Tisdagstrion: 1700-talet

Dags för veckans tisdagstrio! Nu tar vi en resa bakåt i tiden. Till ett århundrade då Gustav III och Carl Michael Bellman levde. Denna tisdags tema är: 1700-talet (böcker utgivna på 1700-talet eller handling från 1700-talet). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

1793 är en bok av Niklas Natt och Dag. Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.
Jag har lärt mig en hel del under läsandet. Inte kände då jag till de "paltar" och "korvar" som bevakade huvudstadens gator på ett sätt som oftast drabbade dem som stod längst ner på samhällsstegen. Inte heller kände jag till Fatburen, en sjö som fanns på Södermalm ända till 1850. Ibland har jag googlat saker som författaren skriver om och nästan alltid funnit att de varit korrekt beskrivna. Den grevliga ätten Balk som finns med i romanen har dock inte existerat. Sannolikt därför att författaren inte velat utpeka en specifik adelsätt. (Niklas Natt och Dag tillhör för övrigt Sveriges äldsta nu levande adelsätt.)
Romanen 1793 är en mycket välskriven och läsvärd roman, som av Svenska Deckarakademin utsågs till 2017 års bästa deckardebut.

Så får det bli en bok som jag inte har läst - Hjelpreda i Hushållningen för Unga Fruentimber av Cajsa Warg.

Boken utgavs 1755. En intressant detalj är att det ingenstans i boken skrivs: "Man tager vad man haver."

Fruentimbers Plikt at Upöfwa Deras Wett av Hedvig Charlotta Nordenflycht utgavs 1741 och den har jag tyvärr inte heller läst.

Författaren var en feminist som försörjde sig på sitt skrivande, vilket var mycket ovanligt på den tiden.

I den här boken tar hon upp kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning. Hon skriver att det är kvinnans plikt att själv se till att vidareutveckla sitt förstånd och att bildning skulle se till att de blev både bättre hustrur och mödrar.

En smakebit på søndag - Storebror

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Storebror och är skriven av Skúli Sigurðsson.

En svartklädd maskerad person har överfallit och brutalt misshandlat en joggare i ett friluftsområde i Reykjavik. Journalisten Emil Þorsteinsson och hans kollega Magnea Ísaksdóttir börjar gräva i fallet. Emil har källor inom polisen, och Magnea har en användbar kontakt inom akutsjukvården. De misstänker snart att det inte rör sig om ett enstaka fall, utan är ett i en rad av liknande mord. Gemensamt är att offren fått meddelanden fasthäftade på bröstet, med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Paret skriver en första artikel som väcker stor uppmärksamhet. Gärningsmannen får snart namnet Storebror.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

Emil gillade idén att den svartklädde hade något otalt med offren och således hämnades för något. Men han insåg att det var rena önsketänkandet, att han bara försökte se logik i förloppet för att få till den perfekta nyheten.

"Det är ingen thriller", sa Magnea och nöp honom lätt i huden på låret.

"Jag vet", sa han och tömde i sig det sista ur koppen. Han hade fått till chokladen riktigt bra, men Magnea hade tyckt att den var för stark och spätt ut den med mera mjölk. Emil rynkade kärleksfullt på näsan.

Veckans mening v. 17 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Storebror av Skúli Sigurdsson.

Det var en perfekt sving och basebollträet träffade joggaren i övre delen av magen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Varför tror inte alla på Darwin? av Johnny Bergman

Titel: Varför tror inte alla på Darwin?

Författare: Johnny Bergman

Förlag: Timoteus Förlag (2020)

Antal sidor: 192

Den här boken ger ett ovanligt perspektiv på Darwins evolutionslära och presenterar fakta och förhållanden, som sällan får chansen att komma till tals i massmedia. Medvetet eller omedvetet talas det inget om de svagheter och brister som visat sig finnas i teorin om en evolution.

Författaren tar här chansen att sticka hål på den vanliga uppfattningen att livets uppkomst och påstådda evolution är bevisad utom allt rimligt tvivel. Han ställer frågan: Varför tror inte alla vetenskapsmän i så fall på evolutionsläran?

I Varför tror inte alla på Darwin? tar författaren ett nappatag med den evolutionslära som de flesta nog tror är bevisad bortom rimligt tvivel. Han pekar bland annat på avsaknaden av mellanformer, "den felande länken" bland fossilen. Detta bekymrade redan Darwin, men denne trodde att det berodde på att det fanns så få fossil. Sedan dess räknas de framgrävda fossilen i miljarder, men lik förbaskat saknas de där mellanformerna.

Det är bara en av punkterna som Bergman tar upp när han visar på bristerna i evolutionsläran. Boken är tunn, vilket gör det lättare för oss "vanliga" människor att kunna ta sig igenom den.

Jag tycker att det här är en riktigt intressant bok, eftersom det alltid är roligt när någon vågar ifrågasätta hävdvunna "sanningar". Det betyder inte att jag sväljer allt med hull och hår. Det verkar som att Bergman tror på Syndafloden och Noaks ark. Den historien har jag mycket svårt att tro på. Inte heller vet jag väl hur trovärdigt det är att jorden skulle vara mindre än 10000 år gammal.

Dagens visdomsord 2025-05-23

Går en sol ner för dig, stå inte och se mot väster, se mot öster. (Théodore Agrippa d'Aubigné)

Tisdagstrion: Göteborg - författare eller handling från Göteborg

Dags för veckans tisdagstrio! Det sägs ju att alla Göteborg heter Glenn. Jag vet inte om det stämmer, men påståendet har ändå fått ligga till grund för tisdagstrion denna gång. Denna tisdags tema är: Göteborg - författare eller handling från Göteborg (Glenn har namnsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Håkan Tendells roman Göteborg Noir presenteras av författaren på baksidan på ett något oortodoxt sätt: "Ett litterärt mästerverk, men ett moraliskt lågvattenmärke. En roman som gör sig lika bra i bokcirkeln som i bokbålet."

Jag vill nog inte kalla denna roman för ett litterärt mästerverk, men jag vill verkligen inte slänga den i bokbålet. Berättelsen är bitvis riktigt spännande, men det som framför allt bär upp historien är den svarta humor som präglar den.

I de första kapitlen tänkte jag att Tendell nog haft Jens Lapidus' Stockholm Noir-serie som förebild. Det var korta, snabba meningar. Men längre fram kan han inte hålla sig, utan övergår till ett måleriskt språk, som jag faktiskt tycker att romanen vinner på. Den svarta humorn kommer då mer till sin rätt.

Här har vi en bok av Viveca Lärn. Öster om Heden utspelar sig både i Göteborg och i Afrika. För man måste ju åka till Afrika om man vill se elefanterna och lejonen i deras riktiga miljö.
Visst har boken sina poänger, när ett antal vinnare på Postkodslotteriet beslutar sig för att åka till Afrika tillsammans. En grupp människor, som egentligen inte har någonting gemensamt. Vänskap och ovänskap uppstår när de reser tillsammans.
Det skulle ha kunnat bli en bra bok, men jag tycker inte att Viveca Lärn lyckas. Hennes språk lämnar en hel del övrigt att önska och intrigen är minst sagt tunn på sina håll.

Till sist väljer jag ännu en bok av Viveca Lärn, nämligen Vi ses vid Röda Sten.

Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska fylla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.

- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.
En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för att sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.

Avrättningen av Danya Kukafka

Titel: Avrättningen

Originalets titel: Notes on an Execution

Författare: Danya Kukafka

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 298

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Avrättningen av Danya Kukafka är tydligen författarens genombrottsroman. Jag kände inte till henne tidigare, men har fått boken som recensionsexemplar från Modernista. 

Den här boken grep tag i mig. Den är skickligt uppbyggd genom att vi får följa Ansel Packers sista tolv timmar i livet, sittande i en dödscell, samtidigt som vi får glimtar genom åren som visar hans liv sett genom mammans, svägerskans och mordutredarens ögon. Så många livsval har gjorts och sammantaget har det fört Ansel till avrättningen.

Ansel är ingen sympatisk person. Han är fullständigt empatilös och sannerligen ingen som man skulle vilja bleve utsläppt i samhället. Samtidigt ställs det frågor i boken som är intressanta. Om man nu verkligen vill straffa honom, är det då rätt att döda honom? Han blir förstasidesnyhet i tidningarna. Alla hör talas om honom, men ingen kommer att minnas offren. Hade det varit ett bättre straff att låsa in honom i fängelset och låta honom sitta där tills han dör, gammal och sjuk och bortglömd av alla? Och, skulle jag vilja tillägga, borde man fråga sig om det är moraliskt rätt av samhället att döda sina medborgare som straff för att de har mördat? Är "öga för öga, tand för tand" det som ska vara moderna samhällens rättsprincip? Författaren snuddar även vid frågorna om ras och straff i USA. Ansel Packer är vit, men de flesta amerikanska fångar är svarta. Är det en tillfällighet?

Den här boken kommer att stanna kvar ett bra tag i mig, det känner jag, och rekommenderar den därför varmt till andra att läsa den.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 4: Läs en bok vars omslag är övervägande svart.

En smakebit på søndag - Varför tror inte alla på Darwin?

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Varför tror inte alla på Darwin? och är skriven av Johnny Bergman.

Den här boken ger ett ovanligt perspektiv på Darwins evolutionslära och presenterar fakta och förhållanden, som sällan får chansen att komma till tals i massmedia. Medvetet eller omedvetet talas det inget om de svagheter och brister som visat sig finnas i teorin om en evolution.

Författaren tar här chansen att sticka hål på den vanliga uppfattningen att livets uppkomst och påstådda evolution är bevisad utom allt rimligt tvivel. Han ställer frågan: Varför tror inte alla vetenskapsmän i så fall på evolutionsläran?

Smakbiten är hämtad från sidan 75:

Det är en mycket vanlig uppfattning att fossilfynden efter utdöda växter och djur ger det allra bästa beviset för att evolutionsläran är sann. Darwin var visserligen på sin tid bekymrad över att han inte kunde få sin teori bekräftad av de geologiska fynden och medade att det förmodligen berodde på att fynden var alltför gå.

Idag är läget helt annorlunda man har under de senaste 200 åren hittat miljarder fossil och kunnat katalogisera 250 miljoner av dem. Men tvärtemot vad propagandan säger, har fynden bara gett evolutionisterna ännu fler problem.

Veckans mening v. 16 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Varför tror inte alla på Darwin? av Johnny Bergman.

Om Darwins evolutionslära verkligen är "bevisad utom allt rimligt tvivel" och lika fastställd som jordens klotform och multiplikationstabellen - varför tror då inte alla på den?

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Födelsedagspresent

Idag är det minsann min födelsedag (den är slut snart). Och av äldsta dottern fick jag en bok. Åtel av Inger Scharis. Det är tydligen författarens debutroman. Den ska bli intressant att läsa.

Dagens visdomsord 2025-04-16

Man ska aldrig fuska när man har vinnande kort på handen. (Okänd)

Tisdagstrion: Bär, frukt och grönsaker

Dags för veckans tisdagstrio! Bär och frukt hör väl mer till hösten, men jag kunde inte låta bli med tanke på dagens namnsdag. Denna tisdags tema är: Bär, frukt och grönsaker (Oliver har namnsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Jeanette Wintersons bok Det finns annan frukt än apelsiner var en positiv överraskning när jag läste den efter att ha läst om den i Vi Läser. 
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.
Men sammantaget är det en humoristisk och självutlämnande bok, som jag varmt vill rekommendera.

Puttes äventyr i Blåbärsskogen av Elsa Beskow är väl en bok som gör oss som inte är purunga väldigt nostalgiska. Denna underbara lilla bok om Putte som ska plocka blåbär och lingon och som blir förminskad så att han kan träffa en massa pysslingar som hjälper honom att fylla korgarna.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.
Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

En smakebit på søndag - Avrättningen

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Avrättningen och är skriven av Danya Kukafka.

Ansel Packer står på tur för att dö inom några timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta.

Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

Smakbiten är hämtad från sidan 142:

Adjö alla sprickor i väggen. Adjö biblioteksböcker, adjö radio. Adjö toalettens sura stank och skitränder. Adjö, säg du, elefanten i taket.

Adjö gamla vän.

Du korsar händerna bakom dig för handbojorna.

De klirrar, smäller igenom.

Shawna står bakom resten av gruppen. Hon har huvudet nerböjt mot skorna- du kan inte möta hennes blick. Hon har två vakter du känner mellan sig, bleka män med dallriga magar som alla har samlats för att leda dig ut. En plufsig vakt kliver fram, slänger din röda nätkasse över axeln. Du har lämnat din Teori där Shawna har lovat att hämta den senare, en pappersbunt gömd under sängen. Shawna ska kopiera upp den i Huntsville. Hon ska skicka den till alla nyhetskanaler, pratshower, de största bokförlagen.

Veckans mening v. 15 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Avrättningen av Danya Kukafka.

Oktobersolen var obeveklig, gyllene genom träden - eldröda löv skuggade marken i gläntan där de redan hade hittat tre lårben.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-04-09

Efter att ha tänkt igenom hur farligt allting är finns det inget som skrämmer mig längre. (Gertrude Stein)

Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril

Titel: Jag kommer att hitta nyckeln

Författare: Alex Ahndoril

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2023)

Antal sidor: 265

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril är den första boken i en serie pusseldeckare. Alex Ahndoril är en pseudonym för författarduon och äkta makarna Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De båda har tidigare givit ut böcker under pseudonymen Lars Kepler.

Jag tycker det är bra att de har valt ett annat författarnamn, eftersom dessa böcker är helt annorlunda än Keplerserien. Jag har bara läst en bok av Lars Kepler och jag tyckte inte alls om den och lovade mig själv att inte läsa någon mer. Men när läste att den här boken var en pusseldeckare kunde jag inte låta bli att köpa den, och jag blev inte besviken. Jag tycker mycket om Agatha Christies deckare, så den här var jag tvungen att prova.

Och visst doftar historien Christie. Privatdetektiven Julia Stark tar med sig sitt ex, polismannen Sid, för att lösa gåtan vem mordoffret är och vem som är mördaren. På godset finns ett antal släktingar som avskyr varandra och dessutom en hushållerska. Det blir snart uppenbart att mördaren måste återfinnas bland dessa.

På slutet samlar Julia allihop och berättar hur allt hänger ihop.

En riktigt trevlig pusseldeckare, som även den som inte gillar Kepler kan uppskatta.

Tisdagstrion: Asien

Dags för veckans tisdagstrio! Jag tänkte vi skulle vända blickarna mot Asien idag. En gigantisk kontinent, som härbärgerar så skilda länder som Israel, Saudiarabien, Japan, Kina, Indien och många fler. Denna tisdags tema är: Asien (asiatiskt innehåll eller asiatiska författare). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok. En lysande berättarkonst. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.
Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht är en stark roman. En roman fylld av smärta. Koreanska Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.

När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.

Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.

Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.

En smakebit på søndag - Jag kommer att hitta nyckeln

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Jag kommer att hitta nyckeln och är skriven av Alex Ahndoril.

Privatdetektiv Julia Stark får ett oväntat besök på kontoret av en man. Han är en av ägarna till ett framgångsrikt familjeföretag, som dagen innan haft bolagsstämma på godset i Västernorrland. Morgonen efter hittade han ett fotografi i sin telefon på en bunden, blodig människa med en säck över huvudet. På grund av alkoholrelaterad minnesförlust har han ingen aning om var bilden kommer ifrån och vill därför anlita Stark detektivbyrå för att ta reda på om det är han som är förövaren innan polisen kopplas in.

Smakbiten är hämtad från sidan 116:

Ett stilla sorl av röster hördes från salongen medan Julia tillsammans med Sidney gick nerför trappan. Han såg väldigt bra ut, hade på sig en snygg svart kostym, grå skjorta utan slips och lågskorna hon köpte till honom före bröllopet.

- Du ser fantastisk ut, viskade han och kramade hennes hand i några sekunder.

Det sög till av ångest i hennes mage när hon tänkte på att han träffade andra, att han kanske skulle bilda familj snart.

Insikten om att hon själv liknade släkten Mott - barnlös, instängd, förstörd - drog genom hennes huvud.

I öppningen mellan de höga döbattangdörrarna stod Monika i en slank klänning av nattblått siden och väntade. Hon log när hon fick synd på den, lyfte ansiktet mot Sid, fick två kindpussar, sa någonting vänligt om Julias klänning och visade dem genom salongen till baren i det gamla herrummet.

Veckans mening v. 14 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Avrättningen av Danya Kukafka.

Det började bli alltmer uppenbart att babyn faktiskt kunde döda henne.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Det sanna livet av Göran Tunström

Titel: Det sanna livet

Författare: Göran Tunström

Förlag: Bonniers (1991)

Antal sidor: 218

Jakovs och Isaacs mor har fattat sitt beslut: Hennes söner skall utvandra från Stalintidens Ryssland till Jerusalem. Om deras storslagna och svåra färd genom Orienten handlar titelnovellen i Det sanna livet - en samling poetiska och sällsamma berättelser, var och en med den gestaltningskraft och förmåga att locka till både skratt och tårar som givit Göran Tunströms romaner så många läsare.

Det sanna livet av Göran Tunström är alltså en novellsamling. En samling noveller av väldigt skiftande slag. Jag tyckte mycket om titelnovellen. Vi följer Jakovs och Isaacs strapatsrika färd från Ryssland till Jerusalem. Det är en sorglig berättelse, men samtidigt så väl berättad att jag ser framför mig hur de tvingas trotsa motgångar för att kunna nå målet.

Novellen Stella var också skriven så att man kan se allt framför sig. Men den är så hemsk att jag önskar att jag inte hade läst den. Den ska kanske tolkas som varande en bild av kvinnors ibland lönlösa kamp för frihet, men jag ser allt bokstavligt och den fick mig att må så dåligt.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 5: Läs en novellsamling.

Dagens visdomsord 2025-04-02

Döden angår dig varken som död eller levande. Som levande därför att du är, som död därför att du inte är. (Montaigne)

Tisdagstrion: Lurendrejeri och skämt (Första april idag)

Dags för veckans tisdagstrio! Är det någon som har lurat dig idag? Eller har du kanske lurat någon? Idag är det ju 1 april. Denna tisdags tema är: Lurendrejeri och skämt. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I cirkelns mitt är kanske inte den mest kända av Dan Browns böcker, men är likväl läsvärd.

Under den arktiska isen finner NASA bevis på att vi haft besök från främmande civilisationer. Vilken tur, just som anslagen till NASA har ifrågasatt. Och presidenten kan få en skjuts i sin återvalskampanj, som hittills gått knackigt.

Men det är något som skaver. Allt verkar vara en bluff, men de som kommit fram till detta finner sig bli jagade av lönnmördare.

Så en verklig klassiker. 1984 av George Orwell. En bok som givit oss uttrycket "Storebror ser dig!"

Boken beskriver ett samhälle där alla är övervakade. Ingen vet längre vad sanningen är, för den kan variera från en tid till en annan. Sanningsdepartementet ägnar sig åt propaganda och ser till att revidera vad som är sanning när ledningen i Oceanien har kommit med nya påbud.

Många tror att innehållet i boken är en våldsam överdrift, men är det verkligen det? Idag finns tekniken. Men inte ens Orwell hade väl kunnat föreställa sig att människor själva skulle sätta upp kameror i sina hem och sedan bli mycket bekymrade om ingen tittar.

Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell är inget lurendrejeri, men den är ganska rolig. Den innehåller citat från små barn. Som exempelvis detta:

Förr i tiden var folk uppdelade i raser - de fina och de ofina. De fina var rika och hade råd med schampo och hårgelé, medan de ofina fick nöja sig med loppor och löss.