tisdag 11 oktober 2022

Tisdagstrion: Ett barn blir fött (födelser, graviditeter, barn & bebisar)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat ett barn blir fött (födelser, graviditeter, barn & bebisar). Här är min barnatrio:

Führerns barnmorska är skriven av Mandy Robotham. Detta är hennes debutroman.
Barnmorskan Anke Hoff arresteras och sätts i koncentrationsläger för att ha förlöst en kvinna i Berlins getto. I lägret blir hon de judiska mödrarnas sista hopp. Med outtömlig tro på mänskligheten gör hon vad hon kan för att kvinnorna ska kunna minnas sina nyfödda barn efter att de avrättats av fångvaktarna.
Ryktet om hennes skicklighet sprider sig och när Führern väntar en arvinge hämtas hon av Gestapo för att ansvara för Eva Braun som hålls gömd i bergen. Nedkomsten tvingar Anke till handlingar hon aldrig trott sig kapabel till, men värst av allt är ändå att hennes hjärta börjar slå för SS-officeren som är satt att övervaka henne.
Man skulle kunna tro att en bok som handlar om en påhittad historia om att Eva Braun väntar Adolf Hitlers barn skulle kunna bli lite löjlig. En kontrafaktisk bok om något som absolut inte ägde rum. Men Mandy Robotham lyckas skapa en berättelse som är både intressant och gripande.
Det som ger boken ett extra djup är att den inte bara utspelar sig i Hitlers örnnäste Berghof. Författaren lägger in kapitel emellanåt, där Anke Hoff berättar hur hon greps av Gestapo och sedan bit för bit berättelser från koncentrationslägret där hon får vara barnmorska under fruktansvärda förhållanden och där de nyfödda barnen inte blir gamla. En del dräps direkt efter förlossningen, särskilt om modern är judinna.
Mandy Robotham är själv barnmorska, och det märks i boken. Beskrivningarna av förlossningarna är mycket ingående. Läsaren blir inte besparad minsta detalj. Kanske hade det gått att korta ner beskrivningarna av mekonium och slemproppar, men samtidigt gör de historien trovärdig.
Sammanfattningsvis är detta en imponerande debutroman, som skildrar andra världskriget och koncentrationslägren ur en ny synvinkel. En mycket läsvärd roman.

Den mest kända berättelsen om ett barns födelse är Lukasevangeliet. Kapitel 2 verserna 1-20 är det som brukar kallas Julevangeliet.
Varje jul läses texten i våra kyrkor. Någonstans har vi en inspelning när jag som sexåring läser texten. Det var många svåra ord för ett litet barn. Bland annat hakade jag upp mig på Judéen.

Till sist en bok som jag inte har läst själv, nämligen Barnaboken av den nyligen bortgångna Anna Wahlgren.
Anna Wahlgren var en känd debattör när det gällde barnuppfostran, men hennes metoder väckte även kritik, bland annat från barnläkaren Lars H. Gustafsson.
2012 gav hennes dotter Felicia Feldt ut den självbiografiska boken Felicia försvann, där hon starkt tog avstånd från moderns uppfostringsmetoder. 

söndag 9 oktober 2022

En smakebit på søndag - Djävulen och det mörka vattnet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Djävulen och det mörka vattnet och är skriven av Stuart Turton.  

Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske - eller kanske inte - begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet. Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker.

Här kommer smakbiten:

Som om han med ens blivit medveten om att lågorna höll på att sluka honom, började den spetälske slå på dräkten. Han snubblade baklänges, föll ner från lådorna och slog i marken med en otäck duns.

Arent ryckte åt sig ett fat med öl, rusade fram till honom, slet av locket och hällde vätskan över elden. Det rykte om trasorna och lukten av kol sved i näsborrarna.

Den spetälske vred sig av smärta och klöste i smutsen. Underarmarna var svårt brända, ansiktet förkolnat. Det var bara ögonen som fortfarande var mänskliga - de vilda pupillerna studsade runt i de blå irisarna, galna av smärta.

lördag 8 oktober 2022

Veckans mening v. 40

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. 

Den salva som inte luktar piss är en dålig salva.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

torsdag 6 oktober 2022

Ett bokpaket trillade in

Det ramlade in ett bokpaket idag. Paketet kom från Modernista och innehöll Maria Grunds kriminalroman Dödsdansen. Maria Grund debuterade 2020 med kriminalromanen Dödssynden, som fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut. (Den har jag inte läst.)

Annie Ernaux

Det blev fransyskan Annie Ernaux som Svenska Akademien utsåg till nobelpristagare i litteratur 2022. Hon var en av de främsta på vadslagningsbyråernas listor.

Hon är född 1940 och är sålunda 82 år. Ernaux debuterade 1974 med Les armoires vides. Hon har sin bakgrund i arbetarklassen och beskriver sig själv som en politisk författare.

I sin motivering säger Svenska Akademien att Annie Ernaux tilldelas Nobelpriset för det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar.

onsdag 5 oktober 2022

Veckans kulturfråga v. 40 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Naturligtvis handlar den om nobelpriset i litteratur. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem tror och hoppas du tilldelas Nobelpriset i litteratur 2022?


Att gissa vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur är riktigt svårt. Vem hade trott att Abdulrazak Gurnah skulle få priset 2021?

Man kan ju alltid titta på bettingföretagens odds. Betsson har kanadensiskan Anne Carson som favorit. Så här ser deras tio i topp-lista ut:
1. Anne Carson (5,00)
2. Michel Houellebecq (6,00)
3. Annie Ernaux (8,00)
4. Ngũgĩ wa Thiong'o (10,00)
4. Maryse Condé (10,00)
4. Margaret Atwood (10,00)
7. Salman Rushdie (12,00)
7. Jon Fosse (12,00)
9. Haruka Murakami (15,00)
9. Jamaica Kincaid (15,00)
9. Karl Ove Knausgård (15,00)
9. Garielle Lutz (15,00)

Unibet tror på den franske författaren Michel Houellebecq. Här är deras tio främsta:
1. Michel Houellebecq (6,00)
2. Annie Ernaux (6,50)
3. Anne Carson (7,50)
3. Salman Rushdie (7,50)
5. Adonis (9,00)
6. Ngũgĩ wa Thiong'o (11,00)
7. Haruka Murakami (13,00)
8. Maryse Condé (15,00)
8. Jon Fosse (15,00)
8. Jamaica Kincaid (15,00)
8. Karl Ove Knausgård (15,00)

Jag kan inte gissa, men som vanligt tycker jag att det vore roligt om Ngũgĩ wa Thiong'o tilldelades priset.

Dagens visdomsord 2022-10-05

Hösten bär mer guld i fickan än alla andra årstider. (Jim Bishop) 

tisdag 4 oktober 2022

Tisdagstrion: Negation i titeln (inte, icke osv)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat negation i titeln (inte, icke osv). Här är min icke-trio: 


Mark Levengoods och Unni Lindells Gamla tanter lägger inte ägg har jag använt ett antal gånger i Tisdagstrion, men jag återanvänder den än en gång. Den innehåller samlade citat från små barn.
Som till exempel detta citat från Christian, 6 år:


Förr i tiden var folk uppdelade i raser - de fina och de ofina. De fina var rika och hade råd med schampo och hårgelé, medan de ofina fick nöja sig med loppor och löss.

Att ha och inte ha av Ernest Hemingway var tyvärr en stor besvikelse. Hemingway fick ju Nobelpriset för Den gamle och havet 1953. Att ha och inte ha skrevs 1937. Jag undrar om han någonsin hade fått priset om de hade bytt plats i tid.

Handlingen utspelar sig på Kuba och i Florida. Harry Morgan har en motorbåt och försöker försörja sig genom att skeppa turister och smuggla sprit och människor. Enligt baksidestexten är boken "Hemingways kärvaste och mest hårdkoka roman, en atmosfärladdad spänningsberättelse med drag av thriller." Själv tyckte jag att boken var tråkig. Det saknades en verklig röd tråd. Istället blev det ett antal historier om olyckliga levnadsöden, men jag hade svårt att se hur de hängde ihop.

Så en annan sak. Någon som kommer ihåg diskussionen härförleden om rasismen i Tintin? Om Tintin plockas bort från bibliotekens bokhyllor, vad ska vi då göra med den här boken? De vita människorna i boken beskrivs ingående, men de svarta omnämns bara som "negern" eller "niggern" och de är ofta lata och dumma. Här är ett exempel ur boken:

Det är en riktig, svart neger, duktig men sur; han har blå amulettpärlor i ett snöre kring halsen under skjortan och en gammal halmhatt på huvudet. Det han trivdes bäst med att göra ombord var att sova och läsa tidningarna. Men han agnade bra och arbetade raskt.

Ett annat exempel:

Richard Gordon gav dem två av de tre ölglas, som den storbukige negerbartendern i vit jacka sköt fram över disken.

Att inte vilja se av Jan Guillou. Detta är fjärde delen i Guillous romansvit om Det stora århundradet, det vill säga 1900-talet.
Jag är mycket förtjust i den här serien, där vi får följa familjen Lauritzen, även om de sista delarna var sämre då Guillou stoppade in sig själv i handlingen. Den här delen utspelar sig under andra världskriget. Kriget splittrar familjen. En familjemedlem tillhör ett elitförband inom SS, medan en annan deltar i den norska motståndskampen.

Bröderna Lauritzen hoppas på en tysk seger i kriget. Inte för att de är nazister, för det är de absolut inte, utan för att de känner en stark samhörighet med den tyska kulturen och dessutom har nästan hela familjeförmögenheten låst i tyska fastigheter.

Titeln syftar naturligtvis på oviljan att inse vilket utrotningskrig nazisterna ägnade sig åt. Boken har kritiserats av historiker, som menar att det visst var känt att judar dödades i stor skala, och att Guillou därför ger en felaktig bild av hur man i Sverige såg på kriget.

Jag tror att det är en feltolkning. Det handlar om att inte VILJA se. Hur lätt är det inte att förneka fakta som talar emot den egna världsbilden.

lördag 1 oktober 2022

Veckans mening v. 39

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. 

Även som misshandlad var han en snygg jävel.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!