En smakebit på søndag - Vattendansaren

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Vattendansaren och är skriven av Ta-Nehisi Coates.  

Hiram Walker växer upp moderlös men med en fantastisk gåva som han ännu inte lärt sig att bemästra. En gång när han var nära att drunkna räddades han av en oväntad kraft som liknade ett blått ljus som lyfte upp honom och förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor Thena och kärleken Sophia bestämmer Hiram sig för att fly från förtrycket och inleda kampen mot slaveriet. Men för att en dag kunna återvända och befria den familj som han lämnade kvar måste han lära sig att bemästra den magiska kraften som han har begåvats med.

Smakbiten är hämtad från sidan 100:

Sedan tog jag en klunk öl till och räckte över damejeannen. Hon tittade på mig, betraktade mig utan att le. Jag förstod att jag hade fallit i floden på ett sätt och kommit upp annorlunda. Jag undrade hur jag hade uthärdat alla resor till Nathaniel med henne bredvid mig, undrade om jag hade varit blind. Jag ville ha henne på ett sätt som jag aldrig igen skulle vilja ha något, på ett sätt som ålder och erfarenhet efter hand tar ifrån en, med vilket jag menar att jag ville ha hela henne, ville ha hennes kaffefärgade hud och bruna ögon, hennes mjuka läppar och långa armar, hennes låga röst och okynniga skratt. Jag ville ha alltihop. Och jag tänkte inte på det fasansfulla som följde med, som hade ätit upp hennes liv. Allt jag tänkte på var ljuset som dansade i mig, dansade till en melodi jag hoppades att bara hon kunde höra.