Dags för veckans tisdagstrio. Vem var den där prästen som äntligen stod i predikstolen? Och vad hette gåsen som Nils Holgersson satt på? Denna tisdags tema är: Selma Lagerlöf.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Jerusalem är nog min favorit bland vår älskade nobelpristagares många böcker. Den utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896.Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.
Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.
Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.Gösta Berlings Saga var Selma Lagerlöfs debutroman som också blev hennes stora genombrott och den är svår att gå förbi. En fantastisk saga om den fallne prästen som fick bo i kavaljersflygeln hos majorskan på Ekeby.
Inledningsorden är berömda: "Äntligen stod prästen i predikstolen!" De är ett exempel på in medias res.
Här finns många intressanta karaktärer, som den elake brukspatron Sintram, som står i förbund med Djävulen och givetvis kavaljererna. Boken ger en bild av hur Värmland såg ut på 1840-talet.
När Selma Lagerlöf fördes fram som förslag till att få nobelpriset var Svenska Akademiens ständige sekreterare Carl David af Wirsén en hätsk motståndare. Han förde till och med fram Strindberg som motförslag, trots att han avskydde denne. Det sägs att skälet till att af Wirsén absolut inte ville ha Lagerlöf som pristagare skulle ha varit att han hade skrivit en nedgörande recension av Gösta Berlings Saga och då skulle han själv riskera att komma i en ofördelaktig dager om hon fick nobelpriset.
Jag tar med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige också. Den skrevs ursprungligen som en läsebok för skolbarn. Innan Astrid Lindgren skrev Pippi Långstrump var detta den svenska barnbok som översatts till flest språk, 60 stycken.Gässen landar i de olika svenska landskapen utom ett. Halland var inte med. Det sägs att Selma Lagerlöf ansåg att Halland var ointressant, för där fanns bara flygsand och tattare.
Den franska dagstidningen Le Monde lät 1999 läsarna rösta fram 1900-talets 100 böcker. Nils Holgersson fanns med på plats 68.
Tråkigt att Nils inte flög över över Tornedalen? En okänd och mörk del av svensk historia, hur Sverige har behandlat en av sina nationella minoriteter, tornedalingar.
SvaraRaderaMina tips om och av Lagerlöfs stora produktion:
https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2025/08/selma-lagerlof-tisdagstrio.html