Fredagens bokpaket

Ett bokpaket ramlade in. Det innehöll Överlevaren av Bethany Clift, en spänningsroman utgiven på svenska av Modernista. 

Helgfrågan v. 36

Helgfråga från Mias bokhörna. Tjocka eller tunna böcker? Helgfrågan lyder:

Vilket sidantal är bäst tycker du?   

Det beror givetvis på. En bra bok får gärna vara lite längre, medan man när det gäller andra böcker önskar att författaren hade begränsat sig. Men generellt tycker jag att böcker på 250-300 sidor är ganska lagom. Stora författare som Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist hade förmågan att skriva riktigt bra romaner utan att det blev tegelstenar.

Aj!

I förrgår kväll hade jag varit på ett kundbesök och skulle gå över gatan. Jag snubblade på trottoarkanten (helt nykter!) och ramlade pladask på asfalten. Jag tog emot mig med ansiktet vilket var väldigt onödigt. Det blev till att bli sydd på hakan på akuten. Några småflisor från tänderna åkte väck också.  Ja ja, så går det när man är klumpig.

Veckans kulturfråga v. 36 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda konstaterar att det handlar om böcker förra gången, så nu vill hon fokusera på andra kulturella händelser än bokutgivning. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

 

Nu är jag kanske tråkig, men mitt svar blir bokrelaterat ändå. Jag har dålig koll på vad som kommer att visas på Karlstads Teater, men en sak som jag ser fram emot varje år är tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur. Det är spännande när Svenska Akademiens ständige sekreterare öppnar dörren i Börshuset och berättar vem som utsetts till årets pristagare och vilken motivering det är. Jag misslyckas ständigt med att gissa vem det ska bli. Det säger nog mer om mig än om pristagarna. Men jag skulle gärna se en pristagare från "det svarta Afrika". Jag tänker på Ngũgĩ wa Thiong'o och Chimanda Ngozi Adichie.

Dagens visdomsord 2021-09-08

Många som bär en värja fruktar folk som endast har en gåspenna i handen. (William Shakespeare) 

Dagens bokpost

Nu trillar det in en hel del recensionsex. Idag kom ett bokpaket från Modernista som innehöll Stine Pilgaards roman Meter i sekunden. Boken har i Danmark fått både De Gyldne Laurbӕr-priset och Weekendavisens Litteraturpris. 

Tisdagstrion: Pojkar, grabbar & män

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat pojkar, grabbar & män. Här är min grabbiga trio:

Brödraskapet av John Grisham. Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.
Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Brödraskapet var en riktigt trevlig läsupplevelse. John Grisham låter oss följa människor som bryter mot lagen på olika vis. Skurkarna på Trumble, som ägnar sig åt en snaskig utpressningsverksamhet och CIA som inte drar sig för att mörda, om den högste chefen anser att det är nödvändigt för att uppnå högre mål. I det här fallet har chefen för CIA valt ut USA:s näste president, och ingenting får stå i vägen för den utvaldes resa mot Vita Huset.

Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö.

I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.

Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.

Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.

En man som heter Ove av Fredrik Backman.
Det är en bok om en 59-årig man som kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan, i det som Ove själv bara minns som "statskuppen", är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Tidigt varje morgon går han ut på sin inspektionsrunda och kontrollerar att alla dörrar är låsta, och Gud nåde den som kör in i området med bil. Det finns ju en skylt som klart och tydligt säger att det är förbjudet.

Från början trodde jag bara att det var en humoristisk bok om en "gôbbgrinig" man. Och visst är boken rolig. Men genom tillbakablickar får man alltmer förståelse för varför Ove är som han är, och läsarens sympati för den surmulne farbrorn ökar för varje kapitel.

Det är en mycket varm, och samtidigt humoristisk, skildring om en mycket rättskaffens man, som har svårt att leva i ett samhälle som styrs av män med vita skjortor och slipsar och som kör japanska bilar. Och som använder datorer och mobiltelefoner.

Ett bokpaket

Dagens bokpaket kom inte som en överraskning eftersom jag köpt boken på Bokbörsen.  

Det är Höst med skrifter av Selma Lagerlöf, vilken utgavs i samband med den berömda nobelpristagarens och akademiledamotens 75-årsdag 1933. (Den gavs för övrigt ut på nytt 2014.)

En smakebit på søndag - Gregorius

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Gregorius och är skriven av Bengt Ohlsson.

I den här romanen vänder Bengt Ohlsson tillbara till en av den svenska litteraturens klassiker: Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Där skildras pastor Gregorius som en helt igenom avskyvärd människa - han framstår som liderlig, hycklande och inskränkt. När doktor Glas mot slutet av romanen berövar honom livet ter det sig närmast som en välgärning.

I Gregorius låter författaren pastorn själv berätta om det som ska komma att bli hans sista sommar, och hans gestalt får ett helt annat liv. Vi får följa hans uppväxt som exemplarisk son, och hans djupa och skamfyllda förälskelse i Helga, den unga flicka som en gång ska bli hans andra hustru. När Helgas otrohet blir uppenbar för honom kastas han ut i en malström av känslor: förtvivlan självförakt och en paradoxal hoppfullhet.

Smakbiten är hämtad från sidan 102:

Helga ligger på sängen med avigsidan av handen vilande på sin panna. Jag kan se att hon har gråtit. Jag skyndar fram till henne. Hon ler mot mig. Hon har den vita klänningen på sig. Hon grimaserar lätt när jag sätter mig på sängen bredvid henne. Jag böjer mig fram och kysser hennes kind.

- Jag bad just om något att dricka, säger hon.

- Har du varit hos doktorn? Vad sade han?

Hon skakar på huvudet. Ögonen fylls av tårar. Hon tar min hand mellan båda sina händer och klämmer försiktigt på den, uppifrån och ned.

- Han önskade ett samtal med dig. Han kommer hit när som helst.

- Med mig? Om vad?

- Om mitt... ja, mitt tillstånd, eller hur man ska uttrycka det...

- Men...

- Du får ursäkta käraste, men... jag kan inte tala om det.

Veckans mening v. 35

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Gregorius av Bengt Ohlsson.

Jag tycker inte om henne, det har jag aldrig gjort, och känslorna är i hög grad besvarade.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!