Tisdagsutmaning - Ny i klassen

Veckans tisdagsutmaning från Kulturkollo. Så här skriver Carolina: Att komma som ny i en klass. Det kan ju vara så att alla är nya i klassen, som vid gymnasiestarten eller så, och då är det lika för alla, nystart och spännande. Men för den som ensam kommer ny till en klass där alla redan känner varandra? Jobbigt. Eller kul? Eller något att älska? Eller helt oöverkomligt läskigt...? Frågan för dagen är:
Veckans utmaning går ut på att berätta om en bok och/eller en film om att vara ny i klassen.

Jag kom att tänka på en bok som jag läste för mycket länge sedan. Gun Jacobsons bok Tack - håll käften. Det är en ungdomsbok och handlar om en flicka från Grekland som tillsammans med sin familj flyttar till Sverige, där pappan har fått arbete.
Redan på flygplatsen blir det problem. En taxichaufför undrar om de vill ha taxi och pappan nickar och säger ne, vilket tydligen är ja på grekiska.
Flickan, vars namn jag glömt, börjar i en svensk klass. Hon förstår inte språket och de andra i klassen driver med henne. En flicka bjuder några klasskamrater på tabletter och alla säger allvarligt "håll käften". Då tror bokens huvudperson att det betyder "tack", vilket också var klasskamraternas avsikt. Så när hon lite senare får hjälp av en person ropar hon glatt Håll käften!
Boken kom ut 1972 och jag minns inte så mycket mer av innehållet, men det är alltså en bok om att komma som ensam invandrare till en ny klass.

Tematrio - Sommarens minnesvärda

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om sommarens minnesvärda. Så här skriver Lyran: Är sommaren slut? Ja, i det närmaste, tror jag. Och de flesta har väl redan jobbat några veckor. Dags således att summera. Berätta om sommarens tre bästa läsupplevelser!

Jag väljer att inte rangordna mina tre val. Här kommer de utan inbördes rangordning (som Jessica Almenäs säger i Let's Dance.)

Först vill jag nämna Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Den andra boken får bli Khaled Hosseinis Tusen strålande solar.
Det är inte så lätt att läsa en sådan här bok, för den rymmer så otroligt mycket smärta. Vi för följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.

Den tredje boken är Vilhelm Mobergs Utvandrarna.
Det är en berättelse om hur en grupp bönder från Ljuders socken i Småland lämnar sina hemman i mitten av 1800-talet för att söka lyckan och friheten i Amerika. I spetsen står den envise Karl Oskar Nilsson och hans hustru Kristina.
Det är inget lätt beslut att fatta. När de lämnar hemlandet så vet de att de aldrig kommer att återvända. Skälet till att de utvandrar skiftar. För Karl Oskar och Kristina är det hungern. De har redan mist ett barn, vilket är skälet till att Kristina till slut går med på Karl Oskars förslag att emigrera. Kristinas morbror Danjel har ett annat skäl. Han är frikyrkoman och har dömts till landsförvisning. Så varför inte åka till Amerika.
Överresan är hård. Det är inte alla emigranterna som får se Amerika. En del sveps in i segelduk och får sin grav i Atlanten.
Moberg har ett härligt, målande språk som på ett lysande sätt beskriver både hur det ser ut i Ljuder och på båten och hur det luktar, men även beskriver de känslor som utvandrarna har. 

Ett litet paket

Idag kom brevbäraren med ett bokpaket. Ett recensionsexemplar av Jenny Forsbergs bok Akrobaten.

Jag tycker om att få bokpaket :)

Å, jag dör!!!

Den här alldeles sanna historien är så rolig tycker jag. En mamma beställde en tårta till sin dotters födelsedag och skickade instruktioner via sms. Där bad hon att man skulle placera "a wee blind girl" (en liten blind flicka) uppe på tårtan.

Visst, inga problem! På bilden ser vi tårtan med en liten flicka med vit blindkäpp.

Det är bara en sak. Ibland autokorrigerar telefonen det man skriver. Det skulle inte vara en blind flicka, utan en blond flicka!

Jag är allt lite tveksam

Stora rubriker på Aftonbladets löpsedel idag. Man kan få tjuvläsa det som kallas fortsättningen på Millennietrilogin. Boken heter "Det som inte dödar oss". Men jag vet inte jag. De tre böckerna skrevs ju av Stieg Larsson och han är väldigt död. Istället är det David Lagercrantz som har tagit på sig det synnerligen märkliga uppdraget att fortsätta serien.
Uppmärksamheten har ju varit mycket stor, och därför kommer väl boken att sälja, men jag är allt lite tveksam. Visst är det tråkigt att Evert Taube är död, men för den skull kan man väl inte be Tomas Ledin komponera några nya Taubevisor.
Så jag avvaktar allt. Om andra bokbloggare blir lyriska efter att ha läst Lagercrantz' bok, så får jag kanske ompröva. Nyfikenheten finns förstås. Men jag rynkar lite försiktigt på nosen tills vidare.

Pigg kulturskola

Min äldsta dotter går i solosångs- och körlektioner på Kulturskolan i Karlstad. I höst ska de sätta upp Trollflöjten.
Det tycker jag visar på att det är en pigg kulturskola, som inte tvekar att ge sig på kulturella utmaningar.
Därför vill jag verkligen ge en eloge till Kulturskolan i Karlstad.

Kvinnoalfabet - B

Kvinnoalfabetsutmaningen från enligt O fortsätter. Nu är det dags för bokstaven B.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på B?
Karin Boye står sig väl alltid.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på B vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Då väljer jag Björk Guðmundsdóttir. Trots att hon kommer från ett litet land långt från allfarvägen, har hon slagit sig fram och blivit en framstående sångerska.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på B som du har som förebild. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Birgitta Birgersdotter. I ett samhälle som helt dominerades av männen, och där hon själv blev bortgift mot sin vilja vid 13 års ålder, lyckades hon bli en av Europas mest kända kvinnor. Hon är numera Europas skyddshelgon.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på B har du ännu inte utforskat?
Där kan jag nämna tre stycken, nämligen systrarna Brontë.

Kvinnoalfabet - A

Bloggen Enligt O har dragit igång en alfabetsutmaning för torsdagar. Så här skriver O: Ni som följt mig ett tag vet att jag har en förkärlek för utmaningar som innehåller alfabet eller geografiska platser och jag tyckte det var dags för en ny omgång. Denna gång blir det fokus på kvinnor, eftersom jag aldrig slutar förvånas över hur ojämlik den kulturella världen är (och resten av världen också förvisso). Tanken formades efter kampanjen #räknaryggar, då jag insåg att även jag har en ojämlik bokhylla.
Dags för bokstaven A alltså och tre uppgifter att slutföra.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på A?
Jag har ju en viss faiblesse för Agatha Christie, så jag väljer henne.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på A vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Varför inte Agnes Carlsson, som är en ung kvinnlig artist? Hon vann Idol 2005.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på A som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!
Agnes von Krusenstjerna. En författarinna som bland annat är känd för romansviten Fröknarna von Pahlen. Den skapade stort rabalder på sin tid, eftersom den innehöll samlagsskildringar och även incestuösa inslag. (Det är naturligtvis inte incestmotivet jag vill framhålla, utan hon var en intressant författarinna.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på A har du ännu inte utforskat?
Anaïs Nin. Hon lär vara en av de bästa författarna av kvinnlig erotik.

Hmm, de tre uppgifterna bestod tydligen av fyra frågor ;)
Jag är lite sent ute, för det här startade förra torsdagen, men jag hoppar på ändå.

Dagens visdomsord 2015-08-19

Alla får hela tiden så mycket information att de förlorar sitt sunda förnuft. (Gertrude Stein)

Tematrio - Vänskap

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om vänskap. Så här skriver Lyran: Det har varit en omtumlande helg med både glädje och sorg. Dottern fyllde tio, vilket firades med buller och bång. På lördagen avled dock en gammal klasskamrat, vilket har påverkat mig starkt. Det här temat, Lena, är därför till dig. Tills vi ses igen... Berätta om tre böcker som handlar om vänskap!

Jag väljer en bok som handlar om vänskapen mellan en människa och ett djur, en om vänskapen mellan herre och tjänare och en om vänskapen över generationsgränser.

Jag börjar med James Bowens Gatukatten Bob. Boken beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.

Khaled Hosseinis bok Flyga drake handlar om den något komplicerade vänskapen mellan en pojke och en ung tjänare. Flyga drake är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.

När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.

Slutligen får det bli en bok om vänskap mellan olika generationer. Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.

När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.