Veckans mening v. 22 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Ryska krigsfiaskon (en antologi).

Den ryske militärbefälhavaren i Manchuriet före kriget. amiral Jevgenij Alexej, föraktade japanerna medan ryska ämbetsmän hänvisade till sina japanska motsvarigheter som "korkade apor".

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ngũgĩ wa Thiong'o död

En av mina favoritförfattare, kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o, är död. Han nämndes ofta i samband med utdelandet av Nobelpriset i litteratur.

Han skrev från början på engelska, men övergick sedan till att skriva på kikuyu.

En bok på loppis

Jag var på Gengåvan i Karlstad för ett par dagar sedan. Där hittade jag Koka björn av Mikael Niemi. Jag minns att boken var mycket omtalad när den kom, så den fick följa med mig hem.

Dagens visdomsord 2025-05-28

Moralister är människor som kliar sig själva där det kliar på andra. (Samuel Becket)

De utbytbara av Sture Eriksson och Catharina Mann

Titel: De utbytbara

Författare: Eriksson & Mann

Förlag: Blue (2024)

Antal sidor: 300

När en kvinna hittas mördad på Gästgiveriet i Vemdalen kastas kriminalkommissarien Stina Wirén Lango in i en mordutredning som så småningom leder till ett barnhem i Ukraina.

Samtidigt vill hemvändaren Henning Åsberg slutföra ett reportage som den mördade kvinnan, en journalistkollega till honom, påbörjat. Det handlar om internationella adoptioner och visar sig ha trådar in i mordutredningen.

Spåren leder Stina och Henning in i en känslokall värld, full av girighet och cyniskt utnyttjande av barn.

De utbytbara är fjärde delen i serien om Vemdalsmorden av författarduon Eriksson & Mann. Det är nog tur att det kommer turister, för i den här serien folk i en takt som inte står Morden i Midsomer långt efter.

Boken är intressant på ett djupare plan än bara den fiktiva mordhistorien. Den berör verkligheten genom kopplingen till det ryska skoningslösa kriget mot den ukrainska civilbefolkningen, men framför allt finns det en grym verklighet bakom berättelsen om barn som i samband med internationella adoptioner varit offer för ren människohandel. Det har avslöjats hur barn stulits från sina mödrar för att kunna säljas till adoption.

Samtidigt har författarna förmågan att ge fina personporträtt i boken och beskrivningar av naturmiljön och svårigheterna kring att leva i en glesbygd som ofta av de styrande uppfattas som ett rekreationsområde för storstadsbor.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 1: Läs en bok med två ord i titeln.

Tisdagstrion: Flygning - på omslag eller i handling

Dags för veckans tisdagstrio! "Gå upp och pröva dina vingar." Är det någon som kommer ihåg den sången? Denna tisdags tema är: Flygning - på omslag eller i handling (Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag). 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

De rättrådiga av Tinna Lindberg är första delen i författarens spänningsserie om diplomaten Linnea Bielke. Lindberg är faktiskt jurist och kommunikatör på Utrikesdepartementet.

Helt klart har författaren en fördel av att arbeta på UD. Det ger henne möjlighet att ge fina miljöbeskrivningar inifrån Arvfurstens palats. Om UD är lika fyllt av intriger och usel personalpolitik som den bild hon ger i romanen borde hon kunna lika illa till nu. Men då har hon möjlighet att ägna sig åt författarskapet på heltid, för det här är en bra spänningsroman.

Linnea Bielke, UD-tjänstemannen Barbro Christensen och journalisten Mia Holmström försöker på olika sätt få fram sanningen om Hammarskjöld död och varför någon eller några till varje pris vill hindra detta. Deras undersökningar visar sig vara livsfarliga för dem.

En svaghet i boken är att det egentligen är två helt olika historier som berättas. Den ena handlar om Hammarskjölds död och de försvunna dokumenten, medan den andra handlar om hänsynslös exploatering av mineral i dagens Kongo. Båda är intressanta, men det är svårt att förstå varför de måste samsas i samma bok. En annan sak som irriterar mig är de språkliga bristerna. Författaren förmår inte skilja mellan "före" och "innan" och inte heller mellan "vare sig" och "varken". Här borde förlaget ha gripit in och hjälpt till.

Men dessa brister till trots tycker jag att romanen får godkänt och förhoppningsvis kommer nästa del i serien bli ännu bättre.

Kärleken väntar längst ut på grenen av Mari Åberg är en bok jag tackade ja till efter att ha läst ett inlägg på FB från författaren, där hon frågade efter intresserade recensenter. Eftersom boken utspelar sig på 1970-talet, då jag själv var tonåring, nappade jag. Enligt författaren är den första boken av tre.

Man kan väl säga att boken ligger ganska långt från de böcker jag brukar läsa, vilket gör att det är lite svårare att recensera den. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, men jag vill ju ändå göra boken rättvisa.

I början gjorde boken mig helt galen. Annika är så hopplöst naiv. Även om hon inte varit tillsammans med någon man, så visste nog även flickor på 1970-talet vad som kunde ske mellan man och kvinna i sängkammaren. Men Annika verkar totalt borta.

Det är bara när vi får följa den praktiska utbildningen till flygledare som jag piggnar till lite. Det är väl kanske en genusgrej. Som man tycker jag att det är intressantare att läsa om flygplanen än om hur det kan pirra i underlivet på Annika när hon sitter nära en snygg karl ;)

Jag tror att det är först när Annikas liv får en ny vändning och hon hamnar vid Medelhavet som boken hamnar där den ska vara. Då blir det kärlek, romantik och vin för hela slanten, men även problem förstås. Och Annika lär sig nya saker, som att homosexuella är helt vanliga människor.

Den här romanen får placeras i genren feel-good. Den är lättläst. Jag plöjde igenom den ganska snabbt. Författaren har lagt in en hel del tidsmarkörer, vilket är roligt och bra.

Problemet för mig när jag läser boken är att den är alldeles för smörig för min smak. När Annika till slut möter den stora kärleken kvittrar en fågel på ett alldeles speciellt sätt. Det betyder dock inte att det måste vara fel på boken. Den ligger nog rätt i sin genre, men genren är inte rätt för mig, vilket varken författaren eller boken ska lastas för. Jag tror att detta är en bok som kan uppskattas av dem som tycker om den sortens kärleksromaner.

Himlen ska gråta blod av Sigbjørn Mostue. 

Den cancersjuke före detta elitsoldaten Even Stubberud ger sig ut på det som är tänkt att vara hans sista uppdrag: Ett förhållandevis rutinmässigt eskorterande av en terrorist till Somalia. Men flyget från Oslo blir kapat och terroristen fritagen. Kaos uppstår på planet. Och den enda som skulle kunna rädda de 245 passagerarna är en obeväpnad, sjuk man utan flygerfarenhet.

I boken följer vi givetvis händelserna ombord på planet, men även den norska statsledningens och underrättelsetjänstens reaktioner på kapningen. Jag funderar lite på om det verkligen stämmer att det finns delar av den norska underrättelsetjänsten ägnar sig åt att döda människor för att skydda landet, men varför inte? En motsvarighet till Carl Hamilton kanske...

Det är verkligen en spännande roman. De stundtals gigantiska problem som uppstår i arbetet med att undsätta planet därför att flera av länderna vägrar att låta planet landa låter inte otroligt alls. Inte heller att ministrarna är oförmögna att komma på lösningar. Politiker kan vara bra på mycket, men inte alltid på att lösa oförutsedda problem. I boken är det istället militärer och underrättelseofficerare som försöker dra i rätt trådar. Och tiden håller på att rinna ut.

En av bra sakerna med romanen är att flera av personerna på planet lyfts fram så att vi åtminstone kan lära känna dem lite, även om det mesta ljuset är riktat mot Even Stubberud. Möjligen hade det varit en fördel om några personporträtt hade varit lite djupare.

Sammanfattningsvis en mycket bra spänningsroman och det är inte att undra på att den var med bland de nominerade böckerna till Rivertonpriset för bästa kriminalroman.

En smakebit på søndag - Hembiträdets hemlighet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Hembiträdets hemlighet och är skriven av Freida McFadden.

Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

När jag går från tunnelbanestationen till min etta i South Bronx trycker jag alltid fast handväskan under ena armen medan jag med den andra handen håller om en flaska pepparsprej i fickan. Oavsett tid på dygnet. Man kan aldrig vara nog försiktig i de här kvarteren. 

Idag är jag trots allt tacksam över att jag har någonstans att bo, även om det är i ett av New Yorks mest utsatta områden. Ifall jag inte snart hittar ett nytt jobb som kan kompensera för förlusten av den generösa lön som Amber Degraw gav mig (tills hon sparkade mig och dessutom vägrade ställa upp som referens), måste jag förbereda mig på att bo i en papplåda på gatan utanför den fallfärdiga fastighet som jag för tillfället hyr en etta i.

Veckans mening v. 21 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Hembiträdets hemlighet av Freida McFedden.

Det känns lite motsägelsefullt att en person som har åtta olika sorters fuktkrämer i badrumsskåpet också äger en dehydrator, men vem är jag att döma?

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Veckans kulturfråga v. 21 2025

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda undrar vilken bok vi just har läst, vilken vi läser nu och vilken som blir nästa bok. Veckans kulturfråga lyder: 

Hur ser din "last-now-next-trio" ut?

Den senaste boken var Storebror av den isländske författaren Skúli Sigurðsson, En riktigt bra deckare/spänningsroman/psykologisk thriller.

Just nu läser jag De utbytbara av Sture Eriksson och Catharina Mann. Den ingår i deras serie Vemdalsmorden.

Jag är inte helt säker på vilken nästa bok blir. Det kan bli Hembiträdets hemlighet av Freida McFedden.

Dagens visdomsord 2025-05-21

Alla magistraters makt måste vara begränsad, och människor ska inte anförtros obegränsad makt. (George Washington)

Tisdagstrion: Böcker av tre utomnordiska favoritförfattare

Dags för veckans tisdagstrio! Jag höll på att skriva utomjordiska, men dit har vi inte kommit än. Det får räcka med utomnoriska. Denna tisdags tema är: Böcker av tre utomnordiska författare. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Floden mellan bergen är skriven av kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'0. En författare som ofta har nämnts som en tänkbar nobelpristagare i litteratur. 

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.

När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

Jag tycker mycket om afghan-amerikanen Khaled Hosseinis böcker, och då inte minst Tusen strålande solar.

Men det är inte så lätt att läsa en sådan här bok, för den rymmer så otroligt mycket smärta. Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.

Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.

Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.

Konklaven är en bok av Robert Harris, som jag tycker är en mycket bra författare. Jag kände att jag var tvungen att ta med den boken idag, med tanke på att konklaven inleds i morgon då kardinalerna stängs in i Sixtinska kapellet för att välja en efterträdare till påven Franciskus.

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...

Det här var en bok jag verkligen såg fram mot att läsa, och jag blev inte besviken. Påveval är spännande, och att få följa processen inifrån (även om historien är uppdiktad) är fängslande.

Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Boken störde min nattsömn något, för det har varit så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...

Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman! Jag har även sett filmen, och den var också jättebra.

Det enda negativa jag har att säga om historien är att det flera gånger framförs att en del kardinaler kan ha ett intresse av att fördröja valet och blockera konklavens beslut. Bakgrunden till detta skulle vara att det krävs två tredjedels majoritet för att bli vald, men efter trettio misslyckade försök skulle konklaven kunna besluta att det räcker med enkel majoritet. Regeln om att kunna använda sig av enkel majoritet infördes av Johannes Paulus II, men upphävdes av efterträdaren Benedikt XVI. Där brast Harris i research.

Aj aj aj!

Igår, lördag, var jag borta hela dagen. Därför blev det ingen Veckans mening. Jag hoppas på er tillgift för detta.

Storebror av Skúli Sigurðsson

Titel: Storebror

Originalets titel: Stóri Bróðri

Författare: Skúli Sigurðsson

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 511

En svartklädd maskerad person har överfallit och brutalt misshandlat en joggare i ett friluftsområde i Reykjavik. Journalisten Emil Þorsteinsson och hans kollega Magnea Ísaksdóttir börjar gräva i fallet. Emil har källor inom polisen, och Magnea har en användbar kontakt inom akutsjukvården. De misstänker snart att det inte rör sig om ett enstaka fall, utan är ett i en rad av liknande mord. Gemensamt är att offren fått meddelanden fasthäftade på bröstet, med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Paret skriver en första artikel som väcker stor uppmärksamhet. Gärningsmannen får snart namnet Storebror.

Skúli Sigurðsson är ännu en i raden av isländska författare som skriver riktigt bra deckare och spänningsromaner. Varför har jag inte upptäckt detta land tidigare? Hans debutroman Storebror belönades med priset Blodsdroppen 2023 såsom varande årets bästa isländska kriminalroman.

Romanen utspelar sig i två tidsperioder. Den ena för några decennier sedan. På ett gosshem finns ett antal barn och ungdomar, som lever under svåra förhållanden. Sexuella övergrepp är vanliga, både av andra av ungdomarna och av dem som är anställda att skydda dem.

Den andra tidsperioden är nutid. En maskerad person överfaller ensamma män under kvällar och nätter med fullmåne och misshandlar dem brutalt. Offren får en lapp fasthäftad på bröstet med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Fallen får stor medial uppmärksamhet och gärningsmannen får namnet Storebror.

Detta är inte en sådan deckare, där man sitter som på nålar och frenetiskt försöker räkna ut vem gärningsmannen är. Det får man veta ungefär efter att ha läst halva boken. Bokens behållning är istället att man får följa gärningsmannen och veta hans tankar. Dessutom följer vi polisens arbete och två journalisters sökande efter sanningen. Polisledningen visar sig vara inkompetent, men det finns krafter som inte vill att tidningarna kritiserar polisens arbete. Men det finns även poliser som träget arbetar på för att lösa fallet.

Den här boken tyckte jag riktigt bra om och den rekommenderar jag å det varmaste!

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 15: Läs en bok från ett nordiskt land (ej Sverige).

Dagens visdomsord 2025-05-14

Hela världen är full av underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardagliga. (H C Andersen)

Tisdagstrion: Skildringar av USA

Dags för veckans tisdagstrio! USA är faktiskt mer än Donald Trump, även om det är svårt att tro det just nu. Det stora landet i väster innehåller givetvis så mycket mer. Denna tisdags tema är: Skildringar av USA. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Där kräftorna sjunger av Delia Owens.

Kya Clarke växer upp i våtmarken utanför en liten by utanför North Carolinas kust. Familjen har inte mycket pengar, tillvaron är svår och en efter en ger sig hennes familjemedlemmar av. Kya är bara ett barn men tvingas överleva i den öde våtmarken helt ensam, isolerad från omvärlden och med bara fiskmåsar som vänner. Byborna börjar snart sprida elaka rykten om henne, de kallar henne "Träskflickan" och utsätter henne för kränkningar under flera år. När Chase Andrews, stadens talangfulla quarterback och en riktig svärmorsdröm, hittas död i närheten av Kyas hem blir hon omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Vad polisen och byborna inte vet är att Kya är långt ifrån den obildade enstöring som de tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

Asfaltsland av S.A. Cosby var en trevlig överraskning. Den var bättre än jag hade förväntat mig. Romanen är spännande, fylld med biljakter och skjutningar. De kriminella i den här boken är inga duvungar, utan de är beredda att svika varandra och att utan pardon döda den som råkar stå i vägen för dem.

Men det som gör att jag uppskattade boken är inte våldet utan att man får följa Beauregard Montage och man förstår mer och mer vad det är som har format honom. Han sliter med frågan om våldet och kriminaliteten är något som av någon naturlag kommer att gå i arv till sönerna. 

Cosby använder mängder av metaforer i sitt skrivande och jag antar att det varit en utmaning för översättaren Ylva Spångberg att göra om dem till svenska. I början tycker jag att de var underhållande, men efter ett tag blir det för mycket. Jag kan nämna några exempel. "Dess enda kvarvarande baklyse sken som ögat på en demon när den bromsade inför en hårnålskurva." "Dusterns främre stötfångare kysste tomrummet där den andra bilen nyss hade haft en stötfångare." "Bakluckan studsade upp och ned som en strippa vid en stång." "Han hörde hur motorn i den röda bilen varvade som när Gud skrek åt Moses på berget Sinai." (Och dessa exempel är hämtade från ett och samma kapitel!)

Men sammantaget är det en bra spänningsroman och jag har senare läst Alla syndare ska blöda av denne flerfalt prisbelönte författare.

Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith. Att läsa den här boken är att stiga in i en annan värld. Ett Brooklyn för över hundra år sedan. Inte en berättelse om de omåttligt rika, utan om en flicka från en mycket fattig miljö. De har inte många ägodelar och det är inte alltid lätt att sätta mat på bordet, men kärleken mellan familjemedlemmarna är påtaglig. Kärleken fördelas dock lite olika. Francies mamma älskar sonen mer än dottern. Men turligt nog finns pappan där, en slarver men en man med ett gott hjärta. Det är han som ser till att Francie får komma till en bättre skola, trots att det är emot reglerna. Men med en liten lögn här och där ordnar det sig.

Francie älskar att läsa och hennes dröm inför framtiden är att bli författare. En skjuts framåt får hon när en lärarinna kommer på henne med att ha ljugit. Lärarinnan är klok. Istället för att ge henne en anmärkning, säger hon att hon inte skulle vilja ta ifrån Francie hennes fantasi. Men hon ger henne rådet att när hon talar så ska hon försöka säga som det är. Sedan kan hon skriva hur det borde vara. Se där en författargärnings början.

Detta är en mycket bra bok, som får en att känna att man själv befinner sig i Brooklyn. Boken är lättläst och den är skriven med stor värme,

En smakebit på søndag - De utbytbara

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter De utbytbara och är skriven av Sture Eriksson och Catharina Mann.

När en kvinna hittas mördad på Gästgiveriet i Vemdalen kastas kriminalkommissarien Stina Wirén Lango in i en mordutredning som så småningom leder till ett barnhem i Ukraina.

Samtidigt vill hemvändaren Henning Åsberg slutföra ett reportage som den mördade kvinnan, en journalistkollega till honom, påbörjat. Det handlar om nationella adoptioner och visar sig ha trådar in i mordutredningen.

Spåren leder Stina och Henning in i en känslokall värld, full av girighet och cyniskt utnyttjande av barn.

Smakbiten är hämtad från sidan 24:

Stina blir sittande med hakan i händerna och blicken mot kyrkbacken mitt emot. En händelse som förföljt henne från barndomen dyker upp: Det knackade på dörren hemma hos mormor och morfar, där släkten var samlad för att fira jul. Utanför i det ymniga snöfallet stod två poliser. När morfar bjudit in dem i farstun informerade en av dem med sävlig röst att äldsta dottern Anna-Maria just omkommit i en trafikolycka uppe på stora vägen. Även om det var många år sedan kan Stina fortfarande i sina återkommande mardrömmar höra mormors djuriska vrål, som fick samtliga vuxna i köket att rusa fram till barnen och föra ut dem till salen.

Veckans mening v. 19 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från De utbytbara av Eriksson & Mann.

Därinne ligger ett lock av matos och Stina är tacksam över att ha kängor med ordentliga räfflade sulor då golvet är blankt som en skridskobana av frityrfett.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Dagens visdomsord 2025-05-07

Frihet är inte värt att ha, om den inte omfattar friheten att göra fel. (Mahatma Gandhi)

Tisdagstrion: Norrland från Lappland till Gästrikland

Dags för veckans tisdagstrio! Nu är det dags för oss sörlänningar att bege oss norrut. Denna tisdags tema är: Norrland från Lappland till Gästrikland. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Den första frosten var Anna Kurus debutroman och den första boken i Kirunatrilogin. Det är en psykologisk thriller, där läsaren förstår att allt inte är som det ska. Men på vilket sätt?

Allis kan inte glömma det flämtande ljudet av hur hans lungor töms på luft. Så fort hon blundar på kvällen ser hon hans kropp, inklämd under bildens rostiga underrede på verkstaden i Kiruna. Hon hör det ödesdigra ljudet från domkraften innan allt fallet: Det förvridna ansiktet. Blodet som droppar när ambulanspersonalen bär ut honom. I ett försök att komma undan det plågsamma minnet tar Allis sin tillflykt till en ensligt belägen stuga i de norrländska fjällen, där hon ser fram emot att få vare ensam och återhämta sig. Men det finns en annan stuga i trakten. Där bor Jonas, som försöker läka såren efter sitt spruckna förhållande. Och samtidigt har en man vid namn Raumo lämnat Helsingfors för att fjällvandra i Sverige. När dessa tre livsöden stegvis vägs ihop och fjällsommaren gör mot sitt slut befinner sig Allis i en långt farligare situation än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Detta är en riktigt bra psykologisk thriller i lappländsk miljö som jag kan rekommendera.

Boken Självtäkt är skriven av en mindre känd deckarförfattare, nämligen tidigare åklagaren och sedermera domaren Tove Klackenberg. Hennes debutbok hette Påtaglig risk att skada, vilken fick debutantdiplomet av Svenska Deckaradademin. Senare har hon givit ut böckerna Inlåst och Dömd på förhand.

Självtäkt handlar om åklagaren Svea Lundström Duval som knappt hinner börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.

Det finns saker som jag tycker är mycket bra i boken. Exempelvis de många tydliga exemplen på hur samerna blivit förtryckta långt in i vår tid. Fortfarande finns stora motsättningar mellan samer och svenskar i Sameland.

(Lustigt förresten att Tove Klackenberg låter en same i boken tala om svenskarna som ett annat folk. Det blev ju ett förfärligt bråk när sverigedemokraten Björn Söder benämnde samer som en egen nationalitet.)

Intrigen är väl inte helt dum. Det blir en hel del brott som ska lösas, och det gäller för polisen och för åklagaren att försöka se om det finns något samband. Men varför måste Svea Lundström Duval bo i en husbil när hon tjänstgör i Härjedalen? 

Det jag har svårast att acceptera i boken är upplösningen. Plötsligt kommer det renar och skotrar med maskerade förare instormade mitt i ett EU-möte, och mitt i allt detta står allting klart för Svea Lundström Duval. Där hängde jag faktiskt inte riktigt med. 

Blodgärning är Thomas Svenssons debutroman. Den är inspirerad av en verklig händelse, ett mord som begicks strax intill författarens bostad. Romanen utspelar sig i ett lokalsamhälle som har fallit i glömska, en bofast samebefolkning inte långt från Sundsvall.

Jag gillar verkligen Thomas Svenssons idé att använda sig av ett tidningsklipp från 1906 som grund för sin roman. Tidningsartikeln beskriver ett vådligt mord och lite av bakgrunden till dådet, men givetvis saknas där all information om hur livet sett ut för mördaren. Det är den bakgrunden som författaren i fiktiv form berättar.

Boken inleds och avslutas med händelser 1905, men däremellan får vi del av en historia som utspelar sig på 1860- och 1880-talen. Thomas Svensson skildrar inte bara de enskilda karaktärernas liv utan ger samtidigt en bild av ett fattig-Sverige där rasismen är starkt utvecklad. Den samiska befolkningen förtrycks och måste sitta längst bak i kyrkbänkarna.

Romanens huvudperson är samekvinnan Suni eller Maria som hon helst vill bli kallad och hennes märkliga förhållande till pojken Erik. Erik är en rent ut sagt förfärlig människa redan som barn. Det är svårt att finna något försonande drag hos honom. Jag kan ibland känna att jag irriterar mig på Suni. Hon tänker i många situationer att hon ska säga ifrån, men orden kommer aldrig över hennes läppar. Måste hon vara en sån mespropp? kommer jag på mig själv att tänka. Lite mer jävlar anamma hos Suni hade inte skadat.

Blodgärning är en intressant debutroman just därför att författaren har skapat en historia av en verklig händelse, samtidigt som han ger läsaren en bild av samhällsförhållanden som inte ligger mer än halvtannat sekel bort. Dock kan jag tycka att vissa passager blir lite långrandiga och att lite bättre korrekturläsning inte hade skadat. Men jag är ändå nyfiken på vad Thomas Svenssons nästa roman ska handla om.

Till sist vill jag gärna ge beröm för den fina omslagsbilden. Om jag förstår saken rätt är bilden tagen av författarens hustru Ulrika.

Veckans mening v. 18 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Storebror av Skúli Sigurdsson. Där finns en härlig formuleringskonst, så för en gångs skull ska jag ta med två meningar. (De kommer från olika sidor.)

Att ta i polischefens beniga och slappa hand var däremot som att hälsa på en nyss avliden, ännu inte kallnad kropp.

Han var en kolhydratsreducerad och ojäst version av Burt Reinolds.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!