Så här skriver Lotta: Min barndoms bokminnen består till största delen av djur. Barnen från Frostmofjället med geten Gullspira. Silas och Svarta hingsten. Beatrix Potters underbara sagovärld. Aslan. Vitnos. Pelle Svanslös och Maja Gräddnos. Nalle Lufs med sin kompis Lotta. Björnen Paddington som fick mig att äta marmelad. Det var djur överallt - i böcker och på tv. Nu som vuxen är djuren betydligt mer sällsynta, jag kan inte komma på ett enda "modernt" djurexempel. Jag kanske borde läsa mer fantasy...
Veckans utmaning lyder kort och gott: Vilket är ditt fiktiva favoritdjur?
Vilken nostalgi att bli påmind om Nalle Lufs! Det var längesen jag tänkte på honom.
Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
Så jag tycker att Bob kan få vara ett favoritdjur, trots att han inte är fiktiv. Han har ju faktiskt hjälpt en människa att lyfta sig ur misären, och det kan man väl få hylla honom för.
Åååh, jag har sneglat på den där gatukatten flera gånger nu. Men troligtvis skulle jag ju gråta ögena ur mig, så det kanske är bäst att jag låter bli...
SvaraRaderaTror inte det är någon fara. Det är faktiskt en riktigt positiv berättelse.
RaderaJag nämner också Ior som en favorit. Intressant tips om gatukatten, den boken kände jag inte till.
SvaraRaderaDet är roligt att det faktiskt är en sann historia.
RaderaIor är så söt så och lite ledsen, man vill trösta honom.
SvaraRaderaGatukatten Bob ska jag läsa någon gång.
Jag är inte säker på att han vill bli tröstad. Risken finns ju att han blir glad.
RaderaÅh Ior, min älskling!
SvaraRaderaJa, han är go :)
RaderaKanske ska jag ge gatukatten en chans ändå. Jag avfärdade den som lite för amerikanskt smörig. Tack för tipset!
SvaraRaderaDen är ju faktiskt inte amerikansk. Den utspelar sig i London ;)
RaderaVad kul att du också minns Nalle Lufs! Ior är en favorit, förstås, vem kan motstå Ior?
SvaraRaderaDet måste vara snart 50 år sedan jag läste böckerna, men jag minns i alla fall namnet ;)
RaderaJag har hört mkt gott om gatukatten Bob, så jag kanske ska läsa den snart.
SvaraRaderaDen är lättläst.
RaderaIor är underbar!
SvaraRaderaHär har vi ett fint Ior-citat:
Radera- Nåja, inte för att jag kan klaga, sa I-or. Jag har mina vänner. Senast igår var det någon som tilltalade mig. Och var det i förra veckan eller veckan före den, som Kanin knuffade till mig och sa: "Hoppsan!"
Alltid är det nånting som händer.
Ior är ju en solklar favorit! bismaråttan är inte så positiv hon heller
SvaraRaderaVad vore världen utan misantroper? ;)
RaderaIor känner jag är lite av en själsfrände :)
SvaraRaderaJa, åtminstone vissa stunder kan man nog känna så :)
RaderaGatukatten Bob har jag läst och jag gillade den väldigt mycket, en vacker berättelse om vänskap och mod. Tydligen ska det ha kommit en fortsättning på den första boken men den har jag ännu inte läst.
SvaraRaderaDen heter visst Mitt liv med Bob. Jag har inte läst den.
Radera