Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Fahrenheit av Ray Bradbury.
"Är det sant att brandmännen för länge sedan släckte eldsvådor i stället för att anlägga dem?"
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Helgfråga från Mias bokhörna. Hur ska man egentligen göra om man hamnar i en lässvacka. Helgfrågan lyder:
Vad har du för tips om man kommer i en lässvacka?
Då ska man absolut undvika "svåra" böcker. Eller böcker som kräver att man ska hålla reda på en massa olika personer. (Läs för allt i världen inte Hundra år av ensamhet om du hamnar i en lässvacka!)
Istället kan man leta reda på någon tunn bok som är rolig och inte svår. Varför inte Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell?
Efter min stroke 2014 hamnade jag i en speciell lässvacka. Jag hade stora problem med synen och behövde blunda med ena ögat för att kunna se texten ordentligt, så då var det under flera månader inte aktuellt att läsa böcker. Men när det började bli bättre läste jag en ungdomsbok, Spelkortsmysteriet. Korta kapitel som var lätta att hänga med i. Jag blev så glad att det gick så bra att läsa så en tid senare gav jag mig på en bok av Kawabata :)
Här känner jag att jag inte har tillräckligt med kunskap, men jag ska väl i alla fall kunna nämna några böcker, som känns självklara, så jag gör det kanske för lätt för mig.
Det är ingen idé att lägga sig tidigt. Det är i alla fall på morgonen det är skönast att ligga i sängen. (Gunilla Dahlgren)
Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat författare eller handling från tysktalande land. Här är min tyska trio:
Bibliotekarien i Auschwitz är ännu en bok om det fruktansvärda som hände för 80 år sedan. Händelser som fått ett eget ord - Förintelsen. Men bara för att ämnet har behandlats i tidigare böcker så är detta inte någon onödig bok. Den bygger på den sanna historien om överlevaren Dita Kraus. Författaren har träffat denna kvinna, han har läst hennes makes bok (han var också i Auschwitz och de gifte sig ett antal år efter befrielsen) och han har besökt Auschwitz och andra platser som beskrivs i boken.
Att Dita överlevde får ses som något av ett mirakel. Nazisterna genomförde massutrotningen på ett metodiskt sätt. I Auschwitz fanns den beryktade läkaren Josef Mengele, som använde judar för att kunna göra märkliga och vedervärdiga experiment. Miljoner judar mördades. Ändå fanns det människor som fick uppleva krigsslutet och Dita var en av dem.
Idag är hon 93 år och bor sedan länge i Israel. Snart är överlevarna borta. Samtidigt kan vi märka att de som förnekar Förintelsen ökar i antal. Därför är böcker som denna så viktiga. "Om detta må ni berätta."
Bibliotekarien i Auschwitz är en gripande skildring av en monstruös tid. En mycket välskriven bok som jag hoppas att alla vill läsa.
Man får aldrig veta vad kvinnan heter. Det saknar betydelse. Hon är den sista människan. Eller är hon det? I boken beskrivs hennes tunga slit med att skaffa ved och att odla potatis och bönor för sin överlevnad. Ibland får hon ta geväret och skjuta en hjort för att skaffa kött åt sig själv, hunden Lo och katterna.
Hela boken är en beskrivning av livet i dalen, som kvinnan själv skriver på de papper hon hittat i jaktstugan. Hon berättat om det eviga slitet och hur hon känner sig tvungen att överleva för djurens skull. Hade hon inte haft dem att ta hand om, skulle hon kanske ha gett upp.
Ibland blir boken lite långtråkig, eftersom den kan finnas en gräns för hur jag som läsare ska kunna intressera mig för en kossas liv eller engagera mig i döda kattungar. Och när jag för femtielfte gången läser om någon som dricker mjölk känner jag för att kasta boken i min egen vägg.
Men egentligen är det inte det långsamma, stundtals enahanda, livet i jaktstugan och på sätern som är bokens behållning. Istället är det den namnlösa kvinnans tankar i sin ensamhet som ger boken liv. Hon måste anstränga sig för att hålla borta tankarna kring det liv som varit. Hon inser att hennes barn är döda, tillsammans med alla andra människor och djur på andra sidan väggen, men vi får ändå veta hennes tankar om livet som en gång varit. Ett stressigt liv utan innehåll. Nu har hennes liv fått en mening på grund av kampen för djurens överlevnad.
Titel: Odinsbarn
Originalets titel: Ravneringene 1: Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B Wahlströms Bokförlag (2016)
Antal sidor: 662
En man från norr sticker kniven i ett spädbarn, för att dölja att hon är född utan svans. Flickan överlever och får namnet Hirka. Femton vintrar gammal får Hirka veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld. Myten säger att odinsbarn för med sig röta och död. Samtidigt sprider sig rykten och oroligheter i landet. Gamla maktkamper väcks till liv, krig hotar att bryta ut och folk överger sina hem i fruktan för varelser som ingen har sett på tusen år. Det verkar som om Hirka inte är den enda som tagit sig igenom stenportarna från den andra världen och plötsligt vänds alla blickar mot henne.
Odinsbarn av Siri Pettersen är en bok som funnits med på min att läsa-lista i ett antal år. Det var många bokbloggare som nämnde den i positiva ordalag. Det faktum att det är en tegelsten och att det är en fantasybok gjorde att jag även tvekade nu, men till slut föll jag till föga och lånade den på biblioteket. Och vad ska jag säga efter att ha läst den? Jo, att det "värsta" är att jag verkligen gillade den. Måhända tvingas jag ompröva min inställning till fantasy.
Författaren visar upp en härlig berättarglädje. Vi får tränga in i en märkvärdig värld, där tolv familjer har styrt hela den kända världen i tusen år, bland annat genom att hänvisa till Siaren, en gudomlig varelse som lever i ett torn och vars vilja uttyds av de tolv i Rådet, där varje ätt har en stol var.
För tusen år sedan angreps man av de blinda och hotades av utplåning, men tolv krigare besegrade fienderna. Det är dessa tolv krigares ättlingar som ett millennium senare styr världen. En värld med korruption och nepotism.
Vid 15 års ålder ska Hirka genomgå en rit som riskerar att avslöja att hon inte är en av folket, utan istället är någon som kommit dit genom en av stenportarna. Ett odinsbarn eller menskr, som är fruktad därför att dessa sägs sprida "rötan".
Pettersen visar på en värld där man inte kan vara säker på vem man kan lita på. Det finns folk som är beredda att gå över lik för att försvara sin maktställning eller för att komma närmare makten. Någon måste ta ledningen för att kasta systemet över ända. Men vad kommer Siaren att säga?
En riktigt spännande och intressant bok är detta. Det finns risk för att jag längre fram blir tvungen att läsa nästa del också. Den heter Röta.
I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 18: Läs äntligen den där boken du länge tänkt läsa.
Odinsbarn är min tredje bok i utmaningen Boktolvan 2023.
Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Akrobaten och är skriven av Anders Sundkvist.
En känd toppadvokat skjuts till döds i källaren till sin villa i ett av Stockholms välbärgade områden. Samma natt tar sig en inbrottstjuv in i huset och blir vittne till avrättningen. Amfetaministen Ninni har siktat in sig på Stockholms rikare områden, och hon har unika förmågor som gör att hon aldrig blivit påkommen. När Victor Méndez, nybakad patrullerande polis med stora ambitioner, får kor på den ovanliga inbrottstjuven och utanför arbetstid drar i gång privatspaningar, upptäcker han snart att han är något större på spåren. Samtidigt kämpar kriminalpoliserna Erik Borg och Linda Ndege i motvind i sin jakt på advokatens mördare.
Smakbiten är hämtad från sidorna 16-17:
Ninni bet sig i handen och slog bakhuvudet i tegelväggen i samma ögonblick som pistolen gav ifrån sig två poppande ljud och benen vek sig på mannen i kalsongerna. Han sjönk ihop som en marionettdocka vars strängar bryskt klippts av. Mannen gav inte ifrån sig ett ljud och efter den svaga dunsen av kroppen som slog i källargolvet var det knäpp tyst i källaren.
Hon bet hårdare i handen och kämpade mot känslan i benen som ville dra henne mot golvet. Mannen som skjutit såg först upp mot trappan och sedan vred han långsamt huvudet runt rummet. I några sekunder verkade han dröja med ansiktet mot glipan där Ninni stod, men sedan tog han ett långt kliv över kroppen på golvet och kikade in i öppningen mellan lådorna i hyllan. Han tog upp ficklampan och ljuset som för en kort sekund spelade över mannens ansikte fick Ninni att spärra upp ögonen. Sedan slöt hon dem hårt. Hon kände igen honom.
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Odinsbarn av Siri Pettersen.
"Nu äter vi", sa hon, och det var det vackraste Hirka hade hört någon säga på flera dagar.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat godnatt.
1. Vad håller dig uppe om kvällen?
Jag sitter alldeles för länge på kvällen och kollar datorn eller spelar något spel på mobiltelefonen. När jag till slut lägger mig så vill jag läsa boken jag håller på med. Jag skulle önska att jag använde all den tiden till att läsa.
2. Hur fungerar du på dålig sömn?
Jag blir trött.
3. När sover du som bäst?
Jag brukar sova hela natten.
4. Vilken är den mest konstiga plats du sovit på?
I ungdomen kunde det hända att jag i fyllan och villan somnade på något konstigt ställe. På någons toalett eller kanske utomhus någonstans. Numera är jag skötsam, så något sådant händer inte idag. Visst kan jag ta en whisky eller ett par glas vin till maten, men jag har vett att sluta i tid. Jag har väl blivit klokare med åren.
5. Vad drömmer du mest om?
De flesta drömmarna glömmer jag bort, men ibland har det hänt att jag i drömmen har bråttom någonstans. Jag är stressad för jag måste hinna i tid, men samtidigt vet jag att jag borde vara där NU och jag har långt till målet. Det har också hänt att jag i drömmen har kommit till ett ställe i sista minuten och då insett att jag är helt fel klädd.
Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. (Astrid Lindgren)
