Tisdagstrion: Italien

Dags för veckans tisdagstrio. "Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land..." Denna tisdags tema är: Italien. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips! 

Först ut är Åsa Hellbergs Toscana tur och retur.
Sara Raphael köper en motorcykel får ett spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. 

Italienska nätter är skriven av Katherine Webb. 

Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Konklaven av Robert Harris är lite fusk. Den utspelar sig i Vatikanstaten, men det känns väl ändå som Rom och Italien, eller hur?

Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...

Det brukar sägas att den som går in i konklaven som påve kommer ut som kardinal. Det som avses med talesättet är att det inte brukar vara storfavoriten som blir kardinalernas val till ny påve.
Robert Harris är mycket skicklig på att bygga upp spänningen. Den störde min nattsömn något, för det var så svårt att lägga ifrån sig boken. Bara ett kapitel till...

Boken har på slutet en fullständigt oväntad twist. Vad den är tänker jag givetvis inte berätta här. Jag säger bara så här: Läs boken! Det är en fantastisk spänningsroman!