Makt utan gräns

Titel: Makt utan gräns
Originalets titel: Power and Empire
Författare: Marc Cameron
Förlag: Bookmark Förlag (2018)
Antal sidor: 593

En attack på en oljeplattform i Afrika, en terrorattack på en amerikansk jagare och ett stormdrivet spionfartyg som när som helst kan falla i kinesiska händer. Världen befinner sig i chock och allt fler misstankar riktas mot Kinas president Zhao.
I skuggan av dessa händelser befinner sig president Jack Ryan, mitt i förberedelserna inför det kommande G20-mötet med den kinesiske presidenten.
Men det finns tecken på att mer pågår bakom kulisserna. När ett rutinmässigt trafikstopp i Texas urartar i en våldsam eldstrid upptäcks en fruktansvärd hemlighet - som visar att allt inte är som det verkar. Kan presidentens son Jack Ryan Jr och Kollegiet få reda på sanningen innan det är för sent?

Böckerna om president Jack Ryan skrevs från början av Tom Clancy. Nu har Marc Cameron fått uppdraget att fortsätta serien. Jag vill nämna direkt att jag inte har läst någon tidigare bok i serien, så jag har ingen uppfattning om ifall Cameron har lyckats bära Clancys fallna mantel.

Detta är en spänningsroman och boken handlar om många saker samtidigt. Den amerikanske presidenten har möte i Ovala rummet med sina rådgivare, den kinesiske presidenten träffas sina närmaste män, islamistiska terrorister planerar terrordåd, småflickor köps och säljs och utsätts för fruktansvärda övergrepp.

Här tycker jag mig känna bokens svaghet. Det är så många saker som händer samtidigt att jag har svårt att hålla reda på allt. När jag dessutom ska hålla reda på USA:s president och dennes son, som författaren har gett samma namn, då undrar jag om jag är för gammal för den här sortens böcker. Min hjärna hänger inte med. Författaren har dessutom en förkärlek för att berätta om alla vapen som används och vilken kaliber de har. Och det finns mängder av förkortningar på olika delar av den amerikanska underrättelsetjänsten. Även där tappar jag tråden.

Med detta sagt menar jag inte att Makt utan gräns är en dålig roman. Alla dessa saker som händer ger fart åt historien, men det är faktiskt först på slutet som det blir riktigt spännande. Men är du ett Tom Clancy-fan, ska du läsa boken! Då känner du säkert till de olika karaktärerna som varit med i seriens tolv tidigare delar.

Ett par böcker jag glömt att nämna

Jag var ju på Värmlands Bokfestival. Nu kom jag på att jag glömt nämna att jag hade med mig två böcker hem. Den ena är Avien av Maria Wälsäter som jag köpte, och den andra är Till de rara ordens försvar av Maria Vildhjärta Westerberg. Den sistnämnda boken fick jag som tack för att jag medverkade på en av scenerna.

Boksignering

Igår tog jag mod till mig och besökte två av Karlstads bokhandlar och frågade om jag kunde få komma till dem och signera min senaste roman - Ingenting att se. Det har jag aldrig vågat förut. Men jag träffade Maria Wälsäter när jag var på Värmlands Bokfestival, och hon hade varit på flera ställen den senaste tiden, så därför tog jag mod till mig.

Och båda affärerna sade ja! Så nu ska jag för första gången sitta i en bokhandel och signera böcker!

• Den 8 december kl. 12-15 på Akademibokhandeln på Bergvik i Karlstad
• Den 15 december kl. 12-15 på Lars Hjalmars Bokhandel i Karlstad

Naturligtvis sitter det en liten elak djävul på min axel och viskar att det nog inte kommer någon och vill ha ett signerat ex. Men samtidigt tänker jag att de som går in på en bokhandel i december säkert är ute efter julklappar, och då kan de väl köpa min bok. Det ankommer på mig att bildligt talat rycka tag i dem. Spännande ska det bli i alla fall.

Ibland blir man glad

Idag var jag inne i en av stadens bokhandlar. Där talade jag med en av de anställda och hon berättade att hon läste "Ingenting att se" när hon var hemma. Och hon sade att hon längtade hem till boken. Gissa om jag blev glad!

Dagens visdomsord 2018-11-21

Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra. (Nalle Puh)

Ett bokpaket idag

Idag kom det ett bokpaket! Det innehöll Mengele Zoo av Gert Nygårdshaug. Ett recensionsex från Oktoberförlaget. Den har tydligen röstats fram som tidernas bästa norska bok.

Tematrio - Mansdagen

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat internationella mansdagen. Så här skriver Lyran: Idag är det internationella mansdagen och det uppmärksammas med ett tema på bloggen.

Berätta om tre bra romaner där män framställs på ett positivt sätt!

Är det internationella mansdagen? Jag trodde det var mansdag 364 dagar om året. Men kul tema i alla fall. Inte helt självklart att komma på bra svar. Det är inte helt ovanligt att män är mördare, bödlar, brottslingar av olika svar. Eller också gör männen bra saker i böckerna, men framställs ändå som inbilska fåntrattar. Hercule Poirot dyker upp i skallen ;)

Jag tror i alla fall att jag inleder med Fredrik Backmans En man som heter Ove. I bokens inledning får man bilden av en karl som är sällsynt insnöad. En person som ingen skulle vilja ha som granne.
Men efterhand nyanseras bilden. Man får som läsare en insikt i vad som skapat den här figuren, och mot slutet förstår man att detta är en mycket fin människa, som livet farit fram ovarsamt med.

Dit vinden blåser av E.V. Thompson är en bok som innehåller mycket. Den utspelar sig i 1840-talets Cornwall. Där arbetar gruvarbetare under fruktansvärda förhållanden. Den unge Josh ser hur människor i hans närhet slits ut och dör. När han får möjlighet att utbilda sig till ingenjör vill han använda sina kunskaper till att förbättra gruvarbetarnas förhållanden.
Hans engagemang för gruvarbetarna och deras försök att sluta sig samman i fackföreningar ses dock med oblida ögon av Cornwalls gruvägare.
Hans stora kärlek är en ung zigenarflicka. Ja, boken utspelar sig i en tid då det fortfarande fanns ett folk som kallades zigenare. De älskar varandra, men ödet skiljer dem åt. Flickan Miriam gifter sig med Josh' bäste vän, men föder hans barn.
Istället gifter han sig med en flicka från en mer välsituerad familj. Givetvis blir de inte lyckliga.
Mer ska jag inte berätta, för jag vill gärna rekommendera boken till andra. Det är en bok som speglar svåra sociala förhållanden, men som även innehåller mycket kärlek, hat och avundsjuka.
Men Josh är en man som man kan känna stark sympati för.

Slutligen Den gamle och havet av Ernest Hemingway.
Det är en bra, och sorglig, roman om den gamle fiskaren Santiago som betraktas som otursförföljd. Därför får "pojken" inte följa med honom ut och fiska längre. Ensam sitter han i sin båt, när han äntligen får den stora fisken på kroken. I dagar kämpar han mot fisken och vinner. Han lyckas döda jättefisken och börjar se fram mot att få sälja fiskköttet på marknaden.
Men hajarna attackerar och tar bit efter bit från fisken. Till slut finns bara ryggfenan och huvudet kvar.
Ernest Hemingway fick Pulitzerpriset för denna roman 1953 och den anses vara den avgörande orsaken till att han 1954 erhöll Nobelpriset i litteratur.

Värmlands Bokfestival II

Så var 2018 års Värmlands Bokfestival slut. Det är jätteroligt att vara där och jag upphör inte att förvånas och glädjas över arrangemangets omfattning. Det är klart att det inte är lika stort som Bokmässan i Göteborg, men för att vara ett regionalt evenemang tycker jag att det är imponerande. Cirka 100 utställare och många besökare. Dessutom framträdanden på fyra olika scener. Och då är det inte bara lokala byfånar som undertecknad, utan även verkligt kända personer som nyvalda Akademiledamoten Jila Mossaed, Leif Mannerström, Linda Skugge, Jörn Donner och Lars Lerin.

Värmlands Bokfestival

Idag börjar Värmlands Bokfestival och jag ska vara med! Evenemanget äger rum på Nöjesfabriken i Karlstad. Jag står vid bord 87 med mina böcker. Klockan 15.30 ska jag presentera min senaste roman - Ingenting att se - på Värmlandsscenen. Det här ska bli kul. Tjoho!

Helgfrågan v. 46

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu ser hon fram mot advent och ställer denna helgfråga:

Har du någon adventskalender?

Bonusfråga: Choklad eller chips?

Det var en passande fråga, för just idag köpte min fru en Triss-julkalender. Inte den där svindyra med en trisslott om dagen, utan en där man skrapar fram en symbol varje dag och kan vinna en miljon.

Bonusfrågan förstår jag inte riktigt. Choklad ELLER chips? Varför välja? Här har vi ofta lite fredagsmys med chips eller ostbågar, så kan man äta choklad som lördagsgodis. Det håller bukskinnet på behagligt avstånd från ryggraden.