Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
lördag 11 april 2015
Chess in Concert
Ikväll ska vi på Chess in Consert på Löfbergs Arena. Det ska bli så kul! Jag är inte ute på så mycket och därför ska det här bli extra roligt. Det är en julklapp från min fru.
Likartade bokomslag
Är det bara jag som tycker att det finns en stark likhet i omslagen till Kristin Cashores De utvalda: monstrets dotter och Liza Marklunds Lyckliga gatan? De är inte utgivna på samma förlag, men jag tycker det känns som om en omslagskonstnär (heter det så?) har påverkats av en annan.
fredag 10 april 2015
Bokbloggsjerka 10-13 april
Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?
Eftersom det var jag själv som tipsade Annika om frågan, så har jag inte några jättebra svar, men jag är väldigt nyfiken på vad andra ska svara. Jag har märkt att det nästan uteslutande är kvinnor som bokbloggar, i vart fall de bloggar jag stöter på via jerkan, tematrio och liknande. Jag trodde först (av någon anledning) att Vargnatt och C.R.M. Nilsson var män, men hej vad jag bedrog mig!
Kanske läser män i allmänhet färre böcker. Nog är det väl så att de flesta som är inne i bokhandeln är kvinnor? På båda sidor av disken. Skulle vara kul att få se någon undersökning som bekräftar eller vederlägger den teorin.
Eller läser män oftast böcker som det inte finns någon som helst anledning att blogga om? "Jag är Zlatan" till exempel. En boktitel som påminner om "Me Tarzan - You Jane".
Eller är det männens oförmåga att göra flera saker samtidigt? "Jag läser en bok nu. Jag kan väl för h-e inte blogga samtidigt!" Det är denna oförmåga som gör att det ofta är männen som grillar. Kvinnor kan stå i köket och laga mat, snyta barn, diska, skriva en inköpslista och torka av diskbänken samtidigt. Mannen står och stirrar på grillen i väntan på att köttet ska vara klart. "Stör mig inte, kärring! Jag grillar!" (Här kanske bör tilläggas att jag själv ofta lagar mat i köket. Däremot är det min fru som grillar. Jag måtte ha något allvarligt problem med min manlighet...)
Nej, nu ska jag ut och kolla vad andra har svarat!
Fast först måste jag bara få påpeka en liten grej. Det här är mitt 1000:e inlägg på den här bloggen!
Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?
Eftersom det var jag själv som tipsade Annika om frågan, så har jag inte några jättebra svar, men jag är väldigt nyfiken på vad andra ska svara. Jag har märkt att det nästan uteslutande är kvinnor som bokbloggar, i vart fall de bloggar jag stöter på via jerkan, tematrio och liknande. Jag trodde först (av någon anledning) att Vargnatt och C.R.M. Nilsson var män, men hej vad jag bedrog mig!
Kanske läser män i allmänhet färre böcker. Nog är det väl så att de flesta som är inne i bokhandeln är kvinnor? På båda sidor av disken. Skulle vara kul att få se någon undersökning som bekräftar eller vederlägger den teorin.
Eller läser män oftast böcker som det inte finns någon som helst anledning att blogga om? "Jag är Zlatan" till exempel. En boktitel som påminner om "Me Tarzan - You Jane".
Eller är det männens oförmåga att göra flera saker samtidigt? "Jag läser en bok nu. Jag kan väl för h-e inte blogga samtidigt!" Det är denna oförmåga som gör att det ofta är männen som grillar. Kvinnor kan stå i köket och laga mat, snyta barn, diska, skriva en inköpslista och torka av diskbänken samtidigt. Mannen står och stirrar på grillen i väntan på att köttet ska vara klart. "Stör mig inte, kärring! Jag grillar!" (Här kanske bör tilläggas att jag själv ofta lagar mat i köket. Däremot är det min fru som grillar. Jag måtte ha något allvarligt problem med min manlighet...)
Nej, nu ska jag ut och kolla vad andra har svarat!
Fast först måste jag bara få påpeka en liten grej. Det här är mitt 1000:e inlägg på den här bloggen!
torsdag 9 april 2015
Bokbål
Nazister och islamister ska man alltid driva med. Den här teckningen tycker jag är lite kul. Hur skulle Adolf och grabbarna ha fixat det här med bokbål idag?
onsdag 8 april 2015
Dagens visdomsord 2015-04-08
Jag vet att du tror att du förstår vad du tror att jag sade, men jag är inte säker på att du har fattat att det du hörde inte var det jag menade. (Okänd)
tisdag 7 april 2015
Tematrio - Mat
Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om mat. Lyran skriver: Det har varit påsk och vi har smörjt kråset. Igår tillbringade vi dessutom stor del av dagen på IKEA med att titta på kök. Vi måste snart helt enkelt uppdatera vårt. Veckans tema blir därför mat, ett ämne det skrivs en hel del om i romaner också. Berätta om tre böcker som präglas av mat.
Femböckerna av Enid Blyton kommer först upp i skallen på mig. Alla tjugoen. Jag älskade de böckerna när jag var barn, men jag minns att de ständigt åt. Bland annat pickles, som var något jag aldrig tidigare hade hört talas om.
Den döende detektiven av Leif GW Persson. Den pensionerade poliskommissarien Lars Martin Johansson är en sådan som gräver sin egen grav med gaffel och kniv. Han struntar i doktorns rekommendationer, för han vill ha sin zigeunerwurst och han vill dricka kall, tjeckisk öl. Jag undrar förresten om man i dessa dagar får säga zigeunerwurst, när folk ju kan bli heltokiga om man säger negerbollar...
Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf. (För femte gången i rad fick jag med en roman av Selma Lagerlöf!) Det är inte så att folk äter sig igenom hela boken, men ett av de tidiga kapitlen handlar om julmiddagen. Det är då allt går snett. Kristian Bergh, en av kavaljererna, tror att han blir bjuden på kråka och blir mycket upprörd. När Majorskan vill slänga ut honom, avslöjar han den hemlighet som väl alla kände till, men som ingen velat säga högt. Att Majorskan fått sina bruk därför att hon varit en rik mans käresta. Då drivs Majorskan bort från Ekeby, kavaljererna tar över och förfallet inleds.
Femböckerna av Enid Blyton kommer först upp i skallen på mig. Alla tjugoen. Jag älskade de böckerna när jag var barn, men jag minns att de ständigt åt. Bland annat pickles, som var något jag aldrig tidigare hade hört talas om.
Den döende detektiven av Leif GW Persson. Den pensionerade poliskommissarien Lars Martin Johansson är en sådan som gräver sin egen grav med gaffel och kniv. Han struntar i doktorns rekommendationer, för han vill ha sin zigeunerwurst och han vill dricka kall, tjeckisk öl. Jag undrar förresten om man i dessa dagar får säga zigeunerwurst, när folk ju kan bli heltokiga om man säger negerbollar...
Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf. (För femte gången i rad fick jag med en roman av Selma Lagerlöf!) Det är inte så att folk äter sig igenom hela boken, men ett av de tidiga kapitlen handlar om julmiddagen. Det är då allt går snett. Kristian Bergh, en av kavaljererna, tror att han blir bjuden på kråka och blir mycket upprörd. När Majorskan vill slänga ut honom, avslöjar han den hemlighet som väl alla kände till, men som ingen velat säga högt. Att Majorskan fått sina bruk därför att hon varit en rik mans käresta. Då drivs Majorskan bort från Ekeby, kavaljererna tar över och förfallet inleds.
Lejontämjaren
Titel: Lejontämjaren
Författare: Camilla Läckberg
Förlag: Forum (2014)
Antal sidor: 350
Jag har läst de flesta av Camilla Läckbergs böcker, och den här gången var det dags för Lejontämjaren.
Upplägget är det samma som i hennes tidigare böcker. Tillbakablickar som ska leda fram till förklaringen till de mord som sker i Fjällbacka.
Den här gången listade jag ut en del av svaret tämligen tidigt. Man börjar kanske känna igen fru Läckberg. Men visst är hon bra på att bygga upp en spännande intrig.
Det jag dock tycker är motbjudande är hennes märkliga fascination av det allra vidrigaste våld. Det jag nu skriver är ingen spoiler, för det förekommer redan tidigt i boken. En flicka som varit försvunnen återfinns på ett märkligt vis. Det visar sig att hon blivit berövad sina ögon, sin tunga och sina trumhinnor.
Det är inte första gången Camilla Läckberg skriver om riktigt brutalt våld, men den här gången tycker jag att hon har satt ett personligt rekord, och det säger jag inte som något beröm.
Hon borde faktiskt kunna skriva sina böcker utan detta sinnessjuka våld. Tacka vet jag Agatha Christie...
Författare: Camilla Läckberg
Förlag: Forum (2014)
Antal sidor: 350
Jag har läst de flesta av Camilla Läckbergs böcker, och den här gången var det dags för Lejontämjaren.
Upplägget är det samma som i hennes tidigare böcker. Tillbakablickar som ska leda fram till förklaringen till de mord som sker i Fjällbacka.
Den här gången listade jag ut en del av svaret tämligen tidigt. Man börjar kanske känna igen fru Läckberg. Men visst är hon bra på att bygga upp en spännande intrig.
Det jag dock tycker är motbjudande är hennes märkliga fascination av det allra vidrigaste våld. Det jag nu skriver är ingen spoiler, för det förekommer redan tidigt i boken. En flicka som varit försvunnen återfinns på ett märkligt vis. Det visar sig att hon blivit berövad sina ögon, sin tunga och sina trumhinnor.
Det är inte första gången Camilla Läckberg skriver om riktigt brutalt våld, men den här gången tycker jag att hon har satt ett personligt rekord, och det säger jag inte som något beröm.
Hon borde faktiskt kunna skriva sina böcker utan detta sinnessjuka våld. Tacka vet jag Agatha Christie...
måndag 6 april 2015
Hittade en enkät
Jag hittade den här enkäten hos Boklysten, och bestämde mig för att försöka svara på den själv.
1. Vilken bok läste du senast? Det var Lejontämjaren av Camilla Läckberg.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst? Jag börjar nu på Dan Browns bok Inferno. Valet stod mellan den och Toscana tur och retur av Åsa Hellberg.
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla? Det var en bra fråga. Flest manliga tror jag.
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv? Det händer faktiskt att jag kollar hur många sidor jag har kvar, men jag vet egentligen inte varför.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv? Det är nog omslaget som får mig att lyfta ned boken från hyllan när jag står i bokhandeln, men annars är baksidestexten viktig. I övrigt är det nog en kombination av vad man läst i tidningen eller på bloggar. Om jag inte får ett ryck förstås och vill läsa någon klassiker.
6. När blir en bok för lång? Jag tror inte att det finns något mått för det. Millenniumböckerna är ju tjocka, men de kändes inte för långa. Det handlar om ifall boken förmår väcka intresse. Då kan boken vara lång. En "tråkig" bok kan inte ta slut fort nog.
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska? Absolut inte! Jag förstår inte varför jag ska göra det svårt för mig genom att läsa på ett annat språk än mitt eget. Jag har tillräckligt mycket självinsikt för att förstå att jag inte behärskar något annat språk tillräckligt bra för att förstå alla ord.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa? En man som heter Ove av Fredrik Backman.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp? Ja, det kan jag. Jag ger upp när jag läst ett par kapitel och fortfarande inte har en aning om vad författaren vill ha sagt.
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Deckarna är något överrepresenterade. Det finns nog inga biografier. Jo, möjligen ett par som jag har fått i present och inte läst.
Deckarna är något överrepresenterade. Det finns nog inga biografier. Jo, möjligen ett par som jag har fått i present och inte läst.
söndag 5 april 2015
En smakebit på söndag - Lejontämjaren
Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Camilla Läckbergs bok Lejontämjaren. Det verkar bli en bok fylld av grymhet mot barn. Det gillar jag inte, men Läckberg har tyvärr en viss fäbless för våld, blod och stympningar.
Den är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja. När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola. Det visar sig att hon har utsatts för ofattbara grymheter. Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet för att försöka få henne att berätta. Smakbiten är från ett tidigt avsnitt i boken, där Erica möter den morddömda kvinnan Laila:
"Känner du ibland att du är nära att förlora tålamodet med pojkarna? Att du är på väg att gå över den där osynliga gränsen?" Laila lät uppriktigt intresserad, men hennes röst hade också en vädjande ton.
Frågan var inte lätt att svara på. Alla föräldrar hade nog känt hur de snuddat vid gränsen mellan tillåtet och förbjudet, hur de stått och tyst räknat till tio medan tankar på vad de skulle kunna göra för att få slut på bråk och tjat exploderade i huvudet. Men det var en stor skillnad mellan att känna så och att handla därefter. Så Erica ruskade på huvudet.
"Jag skulle aldrig kunna göra dem illa."
Laila svarade först inte. Såg bara på Erica med sina lysande blå ögon. Men när vakten knackade på och meddelade att besökstiden var slut, sa Laila tyst, med blicken fortfarande fäst på Erica:
"Det tror du bara."
Erica tänkte på bilderna i mappen och frös.
Den är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja. När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola. Det visar sig att hon har utsatts för ofattbara grymheter. Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet för att försöka få henne att berätta. Smakbiten är från ett tidigt avsnitt i boken, där Erica möter den morddömda kvinnan Laila:
"Känner du ibland att du är nära att förlora tålamodet med pojkarna? Att du är på väg att gå över den där osynliga gränsen?" Laila lät uppriktigt intresserad, men hennes röst hade också en vädjande ton.
Frågan var inte lätt att svara på. Alla föräldrar hade nog känt hur de snuddat vid gränsen mellan tillåtet och förbjudet, hur de stått och tyst räknat till tio medan tankar på vad de skulle kunna göra för att få slut på bråk och tjat exploderade i huvudet. Men det var en stor skillnad mellan att känna så och att handla därefter. Så Erica ruskade på huvudet.
"Jag skulle aldrig kunna göra dem illa."
Laila svarade först inte. Såg bara på Erica med sina lysande blå ögon. Men när vakten knackade på och meddelade att besökstiden var slut, sa Laila tyst, med blicken fortfarande fäst på Erica:
"Det tror du bara."
Erica tänkte på bilderna i mappen och frös.
lördag 4 april 2015
Glad Påsk!
Anna Höglund som har bloggen Fantastiska berättelser hade en underbar liten påskfilm i ett inlägg i måndags. Måste bara få lägga upp den här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









