Lars Vilks i Karlstad

Idag håller Lars Vilks en föreläsning på Gamla Wermlandsbanken i centrala Karlstad. Arrangör är Utrikespolitiska Föreningen. Från början var det tänkt att föreläsningen skulle hållas på universitetet, men universitetsledningen litade inte på att polisen kunde upprätthålla säkerheten.
Detta är Lars Vilks' första offentliga framträdande sedan han utsattes för attentatsförsöket i Köpenhamn.
Jag läste en insändare i NWT, där någon tyckte att föreläsningen borde stoppas, eftersom Lars Vilks "har orsakat tillräckligt med blodspillan och död genom sina provokationer mot en världsreligion".
Men hallå! Lars Vilks har inte dödat någon. Det var stolliga islamister som utförde attentatet. Insändarskribenten resonerar på samma sätt som den där indiske våldtäktsmannen, som i en intervju nyligen sade att våldtäkten var kvinnans fel, eftersom hon varit ute på kvällen. Man skyller alltså på offren istället för på gärningsmännen.
Men kvinnor måste faktiskt ha rätt att gå ut utan att bli våldtagna och Lars Vilks måste få rita vad han vill och kritisera islam om han vill utan att bli dödad.
Idag är det alltför många som säger att de är för yttrandefrihet, men att denna inte bör missbrukas genom att man kränker andra människor. Men det är ju just rätten att säga obekväma saker som är yttrandefrihet. Inte är det yttrandefrihet, om människor bara får säga det som har godkänts av politiker, journalister och religiösa mörkermän.
Nej, jag tänker inte gå på kvällens föreläsning. Jag är för feg. Jag tycker dessutom inte att Vilks är någon särskilt bra konstnär. Men jag hävdar ändå bestämt hans rätt till yttrandefrihet.

Dagens visdomsord 2015-03-16

Eternity is a very long time, especially towards the end. (Möjligen Woody Allen)

En smakebit på söndag - De dunkla butikernas gata

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Jag läser just nu Patrick Modianos bok De dunkla butikernas gata. Modiano fick nobelpriset i litteratur 2014 och jag köpte den här boken på bokrean.

Boken handlar om privatdetektiven Guy Roland, som plågas av minnesförlust efter en mystisk olycka för femton år sedan. När hans chef går i pension beslutar sig Roland för att finna sin rätta identitet. Spåren leder honom till andra världskriget och till en man som arbetat på dominikanska legationen i Paris under det tagna namnet Pedro McEvoy. Ju längre efterforskningarna fortskrider och allt fler drag hos Pedro McEvoy avslöjas, desto mer börjar Guy Roland känna igen sig själv. Till sist vet han inte om det är sig själv eller Pedro McEvoy han efterspanar. Här kommer en liten smakbit:

Det var fullt med folk i baren och enda lediga platsen var en tom stol vid ett bord där det satt en japan med guldbågade glasögon. Han förstod mig inte då jag böjde mig ner för att fråga honom om jag fick slå mig ner, och när jag gjorde så tycktes han inte alls lägga märke till det.
Flera gäster, amerikaner och japaner, kom in i baren. De ställde sig, högljutt samtalande, mellan borden. Några av dem hade glas i handen och lutade sig mot stolarnas rygg- eller armstöd. En flicka satte sig till och med i knäet på en gråhårig man.
En kvart försenad kom Waldo Blunt in och satte sig vid pianot. Det var en liten fetlagd herre med hår som började glesna över pannan och tunna mustascher. Han bar en grå kostym. Först vände han på huvudet och svepte med blicken över alla borden och människorna som trängdes omkring dem. Han smekte över tangenterna med högra handen och började slå några ackord på måfå. Jag hade turen att sitta vid ett av borden närmast honom.
Han började spela en melodi - jag tror det var På kajerna i gamla Paris - men musiken dränktes nästan helt i sorlet av rösterna och skratten; inte ens jag som satt så nära pianot lyckades uppfatta alla tonerna. Han fortsatte orubbligt att spela, rak i ryggen och med böjt huvud. Det gjorde mig ont om honom: det hade säkert funnits en tid i hans liv då folk hörde på medan han spelade, tänkte jag. Sedan dess hade han antagligen vant sig vid det ständiga bruset av röster som kvävde ljudet av hans musik.

Ett avsnitt ur Jesus and Mo

Bokbloggsjerka 13-16 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Hur hinner du läsa så många böcker?

Jag vet inte om jag hinner läsa så många böcker. Dock läser jag nog mer nu än tidigare, eftersom jag är långtidssjukskriven. Då är det skönt att ta till en bok. Och så ger det ju alltid underlag för blogginlägg ;)

Britt-Marie var här

Så har jag då läst min andra bok av Fredrik Backman. Britt-Marie var här.
Vi får följa Britt-Marie, som just lämnat sin man och som nu, 63 år gammal, vill ha ett arbete. Av misstag får hon ett tillfälligt arbete som vaktmästare på fritidsgården i Borg, det enda som kommunen inte hunnit lägga ned i den lilla byn.
Till en början är Britt-Marie reserverad som alltid, och söker sin tillflykt i städningen. Hon löser de flesta problem genom att städa med bikarbonat.
Men snart får Britt-Marie uppleva en alldeles ny känsla. Det finns barn i den lilla byn som faktiskt behöver henne.
Steg för steg byggs hennes självförtroende upp i denna bok, som faktiskt är humoristisk. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den.
Nu måste jag faktiskt försöka få tag i boken En man som heter Ove.

Refuserad...

Jag fick ett refuseringsmejl idag. Inte första gången något jag skrivit blir refuserat, men ändå...
Det kan inte hjälpas att jag blir lite ledsen. Man har ägnat så förfärligt mycket tid åt att skriva en roman, och så kommer det bara några rader i ett mejl att de inte vill ge ut den.
Okej, nya tag. Det finns mängder att plattityder att ta till. "Det är alltid som mörkast just innan det ljusnar." "Man stärks av motgångar." "Ovan molnen skiner alltid solen."
Fast jag tänker i alla fall tycka lite synd om mig, så det så!

Det blåser!

Det ser så fint ut ute. Solen skiner och det är vårvarmt. Jag skulle så gärna gå ut och promenera.
Men varför måste det blåsa så förbannat?! Det är ju rena höststormen ute. Så det blir allt att stanna inne. En kopp kaffe och en god bok kanske?

Tematrio - Pengar

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om pengar. Berätta om tre romaner där pengar spelar en stor roll.

Herr Arnes Penningar av Selma Lagerlöf. Den rike Herr Arne mördas på Solberga prästgård någon gång på 1500-talet. Skotska legoknektar mördar hela familjen och bränner ner gården, men Arnes fosterdotter överlever. När hon vuxit upp förälskar hon sig i en av de skotska soldaterna, men hennes mördade systers vålnad kommer till henne för att hindra henne.

Snabba cash av Jens Lapidus. JW kommer från landsorten, men vill leva La Dolce Vita med bratsen. Då gäller det att få fram pengar, och han kör svarttaxi och säljer narkotika för att kunna hänga med på de dyra innekrogarna.

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman. Markurell är en man som förtvivlat försöker komma upp sig. Han har pengar, men knappast stil. Hans hopp står istället till den älskade sonen, som ska ta studenten. Och studentexamen ska gossen ha, om pappan så ska vara tvungen att muta examinatorerna.

Hur vet man vad folk tycker?

Varje dag kan vi i Aftonbladet och andra tidningar läsa vad vi svenskar tycker. Loreen hyllades efter sin "nakenchock" i Melodifestivalen, skriver Aftonbladet. Det finns bara två lägen för Aftonbladet. Antingen har någon hyllats (eventuellt tokhyllats) eller också har de hånats.
Men hur vet då Aftonbladet vad vi tycker? Har journalisterna stigit ned från sina elfenbenstorn för att fråga oss? Icke! De hänvisar till "sociala medier". Med detta tycks de mena Twitter. I artikeln om Loreen hänvisas till en (1) tweet, nämligen från operasångaren Rickard Söderberg.
Att journalister numera hämtar all information från Twitter är ett stort problem, eftersom nästan ingen använder sig av detta verktyg. Det är en försvinnande liten grupp, som skickar meddelanden till varandra och talar om för varandra vad rätt man alltid har.
Jag såg en undersökning från 2014. Då fanns det 641746 Twitterkonton i Sverige, vilket kan låta mycket. Men antalet aktiva konton (skrivit mer än två tweets och under den senaste månaden var 243312. Antalet mycket aktiva konton (mer än en tweet/dag under den senaste månaden) var endast 84605.
84605 av en befolkning på nio och en halv miljon invånare! Det är denna lilla grupp som kvällstidningsjournalisterna har som mall för vad svenska folket tycker. Vad övriga 99 procent av befolkningen anser har de inte en aning om.