Dagens visdomsord 2025-08-20

Om man inte känner till det förflutna, förstår man inte nutiden och är inte lämpad att forma framtiden. (Simone Weil)

Tisdagstrion: Västkusten

Dags för veckans tisdagstrio. Go west in the open air, go west where the skies are blue. Denna tisdags tema är: Västkusten. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vi ses vid Röda Sten av Viveca Lärn är en riktigt rolig bok. Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor.

Judit börjar bli desperat. Hon ska fylla fyrtio, och har kommit fram till att hon måste träffa en riktig man. Hon har aldrig lyckats behålla ett jobb mer än ett halvår och inte någon man heller.

Den som undrar vad Röda sten kan vara för något kan läsa HÄR.

Mord i Bohuslän av Sven O Blomberg.

Olle Villner hade tänkt sig en lugn och stillsam pensionatssemester i det idylliska Ramsund på den svenska västkusten, men ser sig tvungen att raskt ändra sina planer när ett lik hittas vid havsbrynet. Mannen är uppenbarligen mördad, med en pil i bröstet. Villner är av naturen obotligt nyfiken och har ju dessutom en viss vana att lösa mordgåtor... Kanske finns mördaren rentav bland gästerna på pensionatet?

Jag tar med den därför att den passar i temat, men skaffa den inte! Det är en dålig deckare!

Betydligt bättre är Inte utan min syster av Åsa Hellberg. Den utspelar sig i Fjällbacka med omnejd på Västkusten i början av förra seklet och är första delen i triologin Systrarna från Fjällbacka.

Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, men trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksköterskor. I storstaden möts de av en helt ny värld av läkare, kvinnosakskvinnor och fascinerande patienter. Arbetet är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. De vill bli den nya sortens kvinnor, fast priset de får betala är högt. Gifter man sig förlorar man sitt arbete. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Tragedierna följs av år av svårigheter. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg. Var hittar man glädje när hoppet tycks ha gått förlorat?

Veckans mening v. 33 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence.

Ett öre mer för mjölken var värre än en förändring i evangeliet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Biblioteksbok om Afrika

Idag var jag på biblioteket och lånade Allt går sönder av den nigerianske författaren Chinua Achebe. En bok som tydligen är enormt spridd i Afrika. Achebe är död, men det slår mig ändå att det verkar komma många författare från just Nigeria. Den här boken är jag riktigt nyfiken på!

Det kom ett bokpaket

Det kom ett bokpaket med en bok jag köpt från ett antikvariat. Den är skriven av Joshua Cohen och heter Netanyahus. Linda skrev om den på sin blogg enligt O och jag blev nyfiken och beställde den.

Dagens visdomsord 2025-08-13

Om det finns en Gud, varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning? (Woody Allen)

Tisdagstrion: Fisk och fiske

Dags för veckans tisdagstrio. Ro, ro till fiskeskär. Denna tisdags tema är: fisk och fiske. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Det känns på något vis naturligt att börja med Den gamle och havet av Ernest Hemingway. 

Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren Santiago som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.

Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.

Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur.

Så väljer jag Någonstans brister himlen, av Erika Olofsson Liljedahl.

Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.

Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.

Slutligen Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen.

Den snobbiga, ensamstående, alkoholiserade och dessutom skrivblockerade författaren Hannah får genom en ödets nyck utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar. Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður.

Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka? 

Veckans mening v. 32

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence.

Hon var perfekt i umgängessporten att kyligt hålla på sitt eget och låta andra böja sig för henne.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett bokpaket som jag skickat efter

Jag fick hämta ett bokpaket idag. Det var nämligen så att jag råkade se att det finns en bok som heter Gryllos metamorfoser av Johan Frostegård, och av någon anledning tyckte jag att det kan vara en bok för mig så jag beställde den. Vi får se om intuitionen ledde mig rätt.

Ett bokinköp

Jag har nyss läst ut Ann-Helén Laestadius roman Straff, som var en fristående uppföljare till Stöld, och då fick jag veta att det är en trilogi och att den tredje delen finns att köpa i handeln. Så det blev en tur till Akademibokhandeln där jag köpte Skam.

Dagens visdomsord 2025-08-06

Om man inte känner till det förflutna, förstår man inte nutiden och är inte lämpad att forma framtiden. (Simone Weil)

Tisdagstrio: Östeuropa

Dags för veckans tisdagstrio. Vi beger oss österut, men stannar i Europa. Denna tisdags tema är: Östeuropa. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

David Safier lär vara känd för att skriva böcker med humoristiska inslag. Hans roman Ung i ghettot är dock inte en sådan bok.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Man kan lugnt säga att detta inte är någon feelgoodroman och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg. Samtidigt finns det, mitt i all förtvivlan, möjlighet att finna kärlek, om än bara för en kort tid.
Idag ökar antisemitismen i Sverige, inte minst på grund av invandringen av muslimer. Jag rekommenderar denna bok varmt för alla som vill få en ökad förståelse för vad antisemitism i praktiken kan innebära.

Izas ballad av Magda Szabó handlar om några medlemmar i en familj och deras närmaste. När fadern dör får Iza för sig att ta med sig sin mor till Izas egen lägenhet i Budapest. Hon gör det med de bästa föresatser, men det är uppenbart att hon tänker ut allting utan att involvera sin mor i beslutet. Modern Etelka ser framför sig hur alla hennes möbler och saker ska göra att lägenheten ser ut precis som det hem hon lämnat. Iza har däremot aldrig haft en tanke på att flytta med gamla, slitna saker. I lägenheten sitter Etelka och krymper alltmer inombords. Ingen behöver henne. Ingen efterfrågar hennes tjänster.
Samtidigt har hon själv en skuld till att det inte går bra. Hon kan inte helt ta till sig att dottern har ett liv, som inte alls liknar det som Etelka känner från hembyn. 
Men ändå känner jag nog att allt hade blivit så mycket bättre om Iza inte hade känt ett så starkt behov av att styra andras liv. 
Izas ballad är en bra bok; en fin berättelse om psykologin i våra förhållanden till dem som står oss närmast. Det är roligt att Nilsson Förlag har specialiserat sig på att översätta böcker från andra språkområden än de vanliga. Språket är vackert, vilket översättaren János Csatlós ska ha en eloge för.

Räknas Grekland till Östeuropa? När större delen av östra Europa var förslavat under kommunismen räknades väl inte landet till Östeuropa, men nu borde man kunna göra det tycker jag.

Lustarnas herre är den enda bok av Theodor Kallifatides som jag har läst. Den handlar om den berömde fältherren Alkibiades vars uppgång och fall vi för följa, men historien berättas av hetären Timandra. Ett intressant grepp att låta en synbarligen betydelselös person få återberätta ett levnadsöde som blivit hågkommet genom seklerna.

Straff av Ann-Helén Laestadius

Titel: Straff

Författare: Ann-Helén Laestadius

Förlag: Romanus & Selling (2023)

Antal sidor: 419

Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ur mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.

Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga.

Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.

Straff av Ann-Helén Laestadius är en bok jag längtat efter att få läsa. Författaren gjorde ju succé med Stöld, som också handlar om förtrycket av samerna.

Genom den här boken uppmärksammas vi på hur det svenska majoritetssamhället gjorde allt för att tvångsassimilera samerna. Vilken otrolig grymhet att ta barnen från föräldrarna för att de ska lära sig ett annat språk än modersmålet samtidigt som modersmålet förbjuds, den samiska kulturen framställs som syndig och samiska barn får inte gå i den svenska byskolan. Apartheid och tvångsassimilering samtidigt.

I boken finns en person att hata, nämligen husmor Rita Olsson. Mer än någon annan förkroppsligar hon hatet mot samerna. Lustfyllt piskar hon den som råkar säga ett samiskt ord, för att inte tala om ifall någon skulle få för sig att jojka.

Romanen växlar mellan mitten av 1950-talet och mitten av 1980-talet. Vi möter i den senare tiden barnen som vuxit upp, skadade av den skolgång de tvingades genomlida. 

Detta utspelar sig alltså på 1950-talet. Herregud, jag är född på 1950-talet! Det är människor som lever än idag som utsattes för detta.

Men vem ska vi egentligen skylla på. Det fanns säkert människor som Rita Olsson, men det egentliga ansvaret ligger någon annanstans. Hur tänkte egentligen statsråd och riksdagsledamöter när de skapade systemet? Var det avsikten att krossa den samiska kulturen? Hur mycket visste Tage Erlander? Här borde verkligen tas fram en vitbok.

Straff är en mycket bra roman, som jag tycker alla ska läsa, även om man stundtals kan må dåligt av det institutionaliserade förtrycket av nordligaste Sveriges ursprungsbefolkning.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 16: Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning.

Veckans mening v. 31

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Straff av Ann-Helén Laestadius.

Jon-Ante visste att isá förmodligen suttit dyster vid köksbordet och sett ut över byn i midsommarnatten och muttrat om att det vänder nu, tillbaka till det mörka.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-07-30

Där skratt saknas görs få framsteg. (Andrew Carnegie)

Tisdagstrion: Rovdjur

Dags för veckans tisdagstrio ett sommaruppehåll! Vi ger oss ut i det vilda. Denna tisdags tema är: Rovdjur. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Floden mellan bergen är skriven av kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'0. En författare som ofta nämndes som en tänkbar nobelpristagare i litteratur. Det vete tusan vad det är för ett djur på omslaget. I vart fall inget som jag skulle vilja möta, så det får räknas som ett rovdjur.

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Skriet från vildmarken av Jack London. När familjehunden Buck stjäls och hamnar hos en ny herre får han snabbt lära sig vildmarkens lag. Han är modig och stark och älskar att arbeta hårt i hundspannet.

Efter flera blodiga kamper besegrar han sin dödsfiende Spitz och blir ledarhund. 

Många män vill äga honom, men Buck är van att gå sin egen väg. När han hör vildmarkens sång, lockas han ut på okända äventyr i månskensnatten. Och visst finns där rovdjur.

Dr Jekyll och Mr Hyde är en klassisk kortroman av Robert Louis Stevenson. Här vidgar jag begreppet "rovdjur".

Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.

Genom rovdjuret mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.

Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.

Dagens visdomsord 2025-07-17

Att vara sig själv i en värld som ständigt försöker få oss att vara någonting annat är den största bedriften. (Ralph Waldo Emerson)

I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren

Titel: I Brokiga Blads vatten

Författare: Torgny Lindgren

Förlag: Norstedts Förlag (1999)

Antal sidor: 235

I ett enkelt kök på moster Lydias pensionat i Norsjö sitter Brokiga Blad, Rostfria Karlsson och Gudvarelovad Blomkvist och berättar hur man målar tavlor och mycket annat ur det verkliga livet för en ny gäst. Den nye är ingen mindre än prins Eugen som flyr skaparkriser på Waldemarsudde och reser inkognito i Västerbottens inland.

På den österrikiska landsbygden hör tonsättaren Gustav Mahler en bonde vissla huvudtemat till hans stora sång om eländet på jorden.

I en säng i en liten norrländsk by ligger en gosse med hög feber och andnöd. Han tror han ska dö, det tror hans mor också.

Och hur ohyggligt stark var egentligen Elis i Lillåberg?

I Brokiga Blads vatten är en samling berättelser om liv och död av akademiledamoten Torgny Lindgren.

Som ofta är fallet med Lindgrens berättelser är underfundighet ett ord som sammanfattar stilen. Innan jag läste boken undrade jag över titeln. I Brokiga Blads vatten. Och versal inledningsbokstav till både Brokiga och Blad. Men det visar sig att Brokiga Blad är en av karaktärerna.

De tio berättelserna är helt fristående. Det är något av en novellsamling, även om jag inte vet om Lindgren skulle ha velat bli benämnd novellförfattare. Och varje berättelse är ett litet mästerverk. Har du inte läst I Brokiga Blads vatten tidigare, så tycker jag att du ska göra det nu :)

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 12: Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare).

Dagens visdomsord 2025-07-09

Framgång uppnår man när drömmarna blir större än undanflykterna. (Okänd)

Koka björn av Mikael Niemi

Titel: Koka björn 

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Piratförlaget (2017)

Antal sidor: 451

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Koka björn av Mikael Niemi köpte jag på Gengåvan i Karlstad för en liten penning. Jag minns att jag har hört talas om boken vid ett flertal tillfällen, så nu kunde det vara dags att skaffa den.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var nog inte det här. Prosten i boken ska tydligen ha Lars Levi Laestadius som förebild; den store inomkyrklige väckelsepredikanten i vårt lands nordligaste delar. Och det var intressant att följa prostens alla kval när han tog strid mot värdshusvärdar och brännvinsförsäljare. Den tydliga rasism riktad mot samerna speglas också på ett tydligt sätt.

Men samtidigt är detta en kriminalhistoria. Någon har förgripit sig på och dödat unga flickor i bygden. Länsmannen är en inkompetent fyllbult, så istället är det prosten som går runt och samlar ledtrådar och bevis. Här tror jag inte att vi ska blanda in Laestadius, utan detta är en historia skapad av författaren. Det är alltid lite knepigt att skriva om historiska personer, om man samtidigt diktar ihop fantastiska saker om dem, men romanen är ändå intressant. Det är inte helt lätt att räkna ut vem som är ogärningsmannen.

På slutet har Niemi lagt in en helt fantastisk twist, men den tänker jag inte avslöja.

Romanen är väl värd att läsas och Niemi har lagt ner mycken möda på att skapa ett trovärdigt persongalleri och en miljö som känns tidstypisk. En sak förvånar mig dock. När nu författaren lagt ner allt detta arbete, hur kan han skriva att det skickas ett överklagande till Hovrätten för Övre Norrland när romanen utspelar sig på 1850-talet? Den hovrätten inrättades inte förrän 1936.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok med ett rovdjur i titel, handling eller på omslag.

Dagens visdomsord 2025-07-02

Ett av de lyckligaste ögonblicken i livet är när man finner modet att släppa taget om de saker man inte kan förändra. (Okänd)

En smakebit på søndag - Koka björn

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Koka björn och är skriven av Mikael Niemi.

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Smakbiten är hämtad från sidan 103:

Om sommaren stiger safter i trädens stammar. Äggen blir till fåglar som uppfyller himlen, insekterna kläcks i stora moln. På älgtjurens huvud växer skovlar ut, i älven stiger laxarna med tunga plask. Ljuset flödar oavbrutet varje timme och gör sommaren till en enda utsträckt dag, ett oavbrutet ljus som räcker ett par månader. Då är det gott att leva i norr.

Veckans mening v. 26 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Koka björn av Mikael Niemi. Det är en man som beskrivs.

Läpparna var blodröda utan att vara målade, den övre höjde sig med höga amorbågar och formades gärna till en sugtratt, den undre glänste våt och var mörk som en nyligen utplockad lever.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu får Veckans mening ta lite sommarledigt och återkommer vecka 31. Hoppas ni vill vara med då också.

En bok från biblioteket

Jag promenerade till biblioteket idag och lånade I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren. Den fanns i deras magasin, så det var väl bra att jag kom dit och väckte den ur dess Törnrosasömn.

Dagens visdomsord 2025-06-25

Jag vill mycket, som jag helst skulle vilja att jag icke ville. (Hjalmar Söderberg)

Tisdagstrion: Sommar och värme

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är vi mitt i sommaren. Värme, mygg, sill, nubbe och jordgubbar. Denna tisdags tema är: Sommar och värme. 

Nu tänkte jag att vi tar en paus på några veckor med Tisdagstrion. Den återkommer vecka 31. Då ska jag ha fyllt på listan med teman så det räcker ända fram till jul.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hetta av Jane Harper. Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.

En sommar på luffen av Eli Åhman Owetz har jag inte läst, men titeln passar ju väldigt bra här.

När trettioårskrisande Anna-Lisa Andersson ramlar över romanen "Vägen till Klockrike" på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i Sommarsverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns därute någonstans en kille för henne?

En plats i solen av Liza Marklund. En svensk före detta hockeyspelare hittas mördad med sin familj i Spanien. Annika Bengtsson finner en värld av droger och korruption när hon skickas dit för att rapportera om fallet.

Den här boken var alldeles för rörig för min smak, så den vill jag inte rekommendera.

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Titel: Snövit jord

Originalets titel: Náhvit jörð

Författare: Lilja Sigurðardóttir

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 266

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir är den tredje delen i Aróra-serien. De tidigare delarna heter Iskall sol och Blodrött hav. 

Även denna del var mycket bra. Författaren väver samman en utmärkt kriminalhistoria, samtidigt som vi får intressanta bilder från huvudpersonernas liv och dessutom en bild av Island. Det tycks finnas en hel del deckarförfattare på Island och det är ofta en hel del mord i dem. Med tanke på att Island inte har så stor befolkning är det väl tur att det i den här boken är kvinnor från andra länder som dödats. Öriket får ju inte helt tömmas på invånare.

Snövit jord har en intrig med internationella förgreningar. Här finns traffickingoffer från Nigeria, Elfenbenskusten, Kina med flera länder och ryska skurkar. Men givetvis också de isländska poliserna Daníel och Helena privatföretagaren Áróra som är expert på att följa pengar som brottslingar försöker gömma.

Lilja Sigurðardóttirs böcker i Áróra-serien är mycket läsvärda. Nu väntar jag på att Drepsvart hraun och Daudadjúp sprunga översätts till svenska.

En smakebit på søndag - Snövit jord

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Snövit jord och är skriven av Lilja Sigurðardóttir.

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Smakbiten är hämtad från sidan 148:

Daníel tyckte alltid att det var jobbigt att börja dagen på bårhuset, men i dag kändes det särskilt tufft. Fyra lik låg på stålborden. Fyra kroppsskal av kvinnor som för inte länge sedan hade innehållit levande själar med hopp och drömmar. Drömmar som hade blivit mardrömmar, så gruvliga att det var svårt att föreställa sig.

Rättsläkaren Jóna var en anslående syn, med högburet huvud och hårknuten som vaggade mitt uppe på huvudet som ett grått fågelrede. Hennes uppsyn pendlade alltid någonstans mellan vrede och missmod, och i dag tyckte Daníel att det var särskilt påtagligt.

Veckans mening v. 25 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir och handlar om svårigheten att bedöma åldern på vissa människor.

Vid första anblicken tänkte hon att han kunde vara i konfirmationsålder, men han hade presenterat sig som verksam avdelningsläkare och Helena gissade att det betydde att han vikarierade för huvudläkaren medan han var och spelade golf någonstans i solen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!