Dagens visdomsord 2020-08-19

Bli inte orolig om allt känns bra. Det går snart över. (Okänd)

Den långa flykten

Titel: Den långa flykten
Originalets titel: Watership Down
Författare: Richard Adams
Förlag: Bonniers (1975)

Den långa flykten är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

Nu har jag läst den moderna klassikern Den långa flykten av Richard Adams och jag är helt tagen. Vilken bok! Varför har jag inte läst den tidigare?

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.

Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran.

Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.

Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.

Någon barnbok är inte detta. Jag har svårt att bestämma mig för om den ska ses som en ungdomsbok eller en vuxenbok, men det kvittar. Jag älskade den!

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: Läs en klassiker.

Tisdagstrion: Jorden runt

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Jorden runt. Här följer min trio:

Floden mellan bergen är skriven av kenyanen Ngugi wa Thiong'o. Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.
När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. Två systrar - ett krig. Korea, 1943. Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.
Sydkorea, 2011. Emi har under mer än sextio år försökt förtränga sin syster och den uppoffring hon gjorde. Nu står hon inför ett val - att konfrontera det förflutna, eller att aldrig få möta systern igen.

Vit krysantemum är en stark roman. En roman fylld av smärta. När jag läser hur Hana blir behandlad måste jag ibland lägga ner boken. Jag måste få andas. Men sedan är jag tvungen att börja läsa igen. Det går inte att lämna berättelsen. Den kräver att bli läst.
Det här är en bit 1900-talshistoria som jag inte visste mycket om. Japan hade annekterat kejsardömet Korea 1910, vilket blev inledningen till ett förtryck och lidande för det koreanska folket. Koreanerna tvingas lära sig japanska och den egna kulturen förbjuds. Under Japans krig i Manchuriet förvärras situationen för koreanerna. Männen tvingas bli soldater i den japanska armén, medan många unga flickor fångas in för att tjänstgöra som "trösterskor", ett annat ord för sexslavar.
Men även sedan japanerna besegrats 1945 fortsätter lidandet för koreanerna. I Sydkorea, där Emi bor, dödas koreaner på nytt, men den här gången av landets diktatoriska regim.
Mary Lynn Bracht är amerikanska, men har koreanskt påbrå. Hon har valt att gräva djupt i historien om koreanernas misär och förtryck. Men kanske har hon känt att en bok inte bara kan handla om hopplöshet. Det blir en form av avslut för huvudpersonerna, men inte på det sätt jag som läsare hade kunnat föreställa mig.
Än en gång. Detta är en stark roman fylld av smärta. Men det är en viktig och synnerligen läsvärd bok, som jag varmt rekommenderar.

Mengele Zoo av norrmannen Gert Nygårdshaug. Fattigpojken Mino föddes i regnskogen. Han är fjärilsfångare och älskar djungelns mångfald av liv. Samtidigt som Mino samlar fjärilar ser han djungeln ödeläggas av multinationella bolag. En dag drabbar katastrofen även hans hemby, och Mino befinner sig plötsligt i centrum av de stora regnskogarnas tragedi. Nu förvandlas han till en oförsonligt hämndlysten krigare. I spetsen för den ökända Mariposagruppen drar han ut i världen och sprider terror och skräck.

Med tanke på att denna bok sägs ha blivit framröstad som bästa norska bok genom tiderna, så var förväntningarna groteskt stora. Och visst är det en läsvärd bok, men kanske inte historiens främsta verk.
Det finns en hel del i boken som jag gillar. Det märks att författaren har ett mycket starkt engagemang för regnskogarna och för de folk, djurarter och växter som utplånas på grund av kortsiktig profithunger. Kanske blir det för mycket information om olika växter och djur emellanåt. Jag känner inte att jag behöver känna till varenda sorts fjäril som finns. Men jag tror att Nygårdshaug har skrivit så mycket om de olika arterna för att understryka hur många djur- och växtarter för att inte tala om folkgrupper som faktiskt är på väg att försvinna för evigt, och i så fall kan jag köpa det.
Mino och hans vänner i Mariposagruppen ger sig ut på ett fälttåg mot de människor som är ansvariga för skövlingen, och utan några samvetsbetänkligheter mördar man dem. Det är givetvis en uppenbar form av terrorism, men samtidigt är offrens övergrepp mot planeten så mycket större. När jag läser boken sympatiserar jag faktiskt med terroristerna.
Men tyvärr finns det delar i boken som helt saknar trovärdighet. Jag tror inte att några företagsledare begår självmord genom att kasta sig ut genom fönstren. Inte tror jag att märkliga naturfenomen uppstår därför att planeten är tacksam över Mariposagruppens aktiviteter. Och jag tror inte att människor runt jorden går ut i demonstrationer till stöd för en grupp som förgiftar företagsledare. Det är lite väl mycket revolutionsromantik över berättelsen.
En mening i boken gör mig lite betänksam. Stycket handlar om hur tidningsredaktionerna pressas av regeringar att ta avstånd från Mariposagruppen och där står: "Inget mindre än Mose lagtavlor svävade hotfullt över plågade redaktörer och tv-studior." Jag blir inte klok på om detta är en antisemitisk tankefigur eller inte.
Slutet i boken är mycket överraskande, men på vilket sätt tänker jag inte avslöja.

En smakebit på söndag - Den långa flykten

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Den långa flykten och är skriven av Richard Adams.

Den långa flykten är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

Smakbiten är hämtad från sidan 194:

De kaniner som tidigt nästa morgon gav sig iväg från bokskogens södra ände var desamma som fem veckor tidigare lämnat Sandlefordkolonin under Hassels ledning - med undantag av Vägtorn, och med Blåklocka som tillskott. Hassel hade inte gjort fler försök att övertala dem. Han tyckte det var bättre att låta saken av sig själv avgöras till hans förmån. Han visste att de var rädda, för han var själv rädd. Han anade att de, liksom han, inte kunde komma ifrån tanken på Efrafa och den grymma owslan. En motvikt mot rädslan var dock deras längtan och behov att få fler honor och vissheten att det fanns många honor i Efrafa. 

Nu kan man även se baksidan

Jag har tidigare visat framsidan på antologin Darkness Klassiker som jag är en av medförfattarna i. Nu kan man även få läsa baksidestexten. Boken släpps i mitten på september.

Veckans mening v. 33

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den långa flykten av Richard Adams.

Hör du din bakvägstiggare, din skålslickare där...

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 33

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har fått ett helt gäng böcker i brevlådan den senaste tiden. Jag har inte fått några spontanförsändelser. Däremot har jag fått ett par böcker som jag har bett om. Helgfrågan lyder:

Av dina inköp eller rec.ex på sista tiden, vilken är du mest sugen på att sätta tänderna i?

Bonusfråga: Vad gör du för att svalka dig i värmen?

De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton är jag riktigt nyfiken på. Så här skriver förlaget om boken:

På det ensligt belägna lantgodset Blackheath har tiden hakat upp sig. Gång på gång upprepas här en och samma dag dagen då släkten Hardcastle med vänner samlas till maskeradbal och då någon mördar dottern Evelyn, nyss hemkommen efter nitton år i Frankrike.

Kväll efter kväll går hon samma öde till mötes och varje gång kommer Aiden Bishop för sent för att rädda henne. Det enda sättet att bryta cirkeln är att besvara den gäckande frågan: Vem mördade Evelyn Hardcastle?

Problemet är att varje gång dagen börjar om på nytt vaknar Aiden upp i en ny kropp, som någon av dem som var på plats under mordkvällen. Han har bara ytterst vaga begrepp om vem han själv är men en sak blir snart mycket tydlig: någon är fast besluten att hålla honom kvar på Blackheath för evigt.

Svaret på bonusfrågan får bli: Äta glass! :)

För några dagar sedan var vi på Mormors Glasscafé i Lysvik. Då inmundigade jag glassen på bilden. Mums!

Bokpaket

Idag kom det ett paket med posten. Älskar att få paket! Det innehåll ett recensionsex av Den som ruvar på hämnd... som är skriven av Sture Eriksson och Catharina Mann. Det är första delen i en ny deckarserie som heter Vemdalsmorden.

Omslagsonsdag vecka 33: Kärlekspar

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är kärlekspar. Måste kärleken vara mellan man och kvinna? Det tycker jag inte. Snobben får vara med, för visst är det ett fint kärleksförhållanden mellan Snobben och lille Karl? Jag tog även med Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. Där är det kärleken mellan en pojke och hans farfar. Här är mina kärleksfulla omslag:

Dagens visdomsord 2020-08-12

Det är svårt att vinna en diskussion mot en smart person, men det är fan nästan omöjligt att vinna en diskussion mot en korkad person. (Bill Murray)