Tematrio - Sommarens minnesvärda

Lyrans Noblesser har en tematrio, som denna gång handlar om sommarens minnesvärda. Så här skriver Lyran: Är sommaren slut? Ja, i det närmaste, tror jag. Och de flesta har väl redan jobbat några veckor. Dags således att summera. Berätta om sommarens tre bästa läsupplevelser!

Jag väljer att inte rangordna mina tre val. Här kommer de utan inbördes rangordning (som Jessica Almenäs säger i Let's Dance.)

Först vill jag nämna Markus Zusaks bok Boktjuven. På baksidestexten kan man läsa att nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.
Vad jag inte förstod innan jag började läsa boken var att den innehöll så mycket mörker. Det är definitivt ingen feel good-roman. I början hade jag svårt att förstå den, men snart trollbands jag av berättelsen. Det finns strimmor av ljus även i en värld fylld av mörker. För det är en mörk värld vi får möta, i en liten by i Tyskland under åren 1939-43. Döden, som är bokens berättare, har mycket att göra. Det är så många själar som han ska hämta.
När jag kom till slutet av boken hade jag tårar i ögonen. Kunde inte Liesel ha fått slippa en del av all den omänskliga sorg hon drabbades av? Men det här var Nazityskland under brinnande krig. Det var ingen lycklig tid.
Det är en fin bok, som jag gärna rekommenderar. Men bitvis gör den ont att läsa.

Den andra boken får bli Khaled Hosseinis Tusen strålande solar.
Det är inte så lätt att läsa en sådan här bok, för den rymmer så otroligt mycket smärta. Vi för följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.
Hosseini står på kvinnornas sida i boken, det är helt klart. Jag skulle nästan vilja se den som feministisk. Men det handlar inte om en feminism där man funderar över patriarkala strukturer, om man ska säga "hen" och diskuterar delad föräldraförsäkring. Nej, här handlar det om kvinnor som kämpar för sitt människovärde.

Den tredje boken är Vilhelm Mobergs Utvandrarna.
Det är en berättelse om hur en grupp bönder från Ljuders socken i Småland lämnar sina hemman i mitten av 1800-talet för att söka lyckan och friheten i Amerika. I spetsen står den envise Karl Oskar Nilsson och hans hustru Kristina.
Det är inget lätt beslut att fatta. När de lämnar hemlandet så vet de att de aldrig kommer att återvända. Skälet till att de utvandrar skiftar. För Karl Oskar och Kristina är det hungern. De har redan mist ett barn, vilket är skälet till att Kristina till slut går med på Karl Oskars förslag att emigrera. Kristinas morbror Danjel har ett annat skäl. Han är frikyrkoman och har dömts till landsförvisning. Så varför inte åka till Amerika.
Överresan är hård. Det är inte alla emigranterna som får se Amerika. En del sveps in i segelduk och får sin grav i Atlanten.
Moberg har ett härligt, målande språk som på ett lysande sätt beskriver både hur det ser ut i Ljuder och på båten och hur det luktar, men även beskriver de känslor som utvandrarna har.