fredag 30 november 2012

Knut Ahnlund död

Knut Ahnlund, ledamot i Svenska Akademien sedan 1983, har avlidit i en ålder av 89 år. Han har inte deltagit aktivt i Akademiens arbete sedan 1996 på grund av interna motsättningar. 2005 ville han lämna Svenska Akademien i protest mot att Elfriede Jelineke tilldelats Nobelpriset i litteratur året före. Han skrev en artikel i Svenska Dagbladet, som är en helt otrolig litterär avrättning av en författare. Läs och njut eller förfasa dig.

måndag 26 november 2012

Jag skickade in en novell

Sisådärja! Nu har jag skickat en novell till Hemmets Journals novellpristävling.

söndag 25 november 2012

Hemmets Journals novellpristävling

Tänkte bara påminna om att Hemmets Journal har utlyst en tävling där det gäller att skriva den bästa sommarnovellen. De vill ha en nyskriven novell med en kvinnlig huvudperson. Det är viktigt att novellen har en engagerande och spännande handling med trovärdiga huvudpersoner. Enda kravet när det gäller handlingen är att miljön är svensk sommar.

Första pris är 25 000 kronor, andra pris 10 000 kronor och tredje pris 5 000 kronor.

Önskvärd längd är 16 000 - 18 000 tecken inklusive blanksteg. Novellen skickas in anonymt. Man får alltså inte skriva sitt namn på novellen. Namn och adress ska bifogas i ett igenklistrat kuvert med novellens namn på utsidan. Novellen ska skickas in i pappersform.

Adressen är:
Hemmets Journal AB, 205 07 Malmö. Märk kuvertet "Novelltävling".

Senast den 1 december 2012 ska novellen vara dem tillhanda.

Dagens visdomsord 2012-11-25

Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare. (Citatet tillskrivet Sokrates)

lördag 24 november 2012

En antologi minsann

Skrivcoachen m.m. Ann Ljungberg anordnade en novelltävling under hösten. Jag nämnde den här. Temat var "Att leva sin dröm". Naturligtvis skickade jag in ett bidrag.
102 bidrag kom in och nu har Ann valt ut 30 stycken som kommer med i antologin. Läs här. Och tänk, mitt bidrag kom med. Det tycker jag är jättekul.

Annejons skrev i en kommentar till mitt inlägg nedan om Tradera att hon just hittat min blogg och att det var kul med en manlig skrivblogg. Jag hade inte tänkt förut på att det kunde vara "könsrelaterat" att ha en skrivblogg, och funderade på om det kunde bero på att bloggande skulle kunna vara en "kvinnlig" grej. Många författare är ju trots allt män, så det borde kunna finnas fler män som bloggar om sina vedermödor. Men nu ser jag listan på de 30 novellförfattarna som kommer med i antologin, och av dessa är 26 kvinnor och bara 4 (!) män. Jag undrar vad det kan bero på.

torsdag 22 november 2012

Hurra för Tradera!

Jag skäms över att säga det, men jag har inte läst Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja än. Jag har stått i bokhandeln flera gånger och vänt och vridit på boken, men just då har jag inte känt att jag kunnat betala 250 kronor för en bok.

Men nu är jag lycklig ägare till boken, även om jag inte har den i min hand ännu. Den har nämligen legat ute på Tradera, och ikväll klockan 18.48 gick auktionen ut. När det bara var två minuter kvar hade jag lagt det enda budet - på 9 kronor. Men det var någon mer än jag som lurpassade, så plötsligt rasslade det till. Jag lyckades dock slänga in ett nytt bud i sista sekund och vann budgivningen med mina 65 kronor. Ett jättebra pris tycker jag!

onsdag 21 november 2012

Dagens visdomsord 2012-11-21

Den enda fördelen med att bli gammal är att du kan sjunga medan du borstar tänderna. (George Burns)

lördag 17 november 2012

Värmländska bokmässan

Fredag till söndag är det årets upplaga av den värmländska bokmässan på Värmlands Museum. (Bilden ovan är från Värmlands Folkblad, fotograf Linn Malmén.)
Jag tycker att det är helt fantastiskt att det finns en egen årlig bokmässa som bara är för Värmland. Det är tydligt att värmlänningarna är ett författande folk. Där finns en massa författare som saluför sina böcker och representanter för författarsällskap, hembygdsföreningar och lokala bokförlag.
Jag passade på att lägga vantarna på Karina Johanssons bok Utan egen vinning, som är den fristående fortsättningen på Bara en pärla. Jag fick en personlig dedikation av författarinnan, och det tyckte jag var jättekul.

onsdag 14 november 2012

I den innersta kretsen

I den innersta kretsen är den andra boken av Viveca Sten som jag läser. Tidigare har jag läst I grunden utan skuld.
Den här boken tycker jag var bättre. Intrigen var riktigt bra och jag gick stenhårt på alla falska ledtrådar. Upplösningen var precis så överraskande som man kan begära av en bra deckare.
Så det är bara att kapitulera. Viveca Sten är en bra deckarförfattare!
Boken utspelar sig bland de fina hermelinerna i den yppersta överklassen. De som med självklarhet vet vem som är "en av oss." När startskottet går för Gotland Runt sjunker kaptenen på en av de deltagande båtarna ihop. Han är skjuten. Offret är en av de ledande i det fina seglarsällskapet KSSS.
Vi får följa polisens arbete, som länge är fåfängt. Och så mördas ytterligare en av seglarsällskapets ledamöter...
Dessutom få vi naturligtvis följa Nora Linde och polisen Thomas Andreasson. Två personer som alltid finns med i Viveca Stens böcker.

söndag 11 november 2012

Moderna tider

Vi har en kobratelefon hemma. Den används inte, fast den är faktiskt inkopplad i jacket i sovrummet. Ni kommer väl ihåg hur kobratelefonen fungerade? Nummerskivan satt under telefonen.

Min tolvåriga dotter upptäckte telefonen en dag, och undrade förvånat hur man skulle ringa på den. Hon kunde ju inte se några siffror någonstans.

- Fundera på det du, sade jag.

Det gjorde hon. Till slut lyfte hon på telefonen och hittade nummerskivan. Men nu kom nästa problem för henne. Hur i all världen slår man numret? Vad gjorde hon? Hon provade att trycka i hålen i nummerskivan!

Moderna tider och moderna barn! Ja jag säger då det!

torsdag 8 november 2012

Viveca Sten i Vålberg

Ikväll var det författarbesök på biblioteket i Vålberg. Det var deckarförfattarinnan Viveca Sten, som berättade om sitt skrivande. Det var verkligen intressant. Det var väl inte utan att man blev ganska så avundsjuk när man fick höra att hon skickade in sitt första manus till Forums förlag och fick svar efter fyra veckor att de ville skriva kontrakt.

Något som jag tyckte var intressant och ganska förvånande var att hon brukade skriva det första och det sista kapitlet först. Sedan skrev hon det som var emellan. Jag tror inte att jag skulle kunna skriva sista kapitlet i ett inledningsskede. Men faktiskt så berättade hon om hur det inte riktigt hade blivit som hon hade tänkt sig när hon skrev en av sina böcker. När boken nästan var klar hade hon talat med förläggaren och sagt att hon hade både goda och dåliga nyheter. Den goda nyheten var att hon bara hade femtio sidor kvar att skriva. Den dåliga nyheten var att hon inte hade en aning om vem som var mördaren...

tisdag 6 november 2012

Nån som vill gosa?

En del människor är fantastiska när det gäller att komma på lönsamma affärsidéer. Eller vad sägs om Jackie Samuel, som tar 600 kronor i timmen för att ligga och gosa med kunderna. Företaget heter visst The Snuggery. Det är alltså inte fråga om sex, utan bara gos. Det går så bra att hon fått anställa en till för att klara av anstormningen. Den som vill kan betala för båda damernas gosande. Då blir det en double snuggle.

torsdag 1 november 2012

Onkel Toms stuga

I samband med diskussionen kring rasismen i Tintin gick debattens vågor höga. Sedan dess har jag läst Harriet Beecher Stowes roman Onkel Toms stuga. En bok som när den först kom ut på svenska även hade titeln Negerlifvet i Nord-Amerikas slafstater.
Boken kom ut 1852, och avsikten var att avslöja grymheterna i slavsystemet. Det innebär dock inte att Stowe stod fri från rasistiska tankar. Är vi inte alla barn av vår tid? När hon skriver om en svart kokerska att hon är duktig på att laga mat precis som alla andra av hennes ras, så är detta naturligtvis också ett rasistiskt synsätt. Även positiva omdömen är rasistiska, när de bygger på synen att människan kan bedömas utifrån ras. Och vem skulle idag benämna svarta barn som "krullhuvuden"?
Men man ska inte läsa boken med moderna glasögon, utan istället se till hur den kan ha blivit emottagen på 1850-talet. I USA såldes boken i hela 300 000 exemplar, vilket gjorde den till den mest spridda boken efter Bibeln! Den satte fart på debatten om slaveriet och anses ha haft en stor betydelse för beslutet att förbjuda slaveri i USA.
Harriet Beecher Stowe fick träffa president Abraham Lincoln i början av inbördeskriget, och då ska presidenten ha sagt: "So this is the little lady who made this big war?"
Idag används ibland "Onkel Tom" som en nedsättande benämning på svarta som inte kämpar för sina rättigheter. Det tycker jag är djupt orättvist mot romanens Onkel Tom. Förvisso är han en man som för det mesta finner sig i sin lott och bara önskar sig en god "massa", men i romanen symboliserar han godheten, i bjärt kontrast till slavhandlarna. Den religiösa Harriet Beecher Stowe ville nog förvisso inte att de svarta skulle göra blodig revolution, men hon var övertygad om att om man bara spred informationen om slaveriets omänsklighet, så skulle hennes land avskaffa det. Och hon fick ju faktiskt rätt.