En smakebit på söndag - Hans nåds testamente

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Hans nåds testamente och är skriven av Hjalmar Bergman. 

Baksidestexten (skriven 1960):
"Hans nåds testamente är ett av den svenska litteraturens genom tiderna mest kända och älskade verk. Hjalmar Bergmans berättelse om baron Roger Bernhusen de Sars, skräcktanten Julia och de älskliga ungdomarna har i mer än ett halvsekel förtjust svenska folket. Den har haft framgång som roman, på teatern, som film och i radio. Dess oemotståndliga humor, festliga persongalleri och fina vemod bakom upptågen kommer dock allra bäst till sin rätt i romanversionen, som är den ursprungliga."

Smakbiten är hämtad från sidan 50:
Patron Arvid Siedel presiderade vid frukostbordet i Björkenäs' låga, mörka sal. Patron Siedel var avgjort för lång för sina låga rum. När han stod upp, var det icke stort mer än en trekvarts meter mellan hans hjässa och taket, och för att kunna se ut genom fönstren måste han böja sig. Arvid Siedel hade alltid varit ett åbäke, gänglig och omöjlig och med mongoliskt sneda ögon. Hans armar voro likaledes över medelmåttan långa och slutade i smala händer och benrangelsmagra fingrar. Sina händer rörde han emellertid med ett visst måttfullt behag. Och som han meddelade sina tankar och önskningar huvudsakligast genom gester, var detta att sätta värde på.

Bokbloggsjerka 1-4 februari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg med en fråga att fundera över. Så här lyder veckans fråga:

Vilken bok/vilka böcker gjorde dig lycklig direkt du tog tag i den/dem?

Inte helt lätt att svara på. Många böcker blir man ju glad över när man väl har börjat läsa dem. Men en bok som jag verkligen såg fram mot att läsa var Konklaven av Robert Harris.

Precis min typ av bok. Jag är intresserad av religion och historia. Och är den någonstans man kan höra historiens vingslag är det väl när den romersk-katolska kyrkans kardinaler blir inlåsta i Sixtinska kapellet för att utse en ny påve.

Att då läsa en riktigt bra spänningsroman som handlar just om detta är ju faktiskt ren njutning. (Dessutom ett riktigt snyggt omslag!) Har du inte läst den, så gör det!

Helgfrågan v. 5

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia tycker inte bara om böcker. Hon är förtjust i fina omslag också. Så är hon även lite spelsugen. Här är helgfrågan och bonusfrågan:

Har du några förslag på snygga omslag?

Bonusfråga: Gillar du att spela spel?

Det finns massor av snygga omslag (och en del förfärliga också.) Här är några snyggingar enligt mitt förmenande, helt olika men fina:

Visst är det väl kul med spel! Nu för tiden blir det ofta spel på mobilen. Kul, men ändå lite tidstypiskt. Förr spelade man med människor som satt runt bordet där man själv satt. Nu spelar man med helt okända människor. Mitt favoritspel är Two Birds, där man spelar mot någon och det gäller att bilda ord av ett antal bokstäver i en kvadrat. Där finns även ligor på olika språk. Jag har vunnit den portugisiska ligan ligan några gånger utan att kunna ett ord portugisiska ;) Men är man lite språkbegåvad så... :D

Ett annat roligt spel är Toon Blast, där man ska få bort ett antal figurer i ett rutmönster. Ju fler nivåer man klarar, desto fler olika figurer dyker upp. Riktigt kul faktiskt!

Jag for ner till bror

Titel: Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff'
Förlag: Bokförlaget Polaris (2018)
Antal sidor: 317

I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Det här är en roman som är lite svår att greppa. Jag gillar böcker som handlar om människor i glesbygd. Tänk Torgny Lindgren. Karin Smirnoff ger oss bilden av människor där alla känner alla, där alla tror att de vet allt om alla, men där det finns mer under djupet.

Samtidigt är språket ibland korthugget. Meningarna avslutas oväntat. Det är så många människor som omnämns, både levande och döda, att jag ibland har svårt att hålla reda på dem alla.

Det är Jana som får sägas vara huvudpersonen. Det är hon som är berättaren i boken. Hon återkommer till fädernebyn, och vi får steg för steg en inblick i hennes barndom var. Familjen levde i ständig skräck för fadren, som slår sin fru och utnyttjar sin dotter sexuellt. Jana födde som femtonåring ett barn som bortadopterades. Var det fadren som gjorde henne med barn? Eller var det någon annan? Janas minnesbilder verkar vara oklara.

Över hela historien svävar Maria. Hon tycks ha haft förhållanden med alla byns gifta karlar och förmodligen några till. Men hon är död. Mördades hon? Av vem? Frågorna dyker hela tiden upp i boken. Till slut får man veta vad som hände. Tror man åtminstone. Vem vet vilka som talar sanning?

Tack Boklysten, som gav mig boken!

Trots att jag tyckte det var svårt att följa alla trådar är det ändå en bok som jag tyckte om att läsa. Ibland vill man ha en bok som har en enkel handling, men det är inte fel att även få läsa en sådan här roman, där historien stundtals är dunkel.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 23. Läs en bok som du valde därför att du hade läst om den på en eller flera bokbloggar.

Omslagsonsdag: Vecka 5 - Rött

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat rött. Här är några:

Bakom din rygg och Synd är kanske gränsfall när det gäller röda omslag. Min favorit bland omslagen ovan är Konklaven (som för övrigt är en riktigt bra bok).

Dagens visdomsord 2019-01-30

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. 
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl. 
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler. 
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.
(Stig Dagerman)

En smakebit på söndag - Jag for ner till bror

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Jag for ner till bror och är skriven av Karin Smirnoff. Boken var Augustnominerad 2018. Mitt exemplar är ett oredigerat manus. Jag förmodar att avsaknaden av skiljetecken och pratminus beror på detta.

I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen.

Smakbiten kommer från sidorna 102-103:

Fadren tog åter igen tag i hans nacke och i nacken lyfte han bror över gårdsplanen ner till hundkojan.
Lukas gömde sig i sin fallfärdiga koja som inte ens hade en bädd. Vattenskålen hade vält. I matskålen låg några bruna löv. Fadren halade ut den rädda valpen. Fick upp kedjelåset och. Var det verkligen så. Mindes jag rätt. Fadren satte låset runt brors hals och lät honom sedan ligga där med axeln i en konstig vinkel knappt vid medvetande med den rostiga ringen i kedja runt halsen.
Där kan du sitta sa han. Tills du begriper varför.
Sedan gick han tillbaka till huset med arga steg. En gardin rörde sig i salen. Modren vattnade blommor.
Efter en stund vågade sig valpen ut ur kojan och lade sig bredvid oss. Han slickade brors hand.
Sedan dörren igen. Jag såg direkt försökte lyfta upp valpen och springa men halkade i gräset och hunden sprang.
I perfekt skottvinkel några meter från oss sköt han valpen i huvudet.
Av detta lär ni er sa han som en präst mot sin församling. Sedan säkrade han vapnet och satte bössan på axeln som en värdig jägare. Pekade mot bror och sa åt mig att ta in honom. Se till att han byter om. Så där kan han inte se ut när vi gör helg.

Nytt bokprojekt

Nu börjar jag på ett nytt bokprojekt. En tredje del om "morden i Frykeboda" efter Skam och Synd. Arbetsnamnet är Skuld, men det ska den inte heta. Det blir för mycket Karin Alvtegen över det.

Men det kan vara roligt med en tredje del så jag kan referera till böckerna som "Frykebodatrilogin" ;)

Bokbloggsjerka 25-28 januari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg med en fråga att fundera över. Så här lyder veckans fråga:

Vilken bok/vilka böcker skulle göra sig bra på tv enligt dig?

Jag tror att Jan Guillous romansvit Det stora århundradet skulle göra sig alldeles utmärkt som TV-serie. Precis som i Forsythesagan skulle man få följa en epok genom en speciell familj.

Hittills har följande böcker kommit ut i serien:

1. Brobyggarna
2. Dandy
3. Mellan rött och svart
4. Att inte vilja se
5. Blå stjärnan
6. Äkta amerikanska jeans
7. 1968
8. De som dödar drömmar sover aldrig

Den åttonde delen har jag inte köpt ännu, men jag ska.

Helgfrågan v. 4

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan funderar Mia över svårstavade ord. Helgfrågan lyder:

Har du svårt för att stava något ord?

Rhodondendron tycker jag är ett förfärligt ord både att säga och att stava till. Det är bättre med pioner.

(Stavningskontrollen säger att jag stavade fel ovan. Det ska tydligen stavas rhododendron. Ja, vad var det jag sa?!)