Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat pojkar, grabbar & män. Här är min grabbiga trio:
Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...
Brödraskapet var en riktigt trevlig läsupplevelse. John Grisham låter oss följa människor som bryter mot lagen på olika vis. Skurkarna på Trumble, som ägnar sig åt en snaskig utpressningsverksamhet och CIA som inte drar sig för att mörda, om den högste chefen anser att det är nödvändigt för att uppnå högre mål. I det här fallet har chefen för CIA valt ut USA:s näste president, och ingenting får stå i vägen för den utvaldes resa mot Vita Huset.
Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö.
I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.
Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.
Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.
En man som heter Ove av Fredrik Backman.
Det är en bok om en 59-årig man som kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan, i det som Ove själv bara minns som "statskuppen", är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
Tidigt varje morgon går han ut på sin inspektionsrunda och kontrollerar att alla dörrar är låsta, och Gud nåde den som kör in i området med bil. Det finns ju en skylt som klart och tydligt säger att det är förbjudet.
Från början trodde jag bara att det var en humoristisk bok om en "gôbbgrinig" man. Och visst är boken rolig. Men genom tillbakablickar får man alltmer förståelse för varför Ove är som han är, och läsarens sympati för den surmulne farbrorn ökar för varje kapitel.
Det är en mycket varm, och samtidigt humoristisk, skildring om en mycket rättskaffens man, som har svårt att leva i ett samhälle som styrs av män med vita skjortor och slipsar och som kör japanska bilar. Och som använder datorer och mobiltelefoner.
passande män, sett bara en filmatisering, två finns i bokhyllan...
SvaraRaderaDu har väl läst En man som heter Ove?
RaderaOve är ju underbar.
SvaraRaderaJaa! :)
RaderaJag har faktiskt läst alla tre. Kom inte ihåg att jag läst Brödraskapet, men det hade jag. För 20 år sedan 😲
SvaraRaderaJag tyckte Brödraskapet var riktigt trevlig läsning.
RaderaBackmans bok älskade jag. Tack för övriga tips.
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaJag tyckte inte om Flugornas Herre, men håller med om att alla borde läsa den.
SvaraRaderaJa, det är en bra sammanfattning.
RaderaFlugornas herre och Ove ja! Den senare har jag dock inte läst. Vi får se när jag kommer till skott och klämmer min första Backman. Grisham har jag heller inte läst.
SvaraRaderaBackman är underbar!
RaderaFlugornas herre, vilket perfekt val! Den är genial. Och jobbig. Brödraskapet hamnar på min läslista, Grisham är alltid underhållande!
SvaraRaderaFlugornas herre är bra. Och jag tyckte att den passade här :)
RaderaFlugornas herre tänkte jag inte alls på, men där har vi ju en hel mängd pojkar.
SvaraRaderaJa, egentligen bara pojkar.
RaderaGolding och Backman har jag läst, väldans olika romaner!
SvaraRaderaDet är nog det minsta man kan säga :D
RaderaGolding och Backman har jag läst. Har läst andra av Grisham men inte denna.
SvaraRaderaJag kan rekommendera Brödraskapet.
Raderahar inte läst Brödraskapet och inte Backman. Golding har jag läst. den var kursbok någonstans. jag såg Ove - filmen. tragisk man
SvaraRaderaJa, man får verkligen sympatier för den ensamme mannen.
RaderaFlugornas herre passar ju fint i trion! Grisham tror jag aldrig att jag läst, men väl sett några filmatiseringar.
SvaraRaderaGrisham ligger väl bakom en och annan bok (och film) ...
Radera