En slät kopp kaffe

Sjuksköterskan och undersköterskan kom in till mig i eftermiddags. Det unga undersköterskan frågade om jag ville ha fika.
- Ja tack, en slät kopp kaffe, svarade jag.
- Vill du ha en kaka till? frågade hon.
- Nej, sade jag. Det är omöjligt att servera en kaka till en slät kopp kaffe.

För så är det ju. En slät kopp kaffe är en kopp kaffe utan något till. En slät kopp kaffe med kaka är lika omöjligt som vegetarisk chili con carne. "Con carne" betyder nämligen "med kött."

Sjuksköterskan berättade hur hon i Thailand hade bett om "black coffee" och då omedelbart fick frågan: "With milk?"

Men kanske är detta med "en slät kopp kaffe" en generationsfråga. Det är kanske är ett uttryck som helt har försvunnit bland de unga. Ungefär som "lägg på luren."

Vilken match!

Jag låg i sängen på sjukhuset igår kväll och tittade på VM-semifinalen mellan Tyskland och Brasilien. Såg fram mot en jämn och spännande match.
Men vad i all världen var det som hände?? Tyskland vann med 7-1! Stackars de brasilianska spelarna. De kommer att förföljas av detta så länge de lever.
Rekordet när det gäller att vinna stort i ett VM-slutspel har dock Sverige. Det svenska landslaget slog Kuba 1930 med 8-0. Men då var det i gruppspelet, inte i semifinalen!
Man kan väl, som bilden ovan vill visa, säga att Brasilien verkade spela i en rejäl uppförsbacke!

Det är klent med mig

Jag skriver alldeles för lite på den här bloggen, men nu är det nog sämre än någonsin. Det är nämligen lite klent med mig.
Förra lördagen fick jag nämligen en stroke. Jag vaknade mitt i natten och hade ont i huvudet. Jag gick upp för att ta ett par alvedon, men nådde aldrig köket. Istället gick jag in på toa och funderade en stund. Kände mig inte bra och försökte gå tillbaka till sängen. Det var inte det lättaste, för benen ville inte riktigt bära mig. Jag nådde dock sängen och lade mig ned och funderade lite till. Det spirrade i högerhanden och högerfoten och sådana symptom har jag läst om, så jag väckte frun och sade att jag misstänkte en stroke. Hon ringde efter ambulans och jag hamnade på sjukhuset.
Där har de konstaterat att jag har fått en propp i hjärnstammen. Jag är inte förlamad och språket är inte påverkat. Däremot är balansen usel, varför jag sitter i rullstol. Dessutom har jag dubbelseende, så jag måste blunda med ett öga när jag skriver det här.
Men det kunde vara mycket värre. Min skräck är att få en stroke som gör att jag inte kan tala eller skriva.

Konsert

Jag var på konsert i lördags i Friends Arena. Det var pojkbandet One Direction som uppträdde. Som ni kanske förstår, har jag en dotter som mer än något annat i världen ville gå på denna konsert och hon fick en biljett av oss i födelsedagspresent i höstas.
Det var konsert både på fredagen och lördagen, men vi var alltså där i lördags. Vi bodde på Scandic Hotell i Södertälje. Jag träffade förresten en person från Stockholm för några veckor sedan, som inte tyckte vi var kloka, som bodde i Södertälje när vi skulle besöka Stockholm. Vad då då? Södertälje ligger ju nära Stockholm.
Förresten var konserten inte heller i Stockholm, utan i Solna. Men av någon anledning anser stockholmare att Friends Arena ligger i Stockholm.
Vi var 45 000 personer på konserten. Att ta sig därifrån var inte det lättaste, när 45 000 människor ska köa till pendeltåget. Det var helt absurt att stå i en kö till stationen och inse att man hade tiotusentals människor framför sig...
Men jag ska inte klaga, för jag har inget bättre förslag till hur logistiken ska lösas. Det är bara det att jag inte är van vid att vara på arrangemang där det är lika många åskådare som det bor människor i en medelstor svensk kommun.

Den boken fick jag ge upp

Jag brukar försöka ta mig igenom en bok som jag har börjat på, men ibland går det bara inte. Gahan Wilsons Hela världens lilla anka tror jag att jag vann på ett lotteri. Den ska visst vara ett slags parodi på Sherlock Holmes, tror jag. Jag vet inte. Jag vet bara att jag läste kapitel efter kapitel utan att fatta något. Så den boken åker in i bokhyllan igen. Istället har jag börjat läsa Joyce Carol Oates' Svart flicka, vit flicka.

Märklig rasism

Jag läste en krönika av Ronnie Sandahl i Aftonbladet idag. Där skriver han föraktfullt om "vita kränkta män från landsorten."
Tänk vad oerhört trött jag är på att ständigt få läsa det rasistiska uttrycket. Det används synnerligen frekvent av de professionella tyckarna. Damerna och herrarna i åsiktskorridoren, som bekräftar varandras fördomar via twitter.
Prova att byta ut uttrycket mot "kränkta negrer från Rinkeby" eller "kränkta storstadsjudar" och säg sedan att det inte är rasistiskt.
Min släkt är svensk, och därför är jag vit man. Måste jag skämmas för det?
Jag tror faktiskt att sådana som Ronnie Sandahl är Sverigedemokraternas allra bästa valarbetare, men de är så uppfyllda av tron på sin egen förträfflighet att de inte begriper det själva.

Köpte böcker på Tradera

Tradera är ett utmärkt ställe att köpa böcker på. Senast köpte jag Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka och E.V. Thompsons Dit vinden blåser för endast 30 kronor plus frakt.

Kaffe med rån

Jag fick Catharina Ingelman-Sundbergs bok Kaffe med Rån av min äldsta dotter i födelsedagspresent. Mycket snällt av henne, annars hade jag nog inte kommit mig för att köpa den.
Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlad. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.
Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."
Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan. En bok som helt klart duger till hängmattan i sommar.

Bokbloggsjerka 16-19 maj

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
För dig som läser e-böcker: Brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?
För dig som inte läser e-böcker: Kan du ge exempel på en bok som du till exempel har lånat på biblioteket, gillat, och sedan köpt ett eget ex av?
Läser e-böcker gör jag inte. Jag läser riktiga böcker. Jag brukar inte köpa böcker som jag har lånat på biblioteket, men vid åtminstone ett tillfälle har jag köpt en bok som jag lånat av en granne. Det var boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den ville jag ha ett eget exemplar av.

Flyga drake

Efter att ha läst Khaled Hosseinis Och bergen svarade blev jag väldigt sugen på att läsa något mer av denne författare. Det blev hans debutroman Flyga drake.
Det blev inte någon besvikelse. Hosseini är en mycket bra författare. Flyga drake är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.
När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.
Boken är mycket bra, men jag är lite nyfiken på hur väl översättaren har hanterat det engelska originalet. Det står om någon som begravs på en kyrkogård i Afghanistan, vilket verkar otroligt. Det lär inte finnas speciellt många kyrkor i det landet. Jag undrar om Hosseini verkligen har skrivit churchyard eller om han möjligen skrivit cemetary. Dessutom står det om en pojke som döpts till ett visst namn. Muslimer som döps? Det tror jag inte!