Färdig med Ranelid

Nu har jag läst klart Björn Ranelids bok Till alla människor på jorden och i himlen. Ledsen, men jag förstår fortfarande inte storheten i hans författarskap. I stora delar av boken nämns samma saker om och om igen. Jag vet att det är "fint" att tycka om hans böcker, men jag vet egentligen inte varför. Jag undrar om det inte är väldigt många som bestämmer sig för att tycka om vissa författare, därför att de har läst på någon kultursida att det är rätt att göra så.

Men nu är jag färdig med hans bok. Känns nästan som att jag är färdig med honom som författare också. Det dröjer nog innan jag läser någon mer bok av honom. Nu har jag börjat med en bok av Viveca Lärn istället. Den blir nog lättare att smälta! :-)

Kan du läsa det här?

Kan du läsa vad som står här ovan? Kolla noga! Ser du vad det står? Det är faktiskt två ord - good och evil. Det kan tolkas symboliskt om du vill. Det visar att det goda inte kan existera utan det onda.

Jag blir så trött...

Jag tittade på SVT2:s dokumentärserie Singelmammor. Den är inspelad i Stockholm, så alla gick omkring och sade "typ" och "wow" hela tiden. Där fanns en ung mamma, som var bostadslös och därför bodde hos sin syster i en etta. Det var så synd om henne. Trots att hon hade barn fick hon ingen förtur till en lägenhet. Tydligen råder det bostadsbrist i Stockholm.

Och nu kommer det som jag tycker är så märkligt, och som retar mig. Om en värmlänning eller en norrlänning inte får tag på något jobb, då tycker många stockholmare att de som är arbetslösa ska flytta. "Det finns jobb, men de där norrlänningarna vill bara ha bidrag för att kunna åka snöskoter och vägrar att flytta dit jobben finns!" Någon som har hört nollåttor säga så...?

Men då vill jag säga, att det råder faktiskt ingen bostadsbrist i Sverige. Det finns massor med bostäder. Det är bara att flytta. Då kan ju de kommunala bostadsbolagen slippa riva hyreshus där lägenheterna står tomma.

Visserligen kanske den där stockholmsmamman inte får något jobb, om hon flyttar till Ekshärad. Men å andra sidan får ju ekshäringen inte någon lägenhet om han flyttar till jobben i Stockholm, så det borde väl jämna ut sig...

Om jag skulle flytta till Stockholm för att jobba där, måste vi ju sälja vår sexrumsvilla, och vi skulle väl få 800-900 000 kronor för den. Vad får man för de pengarna i Stockholm? En etta med kokvrå?

Robert for President!

Hälften kvar

Hälften kvar. Så hette en kampanj från Skattebetalarnas förening. Jag har också hälften kvar. Nu är fem av de tio novellerna klara.

Bredvid min säng ligger en bok, som jag håller på att läsa. Det är Björn Ranelids "Till alla människor på jorden och i himlen." Jag har väl ungefär hälften kvar där också. Ska jag vara ärlig, så förstår jag inte alls vad han vill ha sagt med sin roman. Men det hör väl ändå till att man ska ha läst någon av hans böcker...

Var det inte någon som sade: "Det finns två skäl till att läsa en bok. Det ena är att man vill läsa den. Det andra är att man vill kunna berätta att man har läst den."

Minns inte vem det var som sade detta, men det senare skälet är det nog som gäller, när jag nu läser Björn Ranelids bok.

Jodå, jag skriver fortfarande

Nu har jag skrivit den tredje och fjärde novellen också. Tyckte att det var bäst att berätta det, så ni inte tror att jag har kroknat. Ska det bli tio noveller, gäller det att ligga i.

Det skulle vara roligt att skicka dem till någon tidning. Är det någon som vet hur man gör? Skickar man bara några noveller till en tidning, precis som man skickar bokmanus till ett förlag, eller ska man kontakta dem först och fråga om de är intresserade? Alla tips och förslag är välkomna.

Andra novellen klar

Så var då den andra novellen klar. Den blev på 2 950 ord. Det här är faktiskt riktigt roligt. Jag rekommenderar att ni provar, om ni inte redan har gjort det.

Första novellen klar

Så där, då var första novellen av tio klar. 2 843 ord på mindre ett dygn. Riktig Nanowrimo-fart, eller hur Sama? :)

Jag tror det här kan bli ett roligt projekt. 30 000 ord känns så mycket, men när man ska skriva 3 000 känns det inte alls så farligt.

En ny idé

Jag har kommit på en idé. Jag ska skriva tio noveller om vardera cirka 3 000 ord. Varför? För att jag vill det. Så nu blir det ännu en ordräknare för att hålla uppe pressen på mig. Det får nog bli lite småromantiska berättelser. Då kanske man kan få någon veckotidning att nappa senare.

Lagt på lådan

Jag skickade iväg min barnbok "Magiska skogen" till ett par förlag idag. Jag tycker faktiskt att de borde förstå att det är en bok som barn i åldern 7-10 år skulle tycka jättemycket om. Men jag har aldrig förstått hur förlagen resonerar, så det är bara att vänta och se.

Samtidigt lade jag mitt bidrag till HJ:s romantävling på lådan. Jag gjorde en sista genomläsning och rättade några stavfel. Usch, så svårt det är att bedöma sin egen roman. Inledningskapitlet kan jag tycka är lite segt, eftersom det ingår en hel del presentationer av romanfigurerna, men de andra kapitlen är jag själv riktigt nöjd med. Fast jag sitter ju inte i juryn förstås...

Så då var det avklarat. Och Umeå kommuns novellpristävling och Ballografpristävlingen har jag skickat in till tidigare. Så vad ska jag göra nu då? Blir kanske till att skriva nästa bok om "Magiska skogen", som jag sagt förut. Känns så tungt att börja på en ny roman, när jag just avslutat en. Får väl se vad som drar mest.