Helgfrågan v. 29

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker.

Mårbackas anknytning till böcker är väl så självklar att det inte behöver sägas något mer om det. Men mitt bidrag den här veckan blir Mårbackakaka.

Ingredienser                                                            Så gör man

5 dl skrädmjöl                                                          1. Vispa ägg och socker pösigt

200 g smör                                                               2. Smält smöret

2½ dl socker                                                            3. Blanda skrädmjöl, bakpulver och de rivna

3 ägg                                                                              bittermandlarna i en bunke

1½ dl vatten                                                              4. Rör ner mjölblandningen och vattnet växelvis

2 tsk bakpulver                                                              i ägg- och sockersmeten

4 bittermandlar                                                        5. Blanda ner det smälta smöret

                                                                                     6. Häll smeten i en smörad och bröad form

                                                                                     7. Grädda i ugn 175° i 50 minuter

På Mårbacka serveras den med grädde och lingonsylt, men det är givetvis valfritt.

Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates

Titel: Vattendansaren

Originalets titel: The Water Dancer

Författare: Ta-Nehisi Coates

Förlag: Norstedts (2019)

Antal sidor: 406

Hiram Walker växer upp moderlös men med en fantastisk gåva som han ännu inte lärt sig att bemästra. En gång när han var nära att drunkna räddades han av en oväntad kraft som liknade ett blått ljus som lyfte upp honom och förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor Thena och kärleken Sophia bestämmer Hiram sig för att fly från förtrycket och inleda kampen mot slaveriet. Men för att en dag kunna återvända och befria den familj som han lämnade kvar måste han lära sig att bemästra den magiska kraften som han har begåvats med.

Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en författare som har kampen mot förtrycket av Amerikas svarta "i blodet". Hans far tillhörde Black Panthers. Sitt förnamn har han fått från fornegyptiskans namn för Nubien.

Händelserna utspelar sig i Virginia under en tid då slaveriet fortfarande tynger den afroamerikanska befolkningen. I Virginia odlas tobak, men de vita herrarna har föga kunskap om marken som besås. De är inte bönder utan herremän. Slavarna ser hur jorden utarmas, men de har givetvis inget att säga till om. När skördarna blir mindre har många plantageägare inget annat att sälja än slavarna. 

Författaren visar genom huvudpersonen Hiram Walker och de andra färgade karaktärerna ett tydligt förakt för denna onyttiga klass av slavägare, och det med rätta kan jag tycka. Själva idén att man har rätt att förslava en grupp människor med deras hudfärg som grund och sedan anse sig ha rätt att splittra familjer, att rycka barn ur mödrarnas famn, är givetvis fullständigt motbjudande.

Det finns dock människor som är riskera allt, själva livet om det skulle påfordras, för att befria slavarna och knäcka slavekonomin. Emellertid är det inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är en förrädare.

Coates har lagt in en extra komponent som gör att berättelsen växer utanför den traditionella ramen. Ett fåtal svarta, Hiram Walker är en av dem, besitter en magisk kraft som kan hjälpa motståndsrörelsen att befria slavar, men det gäller att lära sig att bemästra den. Jag är inte alltid så förtjust i när det blandas in magi i en berättelse som i övrigt ger sken av att berätta en historia som mycket väl hade kunnat vara sann, men här fungerar det märkligt nog.

Jag tyckte att Vattendansaren var ett riktigt bra roman. Jag är väl sen på bollen eftersom boken kom ut på svenska 2019, men jag vill ändå säga att detta är en roman som du absolut inte ska missa.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: Läs en BLM-bok (Black Lives Matter, svart författare).

Dagens visdomsord 2022-07-20

Den som är utan skuld kaste första stenen. (Jesus) 

En smakebit på søndag - Vattendansaren

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Vattendansaren och är skriven av Ta-Nehisi Coates.  

Hiram Walker växer upp moderlös men med en fantastisk gåva som han ännu inte lärt sig att bemästra. En gång när han var nära att drunkna räddades han av en oväntad kraft som liknade ett blått ljus som lyfte upp honom och förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor Thena och kärleken Sophia bestämmer Hiram sig för att fly från förtrycket och inleda kampen mot slaveriet. Men för att en dag kunna återvända och befria den familj som han lämnade kvar måste han lära sig att bemästra den magiska kraften som han har begåvats med.

Smakbiten är hämtad från sidan 100:

Sedan tog jag en klunk öl till och räckte över damejeannen. Hon tittade på mig, betraktade mig utan att le. Jag förstod att jag hade fallit i floden på ett sätt och kommit upp annorlunda. Jag undrade hur jag hade uthärdat alla resor till Nathaniel med henne bredvid mig, undrade om jag hade varit blind. Jag ville ha henne på ett sätt som jag aldrig igen skulle vilja ha något, på ett sätt som ålder och erfarenhet efter hand tar ifrån en, med vilket jag menar att jag ville ha hela henne, ville ha hennes kaffefärgade hud och bruna ögon, hennes mjuka läppar och långa armar, hennes låga röst och okynniga skratt. Jag ville ha alltihop. Och jag tänkte inte på det fasansfulla som följde med, som hade ätit upp hennes liv. Allt jag tänkte på var ljuset som dansade i mig, dansade till en melodi jag hoppades att bara hon kunde höra.

Veckans mening v. 28

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates. 

Månen tittade fram bakom en slöja av tunna svarta moln, som en lysande regnpöl på den stjärnstuckna himlen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Fem en fredag v. 28: Hemmastadd

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat hemmastadd.

1. Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?
Det skulle möjligen vara det radhus i Karlstad där jag bodde med mina föräldrar under tonåren och där mamma bodde kvar tills hon fick flytta in på ett gruppboende för dementa. Hennes 94-årige sambo bor fortfarande kvar där.

2. Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma?
Löfbergs kaffe!

3. Vad är ett kännetecken för ditt hem?
Det skulle numera kunna vara rullstolsrampen utanför.

4. Vad är något som fått följa med från tidigare boenden?
En låg bokhylla som tillhört mina morföräldrar.

5. Hur hamnade du där du bor?
Vi skulle köpa hus och tyckte att husen i stan var för dyra, så vi köpte ett hus i Vålberg, två mil utanför stan.

Helgfrågan sommar v. 28

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker.

Då vill jag tipsa om en bok som jag just har läst. Den heter Stenarna skola ropa och är skriven av Ruth Rendell. Den är en särpräglad deckare (om man ska kalla den för det). Redan i bokens första kapitel får vi veta vem mördaren är, vilka mordoffren är och vad motivet är. Motivet är något så märkligt som att mördaren Eunice Parchman inte kan läsa eller skriva. Det låter som att det skulle vara en ointressant bok, men det är det sannerligen inte. I romanen får vi följa alla händelser som leder fram till massakern i den engelska herrgården. 

Min recension finner ni här!

Biblioteksbok

Idag hämtade jag en bok på biblioteket i Grums som jag hade beställt. Det är Månskärans stad av Belva Plain. Samtidigt lämnade jag tillbaka en bok som jag just läst klart. Man ska inte sitta på biblioteksböcker längre än nödvändigt. Det kan finnas fler som vill läsa böckerna. 

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell

Titel: Stenarna skola ropa

Originalets titel: Judgement in Stone

Författare: Ruth Rendell

Förlag: Askild & Kärnekull (1982)

Antal sidor: 215

Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoderns dröm ifråga om effektivitet och arbetsvilja. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans, och därför att hon ruvar på en hemlighet som hon hellre skulle offra livet - eller andras liv - än avslöja. Hon kan varken läsa eller skriva. Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale i deras kultiverade herrgårdsmiljö - ett hem där allt kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från de skrivna ord som huset är fyllt av, från alla skrivna budskap och instruktioner som hon inte kan tolka. När hon så blir vän med den hysteriska religiösa Joan Smith, med hennes gammaltestamentliga straffmoral, ledet det oundvikligt fram till en blodig konfrontation på St Valentinsdagen...

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en annorlunda deckare. Redan i bokens första kapitel får vi veta vem mördaren är, vilka mordoffren är och vad motivet är. Motivet är något så märkligt som att mördaren Eunice Parchman inte kan läsa eller skriva. Det låter som att det skulle vara en ointressant bok, men det är det sannerligen inte. I romanen får vi följa alla händelser som leder fram till massakern i den engelska herrgården. 

Jag vet att boken av vissa har kritiserats för att ha en djupt fördomsfull inställning till analfabeter. Jag kan förstå kritiken. Hon jämförs med en urtida apsläkting. Men jag tror att man kan bortse från detta. Det verkligt intressanta är att de faktiska fördomarna kring analfabeter är vad som gör att Eunice är beredd att göra allt för att hennes hemlighet inte ska komma ut.

Bland bokens kvaliteter kan nämnas de ingående personporträtten. Personerna känns trovärdiga. Men jag tycker också mycket om författarens humor som kommer upp till ytan vid många tillfällen. Dessa saker gör att det är ett nöje att läsa denna psykologiska kriminalhistoria. Jag rekommenderar den med glädje.

Stenarna skola ropa är min tionde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Dagens visdomsord 2022-07-13

Fine words. I wonder where you stole them. (Jonathan Swift)