söndag 8 juli 2018

En smakebit på söndag - Kallocain

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser just nu är Kallocain av Karin Boye.

Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle. Med sin sanningsdrog har kemisten Leo Kall funnit en väg in till medborgarnas själar. Det visar sig att de flesta hyser heta drömmar om uppror mot Världsstaten och en önskan om Ökenstaden - en avlägsen plats för frihet och kärlek. Leo Kall börjar själv tvivla på Staten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat. Karin Boye har med Kallocain målat upp ett 1984, nästan ett decennium före George Orwell. En kuslig dystopi, men samtidigt en tro på människans förmåga att skapa en annan, levande värld.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

På väggen satt polisörat och bredvid polisögat, lika verksamt i mörker som i ljus. Ingen kunde finna dem annat än välmotiverade: vilka härdar för spionage och konspirationer kunde inte föräldrarummen annars bli, helst som de också användes som besöksrum! Senare, då jag fick en så intim inblick i åtskilliga medsoldaters familjeliv, blev jag tvungen att sätta polisörat och polisögat i nära sammanhang med den otillfredsställande nativitetskurvan inom Världsstaten. Men jag tror knappast det var för deras skull som mitt blod numera så lätt stillnade. Så hade det åtminstone aldrig varit förr. Vår Världsstat hade minst av allt någon asketisk syn på könet, tvärtom var det ju nödvändigt och hedervärt att avla nya medsoldater, och allting gjordes för att män och kvinnor alltifrån fullmogen ålder skulle ha tillfälle att fylla sin plikt i det avseendet. Från början hade jag heller inte haft något emot, om man från högre ort då och då konstaterade att jag var man. Snarare hade det varit en sporre. Över våra nätter förr hade det legat ett skimmer av festlig föreställning, där vi två inte var annat än högtidligt gripna och ansvarsmedvetna fullbordare av ett ritual i Statens egen åsyn.

24 kommentarer:

  1. tack för intressant smakbit, läste för länge sedan, har samma fina upplaga som du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lånat min på biblioteket :)

      Radera
  2. Det känns lite läskigt att folk på 40-talet var rädda för att världen var på väg dit där den nästan är nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag finns tekniken för att utföra detta
      .

      Radera
  3. Takk for en guffen, men bra smakebit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påminner väldigt mycket om 1984 tycker jag.

      Radera
  4. Tack för smakbiten. Den här läste jag för länge sedan. Obehaglig!

    SvaraRadera
  5. Den har jag ännu inte läst trots att jag funderat på att läsa den ett flertal gånger eftersom jag har den i bokhyllan. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En klassiker dom jag tyckte det var dags att gripa sig an.

      Radera
  6. Läste den här, vet att jag störde mig ganska mycket på Leo :)

    SvaraRadera
  7. En riktig klassiker som jag inte har läst.

    SvaraRadera
  8. Jeg er inne i en skikkelig dystopilesning og jeg tror denne boken ville passe riktig bra å fortsette med. Den havner på leselisten :-)
    Tusen takk for bøkene jeg fikk i posten! Og så hyggelig at du hadde signert dem, det satte jeg pris på!
    Ha en riktig fin sommersøndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas du ska tycka om dem. De är definitivt inga dystopier 😃

      Radera
  9. Torde tillhöra allmänbildningen, vilket bevisar att jag inte är det, för jag har inte kommit mig för att läsa den. Slutsats: den hamnar nu på min läslista, för allmänbildad vill man ju bli!

    SvaraRadera
  10. den här borde nog läsas om. jag har samma uppl. som du

    SvaraRadera
  11. Vill jag läsa om, igen. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  12. Tack för smakbiten. Det här är en bok som jag länge tänkt läsa men än har det inte blivit av. Snart hoppas jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns en del såna där ”borde läsa-böcker” 😉

      Radera