En väktares bekännelser av Elin Säfström

Titel: En väktares bekännelser

Författare: Elin Säfström

Förlag: Gilla Böcker (2016)

Antal sidor: 284

En väktares bekännelser av Elin Säfström är en bok som jag sett omnämnas på bloggar för några år sedan. En ungdomsroman om en 15-årig flicka som är väktare. Nej, inte någon purung Securitasvakt utan en väktare som ska hålla koll på Stockholms alla tomtar, älvor, troll och andra varelser som de flesta av oss inte kan se.

Till min egen stora förvåning satte jag upp boken på min läslista. Och tänk - jag tyckte verkligen om boken! Kanske är det den helt galna mixen av tonårsproblem som handlar om att den där ursnygge killen i skolan inte är intresserad av huvudpersonen Tilda (eller är han det) och sagoväsen om finns mitt i storstaden.

Elin Säfström plockar fram de flesta varelserna i den svenska mytologin och hon skriver på ett ledigt och lätt sätt. Tilda har fullt upp med att vid sidan av skolarbetet försöka se till att "rådarna" (samlingsnamnet på allsköns skrömt) inte begår några överträdelser genom att i onödan beblanda sig med, på något sätt störa, eller ens visa sig för människorna. För att göra berättelsen spännande finns också någon som definitivt begår överträdelser och är beredd att döda för den egna vinningens skull. Och jag blir faktiskt väldigt nyfiken på vem som kan vara historiens antagonist.

Så detta är en riktigt bra bok som även en gubbe som jag hade stort utbyte av. Det skulle inte förvåna mig om jag kommer att läsa de återstående två delarna i denna trilogi.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 21: Läs en bok baserad på mytologi/folktro.  

Helgfrågan v. 49

Helgfråga från Mias bokhörna. Har vi önskat oss några julklappsböcker månntro? Helgfrågan lyder:

Har du önskat någon bok i julklapp?

Ja, jag skrev faktiskt upp ett par böcker på önskelistan som jag skickade till Tomten. Vinnarna av Fredrik Backman och 1795 av Niklas Natt och Dag.

Dagens visdomsord 2021-12-08

Om din intention är att beskriva sanningen, gör då det med enkelhet och lämna elegans åt sömmerskan. (Albert Einstein) 

En liten hög från biblioteket

Jag besökte biblioteket i Vålberg och hämtade tre böcker som jag tänker läsa innan året är slut. Det är Stöld av Ann-Helén Laestadius, Judas av Amos Oz och Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald.

Tisdagstrion: Bröllop & begravning

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bröllop & begravning. Här är min trio:  

Jag börjar med Boktjuven av Markus Zusak. Det är en bok som jag tror att jag ofta har kommit tillbaka till i såna här utmaningar.

I baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta. Det är också därför jag associerar till begravningar. Så många människoliv går till spillo, på slagfältet, i koncentrationslägren och som offer för bombningar.

När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.

Därefter väljer jag August Strindbergs Hemsöborna. Boken som är känd för sin inledning: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen." Från min skoltid minns jag att detta är ett exempel på "in medias res."

Huvudperson är väl värmlänningen Carlsson, som får anställning hos Madam Flod på Hemsö. Han är en man med ambitioner. Carlsson nöjer sig inte med att vara dräng eller förvaltare eller vad han nu ska benämnas, han kurtiserar gumman och lyckas få henne att gå med på att gifta sig med honom, vilket både hennes son Gusten och den försupne prästen försökt förhindra.

Men bröllop blir det. Carlsson har lyckats i sitt uppsåt, men i slutänden förlorar han allt.

Jag avslutar med Antonia Frasers bok Henrik VIII:s sex hustrur. Det är väl få personer som firat bröllop så många gånger som denne engelske konung.

Man kan lätt få för sig att alla kungens äktenskap var kortvariga, men det första, med Katarina av Aragonien, varade i 24 år. I detta äktenskap föddes en flicka som senare kom att bli drottning Maria I (även kallad Maria den blodiga - Bloody Mary). Om det bara hade fötts en son i äktenskapet, skulle kungen aldrig ha förskjutit sin gemål. Nu skilde han sig från henne, vilket ledde till en brytning med den katolska kyrkan och skapandet av den anglikanska kyrkan.

Istället gifte han sig med Anne Boleyn. I det äktenskapet föddes också en flicka. Hon kom senare att bli drottning Elisabet I. Anne Boleyn kom dock i onåd och kungen lät halshugga henne efter tre års äktenskap.

Istället gifte han sig med Jane Seymoure. Hon födde den efterlängtade sonen, som kom att efterträda sin far som konung Edward VI. Drottning Jane avled i barnsäng.

Henrik VIII gifte sig nu med Anna av Kleve. Det blev ett kort äktenskap. Hon var inte så vacker som kungen hade trott. Hon har gått till historien som "den flanderska märren" på grund av sitt utseende. Äktenskapet ska aldrig ha "fullbordats" och upplöstes inte långt efter bröllopet.

Istället gifte sig kungen med Katarina Howard. Hon visade sig dock vara otrogen och dömdes till döden och avrättades efter drygt ett och ett halvt års äktenskap.

Slutligen gifte sig Henrik VIII med den rika änkan Katarina Parr. Hon lyckades faktiskt överleva sin make.

Meter i sekunden av Stine Pilgaard

Titel: Meter i sekunden

Originalets titel: Meter i sekundet

Författare: Stine Pilgaard

Förlag: Modernista (2021)

Antal sidor: 240

En ung kvinna flyttar till Västjylland och frågorna hopar sig. Hur småpratar man med den lokala mathandlaren? Kan man stoppa världens dårskap med en frågespalt? Vad tänker västjyllänningarna på i pauserna mellan sina meningar? Varför är folkhögskoleeleverna så glada, och hur fäller man ihop en barnvagn i ett stycke? Meter i sekunden är en humoristisk och kärleksfull roman om en ung kvinna som flyttar till Västjylland och ska hitta en väg genom folkhögskolelivet och den västjylländska samtalsformen, och samtidigt komma in i rollen som nybliven förälder och orakel i lokaltidningens frågespalt.

Meter i sekunden av Stine Pilgaard var en riktigt trevlig läsupplevelse. Boken har fått flera utmärkelser i hemlandet Danmark där den har sålt i över 80000 exemplar.

Det är en mysig bok och riktigt rolig. Kanske inte så att den lockar till gapskratt, men jag sitter hela tiden och myser när jag läser boken. Alldeles speciellt gillar jag de fiktiva frågorna till tidningens frågespalt och huvudpersonens svar som är en märklig blandning av klokskap och galenskap.

Måhända är det tänkt att man ska ha roligt åt västjyllänningarnas sätt att tala. Det skämtet är nog omöjligt att förstå om man inte är dansk, men det finns så mycket annat i boken att fnissa åt. Så har du någon julklapp kvar att köpa kan Meter i sekunden vara ett bra alternativ. 

Andra advent

En smakebit på søndag - Meter i sekunden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Lesekunst. Boken jag läser heter Meter i sekunden och är skriven av Stine Pilgaard.   

En ung kvinna flyttar till Västjylland och frågorna hopar sig. Hur småpratar man med den lokala mathandlaren? Kan man stoppa världens dårskap med en frågespalt? Vad tänker västjyllänningarna på i pauserna mellan sina meningar? Varför är folkhögskoleeleverna så glada, och hur fäller man ihop en barnvagn i ett stycke? Meter i sekunden är en humoristisk och kärleksfull roman om en ung kvinna som flyttar till Västjylland och ska hitta en väg genom folkhögskolelivet och den västjylländska samtalsformen, och samtidigt komma in i rollen som nybliven förälder och orakel i lokaltidningens frågespalt.

Smakbiten är hämtad från sidan 52:

Folk stannar till inne på Kvickly, gör konstiga grimaser och ger ifrån sig märkliga ljud för att få kontakt med min son. De ställer sig bredvid oss och börjar prata genom honom. Vad heter du, lille vän, vilka fina lockar du har, är du ute och handlar med mamma. Ibland svarar jag med hög och gäll bebisröst, och då tittar min son överraskat upp på mig, men oftast svarar jag neutralt i hans ställe, som en professionell buktalare. Min son ser överseende ut, som om det ingår i jobbet, men ibland rynkar han på ögonbrynen, blåser upp kinderna och ser sur ut. Jag förstår honom verkligen, det måste vara tröttsamt att ständigt bli tilltalad som om han var en blandning av sällskapsdjur och prydnadsföremål. De flesta kontaktförsök åtföljs av anekdoter som handlar om åskådarens egna barn eller barnbarn, grannens dotter i samma ålder, ett syskonbarn som också snart ska fylla ett. 

Och en smakbit från sidan 89:

När min sambo knyter ihop en påse och bär ut den till soptunnan tänker han på att jag har fyllt den för mycket. Det var ett ämne vi blev tvungna att släppa efter några års förhållande, eftersom vi helt enkelt körde fast. Jag tänker alltid att det finns plats för lite mer skräp, och min sambos gräns ligger många, många centimeter under min. Det handlar om hur mycket man trycker ihop det, sa jag, men min sambo skakade på huvudet. Den ena påsen följde på den andra, det fanns inte mer att säga, kvar fanns bara en pytteliten suck. Å andra sidan är det en viktig suck När han river av en påse från en rulle och fyller en tredjedel av den med toppen av mitt sopberg för att det ska finnas tillräckligt med plats kvar för att knyta ihop den, så behöver han sucka. Till min sambos försvar ska sägas att det är en nästan ljudlös suck, den har vissa likheter med en tung utandning, men en kännare misstar sig inte. Så länge han får sucka har han inget behov av att skälla.

Veckans mening v. 48

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Meter i sekunden av Stine Pilgaard.

Hjortarna tittar lugnt in i bilarnas strålkastare, och landsvägarnas döda djur ligger utspridda mellan strecken längs körbanan.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Helgfrågan v. 48

Helgfråga från Mias bokhörna. Julen närmar sig och många av oss har väl börjat köpa julklappar. Helgfrågan lyder:

Har du köpt några böcker i julklapp till någon?

Ja, det slank nog med någon bok när jag var på Värmlands Bokfestival, men det är kanske för tidigt att avslöja vad jag köpt och till vem ;)