En smakebit på søndag - Den tysta fågeln

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Den tysta fågeln och är skriven av Peter Mohlin och Peter Nyström.  

En benbit hittas i ett fågelbo i Grums och väcker stor uppståndelse. Trettio år tidigare försvann tvillingarna Brodin mystiskt från en lekplats i den värmländska bruksorten. Kommer benet från en av pojkarna? Varför dyker det upp nu? På gatan där tvillingarna bodde tar spekulationerna ny fart. När en man som varit borta länge återvänder sprider sig en obehaglig stämning i grannskapet. Något är i görningen. Före detta FBI-agenten John Adderley - numera polis på länskrim i Karlstad - får den nyöppnade utredningen på sitt bord. Men han är splittrad. Att sköta en mordutredning och samtidigt ta hand om sin nioåriga brorsdotter sätter honom på helt nya prov.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 7:

"Jag sa ju åt er att sluta med det där!"

Den ilskna mansrösten fick John att vända blicken från fotbollsplanen. I slänten upp mot skogen flinade två lintottar mot vad han gissade var deras pappa i en brandgul keps. Pojkarna hade stenar i händerna och fortsatte obekymrat att skjuta prick på ett fågelbo i en av björkarna. John skakade på huvudet. Om han nonchalerat sin far på det viset hade det slutat med en örfil och utegångsförbud.

Han ignorerade de ouppfostrade ungarna och koncentrerade sig återigen på matchen. Hemmalaget Grums IK mötte Karlstadtjejerna i Qbik och det var fortfarande mållöst.

Veckans mening v. 17

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Dödsdansen av Maria Grund.

Mellan ögonen har hon en stor vårta, som ett tredje öga.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Helgfrågan v. 17

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om vinterböckerna. Helgfrågan lyder:

Nu när våren är här börjar vinterböckerna komma. Är det någon utgivning du kollat in?   

Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har så många olästa böcker att jag inte orkar fundera på vinterböckerna. Men det kommer säkert en hel del trevliga böcker :)

EDIT. Jag ser nu att Mia lade upp en annan fråga än den hon hade sagt i förväg att det skulle vara. Hon ändrade vinter till höst. Ja ja, jag låter mitt svar stå kvar i alla fall.

Ett bokpaket i en trilogi

Idag kom ett bokpaket från Bookmark Förlag med en bok jag bett om. Boken heter Den sista akten och är sista delen i Anton Bergs De Aderton-trilogin. De tidigare delarna heter De Aderton och Trohetseden.

Dagens visdomsord 2023-04-26

Man kan ta examen i snart sagt allt - utom i sunt förnuft. (Carl Kempe) 

Tisdagstrion: Änglar & Demoner

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat änglar & demoner. Jag skulle kunna göra det lätt för mig och välja Änglar och Demoner av Dan Brown, men nej, jag väljer tre andra böcker. Här är min trio: 

Berättelsens ängel av Jakob Sverker var en bok som det till en början var svårt att komma in i, åtminstone för mig. Jag får erkänna att jag ett tag undrade hur jag skulle kunna orka mig igenom den, och tanken på att det är första delen av en trilogi fick mig att bäva.

Men detta var en bok som växte efter hand. Författaren har ett mycket fint språk och miljöbeskrivningarna är fantastiska. Och detta kommer då från mig som har så svårt för miljöbeskrivningar! Men Jakob Sverker beskriver gatorna och butikerna i Paris på ett sätt som gör att jag känner mig förflyttad dit.

Sveriges Radios utrikeskorrespondent, Carl-Henrik Wiberg, träffar i Paris på en farlig krigsförbrytare han känner igen från Balkankrigen. Samtidigt får han ett mystiskt brev och möjligheten att intervjua en av Frankrikes mest kända och tillbakadragna familjer, industrifamiljen Saurelle. Madeleine Raeder är svensk marknadsassistent som gör kometkarriär hos Saurelle. Hon får i uppdrag att hålla ögonen på Carl-Henrik. Händelseutvecklingen för dem samman och leder dem mot en avskyvärd hemlighet. I boken alternerar kapitlen mellan Carl-Henrik, Madeleine och ytterligare en person. Det var väl där som jag kände att jag villade bort mig i början, men snart började berättelserna knytas samman och boken avslutas med en stor uppgörelse.

I boken finns mängder av litterära citat, och där måste jag säga att jag är i underläge, men eftersom författaren tidigare var litteraturvetare har det säkert känts naturligt att flitigt citera i första hand Walter Benjamin, men även Goethe. Jag rekommenderar boken å det varmaste, för det är en mycket fin läsupplevelse när man väl kommer in i handlingen.

Änglarnas sorg är andra delen av Jón Kalman Stefánssons Trilogin om pojken. Den första var Himmel och helvete.

Det här är en mycket speciell bok. Det är nog det minsta man kan säga. Jag tycker om den. Dessa människor som kämpar för att överleva under en karg vinter. Men den är ändå inte helt lättläst. En mening kan ibland vara med än en halv sida lång och det är inga pratminus när någon säger något. Allt vävs ihop. Om inte Stefánsson vore en så bra författare, skulle jag ha lagt bort boken för längesen. 

En märklig historia är det när pojken tillsammans med postbudet Jens beger sig över bergen med post till avlägsna trakter. I ett par hundra sidor snöar det. Det snöar, blåser, snöar lite mera, de fryser och är hungriga. Och mitt upp i alltihop dyker ett spöke upp. En kvinna som nyligen dött och numera luktar rökt fårkött.

Jo, jag förstår att det låter knasigt, men som jag sade ovan, så är det ändå en riktigt bra bok. Man känner verkligen att man befinner sig mitt i snöstormen, så detta är en läsvärd bok. Jag lovar.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton var en bok jag såg fram mot att läsa, eftersom jag verkligen uppskattade författarens De sju morden på Evelyn Hardcastle. Till en början var jag dock tveksam när jag började läsa denna bok. Döda spetälska som vandrar omkring på skeppet? Oheliga mirakler? En märklig demon som förgiftar människors själar? Det kändes verkligen inte som en bok för mig.

Men ju mer jag läste, desto mer fascinerad blev jag. Romanen blev alltmer spännande och mot slutet var det en verklig bladvändare.

Och bokens upplösning (som jag givetvis inte ska avslöja) är så totalt överraskande. Det var inte mycket som var vad det hade verkat.

Stuart Turton är verkligen en skicklig författare. Det blir högsta betyg för Djävulen och det mörka vattnet.

Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Titel: Malibu brinner

Originalets titel: Malibu Rising

Författare: Taylor Jenkins Reid

Förlag: Bookmark Förlag (2023)

Antal sidor: 396 

Malibu 1983. Förväntningarna är skyhöga när de fyra kändissyskonen Riva ska ha sin årliga sommarfest. Men fotomodellen Nina har just blivit lämnad av sin man, hennes bröder bär på hemligheter för varandra och lillasyster har bjudit någon som de andra knappast hade väntat sig att få träffa. Och inom loppet av ett dygn kommer deras liv att ha förändrats för alltid.

Jag har tidigare läst Daisy Jones & The Six av författaren. Den boken älskade jag. När jag nu läst Malibu brinner kan jag konstatera att Taylor Jenkins Reid levererar igen! Detta är en riktigt bra roman!

En stor del av boken handlar om den stora sommarfesten. Den delen, med förberedelser och själva festen, utspelar sig under ett enda dygn, men den historien varvas med en berättelse om hur de fyra syskonens föräldrar träffades och hur barnens uppväxt var. Deras far är en världsberömd sångare - Mick Riva. En stor artist, men en katastrof som familjefar. En frånvarande far, som försummar barnen, lämnar sin fru, och istället ägnar sig åt att förföra unga kvinnor. 

Syskonens alkoholiserade mor har hela ansvaret för barnen. Hon gör verkligen sitt bästa, men det blir samtidigt den äldsta dottern Nina som får bära ett tungt lass. Nina tvingas försumma sig själv för att syskonen ska klara sig.

Det är ett stort familjedrama som utspelar sig i denna roman, och Taylor Jenkins Reid förvaltar romanidén på bästa sätt. Hon har skapat en riktig bladvändare.

En smakebit på søndag - Dödsdansen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Dödsdansen och är skriven av Maria Grund. 

Det är sensommar på den ensliga ön utanför Sveriges ostkust när en ung man upptäcks irra omkring, naken och förvirrad, i en otillgänglig skog. Sanna Berling kallas till platsen. Hon har precis återvänt till sitt arbete, nu som närpolis i en liten by, och vill aldrig mer arbeta med våldsbrott. Men när mannen visar sig vara svårt skadad och avlider på plats dras hon motvilligt in i ett nytt mordfall. Utredningen hinner knappt börja innan nya mörka hemligheter stiger upp mot ytan. Bakom den lilla ortens fasad av lugn finns rädsla och misstro. Unga killar sparkar och slår varandra. Skogen är full av ögon och skuggor. Och ett gäng tonårsflickor tycks på en märkligt sätt hålla den lilla byn i sitt grepp. Sanna sveps in i mordutredningen tillsammans med sin kollega Eir Pedersen. Samtidigt hemsöks hon av dramatiska minnen från tre år tidigare, då en tonåring begick en serie våldsamma mord och sedan försvann spårlöst.

Smakbiten är hämtad från inledningen på sidan 5:

Sanna Berling torkar bort en svettdroppe i nacken. Den tunna svarta blusen klibbar mot bröstet. Luften är kvav. Det enda som rör sig är den vissnande krukväxtens taniga blad som vibrerar av draget från bordsfläkten.

På datorskärmen glor anteckningarna från veckans förhör tillbaka på henne. Fyllebråket vid gatuköket. Lördag kväll, strax efter midnatt. Fyra män, i åldrarna trettio till femtio, hade slagit ut tänderna på varandra framför grillen som serverar fettdrypande burgare och korv till alla som kommer utsvultna från dansbanan. I en halvtimme hade de hållit på där på parkeringen, fäktats som väderkvarnar mot varandra. Deras fruar och flickvänner hade försökt stoppa dem och själva åkt på varsin blåtira. Det är sådant som händer ute på byn på fredags- och lördagskvällar. Inga mord eller våldtäkter, inga planerade våldsupptörelser. Bara ful och fläckig frustration.

Veckans mening v. 16

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid.

Han var kort och bastant och näsan såg mest ut att höra hemma på en seriefigur.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Helgfrågan v. 16

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om Världsbokdagen. Helgfrågan lyder:

Till helgen den 23 april är det Världsbokdagen. Kommer du uppmärksamma detta?   

Hur många märkesdagar finns det egentligen? Jag tycker nog att det räcker att uppmärksamma kanelbullens dag den 4 oktober ;)

Skämt åsido, nej jag kommer inte att uppmärksamma detta. Vet inte hur det skulle gå till. Kan jag sätta mig i ett hörn och läsa en bok?