Johan Wennström har en debattartikel om kulturminister Alice Bah Kuhnke i Aftonbladet.
Han har synpunkter på att vi har en kulturminister som aldrig läser skönlitteratur eller lyssnar på klassisk musik. Hon tycker att film producerade före Berlinmurens fall 1989 är ointressant och hon tycker det är "så kul" att en före detta medarbetare ska vara med i Paradise Hotel.
Ja, nog tycker jag att det var större tyngd i kulturministern när Bengt Göransson innehade uppdraget.
Det är onekligen en antydan om hur litet värde politiker av alla möjliga färger tillmäter kulturen när man gång på gång släpper ministerposten till fullständigt okvalificerade personer (Stegö Chilò!). Om man satte en sådan gröngöling som försvars- eller jordbruksminister skulle det ta hus i helsike, men den här människan får uppenbarligen härja fritt. Det är rätt deprimerande. (Såg f.ö. Bengt Göransson på en järnvägsstation häromveckan, och hade god lust att gå fram och be honom om en kommentar till läget, men jag lyckades tygla mig.)
SvaraRaderaDet var helt tokigt att göra Stegö Chilò till kulturminister. Och då tänker jag inte på den struntsak som tvingade henne att avgå, utan den syn på kulturpolitiken som jag uppfattade att hon hade.
RaderaSedan är, i ärlighetens namn, Wennströms förvrängning av det Bah Kuhnke säger om äldre film ganska fult gjord. Och Vilks-frågan betydligt mer komplex än han vill ha den till. Med mera. Men att Wennströms lite bigotta artikel inte är något lysande exempel på saklig argumentation gör inte ABK till en bättre kulturminister.
SvaraRaderaVad gäller äldre film så drog han det kanske lite väl långt. Men sammantaget pekar han på saker som gör att Alice Bah Kuhnke känns som en lättviktare.
RaderaLärare läser inte skönlitteratur heller.
SvaraRaderaKänner ganska många lärare som läser skönlitteratur Hannele, jag är själv en av dem. Men visst vill man ha en kulturminister som tycker att ämnet är viktigt och då gärna flera aspekter av kulturen.
SvaraRadera