Det där med ålder...

Jag åldras inte, men mina jämnåriga börjar bli ganska gamla :)

Ärligt talat, till skillnad mot vad ungdomarna tror, så känner man sig inte mycket äldre än de. Jag tror nog innerst inne att jag fortfarande är tonåring, och kan bli lite förvånad över vem mannen i spegeln är. Det sägs att det är när man ser sina barn växa upp, som man möjligen förstår att man blivit äldre.

Men det finns en annan sak också, och det är minnena. Ungdomarna minns inte samma sak som vi "gôbber å kärringer". Här är några saker som jag minns. Är det någon av er som minns detta?

Jag minns

• när vi gick över till högertrafik. Pappa, min bror och jag gick upp jättetidigt för att kunna köra iväg klockan 05.00 och för första gången åka på höger sida.
• den första månlandningen.
• när Per Oscarsson klädde av sig i Hylands Hörna.
• när Michael Jackson var neger.
• när man sade neger och ingen trodde att det innebar att man var rasist.
• Family Four.
• när Martin Luther King och Robert Kennedy mördades.
• svart-vit TV
• när vi fick en andra TV-kanal. När det började ett program på den kanal som man inte tittade på, så blinkade en pil uppe i högra hörnet.
• 2-öres kolor.
• ryssarnas invasion av Tjeckoslovakien.
• när en mobil var något som man hängde upp i taket.
• när alla telefoner var svarta.
• när telefoner hade nummerskiva.
• när det fanns telefoner utan nummerskiva, därför att man vevade på en vev för att komma till telefonisten. (Jo, det är sant! Västra Värmland, där vi hade vår sommarstuga, tillhörde de sista områdena i Sverige som automatiserades.)
• när man fick lära sig psalmverser utantill i skolan.
• när Drottning Louise dog.

Jösses, vad gammal jag är. Och jag som fortfarande funderar på vad jag ska bli när jag blir stor.

Andra delen klar

Nu är jag klar med andra delen av min roman BoÅ. Tror jag i alla fall. Jag blev lite överraskad själv, när jag plötsligt var framme vid avslutningen. Jag har skrivit 57 505 ord, vilket är 72 procent av målet 80 000 ord. Första delen var på cirka 30 500 ord, och jag hade tänkt att del två skulle vara ungefär lika lång, för då hade jag bara behövt skriva 18 000 ord i del tre. Nu behövs det 22 000 ord.

Nå, nu ska ni inte det detta alltför allvarligt. Riktigt så insnöad på antalet ord är jag inte. Givetvis är det innehållet i texten som är det viktiga, inte hur många ord det blir till slut. Det är inte ordproduktion, utan romanskrivande, jag ägnar mig åt.

Nu får jag i alla fall försöka byta perspektiv igen, när jag idag ska gå in på den avslutande delen.

Jag fattar inte...

I Nya Wermlands-Tidningen igår var det en artikel om en ny nattklubb som hade öppnat i Karlstad, och jag insåg hur uråldrig jag är, för jag fattar inte vad det står. Det står bland annat: "Här finns det plats för stor nattklubb, rockbar och en launchdel på nedervåningen för mer house och r'n'b-musik."

R'n'b är nån sorts musik, det förstår jag, och jag har en vag känsla av att house också är en musikstil, men jag har inte en aning om vad det är. Men vad sjutton är en launchdel? Ordet hör ihop med båtar och raketer, exempelvis när en raket gör sig av med startsteget. Men vad har det med en nattklubb att göra? Någon här som är mindre mossig än jag och kan förklara?

"Har du blivit refuserad?"

Har du blivit refuserad? Den frågan ställs till sex författare, som svarar i Svenska Dagbladet. Författarna är Mons Kallentoft, Aase Berg, Agnes Hellström, PO Enquist, Marcus Birro och Inger Frimansson.

En påminnelse

Det är aldrig fel att påminna om vikten av att med pennan bekämpa diktatur och religiös fanatism.

Två tredjedelar

Så där ja, nu har jag skrivit två tredjedelar av romanen. När jag hade skrivit hälften, kändes det lite tungt att veta att hälften var kvar. När jag nu har kommit upp i tre tredjedelar så känns det bättre, för det betyder ju att jag har skrivit dubbelt så mycket jämfört med vad som är kvar att skriva. Om ni nu hängde med på den ekvationen :)

Fast fortfarande vet jag förstås inte om det blir just 80000 ord. Den gränsen är ju ganska godtyckligt vald.

Morr...

Jag har klockan på ringning varje vardag kl. 6.00 och lördagar kl. 7.00 (barnen ska till ridskolan.) På söndagarna slipper jag dock ställa klockan. Men idag fick jag en knuff i ryggen kl. 7 och jag fick höra orden "Klockan är 7." Jag låg stilla och fattade ingenting. Sedan fortsätter det: "Å, det är ju söndag. Jag trodde att det var måndag och att barnen skulle till skolan. Förlåt..."
Morr.........

Språklig puritan

Det är inte lätt att vara språklig puritan, ska jag säga er. I morse lyssnade jag på Rix MorronZoo, och där deltog en man i sändningen som talade om landet Sweitsch och dessutom hade han blivit interjuvad. Det är som att tvingas lyssna på någon som drar med naglarna på en griffeltavla!

Boklek

Hittade den här bokleken hos Karina och den måste jag förstås göra!

Så här gör man:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.

2. Slå upp sidan 56.

3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.

4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.

5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

 Okej, då kör vi.

Bara sina kvinnor och barn och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
(Bibeln)

- Ack, Gösta, Gösta , sade hon och for med handen över hans blottade huvud, starkast och svagast ibland människor!
(Gösta Berlings Saga)

Har du någon deckare på lager?

Tidningen Amelia har en tävling, där man ska skicka in en deckare (tycks räcka med något kapitel), och så kan man vinna en skrivarkurs med Camilla Läckberg. Manuset skickas till Bokförlaget Forum, Box 3158, 103 63 Stockholm senast den 19 november. Det vinnande bidraget publiceras i Amelia i februari.