Dagens visdomsord 2021-03-24

Jag glömmer aldrig ett ansikte, men i ert fall är jag beredd att göra ett undantag. (Groucho Marx) 

Tisdagstrion: I rättvisans tjänst (böcker med poliser, advokater, domare osv)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat i rättvisans tjänst. Här är min rättvisa trio: 

Vinterland är Kim Fabers och Janni Pedersens debutroman. Den vann Danska kriminalakademins debutantpris 2020. Jag kan inte på rak arm påminna mig att jag läst någon dansk kriminalroman tidigare. De flesta böcker jag läser är antingen skrivna av svenska eller av engelskspråkiga författare. Därför var det extra roligt att få läsa den här boken, som jag har fått som recensionsex av förlaget.

Det är en bok som tyvärr känns både aktuell och trovärdig. Vi får räkna med att det blir fler terrordåd i Europa och särskilt då på platser med mycket folk. Här har författarna valt en julmarknad som målet för dåden; en plats där många barnfamiljer befinner sig. Vi följer både kommissarie Juncker och Signa Kristiansen när de utreder två skilda brott utan något samband. Eller finns det ändå ett samband?

Kan man känna att detta är en dansk och inte en svensk kriminalroman? Ja, på åtminstone ett ställe blir det uppenbart. Martin Juncker har druckit en halv flaska vin och därefter har han druckit ett par öl. Han funderar sedan på allvar om han kan ta bilen. Förhoppningsvis hade en svensk kommissarie inte ens kommit på tanken. Men Danmark är annorlunda ;)

Vinterland är en riktigt bra kriminalroman som jag gärna rekommenderar till den som vill ha en spännande deckare under julhelgen.

Morden i Baronville är tydligen fjärde delen i David Baldaccis serie om FBI-utredaren Amos Decker. Jag har inte läst någon av de tidigare. Decker är den där hårda typen som gärna blir huvudperson i en kioskdeckare.

Berättelsen håller ihop och som läsare får man till sist allt klart för sig. Bovarna åker fast och Decker triumferar. Boken är spännande, inte tu tal om den saken.

Men ändå känner jag mig inte helt nöjd. Det blir så många mordoffer i denna lilla stad att det nästan blir löjligt. Midsomer låter som ett lockande semestermål i jämförelse. I Morden i Midsomer brukar det "bara" vara tre mordoffer per episod. Men det finns en annan sak som faktiskt irriterar mig. Amos Decker har en kvinnlig kollega, Alex Jamison, men det är Decker som står för all tankeförmåga och alla intelligenta slutsatser. Jamisons roll är att ställa förundrade frågor så att Decker kan få berätta vad han har kommit fram till. Måhända är jag inte tillräckligt reaktionär för att uppskatta det upplägget.

Skam. Det är sent 1800-tal och en ung kvinna hittas mördad i den lilla värmländska socknen Frykeboda. Hon har bragts om livet i sitt eget hem och det dröjer inte länge innan skvallret går varmt på kyrkbacken. Vem är den skyldige.

Uppdraget att hitta den våldsbenägne gärningsmannen går till länsman Nathanael Efraimsson och fjärdingsman Alfred Karlsson. Och det råder inte direkt någon brist på hemligheter i Frykeboda - något de snart ska bli varse. Invånarna gör allt för att undvika att hamna i skvallerkedjans skottglugg och särskilt under sådana tragiska omständigheter. Kommer länsman lyckas hitta mördaren?

Främmande ord - Övermaga

Ibland verkar ord kunna ändra betydelse. Ta till exempel ordet övermaga. Nuförtiden används ordet om någon som är dumdryg; övermodigt självsäker. Men historiskt hade ordet en annan betydelse. Övermaga betydde omyndig; minderårig. 

En smakebit på søndag - Vedergällning

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Vedergällning och är skriven av Robert Harris. 

November 1944. Tyskland är på väg att förlora andra världskriget. I ett sista desperat försök har Hitler beordrat produktion av 10000 ballistiska V-2-raketer - världens mest sofistikerade vedergällningsvapen. Den tyske ingenjören Rudi Graf brukade drömma om att skicka en raket till månen. Istället befinner han sig i det ockuperade Nederländerna där han ansvarar för avfyrningen av missiler mot London. Kay Caton-Walsh, brittisk sektionsofficer i den kvinnliga hjälpflygkåren och överlevande efter en V-2-attack, får i uppdrag att åka till Belgien och lokalisera avfyrningsplatserna. De har inte mycket gemensamt, men kommer att påverka varandra mer än någon av dem anar.

Smakbiten är hämtad från sidan 160:

Ute i tamburen envisades doktorn med att böra hennes väska. Hon såg på det höga taket, de religiösa prydnadsföremålen, den massiva ekdörren. Det kändes inte riktigt som en privatbostad. "Är det här ni har er mottagning kanske?"

Han skrattade. "Je ne suis pas ce type de docteur!" Han öppnade en dörr och tände lyset. Hon följde efter. Det var ett rymligt arbetsrum, av en typ som hon var bekant med sedan åren i Cambridge - med väggarna täckta med bokhyllor, överfulla så att en del volymer låg i högar på golvet och på skrivbordet. Gardinerna i tung, svart sammet - med fläckar av damm - var fördragna. Det luktade gammal tobaksrök därinne. "Jag undervisade på universitetet i Antwerpen fram till kriget. Jag har doktorerat i filosofi - ett ämne som man inte har någon användning för idag."

"Säg inte det. Nu behöver vi filosofin mer än någonsin."

"Det har ni rätt i!" Han log mot henne - för första gången under kvällen. Leendet förändrade hans ansikte. Han var inte lika gammal som hon först trott, insåg hon.

Veckans mening v. 11

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vedergällning av Robert Harris.

De slet som nibelungar, stämningen var hektisk.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Fem en fredag v. 11: Idiomatiskt

På förmiddagen besökte jag och en av mina döttrar min mamma på hennes gruppboende. Det har ju nu blivit tillåtet att besöka dem i deras rum/lägenheter, men vi fick ha visir på. Vi fikade tillsammans och mamma var piggare än på mycket länge. Hon hörde inte mycket av det vi försökte säga, men hon höll låda på egen hand och såg så glad och nöjd ut. Det värmer hjärtat. Men nu över till något annat.

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje fredag ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat idiomatiskt.

1. När har du alla taggar utåt?
Kanske när jag läser i tidningen där någon från centrala Stockholm säger eller skriver om storstadsfenomen som om de gällde hela Sverige. Eller fäller okunniga kommentarer om "glesbygden" som många storstadsbor tycks tro att vi utanför huvudstaden bor i.

2. När känner du dig som mest bakom flötet?
När någon ska förklara för mig hur jag ska få läsplattan som jag använder på jobbet att fungera. Ofta begriper jag inte när de per telefon ska hjälpa mig.

3. Vad dammade du av senast?
Jag kommer inte på något just nu.

4. Vad har du för gammal surdeg som ligger?
Det är lite lustigt att "surdeg" används nästan som något negativt nuförtiden. Man måste ju ha surdeg för att kunna baka surdegsbröd. Men, men, jag förstår ju frågan ändå. Jag har manus till ett par böcker som jag skrev för tio år sedan. De refuserades då och jag har inte orkat ta tag i dem igen, fastän det är berättelser som jag verkligen skulle vilja se i tryck. Jag får väl försöka damma av dem ;)

5. Vad har du siktet inställt på?
Jag har tröttnat på mitt jobb och skulle vilja ha siktet inställt på något nytt. Men jag fyller 62 i april och då är man inte attraktiv på arbetsmarknaden.

Helgfrågan v. 11

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia köpte en nyutgiven bok till fullpris i oktober ifjol, men såg sedan att den var med på rean i februari i år. Helgfrågan lyder:

Vad tror ni det beror på att relativt nya böcker reas ut?

Bonusfråga: Gillar ni att påta i trädgården/balkongen?

Böckernas livslängd blir allt kortare. Det är inte lönsamt att hålla dem i lager. Därför är det svårt att i bokhandeln hitta böcker som har ett par år på nacken. Överblivna böcker på förlagen mals ner. Om det är riktigt populära böcker så har förlagen ett speciellt knep. Böckerna ges ut till fullpris och bokälskare köper de böcker de väntat på, kosta vad det kosta vill. Då har förlagen gjort en god vinst på detta. Sedan trycks det en ny upplaga till rean med ett sämre papper, annars skulle reaböckerna inte bli lönsamma.

Påta i trädgården? Tyvärr är jag väldigt ointresserad av det. Jag önskar att jag tyckte det var roligt att rensa ogräs, men det gör jag inte. Gräsmattan måste ju klippas, men tack och lov har vi en robot till det.

Veckans kulturfråga v. 11 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Hon har det lite svårt med läslusten just nu. Veckans kulturfråga lyder: 

Vad läser du för att hitta läslusten?

Det kan nog vara olika, men jag tror att det bästa är att läsa något som inte kräver så mycket tankearbete. Inte en massa olika karaktärer att hålla reda på och inte alltför komplicerade intriger. En enklare feel good-roman kan vara bra. Man läser, det händer inga stora saker, men det puttrar på.

Omslagsonsdag v. 11: Klassiker

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är klassiker. Klassiker finns det många av. Jag fick ta ett urval. Darkness Klassiker är ingen klassiker i sig själv, men den innehåller klassiska berättelser i ny tappning. Min favorit är Doktor Glas, men jag gillar även grisarna på omslaget till Djurfarmen. Vilken är din favorit? Här är mina klassiska omslag:  

Dagens visdomsord 2021-03-17

Ensamma kattägare slipper att fundera på vad deras katt ska äta om de skulle dö hemma. (Nils-Fredrik Nielsen)