Kvinnoalfabetsutmaningen från enligt O fortsätter. Nu är det dags för bokstaven M.
1. Vilken kulturell kvinna på M har följt dig länge?
Jag vill nämna någon annorlunda gestalt, nämligen Maria, Jesu moder. Om evangelierna är sanna i beskrivningarna av henne, så var hon synnerligen speciell. Hennes lydnad mot Gud, när hon ska föda en son utan att vara gift. Något som hon kunde ha blivit stenad för. Antagligen var hon bara 13-14 år. Men ändå en viss sturskhet, när hon säger: "Alla folk skall prisa mig salig!" Hon ska sedan ha levat länge nog för att se sin son avrättas.
2. Vilken kvinna med för- eller efternamn på M, som är en stor favorit, men får för tok för lite uppmärksamhet?
Författarinnan Jila Mossaed, född i Teheran men bor numera i Göteborg. Hon skriver både romaner och poesi.
3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på M vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Här väljer jag Margareta Krook, som var en fantastisk skådespelare. Hon behärskade både drama och komedi. Spannet är långt mellan rollen som Majorskan i Gösta Berlings Saga och kvinnan som spelar Sjöfartsspelet tillsammans med bland annat Lars Ekborg.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på M har du ännu inte utforskat?
Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har läst något av Moa Martinsson (säger jag med skammens rodnad på mina kinder).
Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
torsdag 12 november 2015
De fattiga och de rika
Nej, det här inlägget kommer inte att handla om romanen De fattiga och de rika. Istället tänkte jag tala om en debattartikel i Expressen som jag läste nu på morgonen. En ung kvinna vid namn Linn Svansbo är besviken på sitt parti, socialdemokraterna, för att regeringen inför gränskontroller idag.
Jag tänkte strunta i att recensera regeringen och inte heller tänkte jag tala om flyktingpolitiken. Det är en helt annan sak som slår mig när jag läser Svansbos debattartikel.
Hon beskriver hur hon sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm efter att ha tagit ett glas vin på ett hotell i Göteborg. I tågvagnen ser hon en kvinna som har en väska som kostar 20000 kronor. Själv har hon en väska som kostar 10000 kronor. Hon har en dator med sig som kostar 13000 kronor. Hennes mamma funderar på att resa utomlands över jul.
Jag tror mig förstå hur hon tänker. Hon vill säga att "vi" har det otroligt bra. Men min reflektion blir en annan. Linn Svansbo har det bra, men det gäller inte alla andra.
Hur ska en kvinna som tar ett glas vin på hotellet istället för en fika på ett café, som köper väskor för 10000 kronor, dator för 13000 kronor och som har en mamma som kan göra utlandsresor lite hux flux kunna ha en aning om hur landets låginkomsttagare har det? Hur vet hon att en annan persons väska kostar 20000 kronor? Jag går över huvud taget inte in i affärer som håller sådana priser. Men det skulle vara roligt att ha råd att ta med barnen på en utlandsresa.
Jag tror att vi ser ett stort problem här när det gäller det offentliga samtalets representativitet. Storstadsjournalister och partiföreträdare lever i en helt annan värld än dem de vill representera. Svenska och utlandsfödda människor med låga inkomster har de möjligen sett på bild.
Vi har en situation där den välmående klassen säger till underklassen att den måste vara solidarisk, för "vi" har det ju så bra.
(För övrigt finns det inte en enda med arabiskklingande namn i Linn Svansbos trappuppgång. De skulle kanske inte passa in i bilden när hon kommer hem med en ny märkesväska för 10000 kronor.)
Jag tänkte strunta i att recensera regeringen och inte heller tänkte jag tala om flyktingpolitiken. Det är en helt annan sak som slår mig när jag läser Svansbos debattartikel.
Hon beskriver hur hon sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm efter att ha tagit ett glas vin på ett hotell i Göteborg. I tågvagnen ser hon en kvinna som har en väska som kostar 20000 kronor. Själv har hon en väska som kostar 10000 kronor. Hon har en dator med sig som kostar 13000 kronor. Hennes mamma funderar på att resa utomlands över jul.
Jag tror mig förstå hur hon tänker. Hon vill säga att "vi" har det otroligt bra. Men min reflektion blir en annan. Linn Svansbo har det bra, men det gäller inte alla andra.
Hur ska en kvinna som tar ett glas vin på hotellet istället för en fika på ett café, som köper väskor för 10000 kronor, dator för 13000 kronor och som har en mamma som kan göra utlandsresor lite hux flux kunna ha en aning om hur landets låginkomsttagare har det? Hur vet hon att en annan persons väska kostar 20000 kronor? Jag går över huvud taget inte in i affärer som håller sådana priser. Men det skulle vara roligt att ha råd att ta med barnen på en utlandsresa.
Jag tror att vi ser ett stort problem här när det gäller det offentliga samtalets representativitet. Storstadsjournalister och partiföreträdare lever i en helt annan värld än dem de vill representera. Svenska och utlandsfödda människor med låga inkomster har de möjligen sett på bild.
Vi har en situation där den välmående klassen säger till underklassen att den måste vara solidarisk, för "vi" har det ju så bra.
(För övrigt finns det inte en enda med arabiskklingande namn i Linn Svansbos trappuppgång. De skulle kanske inte passa in i bilden när hon kommer hem med en ny märkesväska för 10000 kronor.)
onsdag 11 november 2015
Dagens visdomsord 2015-11-11
Den bästa chefen är den som har omdöme nog att välja skickliga personer till att göra det han vill ha gjort, och självbehärskning nog för att avhålla sig från att lägga sig i deras arbete medan de gör det. (Theodore Roosevelt)
tisdag 10 november 2015
Choklad
Titel: Choklad
Författare: Joanne Harris
Förlag: Richters (2002)
Antal sidor: 310
Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.
Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.
Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.
Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.
Författare: Joanne Harris
Förlag: Richters (2002)
Antal sidor: 310
Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.
Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.
Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.
Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.
måndag 9 november 2015
Tematrio - Syskon
Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om syskon. Så här skriver Lyran: Som jag tidigare har nämnt har jag nyligen läst ut När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, en roman som bland annat handlar om broderskap. Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer, ibland som ett centralt tema, ibland mer perifert. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.
Ganska ofta återanvänder jag böcker som jag redan använt som svar, men det är i alla fall ur olika perspektiv.
Först tar jag Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygad om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.
Torgny Lindgrens bok Hummelhonung hade jag med i tematrion för tre veckor sedan, men jag tar med den ändå, eftersom den passar förträffligt till veckans tema.
Två bröder bor grannar, men hälsar aldrig på varandra eftersom båda hatar den andre. De är dödssjuka, och det enda de lever för är att överleva den andre.
En författarinna flyttar av en tillfällighet in hos den ene brodern, och hon vandrar mellan de båda och får så reda på orsaken till det oresonliga hatet.
Slutligen väljer jag Jan Guillous bok Brobyggarna, som är första delen i hans romansvit Det stora århundradet.
Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.
I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.
Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.
Den tredje brodern, Sverre, får vi inte höra så mycket om, men han får vara med desto mer i den andra boken i serien - Dandy.
Ganska ofta återanvänder jag böcker som jag redan använt som svar, men det är i alla fall ur olika perspektiv.
Först tar jag Karin Brunk Holmqvists bok Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygad om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.
Torgny Lindgrens bok Hummelhonung hade jag med i tematrion för tre veckor sedan, men jag tar med den ändå, eftersom den passar förträffligt till veckans tema.
Två bröder bor grannar, men hälsar aldrig på varandra eftersom båda hatar den andre. De är dödssjuka, och det enda de lever för är att överleva den andre.
En författarinna flyttar av en tillfällighet in hos den ene brodern, och hon vandrar mellan de båda och får så reda på orsaken till det oresonliga hatet.
Slutligen väljer jag Jan Guillous bok Brobyggarna, som är första delen i hans romansvit Det stora århundradet.
Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.
I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.
Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.
Den tredje brodern, Sverre, får vi inte höra så mycket om, men han får vara med desto mer i den andra boken i serien - Dandy.
söndag 8 november 2015
En smakebit på söndag - Mordet på Margaret Thatcher
Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag ska börja läsa är Hilary Mantels novellsamling Mordet på Margaret Thatcher.
Boken väckte stort uppseende när den kom, och det var inte bara lovord om man säger så.
Den första av de elva berättelserna heter Ursäkta att jag stör. Smakbiten kommer från inledningen:
På den tiden ringde det sällan på dörren, men hände det drog jag mig djupare in i lägenheten. Bara envisa signaler fick mig att smyga över mattan, fram till ytterdörren och titthålet. Vi var mycket för lås och reglar, spärrar och vred, säkerhetskedjor och fönster som var höga och gallerförsedda. I titthålet såg jag en ängslig man i skrynklig silvergrå kostym: trettioårsåldern, asiat. Han hade dragit sig undan dörren och stod och såg sig omkring, på den stängda och låsta dörren mittemot och uppåt den dammiga marmortrappan. Han kände igenom fickorna och tog fram en hopknycklad näsduk som han for med över ansiktet. Han verkade så eländig att svetten kunde ha varit tårar. Jag öppnade.
Boken väckte stort uppseende när den kom, och det var inte bara lovord om man säger så.
Den första av de elva berättelserna heter Ursäkta att jag stör. Smakbiten kommer från inledningen:
På den tiden ringde det sällan på dörren, men hände det drog jag mig djupare in i lägenheten. Bara envisa signaler fick mig att smyga över mattan, fram till ytterdörren och titthålet. Vi var mycket för lås och reglar, spärrar och vred, säkerhetskedjor och fönster som var höga och gallerförsedda. I titthålet såg jag en ängslig man i skrynklig silvergrå kostym: trettioårsåldern, asiat. Han hade dragit sig undan dörren och stod och såg sig omkring, på den stängda och låsta dörren mittemot och uppåt den dammiga marmortrappan. Han kände igenom fickorna och tog fram en hopknycklad näsduk som han for med över ansiktet. Han verkade så eländig att svetten kunde ha varit tårar. Jag öppnade.
fredag 6 november 2015
6 november
Idag är det den 6 november. Jag har hissat flaggan. Får nog försöka få tag på Gustav Adolfsbakelser.
Ska också försöka hinna förbi kyrkogården, eftersom det även är min pappas dödsdag.
Ska också försöka hinna förbi kyrkogården, eftersom det även är min pappas dödsdag.
torsdag 5 november 2015
Kvinnoalfabet - L
Kvinnoalfabetsutmaningen från enligt O fortsätter. Nu är det dags för bokstaven L.
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på L.
Den här gången var det riktigt lätt. Selma Lagerlöf förstås! Hon skulle kunna bli svaret på fler än en fråga här. Förutom att hon var en fantastisk författarinna vilket gav henne Nobelpriset 1909 så blev hon invald i Svenska Akademien 1914. Detta i en tid då kvinnor inte fick rösta i riksdagsvalet! Hon var även en av de ursprungliga ledamöterna i Samfundet De Nio.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på L vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Sångerskan Louise Hoffsten. En mångsidig kvinna, som trots sin sjukdom (MS) fortsätter sin kulturella gärning. 2013 var hon med i Melodifestivalen med Only the dead fish follow the stream. Den tyckte jag mycket om.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på L som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Det är väl synd om inte Astrid Lindgren får vara med här. En kvinna med skinn på näsan, som inte bara var en utomordentlig barnboksförfattare, utan hon vågade ta strid offentligt för det hon trodde på. För dem som är yngre än jag (ganska många det...) kan jag föreslå att ni googlar på hur hennes saga om Pomperipossa medverkade till regeringsskiftet 1976.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på L är du nyfiken på men ännu inte upptäckt?
Det skulle vara intressant att fördjupa sig i Anna Maria Lenngrens verk. Trots att hon var en kvinna som växte upp på 1700-talet var hon mycket bildad.
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på L.
Den här gången var det riktigt lätt. Selma Lagerlöf förstås! Hon skulle kunna bli svaret på fler än en fråga här. Förutom att hon var en fantastisk författarinna vilket gav henne Nobelpriset 1909 så blev hon invald i Svenska Akademien 1914. Detta i en tid då kvinnor inte fick rösta i riksdagsvalet! Hon var även en av de ursprungliga ledamöterna i Samfundet De Nio.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på L vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Sångerskan Louise Hoffsten. En mångsidig kvinna, som trots sin sjukdom (MS) fortsätter sin kulturella gärning. 2013 var hon med i Melodifestivalen med Only the dead fish follow the stream. Den tyckte jag mycket om.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på L som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Det är väl synd om inte Astrid Lindgren får vara med här. En kvinna med skinn på näsan, som inte bara var en utomordentlig barnboksförfattare, utan hon vågade ta strid offentligt för det hon trodde på. För dem som är yngre än jag (ganska många det...) kan jag föreslå att ni googlar på hur hennes saga om Pomperipossa medverkade till regeringsskiftet 1976.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på L är du nyfiken på men ännu inte upptäckt?
Det skulle vara intressant att fördjupa sig i Anna Maria Lenngrens verk. Trots att hon var en kvinna som växte upp på 1700-talet var hon mycket bildad.
onsdag 4 november 2015
Dagens visdomsord 2015-11-04
Om ni skall korsa en starkt trafikerad gata i England gör ni klokt i att ta med en hund. Ingen engelsman skulle drömma om att köra över en hund. (Alec Guinness)
tisdag 3 november 2015
Tematrio - Jobbiga böcker
Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om jobbiga böcker. Så här skriver Lyran: Jag är visst lite dagvill efter att ha haft lov. Dessutom lite virrig av att inte ha sovit nästan något i natt. Men nu ska det i alla fall bli en trio och den kommer att inspireras av det jag läste i natt. För det var en så jobbig bok att jag inte kunde sluta lyssna och inte sova. Berätta om tre böcker som varit känslomässigt jobbiga att läsa.
Sanna skildringar av svåra förhållanden kan naturligtvis vara svåra att läsa, men de böcker som först kommer för mig är fiktiva berättelser.
Lars Keplers roman Paganinikontraktet är en spännande bok och visst är den bra. Men det fanns delar i den som jag hade svårt för.
I ett avsnitt berättas om en ung flicka som med sin far som förtvivlat vittne får sitt ansikte sönderskuret. Detta som en hämnd mot föräldrarna.
Jag har väldigt svårt med skildringar av utstuderat våld mot barn.
Lejontämjaren av Camilla Läckberg är en annan bok som jag tyckte var jobbig att läsa. Läckberg har blivit värre och värre när det gäller våldsamheter. Jag förstår inte varför.
I den här boken får man läsa om unga flickor som kidnappats och sedan har återfunnits med ögonen bortfrätta, tungorna utskurna och trumhinnorna sönderstuckna.
En fullständigt onödig orgie i övergrepp mot barn, som fick mig att må dåligt.
Den tredje boken får ni själva välja om ni vill betrakta den som en skildring av verkliga förhållanden eller som en fiktiv berättelse. Det är Jobs bok i Gamla Testamentet.
Job är en rättfärdig man, som aldrig upphör att prisa Gud. Men Åklagaren (Satan) säger till Gud att det väl inte är konstigt att Job är så rättfärdig och gudfruktig. Han har ju fått allt. Då ger Gud Satan rätten att pröva Job. Allt får Satan göra, utom att döda Job.
Job utsätts för mängder av lidande. Det värsta är när alla hans barn dör. Då börjar Job att beklaga sig. Men några vänner kommer till honom och tillrättavisar honom. Till slut finner sig Job i sitt öde. Då återupprättas han av Gud som ger honom nya söner och även nya döttrar, vackrare än dem han miste.
Jag vet att många ser den här boken som mycket uppbygglig, men jag tycker att den är förfärlig. Man kan väl inte kompenseras för barn man har mist genom att få nya?! Jag har två barn och de är oersättliga för mig. Därför har jag svårt för moralen i Jobs bok.
Sanna skildringar av svåra förhållanden kan naturligtvis vara svåra att läsa, men de böcker som först kommer för mig är fiktiva berättelser.
Lars Keplers roman Paganinikontraktet är en spännande bok och visst är den bra. Men det fanns delar i den som jag hade svårt för.
I ett avsnitt berättas om en ung flicka som med sin far som förtvivlat vittne får sitt ansikte sönderskuret. Detta som en hämnd mot föräldrarna.
Jag har väldigt svårt med skildringar av utstuderat våld mot barn.
Lejontämjaren av Camilla Läckberg är en annan bok som jag tyckte var jobbig att läsa. Läckberg har blivit värre och värre när det gäller våldsamheter. Jag förstår inte varför.
I den här boken får man läsa om unga flickor som kidnappats och sedan har återfunnits med ögonen bortfrätta, tungorna utskurna och trumhinnorna sönderstuckna.
En fullständigt onödig orgie i övergrepp mot barn, som fick mig att må dåligt.
Den tredje boken får ni själva välja om ni vill betrakta den som en skildring av verkliga förhållanden eller som en fiktiv berättelse. Det är Jobs bok i Gamla Testamentet.
Job är en rättfärdig man, som aldrig upphör att prisa Gud. Men Åklagaren (Satan) säger till Gud att det väl inte är konstigt att Job är så rättfärdig och gudfruktig. Han har ju fått allt. Då ger Gud Satan rätten att pröva Job. Allt får Satan göra, utom att döda Job.
Job utsätts för mängder av lidande. Det värsta är när alla hans barn dör. Då börjar Job att beklaga sig. Men några vänner kommer till honom och tillrättavisar honom. Till slut finner sig Job i sitt öde. Då återupprättas han av Gud som ger honom nya söner och även nya döttrar, vackrare än dem han miste.
Jag vet att många ser den här boken som mycket uppbygglig, men jag tycker att den är förfärlig. Man kan väl inte kompenseras för barn man har mist genom att få nya?! Jag har två barn och de är oersättliga för mig. Därför har jag svårt för moralen i Jobs bok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















