Tisdagstrion: Fäder (Fars Dag på söndag)

Dags för veckans tisdagstrio. Nu får pappa vara med. Denna tisdags tema är: Fäder (Fars Dag på söndag). Tänk, i övermorgon är det 38 år sedan min pappa dog, och jag är fyra år äldre än vad han var då. Märkligt på något sätt.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Aja baja, Alfons Åberg är en av många av Gunilla Bergström om Alfons och hans pappa.

Alfons är en snäll pojke, men det är nog ändå inte så enkelt att vara pappa till honom. (Någon mamma har jag aldrig hört talas om.)

Om jag inte minns fel, så är det i den här boken som pappan förtvivlat försöker få Alfons att låta bli sågen.

I Björnstad av Fredrik Backman spelar en pappa en viktig roll.

Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.

När lagets stjärna våldtar tränarens dotter måste hennes pappa göra ett val. Sopa allt under mattan för att inte riskera att laget måste spela utan stjärnan. Eller ställa sig på dotterns sida och riskera att bli utfryst av hela samhället.

Jag tror att Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie dyker upp lite då och då hos mig, men det får bli så.

I romanen tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd. Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.

Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.

Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.