Idag är det Inför sommaren-bloggstafett! Inlägget före mitt hittar du på boktok73.
Vi ska alltså ge förslag på:
1. En bok att läsa när solen skiner
2. En bok att läsa när regnet öser ner
Okej, solen skiner ute. Allt känns bra, man har kall saft inom räckhåll. Då är det en feel good-roman som gäller.
Mitt tips är då Gloria av Åsa Hellberg; en bok som släpptes för bara någon månad sedan.
Den här boken handlar givetvis om en kvinna som heter Gloria. Hon har panik. Hon är Stockholmsoperans mest självlysande stjärna men du ska hon repetera Carmen - mot sin gamla kärlek Dominic. Han, som lämnade henne för att göra internationell karriär, är tillbaka. Gloria inser att det kommer att påverka hennes behagliga liv på ett sätt hon inte alls planerat för. Som 53-årig sångerska borde hon tänka på pension snarare än på passion.
Jaså, regnet vräker ner? Svensk sommar med andra ord. Instängd i sommarstugan, alla retar sig på alla, äktenskapet är hotat. Dags att dra sig tillbaka med en bok.
Och eftersom man ändå är instängd kan man väl läsa nobelpristagaren Orhan Pamuks bok Snö. I den boken är det också människor som blivit instängda i en by, men på grund av våldsamt snöfall.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.
Nästa inlägg i denna bloggstafett hittar du på Bokdivisionen kl. 16.00.
Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
söndag 5 juni 2016
En smakebit på söndag - Utmarker
Idag är det söndag och då blir det en smakbit. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken som jag läser nu heter Utmarker och är skriven av Arne Dahl.
Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor. Sam Berger fruktar att hon fallit offer för en seriemördare, men få av hans kolleger inom Stockholmspolisen vill lyssna; utan kropp, inget brott.
Så kommer Sam i kontakt med den undflyende Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram; plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.
Jag har bara hunnit läsa 40 sidor, så jag har inte lyckats skaffa mig en uppfattning av boken än. Smakbiten är hämtad från inledningen:
Asplöven darrar. Han hör det trots att han springer, trots att han löper som han aldrig tidigare har löpt genom ängsgräset som når honom till bröstet.
Precis innan ängen vidgar sig blir suset extra starkt. Han hejdar sig. Träden är plötsligt så påträngande att det känns som om någon vill in från en annan tid. Men så snavar han till, och då blir suset återigen svagare. När han lyckas häva snubblandet har det gyllengula hårfladdret nästan försvunnit där framme, mellan de höga grässtråna, och han är tvungen att ta i ännu mer för att inte förlora mark.
Det är en sommardag av den art som återkommer alldeles för sällan. Fjäderlätta moln skär tunna snitt genom den klarblå himlen, vartenda grässtrå skiner i en egen grön nyans.
Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor. Sam Berger fruktar att hon fallit offer för en seriemördare, men få av hans kolleger inom Stockholmspolisen vill lyssna; utan kropp, inget brott.
Så kommer Sam i kontakt med den undflyende Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram; plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.
Jag har bara hunnit läsa 40 sidor, så jag har inte lyckats skaffa mig en uppfattning av boken än. Smakbiten är hämtad från inledningen:
Asplöven darrar. Han hör det trots att han springer, trots att han löper som han aldrig tidigare har löpt genom ängsgräset som når honom till bröstet.
Precis innan ängen vidgar sig blir suset extra starkt. Han hejdar sig. Träden är plötsligt så påträngande att det känns som om någon vill in från en annan tid. Men så snavar han till, och då blir suset återigen svagare. När han lyckas häva snubblandet har det gyllengula hårfladdret nästan försvunnit där framme, mellan de höga grässtråna, och han är tvungen att ta i ännu mer för att inte förlora mark.
Det är en sommardag av den art som återkommer alldeles för sällan. Fjäderlätta moln skär tunna snitt genom den klarblå himlen, vartenda grässtrå skiner i en egen grön nyans.
torsdag 2 juni 2016
Veckans ord på G
Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är G.
gata
Jag återanvänder en bok som jag hade med i Lyrans tematrio om Paris för tre dagar sedan, nämligen nobelpristagaren Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata. Det är en bok som jag inte var så tänd på, men den passar ju in här.
givmild
Då tänker jag på nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Om någon kom till Mårbacka och sökte arbete, så sade hon alltid ja, för hon resonerade som så att om någon kom till henne och sökte arbete så behövde han det säkert. Det tycker jag visar på hennes goda och givmilda natur.
groda
Det ordet får mig givetvis att tänka på Thomas Funcks fabler om Kalle Stropp och Grodan Boll. Den senare mest känd för sina utrop "Hörru" och "Sörru"!
gråta
Här går mina tankar till Lukasevangeliet: "Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finner eder själva utkastade".
gröt
Här kom jag att tänka på Oliver Twist av Charles Dickens. Oliver Twist är föräldralös och hamnar på ett barnhem, där det är ont om både mat och omtanke. Oliver gör något som ingen annan har vågat; han ber om mer mat. Då kastas han i arresten. Jag vet inte vad det var för mat han ville ha mer av, men av någon anledning ser jag framför mig att det är mer gröt han vill ha.
gata
Jag återanvänder en bok som jag hade med i Lyrans tematrio om Paris för tre dagar sedan, nämligen nobelpristagaren Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata. Det är en bok som jag inte var så tänd på, men den passar ju in här.
givmild
Då tänker jag på nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Om någon kom till Mårbacka och sökte arbete, så sade hon alltid ja, för hon resonerade som så att om någon kom till henne och sökte arbete så behövde han det säkert. Det tycker jag visar på hennes goda och givmilda natur.
groda
Det ordet får mig givetvis att tänka på Thomas Funcks fabler om Kalle Stropp och Grodan Boll. Den senare mest känd för sina utrop "Hörru" och "Sörru"!
gråta
Här går mina tankar till Lukasevangeliet: "Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finner eder själva utkastade".
gröt
Bloggstafett om sommarläsning
Sofie med bloggen Sofies bokblogg har en bloggstafett med temat sommarläsning. Ett antal bokbloggare ger förslag på en bok att läsa när solen skiner och en bok att läsa när regnet öser ner. Nu på söndag äger denna bloggstafett rum. Här är schemat för detta:
9.00 Sofies bokblogg
10.00 Bokmumriken
11.00 The World I Live In
12.00 Agnes bokblogg
13.00 Fanny, Lions Library
14.00 Marika, Boktok73
15.00 Robert, Mina skriva ord
16.00 Veroniqa, Bokdivisionen
17.00 Västmanländskans bokblogg
18.00 Anna, Sagan om sagorna
19.00 Sammanfattning på Sofies bokblogg
9.00 Sofies bokblogg
10.00 Bokmumriken
11.00 The World I Live In
12.00 Agnes bokblogg
13.00 Fanny, Lions Library
14.00 Marika, Boktok73
15.00 Robert, Mina skriva ord
16.00 Veroniqa, Bokdivisionen
17.00 Västmanländskans bokblogg
18.00 Anna, Sagan om sagorna
19.00 Sammanfattning på Sofies bokblogg
Döden tänkte jag mig så
Titel: Döden tänkte jag mig så
Författare: Johanna Mo
Förlag: Forum (2013)
Antal sidor: 339
Denna bok hittade jag i en soffa på Stadsbiblioteket i Karlstad med en lapp med texten: "Varsågod. Den här boken är din. Från Facebookgruppen 'Vi som glömmer/lämnar böcker'. Trevlig läsning."
Döden tänkte jag mig så är en fin titel. Den kommer från en dikt av poeten Bo Setterlind.
Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död. Nu ska hon bli chef för en nybildad utredningsgrupp. Men det blir inte den mjukstart hon hoppats på. En tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och omkommer. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma.
Jag är lite kluven när jag ska försöka säga vad jag tycker om boken. Intrigen är riktigt bra och man får följa polisens arbete, vilket bland annat innebär att söka upp de närmast anhöriga och berätta att en person de älskar har mördats. Men man får också på ett förtjänstfullt sätt följa hur polisen arbetar med olika spår och hur de systematiskt arbetar med att få fram en lista med tänkbara gärningsmän.
Så den delen kan jag inte klaga på. Det är en spännande bok och intrigen fungerar. Det som får mig att vissna lite när jag läser är att så mycket handlar om Helena Mobackes sorg över sonen som tydligen mördats. Det dyker upp hela tiden genom boken och då förväntar jag mig att det ska ha en verklig betydelse i det mordfall som polisen utreder. Varför mördades hennes son? Det här är första boken i en serie, så att man inte får svar på detta i den här boken kan inte bero på att det avhandlats i en tidigare bok.
Det brukar sägas om teaterpjäser att om man visar upp en pistol i första akten, måste den ha avfyrats innan tredje akten är slut. Så känner jag kring den märkliga sidohistorien om mordet på lille Anton. Det borde ha dykt upp en förklaring till detta innan man nådde fram till sista sidan.
I Kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: Läs en deckare med kvinnlig huvudperson.
Författare: Johanna Mo
Förlag: Forum (2013)
Antal sidor: 339
Denna bok hittade jag i en soffa på Stadsbiblioteket i Karlstad med en lapp med texten: "Varsågod. Den här boken är din. Från Facebookgruppen 'Vi som glömmer/lämnar böcker'. Trevlig läsning."
Döden tänkte jag mig så är en fin titel. Den kommer från en dikt av poeten Bo Setterlind.
Helena Mobacke står länge och tvekar utanför polishuset i Västberga. Ett helt år har hon varit sjukskriven från sin tjänst som kriminalkommissarie och försökt komma över sorgen efter sonens död. Nu ska hon bli chef för en nybildad utredningsgrupp. Men det blir inte den mjukstart hon hoppats på. En tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och omkommer. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma.
Jag är lite kluven när jag ska försöka säga vad jag tycker om boken. Intrigen är riktigt bra och man får följa polisens arbete, vilket bland annat innebär att söka upp de närmast anhöriga och berätta att en person de älskar har mördats. Men man får också på ett förtjänstfullt sätt följa hur polisen arbetar med olika spår och hur de systematiskt arbetar med att få fram en lista med tänkbara gärningsmän.
Så den delen kan jag inte klaga på. Det är en spännande bok och intrigen fungerar. Det som får mig att vissna lite när jag läser är att så mycket handlar om Helena Mobackes sorg över sonen som tydligen mördats. Det dyker upp hela tiden genom boken och då förväntar jag mig att det ska ha en verklig betydelse i det mordfall som polisen utreder. Varför mördades hennes son? Det här är första boken i en serie, så att man inte får svar på detta i den här boken kan inte bero på att det avhandlats i en tidigare bok.
Det brukar sägas om teaterpjäser att om man visar upp en pistol i första akten, måste den ha avfyrats innan tredje akten är slut. Så känner jag kring den märkliga sidohistorien om mordet på lille Anton. Det borde ha dykt upp en förklaring till detta innan man nådde fram till sista sidan.
I Kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 24: Läs en deckare med kvinnlig huvudperson.
onsdag 1 juni 2016
Veckoutmaning - Lånade, bytta och fådda böcker
Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Så här skriver Helena: Veckans tema är som bekant lånat, bytt och fått och eftersom jag är väldigt förtjust i enkäter så blir utmaningen för veckan just en sådan:
1. Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?
2. Vilken var den senaste boken du fick?
3. Vilken var den senaste boken du gav bort?
4. Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?
5. Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?
1. Jag har faktiskt ingen biblioteksbok hemlånad just nu.
2. Det måste vara Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo.
3. Hmm, jag tror att jag gav min fru en bok i julklapp, men varken hon eller jag kommer ihåg vad den hette.
4. Jag brukar inte byta böcker.
5. Det är just Döden tänkte jag mig så och det var lite roligt. Jag var på Stadsbiblioteket i Karlstad och satte mig i en soffa. Bredvid mig låg en bok där det stod: Varsågod. Den här boken är din. Från Facebookgruppen "Vi som glömmer/lämnar böcker". Trevlig läsning.
1. Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?
2. Vilken var den senaste boken du fick?
3. Vilken var den senaste boken du gav bort?
4. Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?
5. Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?
1. Jag har faktiskt ingen biblioteksbok hemlånad just nu.
2. Det måste vara Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo.
3. Hmm, jag tror att jag gav min fru en bok i julklapp, men varken hon eller jag kommer ihåg vad den hette.
4. Jag brukar inte byta böcker.
5. Det är just Döden tänkte jag mig så och det var lite roligt. Jag var på Stadsbiblioteket i Karlstad och satte mig i en soffa. Bredvid mig låg en bok där det stod: Varsågod. Den här boken är din. Från Facebookgruppen "Vi som glömmer/lämnar böcker". Trevlig läsning.
Dagens visdomsord 2016-06-01
Jag skall tala om för er vad kunskap är. Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något, det är kunskap. (Konfucius)
tisdag 31 maj 2016
Tematrio - Paris
Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om Paris. Så här skriver Lyran: På förekommen anledning (jippi!) är jag mycket intresserad av romaner som utspelar sig i Paris. Det går förvisso bra med andra texter också. Berätta om tre böcker som utspelar sig i Paris!
Jag kommer in en dag för sent här, men Karlstads Stadsnät låg nere igår kväll på grund av underhållsarbete.
Den första boken får bli nobelpristagaren Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata; en bok som jag inte alls uppskattade.
Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.
Varför inte ta världens mest sålda roman - Dan Browns Da Vinci-koden?
Förvisso utspelar sig en hel del av boken i Storbritannien, men det är i Paris allt börjar.
En man mördas i Louvren i Paris. Men innan han dör placerar han sin kropp på ett sätt som ska kunna leda till hemligheten han är satt att bevara.
Robert Langdon, professor i religionssymbolik, blir den som får tolka symbolerna och sedan följer en rasande jakt för att komma före mördaren till den välbevarade hemligheten.
Det är en spännande bok och en riktig bladvändare. Men det är en roman! Detta måste upprepas många gånger, för det finns faktiskt folk som tror att det som står i Browns romaner är sant.
Den tredje romanen har jag tyvärr inte läst. Det är Victor Hugos Ringaren i Notre-Dame.
Det är en skräckromantisk roman som utspelar sig på 1400-talet. Den vanskapte ringaren Quasimodo blir förälskad i den vackra Esmeralda. Hon sägs vara ett hittebarn som tagits om hand av zigenare. När Esmeralda anklagas för häxeri och mord och döms till döden försöker Quasimodo rädda henne.
Jag kommer in en dag för sent här, men Karlstads Stadsnät låg nere igår kväll på grund av underhållsarbete.
Den första boken får bli nobelpristagaren Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata; en bok som jag inte alls uppskattade.
Huvudpersonen har drabbats av minnesförlust femton år tidigare och vet inte vem han egentligen är. Under dessa år har han arbetat som privatdetektiv, men när hans chef går i pension bestämmer han sig för att försöka finna sin rätta identitet.
Så han vandrar runt i Paris, i samma kvarter där han arbetat utan att veta vem han var, och nu stöter han på personer som minsann känner till den Pedro McEvoy som han tycks ha varit.
Men varför har ingen av dem stött på honom de senaste femton åren? Och vad var det som förorsakade minnesförlusten? Var Pedro McEvoy hans verkliga identitet eller var det också ett alias?
Och varför flydde han under kriget? Vad flydde han från?
Jag lägger ifrån mig boken lätt irriterad. Visst förstår jag att man inte behöver få alla svar i en bok. Lite kan sparas till läsarens fantasi. Men i det här fallet klarar jag inte alls av att förstå vad författaren vill ha sagt med sin bok. Det känns som de dunkla tankarnas bok.
Varför inte ta världens mest sålda roman - Dan Browns Da Vinci-koden?
Förvisso utspelar sig en hel del av boken i Storbritannien, men det är i Paris allt börjar.
En man mördas i Louvren i Paris. Men innan han dör placerar han sin kropp på ett sätt som ska kunna leda till hemligheten han är satt att bevara.
Robert Langdon, professor i religionssymbolik, blir den som får tolka symbolerna och sedan följer en rasande jakt för att komma före mördaren till den välbevarade hemligheten.
Det är en spännande bok och en riktig bladvändare. Men det är en roman! Detta måste upprepas många gånger, för det finns faktiskt folk som tror att det som står i Browns romaner är sant.
Den tredje romanen har jag tyvärr inte läst. Det är Victor Hugos Ringaren i Notre-Dame.
Det är en skräckromantisk roman som utspelar sig på 1400-talet. Den vanskapte ringaren Quasimodo blir förälskad i den vackra Esmeralda. Hon sägs vara ett hittebarn som tagits om hand av zigenare. När Esmeralda anklagas för häxeri och mord och döms till döden försöker Quasimodo rädda henne.
söndag 29 maj 2016
30000 ord
Det går lite långsamt med Klockaren, som ska vara en uppföljare till den opublicerade Skam.
Nu har jag i alla fall kommit upp i 30000 ord. Jag får se till att öka takten lite.
Nu har jag i alla fall kommit upp i 30000 ord. Jag får se till att öka takten lite.
fredag 27 maj 2016
Bokbloggsjerka 27-30 maj
Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg. Så här lyder veckans fundering som handlar om musik i kombination med böcker:
Har en av dina favoritartister kommit ut med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att "spela" musik i böckerna som du inte alls gillar? Eller....?
Det där tyckte jag var svårt. Ska jag följa de specifika frågorna, så har jag nog inte mycket svar att komma med. Men jag gör som jag alltid gör i sådana lägen - fuskar lite ;)
Turligt nog för mig kommer ju de flesta stora författare från Värmland (Fniss) Så jag väljer Göran Tunströms roman Juloratoriet.
Boken handlar (bland annat) om att Solveig hastig omkommer, vilket maken bevittnar. Detta gör att han går in i en fantasivärld. Han börjar brevväxla med en kvinna i Australien och blir efter hand alltmer övertygad om att hon är hans döda hustru.
Bachs Juloratorium spelar en viktig roll i boken, genom att musikens betydelse för karaktärerna framhålls av författaren.
Har en av dina favoritartister kommit ut med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att "spela" musik i böckerna som du inte alls gillar? Eller....?
Det där tyckte jag var svårt. Ska jag följa de specifika frågorna, så har jag nog inte mycket svar att komma med. Men jag gör som jag alltid gör i sådana lägen - fuskar lite ;)
Turligt nog för mig kommer ju de flesta stora författare från Värmland (Fniss) Så jag väljer Göran Tunströms roman Juloratoriet.
Boken handlar (bland annat) om att Solveig hastig omkommer, vilket maken bevittnar. Detta gör att han går in i en fantasivärld. Han börjar brevväxla med en kvinna i Australien och blir efter hand alltmer övertygad om att hon är hans döda hustru.
Bachs Juloratorium spelar en viktig roll i boken, genom att musikens betydelse för karaktärerna framhålls av författaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















