem, när jag läser boken, är att jag tycker illa om huvudpersonen. Leona är rent ut sagt en förfärlig människa, och det gör att jag inte orkar läsa mer än korta avsnitt åt gången. Med rätt läsare är detta säkert en jättebra deckare. Men jag tänker nog inte fortsätta med serien.

Veckans mening v. 40 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vredens druvor av John Steinbeck.

På morgonen stod dammet som en dimma, och solen var röd som tjockt färskt blod.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ursäkta att jag lägger upp inlägget så sent. Det blev sent igår kväll och idag skulle jag upp och iväg. Men nu äntligen!

Dagens visdomsord 2025-10-01

Ungdomen hade varit ett idealtillstånd om den hade kommit lite senare i livet. (Herbert Henry Asquith)

Litteraturens ABC - bokstaven C

Linda med bokbloggen enligt O har en utmaning, som hon kallar Litteraturens ABC. Tanken är att det ska vara ungefär samma mall för varje bokstav. En författare, en bok och så en uppgift kopplad till ord som börjar på den aktuella bokstaven. Nu är det dags för bokstaven C.

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på C

Jag lär inte vara ensam idag med att välja den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Hon är 48 år och föddes i Enugu. Hon tillhör ibofolket.

Jag har läst Lila hibiskus och En halv gul sol, men jag skulle definitivt vilja läsa fler av hennes böcker, för jag tyckte att båda dessa böcker var mycket bra. Americanah är jag exempelvis nyfiken på. Nu har dessutom Drömräkning kommit ut på svenska, så jag får skynda mig att få tag på Americanah.

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på C

Klart jag ska ha med något av nobelpristagaren Selma Lagerlöf! Denna gång får det bli Charlotte Löwensköld.

Denna roman är den andra i trilogin Den Löwensköldska ringen. Det är en hel del romantiska förvecklingar, och man kan få reta sig på den triste Karl-Arthur.

Tipsa om ett litterärt verk som på något sätt kan kopplas till cirkusvärlden

Äventyrens cirkus av Enid Blyton. Boken handlar om hur Ann, Jack, Filip och Dina hamnar i ett äventyr i Tauri-Hessia, där de måste arbeta på en cirkus samtidigt som de försöker rädda landets kronprins.

Tisdagstrion: Kaffe/fika

Dags för veckans tisdagstrio. Är det någon som känner doften av kaffe? Kom ihåg att det aldrig är för tidigt eller för sent för elvakaffe. Denna tisdags tema är: Kaffe/fika (kanelbullens dag på lördag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Här passar Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg in. Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlade. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.

Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."

Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan.

Benny älskar baklava är Mikael Jisanders debutroman. Det är en bok som av vissa har jämförts med En man som heter Ove av Fredrik Backman, och det kan jag förstå. Även omslaget påminner om Backmans böcker. Och Benny är en man som likt Ove inte är särskilt intresserad av förändringar i sitt liv. Att få en familj från Syrien som grannar rubbar definitivt hans cirklar.

Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor, även om han uppfattar ordet baklava som en smula suspekt. Problemen i byn eskalerar, drevet går, och Benny får erfara vad rädslan för det okända kan göra med människor.

Det här är en bok om fördomar, men också om stark vänskap. Hur ska vi göra när vännerna kräver att vi håller ihop, fastän vi vet att de har fel?

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik. Här utgår jag nu från att man säkert kan köpa någon god choklad och ha till en kopp starkt franskt kaffe.

Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.

Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.

Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.

Veckans mening v. 39 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby, där två kvinnor dricker riktigt goda drinkar.

Smaken var i det närmaste orgasmisk.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-09-25

Den som inte säger sanningen om sig själv kan inte säga den om andra. (Virginia Woolf)

Tisdagstrion: Judendom

Dags för veckans tisdagstrio. I en tid då antisemitismen i Sverige breder ut sig vill jag uppmärksamma att det idag är judiskt nyår - Rosh Hashana. Denna tisdags tema är: Judendom. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Pion av 1938 års nobelpristagare Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.

Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.

Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.

Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.

I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Tredje Moseboken, på latin Leviticus, på hebreiska Vajikra, spelar en stor roll inom judendomen. Den består huvudsakligen av ceremoniallagar, nämligen angående offren, prästernas invigning, rena och orena djur, reningarna, högtiderna och de heliga löftena.

Veckans mening 2025-09-20

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby.

- Var är blodet Ronni? sa tanten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett bokpaket

Igår kom ett bokpaket med en bok jag beställt på Bokbörsen. Det är Vredens druvor av den amerikanske nobelpristagaren John Steinbeck. En klassiker som jag tänkt i många år att jag ska läsa, och nu närmar det sig. Den här utgåvan från 1980 på mäktiga 522 sidor gavs ut på Bonniers 1980. Jag hittade dock ingen bild av den på nätet, och tog därför en bild från Bonniers i en utgåva från 2024.

Dagens visdomsord 2025-09-17

Att be en kvinna om lov att kyssa henne innan man gör det är bara ett oförskämt sätt att lägga hela ansvaret på henne. (Helen Rowland)

Tisdagstrion: Föreningsliv

Dags för veckans tisdagstrio. Alla är vi väl med i någon förening, även om deltagandet i föreningar minskar. Vi "umgås" på Facebook och andra sociala media. Lite synd tycker jag. Denna tisdags tema är: Föreningsliv. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En man som heter Ove av Fredrik Backman kan väl inte ha undgått någon. Även de som till äventyrs inte har läst den torde känna till den.

Ove är en riktig tvärvigg. Han är bostadsområdets ordningspolis, som ständigt hittar något att anmärka på. En ganska vedervärdig person, men så får man steg för steg veta mer om hans livshistoria och då tycker man allt bättre om honom.

Ove var tidigare ordförande i bostadsrättsföreningens styrelse, men vid ett årsmöte röstades han bort. Han kallade alltid denna händelse för "statskuppen".

Jag har även sett filmen, och det var faktiskt en mycket bra filmatisering av boken.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.

Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

Björnstad är ännu en av Fredrik Backmans böcker, men nu handlar det om en idrottsförening.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.

Änglar av Jan-Öjvind Swahn

Titel: Änglar

Författare: Jan-Öjvind Swahn

Förlag: Ordalaget Bokförlag (2007)

Antal sidor: 72

Jan-Öjvind Swahn minns jag framför allt som programledare i Fråga Lund, men han var även en framstående folklorist och etnolog.

I boken Änglar ger han en god beskrivning av olika sorters änglar. Inte bara inom kristendom och judendom, utan även inom Islam. Han berättar även om de fallna änglarna, djävlarna. De är många minsann. En medeltida teolog lyckades räkna ut att det fann 2 triljoner 665 miljarder 866 miljoner 745664 ättlingar till de fallna änglarna. Hur sjutton kommer man på nåt sånt?

Boken är på ynka 72 sidor, och då upptas några sidor av diverse recept. Trots detta är det en riktigt trevlig liten bok, som var rolig att läsa.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 27: Läs en bok med ett riktigt fint omslag.

(Finns finare omslag, men jag vill komma upp i postulerade antal punkter i Kaosutmaningen.)

Veckans mening v. 37 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Änglar av Jan-Öjvind Swahn (men han citerar Bellman).

Icke desto mindre berömde Bellman, som tydligen fått skåda fler keruber än de flesta, en av sina dambekanta att "hon var trinder bak, liksom en cherubim", vilket tydligen inte var något dåligt betyg.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!