Dagens visdomsord 2025-07-30

Där skratt saknas görs få framsteg. (Andrew Carnegie)

Tisdagstrion: Rovdjur

Dags för veckans tisdagstrio ett sommaruppehåll! Vi ger oss ut i det vilda. Denna tisdags tema är: Rovdjur. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Floden mellan bergen är skriven av kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'0. En författare som ofta nämndes som en tänkbar nobelpristagare i litteratur. Det vete tusan vad det är för ett djur på omslaget. I vart fall inget som jag skulle vilja möta, så det får räknas som ett rovdjur.

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Skriet från vildmarken av Jack London. När familjehunden Buck stjäls och hamnar hos en ny herre får han snabbt lära sig vildmarkens lag. Han är modig och stark och älskar att arbeta hårt i hundspannet.

Efter flera blodiga kamper besegrar han sin dödsfiende Spitz och blir ledarhund. 

Många män vill äga honom, men Buck är van att gå sin egen väg. När han hör vildmarkens sång, lockas han ut på okända äventyr i månskensnatten. Och visst finns där rovdjur.

Dr Jekyll och Mr Hyde är en klassisk kortroman av Robert Louis Stevenson. Här vidgar jag begreppet "rovdjur".

Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.

Genom rovdjuret mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.

Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.

Dagens visdomsord 2025-07-17

Att vara sig själv i en värld som ständigt försöker få oss att vara någonting annat är den största bedriften. (Ralph Waldo Emerson)

I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren

Titel: I Brokiga Blads vatten

Författare: Torgny Lindgren

Förlag: Norstedts Förlag (1999)

Antal sidor: 235

I ett enkelt kök på moster Lydias pensionat i Norsjö sitter Brokiga Blad, Rostfria Karlsson och Gudvarelovad Blomkvist och berättar hur man målar tavlor och mycket annat ur det verkliga livet för en ny gäst. Den nye är ingen mindre än prins Eugen som flyr skaparkriser på Waldemarsudde och reser inkognito i Västerbottens inland.

På den österrikiska landsbygden hör tonsättaren Gustav Mahler en bonde vissla huvudtemat till hans stora sång om eländet på jorden.

I en säng i en liten norrländsk by ligger en gosse med hög feber och andnöd. Han tror han ska dö, det tror hans mor också.

Och hur ohyggligt stark var egentligen Elis i Lillåberg?

I Brokiga Blads vatten är en samling berättelser om liv och död av akademiledamoten Torgny Lindgren.

Som ofta är fallet med Lindgrens berättelser är underfundighet ett ord som sammanfattar stilen. Innan jag läste boken undrade jag över titeln. I Brokiga Blads vatten. Och versal inledningsbokstav till både Brokiga och Blad. Men det visar sig att Brokiga Blad är en av karaktärerna.

De tio berättelserna är helt fristående. Det är något av en novellsamling, även om jag inte vet om Lindgren skulle ha velat bli benämnd novellförfattare. Och varje berättelse är ett litet mästerverk. Har du inte läst I Brokiga Blads vatten tidigare, så tycker jag att du ska göra det nu :)

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 12: Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare).

Dagens visdomsord 2025-07-09

Framgång uppnår man när drömmarna blir större än undanflykterna. (Okänd)

Koka björn av Mikael Niemi

Titel: Koka björn 

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Piratförlaget (2017)

Antal sidor: 451

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Koka björn av Mikael Niemi köpte jag på Gengåvan i Karlstad för en liten penning. Jag minns att jag har hört talas om boken vid ett flertal tillfällen, så nu kunde det vara dags att skaffa den.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var nog inte det här. Prosten i boken ska tydligen ha Lars Levi Laestadius som förebild; den store inomkyrklige väckelsepredikanten i vårt lands nordligaste delar. Och det var intressant att följa prostens alla kval när han tog strid mot värdshusvärdar och brännvinsförsäljare. Den tydliga rasism riktad mot samerna speglas också på ett tydligt sätt.

Men samtidigt är detta en kriminalhistoria. Någon har förgripit sig på och dödat unga flickor i bygden. Länsmannen är en inkompetent fyllbult, så istället är det prosten som går runt och samlar ledtrådar och bevis. Här tror jag inte att vi ska blanda in Laestadius, utan detta är en historia skapad av författaren. Det är alltid lite knepigt att skriva om historiska personer, om man samtidigt diktar ihop fantastiska saker om dem, men romanen är ändå intressant. Det är inte helt lätt att räkna ut vem som är ogärningsmannen.

På slutet har Niemi lagt in en helt fantastisk twist, men den tänker jag inte avslöja.

Romanen är väl värd att läsas och Niemi har lagt ner mycken möda på att skapa ett trovärdigt persongalleri och en miljö som känns tidstypisk. En sak förvånar mig dock. När nu författaren lagt ner allt detta arbete, hur kan han skriva att det skickas ett överklagande till Hovrätten för Övre Norrland när romanen utspelar sig på 1850-talet? Den hovrätten inrättades inte förrän 1936.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok med ett rovdjur i titel, handling eller på omslag.

Dagens visdomsord 2025-07-02

Ett av de lyckligaste ögonblicken i livet är när man finner modet att släppa taget om de saker man inte kan förändra. (Okänd)

En smakebit på søndag - Koka björn

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Koka björn och är skriven av Mikael Niemi.

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Smakbiten är hämtad från sidan 103:

Om sommaren stiger safter i trädens stammar. Äggen blir till fåglar som uppfyller himlen, insekterna kläcks i stora moln. På älgtjurens huvud växer skovlar ut, i älven stiger laxarna med tunga plask. Ljuset flödar oavbrutet varje timme och gör sommaren till en enda utsträckt dag, ett oavbrutet ljus som räcker ett par månader. Då är det gott att leva i norr.

Veckans mening v. 26 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Koka björn av Mikael Niemi. Det är en man som beskrivs.

Läpparna var blodröda utan att vara målade, den övre höjde sig med höga amorbågar och formades gärna till en sugtratt, den undre glänste våt och var mörk som en nyligen utplockad lever.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu får Veckans mening ta lite sommarledigt och återkommer vecka 31. Hoppas ni vill vara med då också.

En bok från biblioteket

Jag promenerade till biblioteket idag och lånade I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren. Den fanns i deras magasin, så det var väl bra att jag kom dit och väckte den ur dess Törnrosasömn.

Dagens visdomsord 2025-06-25

Jag vill mycket, som jag helst skulle vilja att jag icke ville. (Hjalmar Söderberg)

Tisdagstrion: Sommar och värme

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är vi mitt i sommaren. Värme, mygg, sill, nubbe och jordgubbar. Denna tisdags tema är: Sommar och värme. 

Nu tänkte jag att vi tar en paus på några veckor med Tisdagstrion. Den återkommer vecka 31. Då ska jag ha fyllt på listan med teman så det räcker ända fram till jul.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hetta av Jane Harper. Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.

En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz har jag inte läst, men titeln passar ju väldigt bra här.

När trettioårskrisande Anna-Lisa Andersson ramlar över romanen "Vägen till Klockrike" på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i Sommarsverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns därute någonstans en kille för henne?

En plats i solen av Liza Marklund. En svensk före detta hockeyspelare hittas mördad med sin familj i Spanien. Annika Bengtsson finner en värld av droger och korruption när hon skickas dit för att rapportera om fallet.

Den här boken var alldeles för rörig för min smak, så den vill jag inte rekommendera.

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Titel: Snövit jord

Originalets titel: Náhvit jörð

Författare: Lilja Sigurðardóttir

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 266

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir är den tredje delen i Aróra-serien. De tidigare delarna heter Iskall sol och Blodrött hav. 

Även denna del var mycket bra. Författaren väver samman en utmärkt kriminalhistoria, samtidigt som vi får intressanta bilder från huvudpersonernas liv och dessutom en bild av Island. Det tycks finnas en hel del deckarförfattare på Island och det är ofta en hel del mord i dem. Med tanke på att Island inte har så stor befolkning är det väl tur att det i den här boken är kvinnor från andra länder som dödats. Öriket får ju inte helt tömmas på invånare.

Snövit jord har en intrig med internationella förgreningar. Här finns traffickingoffer från Nigeria, Elfenbenskusten, Kina med flera länder och ryska skurkar. Men givetvis också de isländska poliserna Daníel och Helena privatföretagaren Áróra som är expert på att följa pengar som brottslingar försöker gömma.

Lilja Sigurðardóttirs böcker i Áróra-serien är mycket läsvärda. Nu väntar jag på att Drepsvart hraun och Daudadjúp sprunga översätts till svenska.

En smakebit på søndag - Snövit jord

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Snövit jord och är skriven av Lilja Sigurðardóttir.

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Smakbiten är hämtad från sidan 148:

Daníel tyckte alltid att det var jobbigt att börja dagen på bårhuset, men i dag kändes det särskilt tufft. Fyra lik låg på stålborden. Fyra kroppsskal av kvinnor som för inte länge sedan hade innehållit levande själar med hopp och drömmar. Drömmar som hade blivit mardrömmar, så gruvliga att det var svårt att föreställa sig.

Rättsläkaren Jóna var en anslående syn, med högburet huvud och hårknuten som vaggade mitt uppe på huvudet som ett grått fågelrede. Hennes uppsyn pendlade alltid någonstans mellan vrede och missmod, och i dag tyckte Daníel att det var särskilt påtagligt.

Veckans mening v. 25 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir och handlar om svårigheten att bedöma åldern på vissa människor.

Vid första anblicken tänkte hon att han kunde vara i konfirmationsålder, men han hade presenterat sig som verksam avdelningsläkare och Helena gissade att det betydde att han vikarierade för huvudläkaren medan han var och spelade golf någonstans i solen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Glad midsommar!

Tre böcker som jag köpt på nätet

 Idag hämtade jag ett paket med tre böcker som jag köpt via Bokbörsen. De var otroligt billiga. Leona. Tärningen är kastad (pocket) av Jenny Rogneby för 11 kronor, Kongressmannens dotter (inbunden) av Craig Nova för 3 kronor och Öster om Eden (inbunden) av John Steinbeck för 19 kronor. Öster om Eden köpte jag för att jag samtalade med en kvinna som arbetar i kyrkan i Grums, och jag råkade nämna boken. Hon tyckte den lät intressant och skulle nog försöka få tag på den på biblioteket, men då tänkte jag att jag ju faktiskt kunde skaffa den åt henne. Bokbörsen är fenomenalt bra när man söker böcker som inte är nyutgivna.

Mord i själva verket av Vic Suneson

Titel: Mord i själva verket

Författare: Vic Suneson

Förlag: B. Wahlströms Bokförlag (1954)

Antal sidor: 256

Den här boken fanns i mammas bokhylla, och när vi gick igenom vad som fanns där så bestämde jag mig för att låta denna bok följa med mig hem. Vic Suneson var tydligen en känd deckarförfattare på sin tid, men nu är han nog bortglömd av de flesta.

Mord i själva verket av Vic Suneson är en pusseldeckare. På ett statligt verk benämnt Kungl. Kompromisstyrelsen blir personalbyråchefen mördad. Tydligen är det en liten skara som arbetar på myndigheten, vilket gör att polisen bara har ett dussintal personer att förhöra.

En kommissarie Svensson som äter en massa bullar han absolut inte vill ha tar sig an fallet. Som hjälpreda har han konstapel Blom. Men efter att om och om igen ha försökt pressa alla inblandade står de ändå och stampar på en och samma fläck. Så sker ännu ett mord. Och ytterligare ett.

Boken har en förteckning över alla personerna i boken, vilket är tacknämligt. Jag tyckte det var svårt att hålla reda på alla. Det berodde inte minst på att boken är skriven på 1950-talet och då var det viktigt med titulaturen. Personerna omnämns ibland med förnamn, ibland med efternamn och ibland med titeln. Dessutom har ett par av personerna smeknamn. Detta var ju långt före Du-reformen. Jag minns ju själv att det var helt otänkbart att dua lärarna. Jag fick inte heller dua mina föräldrars närmaste vänner. Det var tant och farbror som gällde. Definitivt fick jag inte dua min farmor. Det fick inte ens pappa göra.

Suneson använder stundtals ett roligt språk med intressanta formuleringar. Samtidigt beskriver han ingående gator och byggnader i Stockholm. Säkert roligt för stadens invånare, men jag tycker att det blir tråkigt.

Trots morden är tempot långsamt i boken. Det tar tid för mordhistorien att närma sig en upplösning. Det är en massa mat och drinkar som ska förtäras längs vägen. När fallet till slut är löst känner jag att boken nog inte gav mig så mycket. Men på slutet ställs allt på ända och det är bokens stora behållning. Han var kanske inte en helt oäven deckarförfattare, den gode Suneson.

Dagens visdomsord 2025-06-18

Jag känner honom så väl att jag inte har pratat med honom på tio år. (Oscar Wilde)

Tisdagstrion: Isländska författare

Dags för veckans tisdagstrio! Förra veckan var temat öar. Trots detta beger vi oss till en ö även denna vecka. Denna tisdags tema är: Isländska författare (Islands nationaldag idag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Första boken får bli Snöblind av Ragnar Jónasson. I en isolerad fiskeby på norra Island, en ödslig trakt där ingen låser sina dörrar, upptäcks en ung kvinna halvnaken i snön, blödande och medvetslös. Samtidigt har en äldre, uppburen författare fallit till sin död. Ari Thór - nybliven polis på sin första postering, långt från flickvännen i Reykjavik - dras rakt in i hjärtat av det lilla samhället. Ett samhälle där det blir allt mer uppenbart att det inte går att lita på en enda människa. Där hemligheter och lögner har blivit ett sätt att leva. 

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Iskall sol av Lilja Sigurðardóttir är första delen i Áróra-serien. Enligt förlaget är Lilja Sigurðardóttir en av Islands internationellt mest hyllade och bästsäljande deckarförfattare. Jag måste erkänna att jag inte kände till henne sen tidigare, men jag är glad att jag nu fick möjlighet att stifta bekantskap med en av hennes böcker. Iskall sol var nominerad till The Crime Fiction Lover Award i kategorin Årets bästa översatta kriminalroman. Hur stort det är har jag inte en aning om.

Den här romanen innehåller flera parallella berättelser. Huvudberättelsen är givetvis Áróras sökande efter sin försvunna syster Ísafold. Är hennes misshandlande pojkvän saker till hennes försvinnande? Sedan har vi Olga, som bor i samma hus. Hon gömmer flyktingen Omar. Men är Omar den han säger? I samma hus bor även den egendomlige Grímur; en ensamstående man i 40-årsåldern som tvångsmässigt rakar hela kroppen inklusive ögonbrynen. Hur kommer han in i det hela? Sedan finns ju hotellägaren Hákon, som Áróra inleder ett förhållande med. Hákons affärer är helt klar skumma, vilket gör Áróra mycket intresserad. Men hur ska hon hantera Agla, som säger sig veta vem Áróra är?

Naturligtvis binds berättelserna samman i en historia om grova brott och vedergällning. Den som ligger bakom Ísafolds försvinnande får sitt straff, men inte på det sätt man som läsare har förväntat sig. Detta är en riktigt välskriven deckare, som jag med glädje rekommenderar.

Skúli Sigurðsson är ännu en i raden av isländska författare som skriver riktigt bra deckare och spänningsromaner. Varför har jag inte upptäckt detta land tidigare? Hans debutroman Storebror belönades med priset Blodsdroppen 2023 såsom varande årets bästa isländska kriminalroman.

Romanen utspelar sig i två tidsperioder. Den ena för några decennier sedan. På ett gosshem finns ett antal barn och ungdomar, som lever under svåra förhållanden. Sexuella övergrepp är vanliga, både av andra av ungdomarna och av dem som är anställda att skydda dem.

Den andra tidsperioden är nutid. En maskerad person överfaller ensamma män under kvällar och nätter med fullmåne och misshandlar dem brutalt. Offren får en lapp fasthäftad på bröstet med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Fallen får stor medial uppmärksamhet och gärningsmannen får namnet Storebror.

Detta är inte en sådan deckare, där man sitter som på nålar och frenetiskt försöker räkna ut vem gärningsmannen är. Det får man veta ungefär efter att ha läst halva boken. Bokens behållning är istället att man får följa gärningsmannen och veta hans tankar. Dessutom följer vi polisens arbete och två journalisters sökande efter sanningen. Polisledningen visar sig vara inkompetent, men det finns krafter som inte vill att tidningarna kritiserar polisens arbete. Men det finns även poliser som träget arbetar på för att lösa fallet.

Den här boken tyckte jag riktigt bra om och den rekommenderar jag å det varmaste!

Åtel av Inger Scharis

Titel: Åtel

Författare Inger Scharis

Förlag: Forum (2024)

Antal sidor: 500

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysta i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Åtel är Inger Scharis debutroman. Jag fick den i födelsedagspresent av min äldre dotter för ett par månader sedan. Eftersom jag fick den av min dotter så fick den förtur i läslistan.

Med tanke på miljön med vargjakt, glesbygd och skog, massor med skog, så trodde jag att den skulle utspela sig i Norrland (eller möjligen i Värmland), men handlingen är faktiskt förlagd till Östergötland. I byn bor människor som är innerligt trötta på vargen har fått breda ut sig på bekostnad av tamboskapsägare och jägare.

Då händer det att vargar "försvinner". Alla vet att de har skjutits, men ingen vill berätta. Men kan vargfrågan vara så infekterad att människor mördas?

Scharis bok är riktigt bra och det finns många spår att följa upp. Hon förmår att lura läsarna flera gånger och upplösningen är överraskande. Detta ska vara första delen i en serie om polisen Charlie Graff, och jag läser gärna fler böcker i den serien.

En smakebit på søndag - Mord i själva verket

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Mord i själva verket och är skriven av Vic Suneson.

Det här är en bok som jag "räddade" bland mammas efterlämnade böcker och nu har jag bestämt mig för att läsa den.

Smakbiten är hämtad från sidorna 23 och 24:

Den fruktade byråchefen Petrus Mathias Berglund - gemenligen kallad P.M. - var på sitt tjänsterum.

Det var ett stort rum, ett av de största i huset. Fönstren stod öppna, de ljusa gardinerna var fördragna för att stänga ute den stickande eftermiddagssolen. Golvet var i det närmaste täckt av en tjock, mjuk matta i röd ton. Det stora skrivbordet stod en aning snett ett bra bit från fönstret. En korrekt besöksfåtölj, en bokhylla och en liten sammanträdesgrupp med fyra stolar kompletterade möblemanget.

Skrivbordet var praktiskt taget tomt. Den blanka ytan glänste utan ett dammkorn.

Byråchefen bar en ljusblå sommarkostym, men på grund av hettan hade rocken för ovanlighetens skull fått komma av och vilade nu omsorgsfullt över en stolsrygg. Han satt framåtlutad över skrivbordet med armbågarna mot kanten. Den vita skjortan låg spänd över den böjda ryggen. På det gröna skrivbordsunderlägget låg ett vitt papper och framför det en reservoarpenna.

Den ena handen liksom trevade efter pennan utan att nå fram. Ögonen stirrade stelt, nästan förvånat efter den. Han satt alldeles stilla.

Byråchefen P.M. var som vanligt på sitt tjänsterum. Men han var otvivelaktigt död.

Veckans mening v. 24

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Mord i själva verket av Vic Suneson.

Värmen låg som en ockupationsmakt över staden.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-06-11

Barn talar om vad de gör, gubbar vad de gjort och narrar vad de skall göra. (Johan T Oxenstierna)

Tisdagstrion: Öar

Dags för veckans tisdagstrio! Vi lämnar fastlandet och beger oss till tre öar. Denna tisdags tema är: Öar. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Fem räddar en hemlighet av Enid Blyton utspelar sig en del av handlingen på Kirrinön.

Vi kan ju inte gå förbi Hemsöborna av August Strindberg. Den utspelar sig givetvis på ön Hemsö, dit värmlänningen Karlsson kommer för att hjälpa "gumman" med arbetet på ön.

Karlsson har stora planer och lyckas med list få gifta sig med gårdens ägare, vilket både hennes son Gusten och prästen motsätter sig.

Robinson Crusoe av Daniel Defoe känner väl alla till. Mannen som hamnar på en öde ö där han får försöka organisera sitt liv. Författaren har en mycket kolonialistisk syn på världen.  På den här ön träffar Robinson på en "inföding" som han ger namnet Fredag eftersom det var den veckodagen när de möttes. Vad Fredag egentligen hette intresserar inte Robinson det allra minsta.

När Robinson Crusoe tidigare i boken är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Att han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.

En smakebit på søndag - Åtel

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Åtel och är skriven av Inger Scharis.

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysa i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Smakbiten är hämtade från sidorna 53-54:

Tyko stod bland de täta granarna på andra sidan åkern.

Han gladde sig åt att gubbjäveln hade valt just det här jakttornet. Ja, det var ju inte alls något torn egentligen. Det var byggt direkt på marken under några granar på yttersta delen av en åkerholme.

Jakttornet var insvept i kamouflagenät som var så blekt av väder och vind att det nästan var vitt och knappast skulle kunna lura ens en rävunge.

Tyko mätte avståndet med blicken och kom fram till att det måste vara ungefär hundra meter, och det var väl ungefär vad den gamla winchestern skulle klara av. Han hade haft ett bättre skottläge när gubbjäveln var på väg mot jakttornet och obekymrat gick längs grusvägen med bössan över axeln medan han hummade lite för sig själv. Han märkte inte att Tyko stod i dimman bara några meter ifrån honom.

Jägaren som inte förstod att han var jagad

Det är inte säkert att det finns något samlingsinlägg upplagt hos Astrid Therese. Hon skrev den 25/5 att hon skulle vara bortrest en längre tid och hon undrar om någon vill ta över.

Veckans mening v. 23 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Åtel av Inger Scharis.

Skitjakt på er då!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Titel: Ryska krigsfiaskon - varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Författare: Flera med Anders Frankson som redaktör

Förlag: Bokförlaget Semic (2023)

Antal sidor: 207

Den ryska och sovjetiska historien är full av militära fiaskon, som motgångarna i finska vinterkriget 1939-1940. det misslyckade anfallet mot Charkiv 1942, Afghanistankriget 1979-1989, första Tjetjenienkriget 1994-1996 och nu senast anfallskriget mot Ukraina.

Vladimir Putins plan att krossa Ukraina med vapenmakt har misslyckats - de ryska styrkorna har mött ett oväntat starkt motstånd. Putin har i grunden samma mål som Sovjets tidigare diktator Josef Stalin hade: att försöka återupprätta det forna imperiet Tsarrysslands gränser.

Den här boken innehåller elva kapitel som lyfter fram olika intressanta, spännande och okända aspekter av Rysslands strategiska felbeslut i krig, från 1914 och framåt.

Ryska krigsfiaskon med undertiteln Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt är en intressant bok som visar hur Ryssland har haft en förmåga att underskatta sina motståndare. Måhända är det inte just detta att det varit diktatorer i landets ledning som fått dem att göra ofattbara misstag. Det är nog snarare en nedärvd övertro på Moder Rysslands överlägsenhet.

Baksidestexten säger att boken behandlar tiden från 1914 och framåt, men man ges också en bakgrundsbild som innefattar tidigare krig också.

Boken slutar med händelser under Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2022 och någonstans måste man ju avsluta sitt arbete med en bok. Det har hänt mycket fram till idag, inte minst på grund av dåren i Ovala rummet.

Det förändrar inte min uppfattning att boken är intressant och väl värd att läsa för den som vill få mer kunskap om det ryska sättet att tänka militärt.

En sak med boken måste jag dock kritisera. Den innehåller mängder av språkliga fel. Ofta fattas ord. Det gäller framför allt i Anders Franksons egna texter. Jag förmodar att han är dyslektiker, men det är synd att han inte har bett någon att korrekturläsa manuset.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 8: Läs en fackbok.