Jag fick ett telefonsamtal från en bekant ikväll. Han berättade att en kusin till mig hade omkommit i en villabrand, och han undrade om jag visste hur man kunde komma i kontakt med den omkomnes syster. Jag ringde min mamma som brukar ha koll på släktingarnas adresser, men det visade sig att kvinnan och hennes man hade emigrerat till USA för ett halvår sedan. Till slut fick jag tag i hennes son, som skulle framföra dödsbudet till sin mamma.
Jag har ärligt talat inte haft någon kontakt med min kusin sedan jag var barn. Vi har bara träffats på hans föräldrars begravningar. Men ändå kan det inte hjälpas att man stannar upp i steget, när man får ett sådant här besked. Tänk så flyktigt livet ändå är.
Att få tråkiga besked är alltid trist, men kanske behöver vi stanna upp lite för att inse att livet är till låns....
SvaraRaderaAtt stanna upp och tänka efter tror jag är det viktigaste vi har att göra i livet. Det ger oss möjlighet att göra bättre val.
SvaraRadera/Anneli
Det känns alltid mer när det är en bekant som drabbas. Och ju äldre man blir desto oftare råkar man ut för det. Livet är oförutsägbart.
SvaraRadera