Ett bokpaket

Ett bokpaket har influtit. Vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz utgiven på Marwa Förlag. Jag tycker det är ett så fascinerande omslag!

Veckans mening v. 44

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening kommer från Heder utan samvete av Marc Cameron:

Hans galna morsa - som varit tjackhora - hade lärt honom en enda sak: en man som går runt med en massa nycklar kanske verkar viktig, men om man verkligen är något att räkna med anställer man någon som bär nycklarna åt en.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Påminnelse om utlottning

Jag vill påminna om min utlottning av spänningsromanen Heder utan samvete. Läs om utlottningen HÄR!

Det stora spelet

Titel: Det Stora Spelet
Originalets titel: First Among Equals
Författare: Jeffrey Archer
Förlag: Bonniers (1986)
Antal sidor: 392

Det engelska parlamentet är den civiliserade fasaden bak vilken en hänsynslös maktkamp utspelas. Den står mellan tre äregiriga unga män, alla brinnande av lust att erövra den politiska makten. Till slut en dag, ska en av dem kallas till Buckingham Palace för att motta utnämningen till premiärminister. En dag, en av dem...
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov...

Det är faktiskt tredje gången jag läser Det Stora Spelet. Jag tyckte att den passade bra just nu, med tanke på de dagliga rapporter vi får från det brittiska parlamentet nu.
Jeffrey Archer har stor kunskap om hur arbetet i parlamentet fungerar. Han var nämligen ledamot av underhuset 1969-74.
Boken är skriven 1984 och utspelar sig 1964-91. De senare åren är således fiktiva och läser man den idag märker man att den inte var profetisk. Händelserna i boken blev aldrig verklighet. Men det har ingen som helst betydelse för upplevelsen av boken. Det som är intressant är att följa hur tre män, alla invalda i underhuset 1964, har som sitt stora mål i livet att bli premiärminister. Åtminstone en av dem gör vad som helst för att nå dit. Ändamålet får helga medlen. För den som förundras över vad som händer i det politiska livet i Storbritannien idag är boken riktigt intressant och dessutom lättläst och underhållande.

Jeffrey Archer är en intressant person på många sätt. 1985-86 var han vice ordförande i det konservativa partiet. 1992 blev han ledamot av överhuset. 2001-03 satt han i fängelse. Bara en sån sak...

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 34: Läs om en bok  som du har läst tidigare.

Omslagsonsdag vecka 44: Brandgul

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är brandgul. (Ja, egentligen har Boklysten skrivit orange, men jag tycker om att slå ett slag för det gamla fina ordet brandgul, som dessutom är lättare att böja än orange.) Det fanns en hel del att välja på. Min favorit bland dagens omslag är  "Resan tillbaka". Här är mina brandgula omslag:

Dagens visdomsord 2019-10-30

Inte är jag ung och arg längre, men vad är det för fel på att vara medelålders och jävligt irriterad. (Ronny Eriksson)

Tisdagstrion: Spännande och otäckt

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat spännande och otäckt.  Här följer min trio:

Boken Färjan av Mats Strandberg är självklar till det här temat.

Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma."

Det här är en otäck bok, inte tu tal om den saken. Och det får man väl räkna med när man ser blodet på väggarna på omslaget. Det är så långt från en feel good-roman man kan tänka sig. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det mesta.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.
Jag är dock glad att det är en bok, för den kan man lägga ifrån sig emellanåt. Jag skulle inte vilja se filmen.

Det femte barnet av Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...
Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.
Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Den tredje boken får bli Jan Guillous roman Ondskan. Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.
Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.
Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.
Inte utan skäl har denna bok karaktäriserats som en modern klassiker.

PS. Missa inte min utlottning av Marc Camerons spänningsroman Heder utan samvete.

Authors and Characters - Charlotte

Lyrans Noblesser har en utmaning, som jag inte har lagt märke till tidigare. Den går ut på att hon väljer ett namn, så är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Charlotte, som jag omedelbart ändrar till Lotta.

Lotta Lotass är en författare som jag inte läst något av, men som jag väljer eftersom hon lämnade Svenska Akademien av ett helt annat skäl än de andra som avgick. Hon invaldes 2009, men lämnade det aktiva arbetet 2015 eftersom hon mött missnöjda reaktioner mot sitt ledamotskap och sina personliga egenskaper, samt att hon själv kände att hon saknade den sociala bildning som krävdes. (Jag utgår från att de missnöjda reaktionerna kom från andra ledamöter i akademien.) Hon beviljades utträde 2018. 2010 hade hon invalts som ledamot i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Även detta sällskap lämnade hon 2018.

Den litterära figuren får bli Lotta på Bråkmakargatan. Hon finns med i fem böcker av Astrid Lindgren. Böckerna har även filmatiserats.

En smakebit på söndag - Det stora spelet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Det Stora Spelet och är skriven av Jeffrey Archer. Det är tredje gången jag läser den här boken. Känns passande med tanke på allt som händer i det brittiska parlamentet just nu.

Det engelska parlamentet är den civiliserade fasaden bak vilken en hänsynslös maktkamp utspelas. Den står mellan tre äregiriga unga män, alla brinnande av lust att erövra den politiska makten. Till slut en dag, ska en av dem kallas till Buckingham Palace för att motta utnämningen till premiärminister. En dag, en av dem...
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov...

Smakebiten är hämtad från sidan 198:

Det roade Raymond att iaktta kampen kring ledarskapet av torypartiet medan han fortsatte med sitt jobb. Raymond skulle ha hållit Thatcher för chanslös om Kate inte hade erinrat honom om att tories hade varit det första och enda parti som hade valt en judisk ledare: Benjamin Disraeli.
"Varför skulle de inte bli först med att välja en kvinna?" frågade hon. Han skulle ha fortsatt att spjärna emot, men den fördömda kvinnan hade så ofta visat sig ha rätt tidigare.

PS. Missa inte min utlottning av Marc Camerons spänningsroman Heder utan samvete.

Veckans mening v. 43

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening kommer från Det stora spelet av Jeffrey Archer:

Om vi har några "vingskjutna änder" så låt oss ta reda på dem innan de seglar till marken.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.