Dagens visdomsord 2024-01-24

Hur mycket oftare blir man inte stucken av en ros än bränd av en nässla? (Selma Lagerlöf)

Tisdagstrion: Bröder

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bröder. Här är min trio:

Jacob och Wilhelm Grimm var två tyska språkforskare, som undersökte det tyska språkets utveckling, och i samband med detta samlade de in tyska folksagor. Därför kan vi läsa Bröderna Grimms sagor. Om ni minns sagorna, så förstår ni varför de båda bröderna ibland har kommit att kallas Bröderna Grym.

En mycket känd svensk saga är Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Astrid Lindgren är död, men kanske får vi möta henne i Nanginjala.

Slutligen Brödraskapet av John Grisham. 

Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.
Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Boktriss D

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är D.

Manlig: David Copperfield i boken med samma namn av Charles Dickens.

Kvinnlig: I Domarboken i Bibeln förekommer historien om Simson och Delila. (Namnet uttalas som det stavas, inte Delaila!)

Serie: I TV-serien om familjen Flinta förekommer deras husdjur Dino.

Veckans mening v. 3 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från novellen Systrarna Hietala av Åsa Larsson.

Det sades att när hans hustru födde sitt sjunde barn, Hietalas sjätte, och även detta blev en flicka hade han i sin förbittring gått ut till ladugården, druckit av sin hembrända bästa sprit, den som han egentligen sparade för att sälja, och kastrerat sig själv.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Omslagsonsdag vecka 3: Hus

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är hus. Sådana omslag finns det en del. Här är mina husliga omslag:

En annan dumbom väl?

I förra veckan besökte jag Solareturen, en second hand-butik i Karlstads kommuns regi. Naturligtvis måste jag glutta lite på böckerna. Då fann jag Dumboms resa av Malcolm Bradbury. Jag kände igen titeln och köpte därför boken. Men efteråt har jag funderat på om det verkligen är den här boken som är känd. Har inte förlaget helt enkelt "lånat" en boktitel?

Dagens visdomsord 2024-01-17

I affärer, som i kärlek, finns det alltid ögonblick som bör begagnas. (Gustav III)

Tisdagstrion: Att älska

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat att älska (i handling eller boktitel). Här är min trio:

Monica Magnus 1966 är skriven av Monicas syster Ulrika. Två systrar som aldrig träffades. Med hjälp av samtal och intervjuer och genom att läsa brev och myndighetsdokument har hon skrivit denna roman. För det är en roman. Författaren har varit tvungen att ta sig stora friheter, för hon vet inte allt. Men det är hennes bild av vad som hände för drygt femtio år sedan.
Mellan Monica och mamman Anna-Britt är det spänt. Mamman vägrar att se Monica som en flicka på väg in i vuxenlivet. Som förälder har jag förståelse för den oro Anna-Britt måste känna, men samtidigt går det inte att sätta strypkoppel på sina barn. Pappan Emil är den som försöker medla, med risk för att själv bli föremål för hustruns ilska. Han förstår sin dotter och försöker stötta henne, så det blir ett särskilt band mellan far och dotter.
Jag kan känna igen mig i detta. De många grälen mellan min hustru och yngsta dottern och hur dottern alltid vänder sig till mig om något händer. Hon vet att hon alltid kan ringa mig och att jag aldrig skäller på henne om hon blivit för full. Been there - done that!
Magnus är en riktig odåga och verkligen inte någon som man vill att ens dotter ska fastna för, men det råder ingen tvekan om att Monica och Magnus verkligen älskar varandra. Samtidigt är Magnus dominant (men inte våldsam) i förhållandet och ger Monica alltför litet utrymme. Inte någon bra grogrund för ett i längden stabilt förhållande.

Ja, de älskar varandra, men det går åt helvete.

Den unge Werthers lidanden skrevs långt innan Johann Wolfgang von Goethe blev den store poeten. Den utgör ett exempel på den då rådande epoken Sturm und Drang, som i Tyskland avlöste upplysningen. Den visade vägen mot romantiken.
Boken är vad som brukar kallas en brevroman. Den består till största delen av brev, som Werther skickar till sin vän Walter. Walters svarsbrev får vi inte läsa, utan vi får tänka oss hans svar genom Werthers fortsatta brevskrivande. Genom breven får vi läsa om Werthers glödande kärlek till Lotte; en omöjlig kärlek, för hon är redan bortlovad till en annan. I tidens anda är texten oerhört svulstig. Det är romantik och det är tragedi med stor högstämdhet. På det sättet kan det kännas som märklig läsning för oss nutidsmänniskor, men den är ett intressant dokument från en betydande litterär epok.
Kärlekshistorien är som sagt olycklig, och Werther blir alltmer bedrövad. Han inser att han aldrig kommer att få Lotte, som för övrigt gift sig med Albert, men vi kan ändå ana att Werthers kärlek är besvarad, men Lotte kommer aldrig att lämna sin man.

Så till slut går det åt helvete.

Så tänkte jag avsluta med något mer lättsamt: Benny älskar baklava, som är Mikael Jisanders debutroman.

Benny begär inte mycket av livet. Bara att det är ordning och reda i rörmokeriet, att Liverpool vinner sina matcher och att ölen på puben är skummande kall. Dagarna går sin gilla gång och bjuder sällan på några större överraskningar. Inte förrän det övergivna grannhuset plötsligt får nya invånare. Farah och hennes familj är flyktingar från Syrien och nyinflyttade i den lilla orten Klippan, något som vänder upp och ner på allt invant. Lugnet på gatan byts mot högljudda diskussioner och oskottade trottoarer. Benny är skeptisk. Polarna ännu mer. Och ner en serie stölder och våldsbrott samtidigt blossar upp är spekulationerna i full gång. Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor, även om han uppfattar ordet baklava som en smula suspekt. Problemen i byn eskalerar, drevet går, och Benny får erfara vad rädslan för det okända kan göra med människor.

Det här är en bok om fördomar, men också om stark vänskap. Hur ska vi göra när vännerna kräver att vi håller ihop, fastän vi vet att de har fel?

Boktriss C

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Jag är inte säker på vad som menas med serie här, men det ger sig kanske efter hand. Dagens bokstav är C.

Manlig: Robinson Crusoe. Ingen närmare presentation torde vara nödvändig.

Kvinnlig: Charlotte Löwensköld. Hon är huvudpersonen i den tredje delen av nobelpristagaren Selma Lagerlöfs trilogi Löwensköldska ringen.

Barn: Christoffer Robin. Nalle Puh och de andra figurerna i Sjumilaskogen är hans gosedjur. (Om jag förstått saken rätt.)

En smakebit på søndag - Den som fruktar snön

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Den som fruktar snön och är skriven av H.S. Palladino.

Terapeuten Bjørk Isdahl har stämt träff med en av sina tidigare klienter vid namn Azora. Väntan i den mörka höstkvällen förvandlas till en mardröm när  Azora faller från taket på byggnaden bredvid och Bjørk blir vittne till hennes död.

Nästa dag får hon besök av polisen, som på offret har hittat ett foto av Bjørk med orden: Jag vet varför du har mardrömmar. Att Bjørk har mardrömmar är helt sant; däremot har hon aldrig berättat för någon om dem...

Osäkerheten kring vad som egentligen inträffat växer. Både polisen och Bjørk börjar utreda sambandet mellan henne själv och Azora, och om det kan finnas en koppling till dödsfallet - som snabbt visar sig vara allt annat än självmord.

Smakbiten är hämtad från sidan 47:

Herdis pratar och pratar. Bla, bla, bla, bla, rumba. Bla, bla, bla, bla, utröstad. Sedan jag kom hit för en timme sedan är det bara tyst när hon tar ett djupt bloss på sin cigarett. Jag känner mig kvävd av både orden och nikotinmolnet, men är ändå lycklig här. Det är skönt att vara på besök hos Herdis och barnen. Doften av hembakat tränger genom röken medan hon uppdaterar mig om allt som vanliga människor bryr sig om. Att vara hemma hos Herdis försäkrar mig om att jag har verkliga vänner, att det finns ett annat liv. En värld som jag kan vara en del av om jag vill. Samtidigt blir jag påmind om varför jag aldrig har velat ha barn. Det är inte så att jag inte älskar hennes småbarn. Jag har bara så begränsat tålamod för snor och barns vredesutbrott.