Dagens visdomsord 2020-01-22

De som tror att de kan allt är väldigt irriterande för oss som redan kan allt. (Okänd)

Lappin och Lapinova

Titel: Lappin och Lapinova
Originalets titel: Lappin and Lapinova
Författare: Virginia Woolf
Antal sidor: 17

Från baksidestexten:
Och innan de gick till sängs den natten var allting utrett. Han var kung Lappin; hon var drottning Lapinova. De var varandras motsatser: han var oförskräckt och målmedveten, hon försiktig och opålitlig. Han regerade över kaninernas hektiska värld; hennes värld var en ödslig och mystisk plats där hon oftast rörde sig i månljuset. Och ändå gränsade deras territorier till varandra; de var kung och drottning.

Lappin och Lapinova är en lustig liten novell av Virginia Woolf. Baksidestexten ovan är ett citat från novellen.
Den handlar om Ernest och Rosalind som gift sig. Rosalind tycker att Ernest ibland påminner om en liten kanin, och tillsammans fantiserar de ihop en värld fylld av kaniner, när Ernest är Lappin och Rosalind Lapinova.
I denna fantasivärld lever Rosalind, men det verkar som att Ernest tröttnar på kaninvärlden, och då är kärleken över. Jag vet inte om Woolf har något budskap med denna novell. Kanske tyckte hon bara att det var roligt att skriva den. Kanske finns där ett budskap som jag inte förstår ;) Men gullig är den.

I kaosutmaningen kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 17: Läs en novell.

Tisdagstrion: Öar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat öar. Här följer min trio:

Det känns väldigt naturligt att inleda med Robin Crusoe av Daniel Defoe.
Boken skrevs i början av 1700-talet, vilket gör att värderingarna givetvis är annorlunda än våra. Det stör mig inte att man talar om negrer eller att det handlas med slavar, för det är ett historiskt faktum. Däremot är det lustigt vilken okunnighet om andra världsdelar och andra folk som rådde. När Robinson Crusoe är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Han han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.
Något som slog mig när jag läste boken var att den bitvis var mycket tråkigare än jag hade föreställt mig. Det är inte så där fruktansvärt intressant att veta exakt hur mycket havre Robinson Crusoe planterar eller hur mycket olika saker är värda i brasiliansk valuta. Boken hade vunnit på att någon lektör hade skurit bort onödiga passager. Men det fanns kanske inte några lektörer i början på 1700-talet.

Det stora spelet av Jeffrey Archer utspelar sig i Storbritannien, och Storbritannien är en ö.
Det engelska parlamentet är den civiliserade fasaden bak vilken en hänsynslös maktkamp utspelas. Den står mellan tre äregiriga unga män, alla brinnande av lust att erövra den politiska makten. Till slut en dag, ska en av dem kallas till Buckingham Palace för att motta utnämningen till premiärminister. En dag, en av dem...
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov...
Jeffrey Archer har stor kunskap om hur arbetet i parlamentet fungerar. Han var nämligen ledamot av underhuset 1969-74.
Boken är skriven 1984 och utspelar sig 1964-91. De senare åren är således fiktiva och läser man den idag märker man att den inte var profetisk. Händelserna i boken blev aldrig verklighet. Men det har ingen som helst betydelse för upplevelsen av boken. Det som är intressant är att följa hur tre män, alla invalda i underhuset 1964, har som sitt stora mål i livet att bli premiärminister. Åtminstone en av dem gör vad som helst för att nå dit. Ändamålet får helga medlen. För den som förundras över vad som händer i det politiska livet i Storbritannien idag är boken riktigt intressant och dessutom lättläst och underhållande.
Jeffrey Archer är en intressant person på många sätt. 1985-86 var han vice ordförande i det konservativa partiet. 1992 blev han ledamot av överhuset. 2001-03 satt han i fängelse. Bara en sån sak...

Nobelpristagaren William Goldings berömda roman Flugornas herre kan vid första påseendet tyckas vara en ungdomsroman. En grupp unga engelska pojkar har under brinnande krig hamnat på en obebodd söderhavsö. Där finns mat i överflöd, solen skiner mest hela tiden och de kan leka och bada. De kan även gå på upptäcktsfärder på ön. Ett äventyr i en paradisisk miljö.
I början fungerar allt bra. De håller möten för att diskutera vad de ska göra och de upprättar regler för vem som ska få tala, så att de inte talar i mun på varandra. Men snart förändras allt. Det är en förändring som kommer långsamt. Två pojkar är rivaler om ledarskapet. Den ene försöker upprätthålla ordningen, men den andre utmanar honom ständigt. Snart är det en kamp på liv och död.
Romanen är misantropisk. Hur stark är egentligen det vi kallar civilisation? När inga vuxna finns, krackelerar civilisationen och mänsklighetens grymmaste sidor kommer fram hos dessa barn. De blir "vildar". (Jag ogillar starkt idén att vissa grupper av människor skulle vara "vilda", men får motvilligt acceptera bokens tänkesätt.) Och om vi ska vara ärliga har vi under 1900-talet och även på 2000-talet fått se många exempel på hur lätt det är för karismatiska ledare att få sina följare att begå de mest bestialiska brott. Nazityskland, Sovjetunionen under Stalintiden, Kina under Mao, Pol Pot-regimen i Kambodja, IS-kalifatet är bara alltför tydliga bevis på detta.
Det är sålunda en mycket negativ bild av mänskligheten som William Golding tecknar i sin roman. Det är en bok som väcker tankar, och som alla borde läsa.

Stayin' Alive

Titel: Stayin' Alive
Författare: Torbjörn Löwendahl
Förlag: Lionvalley Publishing (2019)
Antal sidor: 282

Baksidestexten:
Före katastrofen var verkligheten en social cirkus, en ständig förnedring i konsumtionshetsens namn. Hade jag haft en pistol skulle jag satt den mot tinningen. Nu slåss jag istället mot smittade och plundrare medan domedagsklockan slår tolv. Ett liv värt att kämpa för. Bara att få uppleva gryningen är en gåva. Mina nya vänner tror att jag är värd deras respekt. Ibland håller jag med dem.

Stayin' Alive av Torbjörn Löwendahl var en bok som jag kunde känna en viss tveksamhet inför innan jag började läsa den. En dystopi med engelsk titel, utgiven på eget förlag  och där titel och kapitelrubriker hämtas från olika kända låtar. Det kunde väl aldrig bli väl?

Min tveksamhet gav dock vika när jag började läsa romanen. När hela civilisationen brakar samman som en följd av ett virus som dödar de flesta och gör en stor del av de överlevande galna, får de som är kvar och är någorlunda vid sina sinnens fulla bruk kämpa för att förbli vid liv. Normala sociala spärrar är borta och den som saknar vapen kan inte räkna med att finna mat, utan löper risk att bli rånmördad.

I boken följer vi huvudpersonen Jonathan och en synnerligen heterogen grupp på sammanlagt tio personer, som försöker att hålla sig på "den goda sidan", men som ändå tvingas döda andra för att leva. Hur definierar vi gott och ont i ett samhälle där lag, ordning och religion inte längre har någon makt?

Romanen utspelar sig i Linköping, och den som känner till staden kan nog orientera sig ganska väl när gruppen flyttar på sig i sökandet efter en lugn plats där det finns mat och vatten. Att jag inte har en susning om hur det ser ut i Linköping spelar dock ingen roll. Jag har läst romaner som utspelar sig i Stockholm, New York, Sunne eller Fjällbacka och lokalkännedomen är inte nödvändig för att få behållning av boken.

Kapitelrubrikerna är som sagt hämtade från olika kända låtar, och allt som oftast finns kursiva rader och strofer inlagda i brödtexten. Det fungerar faktiskt riktigt bra, eftersom de är valda med stor omsorg och har ett budskap som speglas i bokens händelser.

Det är en spännande dystopi där det mesta är oförutsägbart, för vem kan veta något om framtiden när gatorna är fyllda av lik, som kråkor och kajor får kalasa på. Det är äta eller ätas som gäller.

Jag är särskilt förtjust i den cyniska humor som ibland kommer fram. En sådan svart humor är nog nödvändig om man ska överleva apokalypsen.

Det finns några detaljer som skaver när jag läser. Nigerianen Jamal, som tillsammans med somaliern Mahmud har anslutit till gruppen, talar engelska rakt igenom hela boken. Det må så vara, men om jag inte tar helt fel så talar han språket som en infödd amerikan. Vid ett tillfälle talar han dock arabiska med Mahmud. Men Jamal är kristen. Varför skulle en kristen nigerian kunna arabiska? 

Slutet gjorde mig arg. Så där kan det väl inte sluta! Men så läser jag på förlagets sida att detta är första delen i en trilogi, och då kommer saken i ett annat läge. För det finns alldeles för många lösa trådar för att boken bara ska ta slut där den gör.

Stayin' Alive är en riktigt bra dystopi och jag ser fram mot nästa del, som planeras att ges ut i år.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 40: Läs en bok som innehåller ett verb i titeln.

Authors & Characters - Marianne

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Marianne.

Valet av författare blir lätt. Marianne Fredriksson tillhör mina favoriter. Evas bok, Kains bok, Noreas saga, Simon och ekarna, Syndafloden, enligt Maria Magdalena och många fler.

Jag gillar oftast böcker där ett bibliskt motiv vävs in, och Marianne Fredriksson skrev många sådana böcker.

Den litterära figuren får bli Marianne Dashwood från Jane Austens roman Förnuft och känsla (vars engelska original har den välfunna titeln Sense and Sensibility). Marianne representerar känslan, medan hennes syster Elinor får stå för förnuftet.

Jag har inte läst boken, men jag har sett filmen, så det så! :)

En smakebit på söndag - Lappin och Lapinova

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Den här gången läser jag en novell, som heter Lappin och Lapinova och är skriven av Virginia Woolf.

Från baksidestexten:
Och innan de gick till sängs den natten var allting utrett. Han var kung Lappin; hon var drottning Lapinova. De var varandras motsatser: han var oförskräckt och målmedveten, hon försiktig och opålitlig. Han regerade över kaninernas hektiska värld; hennes värld var en ödslig och mystisk plats där hon oftast rörde sig i månljuset. Och ändå gränsade deras territorier till varandra; de var kung och drottning.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 3:

Så var de gifta. Brudmarschen ebbade ut. Duvorna flaxade upp. Småpojkar i Etonkavajer kastade ris, en foxterrier strosade över gången och Ernest Thorburn följde sin brud till bilen genom den lilla skara nyfikna främlingar som i London alltid samlas kring andra människors framgång och motgång. Var han inte stilig och såg hon inte blyg ut. Mera ris kastades, och så for bilen iväg.

Veckans mening v. 3

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Torbjörn Löwendahls bok Stayin' Alive.

Vi packade in oss i den rymliga bilen som lätt härbärgerade fyra personer, ett barn, ett lik och proviant för en månad.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Ett novellpaket

Det har dumpit ner ett paket med tre noveller. Jag vann dem i en utlottning hos Ugglan & Boken.

De tre novellerna är:

• Till havet av Stefan Lindberg
• Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
• Hägring av Oline Stig

Det ska bli riktigt roligt att få läsa den. Jag tror inte jag har läst något tidigare av någon av de tre författarna.

Helgfrågan v. 3

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här helgen funderar Mia kring headern på våra bloggar. Helgfrågan lyder:

Är du nöjd med din header? Hur skapade du den?

Jag ville ju ha något som header, men jag är förfärligt dålig på sånt där. Helst ville jag ha en header som gick hela vägen, men det lyckades jag inte med. Jag hittade en bild som jag tyckte passade - den med skrivmaskinen - och den är jag nöjd med. Jag tycker den passar bra till bloggens namn - Mina skrivna ord. (Även om det i och för sig är längesen jag skrev på en skrivmaskin, men i alla fall...) Men jag är INTE nöjd med att det till höger om bilden är ett stort fält i en gräslig färg.

Hur jag skapade den? Ja, säg det. Jag fipplade med de verktyg som Blogger har. Det finns grejer på bloggen som jag är osäker på hur jag skapade, så dem vågar jag aldrig röra :)

Omslagsonsdag vecka 3: Religiöst

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är religiöst. Jag har tagit med böcker med en ängel på framsidan, även om bokens innehåll kanske inte är religiöst. Kains bok får vara med, eftersom jag inbillar mig att mannen på bilden ska föreställa den bibliske Kain. Å andra sidan har jag hoppat över böcker som är knutna till religionen, om omslaget inte har något med religion att göra, exempelvis Torgny Lindgrens Batseba. Här är mina religiösa omslag: