Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa under hösten. De här böckerna är inte nya, men det gör inget. Jag har inte läst dem förut. Här följer min trio:

Hundra år av ensamhet av nobelpristagaren Gabriel Carcía Márquez.
Romanen handlar om den lilla isolerade colombianska byn Macondo och utspelar sig främst i familjen Buendías hus.
Byn Macondo grundas i början av 1800-talet av José Arcadio Buendía. Han ägnar sig åt vetenskapliga experiment och hans största upplevelse är när han för första gången får se och känna is. När han konstaterar att jorden är rund betecknas han som galen av alla utom den kringvandrande zigenaren Melquíades, som är författarens alter ego och som dyker upp med jämna mellanrum i berättelsen, även efter sin död. Hans hustru Ursula är jordnära och viljestark, men hyser en fasa för att föda barn med grissvans. De får trots det tre egna barn: José Arcadío, Aureliano och Amaranta, samt adoptivdottern Rebeca. Romanen skildrar dessas och deras barns många skilda äventyr och upplevelser i byn. Så småningom når den moderna civlisationen byn med elektricitet, telefon, telefon och bilar, men till sist dör släkten ut.

Ormen i Essex av Sarah Perry.
London 1893. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora.
Tillsammans med sin socialistiska väninna Martha och sin mycket specielle son Francis lämnar Cora storstaden för den lilla staden Colchester i Essex, där rykten om en mystisk sjöorm har skapat masshysteri hos lokalbefolkningen. Cora finner en oväntad vän och intellektuell jämlike i traktens präst William Ransome. Tillsammans söker Will och Cora svaret på gåtan kring odjuret, samtidigt som de oundvikligen dras till varandra.

Förhoppningsvis ska jag äntligen läsa De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou. Det är den åttonde delen i Guillous romansvit Det stora århundradet.
Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död.
Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den vänster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek Gertrude är verksam som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas.
I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan "terrorister" och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det en katt- och råttalek i ett allt farligare spel.
Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.

Bok från biblioteket

Jag fick ett meddelande från biblioteket i Vålberg att en bok som jag hade beställt hade kommit, så det fick bli en tur dit. Det är Spöket på Canterville av Oscar Wilde.

En smakebit på søndag - Att färdas i motvind

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Att färdas i motvind - en släktsaga och är skriven av Mats Haraldsson.

Johan är en osäker ung man som emigrerar till Amerika i slutet av 1800-talet, mer eller mindre mot sin vilja.
Mathilda lever ett hårt liv i en mansdominerad värld, men gör ändå det bästa av sin situation.
Båda växer upp på den småländska landsbygden i en tid då man inte har några förväntningar på att få det bättre än sina föräldrar. Trots det finns det mycket dramatik och glädje i deras liv, men också stor sorg och smärta.
Hugo föds en generation senare och växer upp i en tid då samhället moderniseras och elektricitet och automobiler blir vardag. Han lockas att ta del av spännande äventyr i den stora världen. Men ska han våga?

Smakbiten är hämtad från sidorna 138-139:

Även om de ännu inte är gifta, händer det från senvåren att Johan hämtar upp henne på fredagseftermiddagen och att hon stannar kvar till söndagen. Första gången är de båda nervösa över det som de inte vågat tala om, men som båda nu känner på sig kommer att ske.
Medan Johan går ut för att regla dörren, klär Mathilda av sig helt i skydd av mörkret och kryper ned i Johans säng. När han kommer tillbaka in i rummet tar han snabbt av sig skjorta och byxor, men låter underkläder och strumpor sitta på innan han han kryper ned under täcket. När han märker att Mathilda inte har några kläder på sig uppstår en pinsam situation. Han ursäktar sig generat, kliver upp igen och tar av sig resten han också. De är båda tjugoåtta år gamla, men ännu har ingen av dem varit tillsammans med någon på detta vis. Nog har de var för sig förhört sig om hur man ska göra och hur det ska gå till, men Johan känner just nu en sådan blyghet att det blir Mathilda som räddar situationen denna deras första natt tillsammans.

Veckans mening v. 36

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Att färdas i motvind av Mats Haraldsson.

Som jag sa, det är svårt att förklara, men allt jag gjorde när jag skitit var att dra i ett snöre så spolade vattnet rent i dasset och skiten var borta,

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett rejält bokpaket

 Det kom ett paket idag. Jag gick igång när jag var på Tradera och upptäckte att åtta Strindbergsböcker såldes. Köpte dem för 170 kronor + frakt. Kul på ett vis, men var i all världen ska jag göra av dem? Eftertankens kranka blekhet...

Monica Magnus 1966

Titel: Monica Magnus 1966
Författare: Ulrika Ewerman
Förlag: Bookmark Förlag (2020)
Antal sidor: 267

Året är 1965. Det är lördag och ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt - sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus Plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.
Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig.
Monica Magnus 1966 är en sann berättelse om två personer som inte kan hålla sig flytande utan varandra och om den såriga relationen mellan mor och dotter. Det är en roman om den stora kärleken - och hur den kan riskera att bränna sönder allt i sin väg.

Monica Magnus 1966 är skriven av Monicas syster Ulrika. Två systrar som aldrig träffades. Med hjälp av samtal och intervjuer och genom att läsa brev och myndighetsdokument har hon skrivit denna roman. För det är en roman. Författaren har varit tvungen att ta sig stora friheter, för hon vet inte allt. Men det är hennes bild av vad som hände för drygt femtio år sedan.

Mellan Monica och mamman Anna-Britt är det spänt. Mamman vägrar att se Monica som en flicka på väg in i vuxenlivet. Som förälder har jag förståelse för den oro Anna-Britt måste känna, men samtidigt går det inte att sätta strypkoppel på sina barn. Pappan Emil är den som försöker medla, med risk för att själv bli föremål för hustruns ilska. Han förstår sin dotter och försöker stötta henne, så det blir ett särskilt band mellan far och dotter.

Jag kan känna igen mig i detta. De många grälen mellan min hustru och yngsta dottern och hur dottern alltid vänder sig till mig om något händer. Hon vet att hon alltid kan ringa mig och att jag aldrig skäller på henne om hon blivit för full. Been there - done that!

Magnus är en riktig odåga och verkligen inte någon som man vill att ens dotter ska fastna för, men det råder ingen tvekan om att Monica och Magnus verkligen älskar varandra. Samtidigt är Magnus dominant (men inte våldsam) i förhållandet och ger Monica alltför litet utrymme. Inte någon bra grogrund för ett i längden stabilt förhållande.

Boken är skriven på ett enkelt sätt utan krusiduller. Det är lätt att sätta sig in i hur de olika personerna tänker och resonerar och texten förmår att stundtals gripa tag i en. En fin bok, som jag är glad att ha läst.

Veckans kulturfråga v. 36

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. En fråga om kultur från olika aspekter. Veckans kulturfråga lyder:

Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i höst?

Ifjol läste jag Råttkungen av Pascal Engman. Nu är han aktuell med en ny roman. Änkorna släpps den 21 september.

Så här beskrivs boken på Bookmark Förlags sida:

Sveriges nya thrillerkung Pascal Engman är tillbaka med en ny hisnande samtidsthriller. Denna gång är fallet mer personligt än någonsin tidigare för Vanessa Frank.

En manlig polis hittas mördad på Gärdet och bara minuter från brottsplatsen upptäcks ytterligare ett offer, en ung kvinna av okänd identitet.

Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning - som visar sig bli mer personlig än hon någon kunnat ana. När spåren allteftersom börja peka mot IS är skräcken ett faktum.

Samhällets rädsla för terrorbrott ökar samtidigt som terrornätverken blir bättre på att verka i det dolda. Och när sorgens förmåga att föra samman människor omvandlas till en effektiv drivkraft att hämnas, kan konsekvenserna bli förödande.

 

Omslagsonsdag vecka 36: Höstkänsla

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är höstkänsla. Här gäller det att vara kreativ. Hur är ett höstaktigt omslag? Jag hittar inga höstlöv på omslagen. Men temat handlade ju om en känsla. Och då blir tolkningen friare. Jag kan välja omslag där JAG får en känsla av höst. Dimma känns som höst för mig. Här är mina höstomslag:

Dagens visdomsord 2020-09-02

Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör. (Edmund Burke)

Tisdagstrion: Vatten

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat vatten. Jag återanvänder några böcker som jag använt i trion tidigare i sommar, men det får bli så. Här följer min trio:

Floden av Markus Lutteman. Något döljer sig i tystnaden. Fyra personer färdas tillsammans längs en mörk flod. De känner inte varandra, vet inte var de befinner sig eller vart de är på väg. När hemligheterna börjar röjas och de äntligen förstår var de hamnat inser de att det kan vara för sent att ta sig därifrån.

När jag hade läst den första tredjedelen av boken förstod jag - ingenting! Det var ett obegripligt virrvarr och färden längs den mörka floden var bara konstig. Jag undrade vad det var för skräp Bookmark Förlag hade skickat ut som recensionsex.
Men jag ville naturligtvis ta mig igenom hela boken, och jag måste erkänna att den växte mot slutet. För att använda baksidestextens ord. När man "äntligen förstår var de hamnat". Trådarna binds samman och när jag nu ser tillbaka på bokens innehåll är det en riktigt fascinerande historia. Markus Lutteman tar sig an de existentiella frågorna på ett helt nytt sätt, samtidigt som han får mig att se en koppling till andra försök att göra det obegripliga begripligt.
Just floder har i olika tider och i olika kulturer haft en stark symbolisk betydelse. I den grekiska mytologin hade färjkarlen Charon som uppgift att föra de döda över floden Styx (enligt vissa källor floden Acheron) till Dödsriket. De avlidna fick ett mynt placerat under tungan, så de kunde betala färjkarlen, annars riskerade de att för evigt hamna i gränslandet mellan livet och döden. Det var i floden Jordan som Johannes Döparen döpte Jesus. Hinduer tvättar sig rena i Ganges smutsiga vatten. Och i en av Pelle Karlssons andliga sånger sägs det: "När du går över floden går du ensam. När du går över floden lämnas allt."
Det finns en del saker i boken jag inte begriper, men man måste kanske inte alltid förstå allt. Det är ändå en fin bok och till dem som vill läsa den vill jag säga att ni inte ska ge upp för lätt. Detta är en roman som vinner i längden.

Mathias Alms debutroman Nytt land tar sin början i vårt grannland Finland, i en tid då landet löd under den ryske tsaren.
1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett som kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.
Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

Syndafloden av Marianne Fredriksson bygger på den bibliska berättelsen om hur Gud, när han såg hur onda människorna var, beslutade sig för att utrota allt genom att dränka jorden med en enorm vattenmassa.
Noa ansågs dock som en rättfärdig man och Gud beslöt att för hans skull inte låta allt liv försvinna. Noa fick i uppdrag att bygga en stor ark, där han och hans hustru, samt de tre sönerna Sem, Ham och Jafet med sina hustrur, jämte en mängd djur av allehanda slag, skulle gå ombord, och därigenom överleva Syndafloden. I fyrtio dagar och fyrtio nätter regnade det och jorden översvämmades så att allt levande dog utom människor och djur i arken.
Efteråt lovade Gud att aldrig mer sända en sådan flod för att utplåna människorna och som ett bevis på detta löfte satte han en båge på himlen, regnbågen.