Främmande ord: Rådbråka

Rådbråka är ett gammalt ord i svenska språket. Numera talar vi ibland om att man rådbråkar sin hjärna, vilket innebär att man tänker efter riktigt intensivt för att komma på något. Men ursprungligen betecknade det en avrättningsform där man slog sönder alla ben i kroppen på den som skulle avrättas. 

Nästan samtligas nedgång och fall av Will Cuppy

Titel: Nästan samtligas nedgång och fall

Originalets titel: The decline and fall of practically everybody

Författare: Will Cuppy

Förlag: Norstedts förlag (1989)

Antal sidor: 206

Som den allmänbildade person du är tror du naturligtvis att du vet det mesta om historiska kändisar som Perikles, Kleopatra, Attila, Karl den Store eller Leif Eriksson. Men där har du allt fel! I sina spexiga, vanvördiga och allt igenom grundlärda historiska kåserier framställer Will Cuppy historiens kända (eller snarare ökända) odödliga gestalter i all deras mänskliga skröplighet. Att dårskapen regerar världen är förvisso en gammal cynisk sanning, men sällan har det visats så roligt och träffsäkert som här, med exempel ur världshistoriens kuriosasamling.

Nästan samtligas nedgång och fall av Will Cuppy är en riktigt underhållande bok. Den utkom på engelska första gången 1950. Tro för allt i världen inte att boken är ett hastverk.Han påbörjade den här boken 1933 med avsnitten om de gamla egyptierna och vid sin död 1949 hade han hunnit fram till 1700-talet.

Ofta är det inte själva brödtexten som är det roligaste, utan fotnoterna. Han har en sarkastisk humor som verkligen tilltalar mig.

Jag hittade den här boken på en rea vid något tillfälle (tror jag), men det går säkert att hitta den på biblioteket.  Läs den! Jag tror inte du kommer att ångra dig.

En smakebit på søndag - Lelo

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Lelo och är skriven av Markus Grönholm.   

Ett dygn efter att tolvåriga Lena Karlsmark sagt hej då till kompisarna i stallet har hon fortfarande inte kommit hem. Cykeln har hittats övergiven vid en vägren. Erik Eriksson, som leder spaningsarbetet vid Enköpingspolisen, misstänker att hon utsatts för brott. En välkänd pedofil har uppehållit sig vid stallet. När Erik kopplas bort från fallet och diagnosticeras med hjärncancer kan han ändå inte släppa utredningen. Tiden är nu knapp i dubbel bemärkelse: Erik har själv bara några månader kvar att leva - och för varje timme minskar chansen att hitta flickan vid liv.

Smakbiten är hämtad från sidan 9:

Fredrik Hansson har på sig ett par vita kalsonger med fuktig Y-front. Ögonlocken hänger på fem minuter före stängning.

"Åvemfanäru?"

Orden sluddras fram, hörs knappt över musiken.

"GillarunteMaiden?"

"Har du inga ögon?"

Två uniformerade poliser står utanför pedofilens dörr. Erik Eriksson är äldst av dem två. Mikael "Musslan" Söderström är ännu inte fyrtio fyllda, en rödhårig bjässe som får Erik att se späd ut med sina klena en och åttiofem.

Veckans mening v. 18

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Lelo av Markus Grenholm. 

Månsson låter som en tallrik med gröt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Fem en fredag v. 18: Just nu

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat just nu.

1. Vad stör dig?
Det stör mig att min fru alltid somnar när vi ska se på en film tillsammans ;) Senast hände det igår kväll.

2. Vad är det som luktar gott?
Var inte en liknande fråga med förra veckan? Nåväl, jag får väl hitta på något nytt svar den här gången. Doften av stekt fläsk är inte dum.

3. Vad behöver du tvätta?
Jag tvättar och tvättar. Det finns alltid nåt som behöver tvättas, så jag kommer inte på nåt särskilt. Jag får väl gå ut i tvättstugan sen och välja nåt.

4. Hur länge har du varit vaken?
Klockan är nu kvart i nio, så jag har nog varit vaken halvannan timme. (Hur många vet vad halvannan betyder?)

5. Vad är planen för idag?
Ikväll ska jag på ett kundbesök. Egentligen gillar jag inte att besöka kunder på fredagskvällar. Det finns alltid en risk att de inte är nöjda.

Helgfråga v. 18

Helgfråga från Mias bokhörna. Hur är det, kan vi känna igen oss i bokkaraktärerna? Helgfrågan lyder:

Finns det någon bokkaraktär som liknar dig?    

Nu är jag tråkig, men jag har verkligen rådbråkat min arma hjärna utan att komma på någon. Det finns karaktärer som jag gärna skulle vilja likna och kanske ännu fler som jag inte vill vara som. Men en som liknar mig? Nej, tyvärr. Jag kommer inte på någon.

Dagens visdomsord 2022-05-04

Vänta inte på att någon ska ge dig blommor. Plantera din egen trädgård och dekorera din egen själ. (Luther Burbank) 

Tisdagstrion: Maj (en bok på varje bokstav i månadens namn)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat maj (en bok på varje bokstav i månadens namn). Här är min trio:   

Monica Magnus 1966 är skriven av Monicas syster Ulrika. Två systrar som aldrig träffades. Med hjälp av samtal och intervjuer och genom att läsa brev och myndighetsdokument har hon skrivit denna roman. För det är en roman. Författaren har varit tvungen att ta sig stora friheter, för hon vet inte allt. Men det är hennes bild av vad som hände för drygt femtio år sedan.

Mellan Monica och mamman Anna-Britt är det spänt. Mamman vägrar att se Monica som en flicka på väg in i vuxenlivet. Som förälder har jag förståelse för den oro Anna-Britt måste känna, men samtidigt går det inte att sätta strypkoppel på sina barn. Pappan Emil är den som försöker medla, med risk för att själv bli föremål för hustruns ilska. Han förstår sin dotter och försöker stötta henne, så det blir ett särskilt band mellan far och dotter.

Jag kan känna igen mig i detta. De många grälen mellan min hustru och yngsta dottern och hur dottern alltid vänder sig till mig om något händer. Hon vet att hon alltid kan ringa mig och att jag aldrig skäller på henne om hon blivit för full. Been there - done that!

Magnus är en riktig odåga och verkligen inte någon som man vill att ens dotter ska fastna för, men det råder ingen tvekan om att Monica och Magnus verkligen älskar varandra. Samtidigt är Magnus dominant (men inte våldsam) i förhållandet och ger Monica alltför litet utrymme. Inte någon bra grogrund för ett i längden stabilt förhållande.

Boken är skriven på ett enkelt sätt utan krusiduller. Det är lätt att sätta sig in i hur de olika personerna tänker och resonerar och texten förmår att stundtals gripa tag i en. En fin bok, som jag är glad att ha läst.

Asfaltsland av S.A. Cosby var en trevlig överraskning. Den var bättre än jag hade förväntat mig. Romanen är spännande, fylld med biljakter och skjutningar. De kriminella i den här boken är inga duvungar, utan de är beredda att svika varandra och att utan pardon döda den som råkar stå i vägen för dem.

Men det som gör att jag uppskattade boken är inte våldet utan att man får följa Beauregard Montage och man förstår mer och mer vad det är som har format honom. Han sliter med frågan om våldet och kriminaliteten är något som av någon naturlag kommer att gå i arv till sönerna. 

Cosby använder mängder av metaforer i sitt skrivande och jag antar att det varit en utmaning för översättaren Ylva Spångberg att göra om dem till svenska. I början tycker jag att de var underhållande, men efter ett tag blir det för mycket. Jag kan nämna några exempel. "Dess enda kvarvarande baklyse sken som ögat på en demon när den bromsade inför en hårnålskurva." "Dusterns främre stötfångare kysste tomrummet där den andra bilen nyss hade haft en stötfångare." "Bakluckan studsade upp och ned som en strippa vid en stång." "Han hörde hur motorn i den röda bilen varvade som när Gud skrek åt Moses på berget Sinai." (Och dessa exempel är hämtade från ett och samma kapitel!)

Men sammantaget är det en bra spänningsroman och jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av denne flerfalt prisbelönte författare.

Judas av den israeliske författaren Amos Oz är en fascinerande bok på många sätt. Tempot i boken är långsamt; långt från de smattrande texterna i spänningsromanerna. Ändå är det en bok som trollbinder mig som läsare.

Boken, som utspelar sig 1959-60, handlar om den unge Schmuel Ash, som får anställning som vad väl kan betraktas som en manlig "sällskapsdam". Han ska konversera den gamle handikappade mannen Gershon Wald och servera honom te och kvällsgröt. Samtidigt grubblar han över det ämne som legat till grund för hans oavslutade mastersuppsats - Judiska aspekter på Jesus.

Men det är nog inte den fiktive Schmuel Ash som är det intressanta i romanen. Författaren uppehåller sig mycket kring vad som kunde ha gjorts annorlunda när staten Israel grundades och hur motsättningarna mellan judar och araber hade kunnat biläggas. Var den som förespråkade en gemensam stat en förrädare? Var Judas en förrädare? Svaret på sådana frågor är väl som alltid avhängigt av vem som tillfrågas. Tilläggas bör att Amos Oz, som var fredsaktivist, var en av de första att efter sexdagarskriget 1967 offentligt uttala sig för en tvåstatslösning. "Även en oundviklig ockupation är en korrumperande ockupation", enligt Oz.

Sammanfattningsvis är det en eftertänksam mångfacetterad roman som är mycket läsvärd.

Korparna av Tomas Bannerhed

Titel: Korparna

Författare: Tomas Bannerhed

Förlag: Weyler (2011)

Antal sidor: 415

En pojke ser med stigande skräck sin far bonden förtvivla över omständigheterna. Håller fadern på att bli galen på riktigt? De magra åkrarna ger inte tillräckligt, vädret håller honom vaken om nätterna, grannarna vänder honom ryggen - och ändå är fadern som besatt av att sonen en dag ska ta över gården, Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna. Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal än det vi sett förut.

Korparna av Tomas Bannerhed är en bok jag hört talas om sedan tidigare, men först nu har jag kommit mig för att låna den på biblioteket. Den belönades med Augustpriset 2011.

Detta är en bok med många målande naturbeskrivningar. Bannerhed lyckas verkligen förmedla hur allt detta kring växtligheten som de flesta av oss nog missar om vi är ute i naturen. Eftersom huvudpersonen Klas är närmast nördigt intresserad av fåglar, får vi också lära oss om dem och deras läten.

Bannerhed skriver bra, inte tu tal om den saken. Han behärskar språket. Boken har blivit hyllad och filmatiserad. Men för mig fungerar den inte. Jag tycker rent ut sagt att den är tråkig. Pappan är galen, sonen är lat och fåglarna häckar. Och jag har svårt att koncentrera mig på historien. Bifigurerna förstår jag mig inte på. Vad är det egentligen för fel på Klas lillebror? Hur står det till med den brådmogna flickan Veronica? För att nu inte tala om Johnny, som i en scen har tidelag med en kviga!

Så tyvärr, jag stämmer inte in i hyllningskören.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 10: Läs en bok med i huvudsak rött omslag.

Korparna är min nionde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

En smakebit på søndag - Nästan samtligas nedgång och fall

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Nästan samtligas nedgång och fall och är skriven av Will Cuppy.  

Som den allmänbildade person du är tror du naturligtvis att du vet det mesta om historiska kändisar som Perikles, Kleopatra, Attila, Karl den Store eller Leif Eriksson. Men där har du allt fel! I sina spexiga, vanvördiga och allt igenom grundlärda historiska kåserier framställer Will Cuppy historiens kända (eller snarare ökända) odödliga gestalter i all deras mänskliga skröplighet. Att dårskapen regerar världen är förvisso en gammal cynisk sanning, men sällan har det visats så roligt och träffsäkert som här, med exempel ur världshistoriens kuriosasamling.

Smakbiten är hämtad från sidan 18:

Under den artonde dynastin styrdes Egypten av drottning Hatshepsut och Tutmoses II, och ofta brukade Hatshepsut klippa till Tutmoses III bakom örat med en sten. Man kan knappast förebrå henne, för hela sitt liv hade hon varit omringad av Tutmosesar, en dynasti av fula små faraoner med sluttande panna, utstående ögon och utskjutande framtänder, och det började gå henne på nerverna. Hon led av ett framskridet stadium av tutmosesitis, ett tillstånd i vilken man ser en Tutmoses eller flera åt vilket håll man än ser åt. Det blev en andra natur hos henne att kasta någonting närhelst hon såg en, verklig eller inbillad.