Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Piratförlaget (2016)
Antal sidor: 470
Har ni läst
En man som heter Ove,
Min mormor hälsar och säger förlåt och
Britt-Marie var här av Fredrik Backman? Glöm dem en stund nu är ni snälla, för Backmans fjärde roman -
Björnstad - är något helt annorlunda.
Den här boken hittade jag på årets bokrea, och jag är mycket tacksam för det. Björnstad tillhör de där märkliga böckerna som man kan älska så att man inte vill sluta läsa, men som man ändå måste ta en paus ifrån därför att den väcker så mycket känslor.
Boken handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.
Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?
Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.
Jag tyckte mycket om Backmans tre första böcker. Men även den som inte föll för vare sig Ove, mormor eller Britt-Marie bör söka rätt på Björnstad, för det är en bok att läsa och begrunda.
I år kommer förresten fortsättningen på Björnstad. Den heter Björnstad - andra säsongen.
I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2: En bok med ett djur på omslaget.
