Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
tisdag 16 september 2008
Barnbokstävling
Libris utlyser en barnbokstävling. Boken ska ge hopp till barn som lever nära någon vuxen med alkoholproblem. Tävlingen "Du är inte ensam" pågår till den 30 maj 2009 och vinnaren får 50 000 kronor. Läs mer här.
torsdag 11 september 2008
Bloggroman
Det här var ju en kul idé. Någon som kallar sig Solvarm har lagt upp en blogg, där läsarna ska skriva romanen.
onsdag 10 september 2008
En ny bekantskap
Jag har just avslutat läsningen av Viveca Lärns bok "Vi ses vid Röda Sten." Det var mitt första möte med Viveca Lärn. Jag kan förstå att hon är populär. Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska flla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.
- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.
En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för at sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.
Det känns som att jag nog gärna kan läsa någon mer bok av Viveca Lärn.
- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.
En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för at sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.
Det känns som att jag nog gärna kan läsa någon mer bok av Viveca Lärn.
Skickade in några fler
Jag skickade ju in mitt bidrag till Umeå kommuns novellpristävling för över en månad sedan, men jag kunde inte hålla mig, utan skickade idag iväg några av de noveller som jag skrivit i min egen lilla utmaning med novellskrivande. De är i och för sig kortare, men jag tänkte det kunde vara kul att skicka in bidrag av helt olika karaktär. Går det så går det. Det kostar ju bara portot att skicka in några extra bidrag, så varför inte?
Konstigt, förresten, att de fortfarande inte har utsett juryn. Hade varit kul att veta vilka som ingår.
Konstigt, förresten, att de fortfarande inte har utsett juryn. Hade varit kul att veta vilka som ingår.
måndag 1 september 2008
Exakt 1000
Jag ser på besöksräknaren längst ner att den här bloggen har besökts exakt 1000 gånger. Hur många tiotusentals personer är det som besöker Linda Rosings blogg? Varje dag! Hon får visst 90 000 kr i månaden för att blogga.
lördag 30 augusti 2008
Färdig med Ranelid
Nu har jag läst klart Björn Ranelids bok Till alla människor på jorden och i himlen. Ledsen, men jag förstår fortfarande inte storheten i hans författarskap. I stora delar av boken nämns samma saker om och om igen. Jag vet att det är "fint" att tycka om hans böcker, men jag vet egentligen inte varför. Jag undrar om det inte är väldigt många som bestämmer sig för att tycka om vissa författare, därför att de har läst på någon kultursida att det är rätt att göra så.
Men nu är jag färdig med hans bok. Känns nästan som att jag är färdig med honom som författare också. Det dröjer nog innan jag läser någon mer bok av honom. Nu har jag börjat med en bok av Viveca Lärn istället. Den blir nog lättare att smälta! :-)
Men nu är jag färdig med hans bok. Känns nästan som att jag är färdig med honom som författare också. Det dröjer nog innan jag läser någon mer bok av honom. Nu har jag börjat med en bok av Viveca Lärn istället. Den blir nog lättare att smälta! :-)
torsdag 28 augusti 2008
Kan du läsa det här?
måndag 25 augusti 2008
Jag blir så trött...
Jag tittade på SVT2:s dokumentärserie Singelmammor. Den är inspelad i Stockholm, så alla gick omkring och sade "typ" och "wow" hela tiden. Där fanns en ung mamma, som var bostadslös och därför bodde hos sin syster i en etta. Det var så synd om henne. Trots att hon hade barn fick hon ingen förtur till en lägenhet. Tydligen råder det bostadsbrist i Stockholm.
Och nu kommer det som jag tycker är så märkligt, och som retar mig. Om en värmlänning eller en norrlänning inte får tag på något jobb, då tycker många stockholmare att de som är arbetslösa ska flytta. "Det finns jobb, men de där norrlänningarna vill bara ha bidrag för att kunna åka snöskoter och vägrar att flytta dit jobben finns!" Någon som har hört nollåttor säga så...?
Men då vill jag säga, att det råder faktiskt ingen bostadsbrist i Sverige. Det finns massor med bostäder. Det är bara att flytta. Då kan ju de kommunala bostadsbolagen slippa riva hyreshus där lägenheterna står tomma.
Visserligen kanske den där stockholmsmamman inte får något jobb, om hon flyttar till Ekshärad. Men å andra sidan får ju ekshäringen inte någon lägenhet om han flyttar till jobben i Stockholm, så det borde väl jämna ut sig...
Om jag skulle flytta till Stockholm för att jobba där, måste vi ju sälja vår sexrumsvilla, och vi skulle väl få 800-900 000 kronor för den. Vad får man för de pengarna i Stockholm? En etta med kokvrå?
Och nu kommer det som jag tycker är så märkligt, och som retar mig. Om en värmlänning eller en norrlänning inte får tag på något jobb, då tycker många stockholmare att de som är arbetslösa ska flytta. "Det finns jobb, men de där norrlänningarna vill bara ha bidrag för att kunna åka snöskoter och vägrar att flytta dit jobben finns!" Någon som har hört nollåttor säga så...?
Men då vill jag säga, att det råder faktiskt ingen bostadsbrist i Sverige. Det finns massor med bostäder. Det är bara att flytta. Då kan ju de kommunala bostadsbolagen slippa riva hyreshus där lägenheterna står tomma.
Visserligen kanske den där stockholmsmamman inte får något jobb, om hon flyttar till Ekshärad. Men å andra sidan får ju ekshäringen inte någon lägenhet om han flyttar till jobben i Stockholm, så det borde väl jämna ut sig...
Om jag skulle flytta till Stockholm för att jobba där, måste vi ju sälja vår sexrumsvilla, och vi skulle väl få 800-900 000 kronor för den. Vad får man för de pengarna i Stockholm? En etta med kokvrå?
lördag 23 augusti 2008
torsdag 21 augusti 2008
Hälften kvar
Hälften kvar. Så hette en kampanj från Skattebetalarnas förening. Jag har också hälften kvar. Nu är fem av de tio novellerna klara.
Bredvid min säng ligger en bok, som jag håller på att läsa. Det är Björn Ranelids "Till alla människor på jorden och i himlen." Jag har väl ungefär hälften kvar där också. Ska jag vara ärlig, så förstår jag inte alls vad han vill ha sagt med sin roman. Men det hör väl ändå till att man ska ha läst någon av hans böcker...
Var det inte någon som sade: "Det finns två skäl till att läsa en bok. Det ena är att man vill läsa den. Det andra är att man vill kunna berätta att man har läst den."
Minns inte vem det var som sade detta, men det senare skälet är det nog som gäller, när jag nu läser Björn Ranelids bok.
Bredvid min säng ligger en bok, som jag håller på att läsa. Det är Björn Ranelids "Till alla människor på jorden och i himlen." Jag har väl ungefär hälften kvar där också. Ska jag vara ärlig, så förstår jag inte alls vad han vill ha sagt med sin roman. Men det hör väl ändå till att man ska ha läst någon av hans böcker...
Var det inte någon som sade: "Det finns två skäl till att läsa en bok. Det ena är att man vill läsa den. Det andra är att man vill kunna berätta att man har läst den."
Minns inte vem det var som sade detta, men det senare skälet är det nog som gäller, när jag nu läser Björn Ranelids bok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
