Oavsett vilket parti du röstar på...

...så gå och rösta! Det är en värdefull rättighet vi har att få välja de styrande. Om du inte röstar, så blir de andras röster mer värda. Så ta ditt röstkort, gå till vallokalen den 9 september, eller förtidsrösta redan nu, och rösta på Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet eller något av de andra partierna.

För övrigt tycker jag att skylten som jag såg på Stadsbiblioteket i Karlstad är riktigt rolig!

Helgfrågan v. 34

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan skriver hon att det blir många deckare och feelgoodromaner som hon läser, men ibland kan hon fastna för någon faktabok, och då ofta en bok om mat.

Vilken faktabok är du sugen på?

Jag gillar historia, vilket kanske framgått av de böcker jag skriver. En bok om historia som inte är så oerhört avlägsen är Yvonne Hirdmans Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin.
Hon utgår från Dagens Nyheter 1 april-9 maj 1945, och berättar historien utan att använda sig av "facit", utan vill berätta hur det faktiskt var människor funderade i krigets slutskede. Inte bara om kriget, utan även vardagliga saker.
Boken har fått mycket goda recensioner har jag förstått.
Jag har ju inte köpt boken, och är osäker på om den helt och hållet ska ses som en faktabok, eller om den gränsar till romanen. Lite sugen är jag allt.

Dagens visdomsord 2018-08-22

Allteftersom man blir äldre chockerar man folk mer med sin ärlighet än med överdrifter och oförskämdheter. Det är faktiskt sanningen som chockerar läsarna mest. (Marin Amis)

Dr Jekyll och Mr Hyde

Titel: Dr Jekyll och Mr Hyde
Originalets titel: The strange case of Dr. Jekyll and mr. Hyde
Författare: Robert Louis Stevenson
Förlag: Bokförlaget Trevi
Antal sidor: 83

Jag blev förvånad när jag lånade Dr Jekyll och Mr Hyde på biblioteket. Så tunn! Jag trodde att jag kanske hade råkat låna en förkortad ungdomsupplaga. Men efter att ha googlat lite har jag förstått att detta är en kortroman. Det exemplar jag har läst slutar på sidan 117, men då finns först ett förord av Sam J. Lundwall och efter den egentliga romanen finns ännu en av Stevensons berättelser - Markheim. Markheim var inte alls någon dum berättelse, men jag väljer att ägna detta utrymme år Dr Jekyll och mr Hyde.

Normalt ska man undvika spoilers när man berättar om en läst bok på sin bokblogg. När det gäller en klassiker som denna tror jag inte att det spelar någon roll. De flesta känner nog till berättelsen.

Jag är ganska säker på att jag läst boken som barn. Jag var en trägen bibliotekskund redan som barn. Ja, kanske mer då än nu. Men bokens innehåll mindes jag egentligen inte. Det är väl mer historien som sådan som finns i minnet, genom att den har berättats och parodierats så många gånger.

Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.

Genom mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.

Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 16: En bok under 150 sidor.

Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår och den har sedan förlängts till att gälla hela året. Dr Jekyll och mr Hyde är min augustiklassiker.

Veckoutmaning: Höstens måsten

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Temat går i höstens tecken. Så här skriver Lotta: Tipsa om det bästa som händer i höst! Det kan vara böcker, film eller tv. Eller kanske någon teaterpremiär eller konsert som inte bör missas. Dela med dig av dina allra mesta måsten i höst!

Då tar jag upp tre saker.

Tomas Ledins show Skarp läge deluxe är på turné och den 29 september ska jag och hustrun till Löfbergs Arena i Karlstad. En födelsedagspresent från mig till hustrun.

Samma vecka är det dags för Bokmässan i Göteborg. Och den här gången ska jag vara med på ett litet hörn. Min nya roman Ingenting att se släpps i Värmlandsmontern och jag blir intervjuad på scenen söndagen den 30 september klockan 15.30.

Slutligen den 16-17 november arrangeras den årliga Värmlands Bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad. Och givetvis kommer jag att vara där för att sälja mina böcker. Möjligen blir jag intervjuad på någon av scenerna om min nya roman Ingenting att se.

Tematrio - Rosa

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat rosa. Så här skriver Lyran: Ny vecka, ny färg. Återigen kan ni tolka frågan lite som ni vill och berätta om rosa omslag, författare eller huvudpersoner vid namn Rosa eller något annat påhittigt. Bara ni förklarar hur ni tänker.

Berätta således om tre bra böcker på temat ROSA!

Den första boken får bli Boktjuven av Markus Zusak. Men hur tänkte han nu, undrar ni. Vad är kopplingen till rosa?
Boken handlar om nioåriga Liesel Meminger, som bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Och Liesels barska fostermamma heter Rosa Hubermann.

Den finländska författarinnan Anni Ylävaara fick 2011 motta Finlandiapriset för sin roman Kupé nr. 6.
Boken handlar om en ung arkitektstuderande, som tar Transsibiriska järnvägen till Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse, som är på väg till ett bygge. I den trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjetunionen.
Och Anni Ylävaaras pseudonym är Rosa Liksom.

Till sist När klockan slår fem av Denise Rudberg.
Det är sensommar och Stockholm skakas av ett par överfallsvåldtäkter i de finaste kvarteren på Östermalm. När ett av våldtäktsoffren mördas får åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kolleger ta sig an det känsliga fallet. De misstänker ganska snart att det finns kopplingar till en serie våldtäkter som skedde tjugo år tidigare i Lunds studentkretsar. Tillvägagångssättet då liksom nu är utstuderat - efter att noggrant ha valt ut sina offer tar sig gärningsmannen in i deras hem när de sover.
Romanen är riktigt spännande. Vi får ta del av en misslyckad utredning i Skåne 1994 kring de våldtäkter som ägde rum då och följer i nutid Stockholmspolisens arbete i nutid med att försöka finna sambanden och därmed kunna finna gärningsmannen. Varvat med polisarbetet får vi en inblick i polisernas och åklagarnas privatliv. Vi får en tydlig känsla av Marianne Jidhoffs aversion mot älskarens dreglande korkade hund Putte.
När klockan slår fem är huvudsakligen välskriven och det är inte lätt (åtminstone för mig) att komma på gärningsman och motiv. Vissa gissningar hade jag väl när det gäller gärningsmannen, men det berodde mest på deckargenrens dramaturgi. Motivet däremot hade jag aldrig kunnat gissa. Detta är en bok som jag rekommenderar till alla som gillar deckare som varvar spänning och feelgood.
Och just det ja. Bokryggen är rosa!

1968

Titel: 1968
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget (2017)
Antal sidor: 440

1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som dominerade både politiken och kulturen. Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag. Men den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat.

1968 är den sjunde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. En romansvit som jag hyllat flera gånger på den här bloggen, men tyvärr håller det senaste delarna inte samma klass som de inledande.

Måhända beror det på att Jan Guillou nu beskriver tidsperioder som han själv har upplevt. Det känns som att han skriver om sina egna upplevelser, och då blir det inte samma litterära känsla som i de första delarna, där han kunde fabulera friare.

I 1968 är det många grupper som Guillou kan spy galla över, därför att deras politiska uppfattningar inte överensstämmer med hans. Det är högerpartister, liberaler, trotskister, maoister, moskvatrogna vpk:are med flera. Han tycks njuta av att framställa dem som osedvanligt korkade, och det känns som om han passar på att göra upp med sina spöken från det förflutna. Hur han beskriver polisen ska vi bara inte tala om. Precis som bokens huvudperson Eric Letang är han ju en franskättad överklassperson med vänsteråsikter, men givetvis måste det vara "rätt" vänster. Vilken vänster som är rätt i Guillous ögon framgår dock inte.

Detta betyder dock inte att boken är ointressant. Jan Guillou ger i romanens form en hel del information om stämningarna inom den svenska vänstern det år som kommit att definiera många av dem som var revolutionsromantiker vid den tiden. För dem som inte tillhörde ytterkantsvänstern har årtalet inte alls samma betydelse.

Men det hade varit att föredra, om författaren kunnat hålla en viss distans till ämnet. Huvudpersonen möter till och med Erik Ponti, som ju är Jan Guillous alter ego i många av hans tidigare böcker. Och jo då, både Erik Letang och Erik Ponti hade varit elever på internatskolan Solbacka, som Guillou skrivit om i Ondskan.

Självkritiska författare låter någon eller några andra läsa manuset innan det går i tryck. Jag är inte säker på att Guillou gör detta. Jag har hittat åtminstone tre direkta felaktigheter, som borde vara pinsamma för författaren:

1. I boken nämns Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien. Enligt Guillou var DDR ett av länderna som anföll Tjeckoslovakien. Detta är fel. DDR var inte med.
2. Den senegalesiske presidenten och poeten Léopold Sédar Senghor omtalas i boken. Det sägs att han tillhörde Franska Akademien. Men det gjorde han inte 1968. Han invaldes 1983.
3. Vid ett samtal i boken sägs att man numera inte ska använda ordet neger om USA:s svarta, utan istället afroamerikaner. Men termen afroamerikaner introducerades inte förrän 1988.

Boken är intressant och lättläst, men om författaren hade kunnat närma sig ämnet med lite mer ödmjukhet hade boken kunnat bli bättre.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 8: En bok med en siffra i titeln. (Den har ju till och med fyra siffror i titeln.)

En smakebit på söndag - Dr Jekyll och mr Hyde

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser är Dr Jekyll och mr Hyde av Robert Louis Stevenson.

Baksidestexten lyder: 
Jag lade mig bekvämt tillrätta i sängen och håll på att slumra in när jag plötsligt observerade min hand. Henry Jekylls hand var (som du ofta anmärkt) en gentlemans hand; den var stor, kraftig, ljus och välformad. Men den hand som jag nu tydligt såg i morgonljuset, liggande halvsluten på täcket, var mager, senig, knölig, mörk och täckt av kraftigt hår.
Det vad Edward Hydes hand.

Smakbiten är hämtad från sidan 21:

Den aftonen återkom mr Utterson i dyster sinnesstämning till sin ungkarlsbostad och intog utan glädje sin middag. Han hade för vana att på söndagarna, när måltiden var slut, sitta vid brasan med någon knastertorr bok på sitt läsbord till klockan i den närliggande kyrkan slog tolv, varefter han högtidligt och tacksamt gick till sängs. Så fort bordsduken denna afton togs bort, tog han emellertid ett ljus och gick in i sitt arbetsrum. Där öppnade han sitt kassaskåp, plockade ur dess innersta hörn fram ett kuvert vilken enligt påskriften innehåll doktor Jekylls testamente, och satte sig med rynkad panna för att granska dess innehåll. Testamentet var upprättat av testatorn själv, för även om mu Utterson hade det i sitt förvar nu sedan det upprättats, hade han vägrat att vara behjälplig vid upprättandet; det stipulerade inte bara att, i den händelse Henry Jekyll, M.D., D.C.L., LL.D., F.R.S. o.s.v. skulle avlida, alla hans ägodelar skulle tillfalla hans "vän och välgörare Edward Hyde"; utan också att om doktor Jekyll skulle "försvinna eller utan skäl bli frånvarande under en tidrymd längre än tre månader", skulle sagde Edward Hyde utan dröjsmål inta sagde Henry Jekylls plats utan krav eller ersättning, frånsett utbetalandet av några små penningsummor till läkarens tjänstefolk.

Helgfrågan v. 33

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan konstaterar hon att det är dags för skolstart och hon ska ha en trea. Det är inte alltid så lätt att få dem att vilja läsa böcker.

Har ni några tips för att få dem att tycka om läsning?

Något universaltips har jag givetvis inte, och jag avundas inte lärarna. Grunden för att bli intresserade av böcker läggs i hemmen. Jag läste alltid för mina barn när de var små. Det var mysigt. Åtminstone den äldre av dem läste mycket när hon var i "bokslukaråldern". Nu är hon snart 20 och jag märker inte att hon läser speciellt mycket, men det tror jag kan komma tillbaka.

Att ha barn i en klass, som inte har föräldrar som är intresserade av läsning, och försöka få dem intresserade av att läsa böcker är nog inte det lättaste. Alla kanske inte ens kan läsa ordentligt och då är det säkert trögt att få dem att vilja läsa en bok. Kan det vara en idé att introducera talböcker i skolan? (Det kanske man redan använder. Det är ett halvsekel sen jag gick i trean.) En bra berättelse är alltid en bra berättelse. Spännande historier som tvingar dem att lyssna för att få veta hur det går.

Karlstads kommuns läsutmaning

Nu vill jag berömma Karlstads kommun. Biblioteken har en läsutmaning, där man ska läsa minst tre böcker från 15 kategorier. Läsutmaningen pågår 1 juni - 31 augusti. Man får fylla i en folder och lämna in den senast den 3 september för att vara med i utlottningen av ett presentkort på böcker för 500 kronor. Det här tycker jag är något som fler kommuner borde ta efter!