Veckans mening 2025-09-20

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby.

- Var är blodet Ronni? sa tanten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett bokpaket

Igår kom ett bokpaket med en bok jag beställt på Bokbörsen. Det är Vredens druvor av den amerikanske nobelpristagaren John Steinbeck. En klassiker som jag tänkt i många år att jag ska läsa, och nu närmar det sig. Den här utgåvan från 1980 på mäktiga 522 sidor gavs ut på Bonniers 1980. Jag hittade dock ingen bild av den på nätet, och tog därför en bild från Bonniers i en utgåva från 2024.

Dagens visdomsord 2025-09-17

Att be en kvinna om lov att kyssa henne innan man gör det är bara ett oförskämt sätt att lägga hela ansvaret på henne. (Helen Rowland)

Tisdagstrion: Föreningsliv

Dags för veckans tisdagstrio. Alla är vi väl med i någon förening, även om deltagandet i föreningar minskar. Vi "umgås" på Facebook och andra sociala media. Lite synd tycker jag. Denna tisdags tema är: Föreningsliv. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

En man som heter Ove av Fredrik Backman kan väl inte ha undgått någon. Även de som till äventyrs inte har läst den torde känna till den.

Ove är en riktig tvärvigg. Han är bostadsområdets ordningspolis, som ständigt hittar något att anmärka på. En ganska vedervärdig person, men så får man steg för steg veta mer om hans livshistoria och då tycker man allt bättre om honom.

Ove var tidigare ordförande i bostadsrättsföreningens styrelse, men vid ett årsmöte röstades han bort. Han kallade alltid denna händelse för "statskuppen".

Jag har även sett filmen, och det var faktiskt en mycket bra filmatisering av boken.

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.

Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

Björnstad är ännu en av Fredrik Backmans böcker, men nu handlar det om en idrottsförening.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?

Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.

Änglar av Jan-Öjvind Swahn

Titel: Änglar

Författare: Jan-Öjvind Swahn

Förlag: Ordalaget Bokförlag (2007)

Antal sidor: 72

Jan-Öjvind Swahn minns jag framför allt som programledare i Fråga Lund, men han var även en framstående folklorist och etnolog.

I boken Änglar ger han en god beskrivning av olika sorters änglar. Inte bara inom kristendom och judendom, utan även inom Islam. Han berättar även om de fallna änglarna, djävlarna. De är många minsann. En medeltida teolog lyckades räkna ut att det fann 2 triljoner 665 miljarder 866 miljoner 745664 ättlingar till de fallna änglarna. Hur sjutton kommer man på nåt sånt?

Boken är på ynka 72 sidor, och då upptas några sidor av diverse recept. Trots detta är det en riktigt trevlig liten bok, som var rolig att läsa.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 27: Läs en bok med ett riktigt fint omslag.

(Finns finare omslag, men jag vill komma upp i postulerade antal punkter i Kaosutmaningen.)

Veckans mening v. 37 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Änglar av Jan-Öjvind Swahn (men han citerar Bellman).

Icke desto mindre berömde Bellman, som tydligen fått skåda fler keruber än de flesta, en av sina dambekanta att "hon var trinder bak, liksom en cherubim", vilket tydligen inte var något dåligt betyg.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Paradisets portar av Jerzy Andrzejewski

Titel: Paradisets portar

Originalets titel: Bramu raju

Författare: Jerzy Andrzejewski

Förlag: René Coeckelbergs bokförlag (1975)

Antal sidor: 103

Romanens historiska bakgrund är det barnkorståg som på 1200-talet utgick från bland annat Frankrike till det heliga landet. Enligt herdepojken Jakobs förkunnelse skulle endast de oskyldiga, renhjärtade barnen kunna lyckas där de vuxna redan misslyckats. Men under barnens bikt för den gamle munk som följer dem, visar det sig att de delar vuxenvärldens ambitioner: maktlystnad, avundsjuka och erotiska begär. Förfärad över att korstågets heliga syfte gått förlorat och över hur de triviala, världsliga strävandena spelar ledarna i händerna söker munken hejda tåget.

Paradisets portar av Jerzy Andrezejewski utgavs 1960 och gavs ut på svenska 1975. Jag läste om boken någonstans och tyckte att den verkade intressant, så jag köpte den på Bokbörsen.

Motsvarade då denna kortroman mina förväntningar. Svaret är nej! Trots att den är så kort var den ett elände att ta sig igenom. Det var ofta nära nog omöjligt att veta vem det var som tänkte eller sade något. En starkt bidragande orsak till detta är att romanen omfattar cirka 40000 ord. Dessa är uppdelade på två (2!) meningar, och den andra meningen är bara på fem ord. En mening på 40000 ord, den är långt ifrån njutbara att tas sig igenom.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 28: Läs en bok som utgavs på 1960-talet.

Dagens visdomsord 2025-09-10

Modet är en så outhärdlig form av det fula att vi måste ändra det en gång i halvåret. (Oscar Wilde)

Tisdagstrion: Rött omslag

Dags för veckans tisdagstrio. Hur står böckerna i dina bokhyllor? I färgordning? Jag skulle aldrig sortera böckerna på det viset, men det lär förekomma. Denna tisdags tema är: Rött omslag. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Tsarens krona av Clive Cussler med Paul Kemprecos. I hjärtat av det gamla Sovjetunionen vill en magnat inom havsutvinningsbranschen utnämna sig själ till tsar av Ryssland. Med hjälp av ett påstått släktskap med ätten Romanov och med en aldrig sinande källa av pengar, har han planer på att avsätta det skakiga ryska parlamentet. Den starka amerikanska oppositionen har han förutsett - en kris på deras egen hemmafront skulle distrahera dem och han vet exakt vad som skulle passa. På havsbottnen längs hela USA:s östkust finns fickor med metanhydrat, även kallat "brinnande is" - ett ämne som ser ut som snö men som är brännhett. Tänk om någon skulle detonera detta - låg säga - utanför New York? Vilka explosioner det skulle bli. Jordskalv. Och vilka jättelika tidvattensvågor...

Röd vinter är ännu en av Marc Camerons böcker i Tom Clancys anda och efterföljd om Jack Ryan. Den här gången utspelar sig romanen lite tidigare än dem jag läst förut. Kalla kriget råder och väst och öst spionerar på varandra för fullt. 

Händelserna utspelar sig framför allt på två ställen. I USA, där man jagar en östtysk spion som lyckats lägga beslag på en del av det kraschade flygplanet och därför måste infångas innan han lyckas ta sig hem, och i Berlin, där Jack Ryan skickas in på östsidan för att få tag på en avhoppare från Östtyskland, vars identitet är okänd.

 Jonas Gardells Jesus sista ord på korset var INTE "Härifrån ser man hela Mariannelund!" En liten bok utgiven 2012.

126 sidor är inte mycket, och om man sedan betänker att varje sida bara innehåller några få meningar, så förstår man att den går fort att läsa. Den består helt enkelt av ett antal Twitterinlägg som Jonas Gardell har gjort. Han tillhör, har jag läst, de allra mest aktiva på Twitter, och han är faktiskt riktigt rolig många gånger. Jag tänkte ge några exempel från sidan 50 i boken:

Till alla unga: Det fanns inte något internet när jag var liten. Ingen Facebook, ingen Youtube. Vi hade istället något som vi kallade "liv".

FLASH! Fanns inga mobiltelefoner förr. Ville vi prata med varandra fick vi ta två tomma plåtburkar med ett snöre emellan och ropa HALLÅ!

Och ni kan inte ana hur usla de där plåtburkarna var på att skicka sms!

Pelles nya kläder av Elsa Beskow

Titel: Pelles nya kläder

Författare: Elsa Beskow

Förlag: BonnierCarlsen (2001)

Antal sidor: 16

Pelles nya kläder av Elsa Beskow dök upp här hemma. Möjligen fanns han med i det jag tog hand om i kvarlåtenskapen efter min bror.

Pelle behöver nya kläder och klipper ullen av sitt lamm. (Klipper man ull från lamm? Det trodde jag att man gjorde från vuxna får.) Sedan går han till farmor och ber henne att karda ullen, och sedan till mormor för att hon ska spinna den och så vidare. På varje ställe får han göra något i gengäld. Till slut har han sina nya fina kläder.

Själva texten är inte märkvärdig. Ett par meningar på varje sida. Det är naturligtvis Elsa Beskows härliga bilder som är den stora behållningen med hennes böcker.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 3; Läs en barnbok.

Veckans mening v. 36 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Pelles nya kläder av Elsa Beskow.

"Vad är du för en gröngöling?" sa Farbror Målaren.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Allt går sönder av Chinua Achebe

Titel: Allt går sönder

Originalets titel: Things Fall Apart

Författare: Chinua Achebe

Förlag: Albert Bonniers Förlag (1967)

Antal sidor: 191

Allt går sönder utspelar sig i slutet av 1800-talet i det förkoloniala Nigeria och utgör en motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. Den utkom första gången 1958 och har med tiden blivit en av 1900-talets stora klassiker. Idag är det den mest lästa av alla afrikanska romaner, såld i mer än 12 miljoner exemplar och översatt till över 50 språk.

Allt går sönder av den nigerianske författaren Chinua Achebe är en riktigt fascinerande bok. Jag är säker på att jag inte är den ende som tänker på Nigeria som ett land med många folk där kristna och muslimer ofta bekämpar varandra. Här får vi istället möta kulturen som den var innan engelsmännen invaderade.

Det är förvisso inte en kultur som passar oss, med månggiften där fruarna varje dag måste komma till makens hydda med var sitt mål mat till honom. En kultur där männen kan prygla fruarna om dessa misshagat maken, och där barnen vid tvillingfödslar sätts ut i skogen. Det finns mycket i den kulturen att ogilla och förfasa sig över.

Men det är deras kultur och det är ett system som fungerar, vad vi än tycker om det. Så kommer då engelsmännen dit, berättar för "infödingarna" att deras kultur är underlägsen, att deras gudar är falska och att alla måste bli kristna. Steg för steg bryter man sönder det gamla samhället för att pacificera och passivisera människor så att de blir lättare att styra och kontrollera.

Jag förstår att denna roman har fått stor spridning i Afrika. Undrar om Svenska Akademien någonsin hade Achebe i åtanke när Nobelpriset skulle delas ut eller om man hellre satsade på författare som Peter Handke?

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 10: Läs en bok av en svart författare.

Två böcker jag har beställt

Jag beställde ett par böcker som jag tyckte verkar lite intressanta. Boken jag egentligen var ut efter heter Paradisets portar och är skriven av den polske författaren Jerzy Andrzejewski, Romanens historiska bakgrund är det barnkorståg som på 1200-talet utgick från bland annat Frankrike till det heliga landet.

När jag beställde boken fick jag syn på Änglar av Jan-Öyvind Swahn, så den fick också följa med.

Dagens visdomsord 2025-09-03

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en. (Nalle Puh)

Tisdagstrion: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på A

Dags för veckans tisdagstrio. Hur står böckerna i dina bokhyllor? I färgordning? Eller i bokstavsordning efter författarnamn? Om det är det senare kan du titta lite extra på böckerna längst upp till vänster. Denna tisdags tema är: Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på A. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.

Genom den här boken får läsaren en bild av Nigeria, där korrupta militärer tar makten och fängslar eller mördar dem som vågar ifrågasätta deras styre. Men framför allt handlar det om förhållandena i en familj, där kärlek och ofattbar grymhet finns sida vid sida.

Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.

Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.

Och givetvis älskar Kambili sin far, så som de flesta misshandlade barn gör. Han är kärleken och hon vill inget hellre än att få ett erkännsamt leende från fadern när hon har sagt något gudeligt som hon vet kommer att göra honom glad. Samtidigt fruktar hon honom givetvis.

Nattspår av Karin Aspenström. Efter att ett blogginlägg fått spridning i högerextrema kretsar tvingas författaren Kaj Lomme fly storstaden. Han köper ett förfallet hus i det lilla samhället Svartbol, djupt inne i de värmländska skogarna.

Snart förstår Kaj att han är iakttagen i det gamla huset. Han upplever en närvaro i rummet och får en känsla av att någon som tidigare bott där vill honom något. I väggarna hittar han brev och anteckningar från en höst i slutet av trettiotalet då en tragisk händelse ägde rum i byn. Gradvis börjar Kaj förstå att platsen han kommit till bär på en mörk hemlighet.

Ett bortglömt hatbrott och en kärlekshistoria som fick ett blodigt slut grävs upp igen. Men ju närmare Kaj kommer gåtans svar, desto tydligare blir det att någon vill ha bort honom från Svartbol...

Berättelsen utspelar sig både i nutid och på 1930-talet. Här finns en uppbyggnad, som påminner om Camilla Läckberg, där man steg för steg får veta vad som hände för åttio år sedan och därmed får man förklaringen till varför någon vill att den mörka hemligheten inte ska avslöjas. 

Romanen är mycket lättläst. Jag plöjde kapitel på kapitel och jag gladdes åt hur välskriven den var. Här är en författare, som behärskar språket och som vet hur man bygger upp spänningen. Mot slutet blir det väl uppenbart vari den mörka hemligheten består, men det gör inget att läsaren kan förstå det innan bokens huvudperson gör det. Det förtar inte helhetsintrycket.

Ensam på Mars av Andy Weir är en riktig pärla. 

Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar på Mars. Den övriga besättningen är övertygad om att han är död. Men Mark lever, strandsatt på en ogästvänlig planet.

En stor del av boken består av Mark Watneys logganteckningar, men ibland får vi även veta vad som händer på jorden och i det rymdskepp som de andra astronauterna färdas i på väg hemåt.

Att läsa över fyrahundra sidor, där det mesta handlar om logganteckningar låter mördande tråkigt, men det är det definitivt inte. Förvisso hänger jag inte alltid med när det handlar om de tekniska problem som Mark måste lösa, men det som räddar hela historien är den (svarta) humor som präglar hans kommentarer. För det är ju inte så lätt att klara sig på Mars, när man varken har mat eller vatten för den långa tid han måste tillbringa där. Och det är faktiskt spännande. När boken närmar sig slutet kan jag nästan inte läsa fort nog, för så spännande är det.