Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kaosutmaning 2025
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
torsdag 14 december 2017
Dagens visdomsord 2017-12-14
Böcker är högre väsen och de enda som talar så högt att till och med framtiden kan höra dem. (Elisabeth B Browning)
onsdag 13 december 2017
tisdag 12 december 2017
Veckans utmaning - Är katten det ultimata bokdjuret?
Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Viktoria: Tänk er scenen. Man sitter i soffan eller bästa läsfåtöljen med en riktigt bra bok och bara tar det lugnt och njuter av sin egentid. Kanske känns det ändå lite ensamt trots det litterära sällskapet? Vad bättre då än en spinnande, värmeälskande katt som kurar ihop sig bredvid en. En hund skulle bara kräva att få gå ut men en katt kan enkelt gå på lådan själv när behov uppstår. Den kan även själv gå till sin matskål och kräver heller inte att man ska leka med den hela tiden eller att få komma ut och rastas. Det där fixar den liksom själv till stor del. Speciellt om den även har en kattkompis. Kanske är det så att katten verkligen är DET ULTIMATA lässällskapet. Den stör inte, den vill inte prata eller leka hela tiden men är ändå väldigt nöjd med att erbjuda sitt sällskap medan man sitter försjunken i sin bok. Det är till och med så att den kan få en att läsa lite längre för om man RESER sig upp, DÅ kan den minsann protestera och grymta lite om att värmedynan minsann borde visa hänsyn och sitta en stund till. Håller ni med? Inte? Ja, men är det till och med så att ni föredrar andra husdjur eller sällskap?
Veckans utmaning blir således att antingen motivera varför ett annat djur skulle vara bättre lämpat för oss läsare ELLER hitta på ett fiktivt djur som skulle kunna vara bättre än allas vår käraste vän, katten!
Jag skulle nog vilja lyfta fram gnurglan, ett fantastiskt djur från Knallhattens värld.
Gnurglan är ett synnerligen vänligt djur, som gör precis allt för att tillfredsställa en människa. De förökar sig asexuellt, så det är ingen risk att de tar slut. De smakar alldeles utmärkt, men de kan också förvandla sig till precis det man önskar sig.
Så när man sitter där i läsfåtöljen och längtar efter en bok man inte har, så önskar man den av en gnurgla, och den förvandlar sig då till favoritboken. Eller varför inte till en kopp te?
Veckans utmaning blir således att antingen motivera varför ett annat djur skulle vara bättre lämpat för oss läsare ELLER hitta på ett fiktivt djur som skulle kunna vara bättre än allas vår käraste vän, katten!
Jag skulle nog vilja lyfta fram gnurglan, ett fantastiskt djur från Knallhattens värld.
Gnurglan är ett synnerligen vänligt djur, som gör precis allt för att tillfredsställa en människa. De förökar sig asexuellt, så det är ingen risk att de tar slut. De smakar alldeles utmärkt, men de kan också förvandla sig till precis det man önskar sig.
Så när man sitter där i läsfåtöljen och längtar efter en bok man inte har, så önskar man den av en gnurgla, och den förvandlar sig då till favoritboken. Eller varför inte till en kopp te?
Julkalenderbloggstafetten
Igår, den 11/12, var turen kommen till Systrarna Böcker i julkalenderbloggstafetten. Varje dag den 1-24 december berättar en bokbloggare om en bok utifrån temat Bäst i bokhyllan. Idag är det min tur.
Vilken som är den bästa boken i bokhyllan är svårt att säga. Men jag vet vilken bok som jag tycker är årets bästa av dem jag läst: Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Men framför allt vill jag lyfta fram Erika Olofsson Liljedahls språkhantering. Det är ett målande poetiskt språk i prosan. Här är ett exempel, hämtat från sidan 153:
Elis satt kvar och såg ljuset försvinna från världen. Blåsten fick vassen på dynerna att bölja och han tänkte på vinden. Den som alltid var på väg och hade sett varje vrå av världen. Kanske fanns det någon som styrde över den, någon som fick gräset att dansa och stråna att prassla. Någon som manade på vid storm och lugnade vid stiltje. Vart tog vinden egentligen vägen när det inte blåste? Kanske gömde den sig i havet, drog fram över bottnarna och drev fisk i näten.
Natten kom som en mild knuff i ryggen, himlen gick från turkosgrön till djupt blå vid horisonten och stjärnorna tändes en efter en. Dynerna omkring Elis försvann för ögat och världen blev liten och trång som kammaren hemma. Kvar fanns bara vassens torra väsande, likt hemligheter viskade i mörker.
I morgon är det dags för lucka 13. Då får vi bege oss till Sizzens blogg!
Vilken som är den bästa boken i bokhyllan är svårt att säga. Men jag vet vilken bok som jag tycker är årets bästa av dem jag läst: Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen.
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.
Men framför allt vill jag lyfta fram Erika Olofsson Liljedahls språkhantering. Det är ett målande poetiskt språk i prosan. Här är ett exempel, hämtat från sidan 153:
Elis satt kvar och såg ljuset försvinna från världen. Blåsten fick vassen på dynerna att bölja och han tänkte på vinden. Den som alltid var på väg och hade sett varje vrå av världen. Kanske fanns det någon som styrde över den, någon som fick gräset att dansa och stråna att prassla. Någon som manade på vid storm och lugnade vid stiltje. Vart tog vinden egentligen vägen när det inte blåste? Kanske gömde den sig i havet, drog fram över bottnarna och drev fisk i näten.
Natten kom som en mild knuff i ryggen, himlen gick från turkosgrön till djupt blå vid horisonten och stjärnorna tändes en efter en. Dynerna omkring Elis försvann för ögat och världen blev liten och trång som kammaren hemma. Kvar fanns bara vassens torra väsande, likt hemligheter viskade i mörker.
I morgon är det dags för lucka 13. Då får vi bege oss till Sizzens blogg!
söndag 10 december 2017
torsdag 7 december 2017
Helgfrågan v. 49
Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:
Vad önskar du dig i julklapp?
Bonusfråga: Har ni någon favoriträtt på julbordet?
Jag känner mig lite för gammal för att skriva önskelistor inför jul, men skulle det dyka upp en juldeckare i något paket så blir jag inte alls ledsen ;)
Favoriträtt på julbordet har jag nog mer än en. Men ett absolut måste är kokta grisfötter. Det är så otroligt gott. Åh, vad jag längtar till att få äta en grisfot på julafton. Det brukar bli någon över, så då kan jag ta en till frukost på juldagen också.
I övrigt vill jag gärna äta Janssons frestelse och givetvis julskinka.
Vad önskar du dig i julklapp?
Bonusfråga: Har ni någon favoriträtt på julbordet?
Jag känner mig lite för gammal för att skriva önskelistor inför jul, men skulle det dyka upp en juldeckare i något paket så blir jag inte alls ledsen ;)
Favoriträtt på julbordet har jag nog mer än en. Men ett absolut måste är kokta grisfötter. Det är så otroligt gott. Åh, vad jag längtar till att få äta en grisfot på julafton. Det brukar bli någon över, så då kan jag ta en till frukost på juldagen också.
I övrigt vill jag gärna äta Janssons frestelse och givetvis julskinka.
onsdag 6 december 2017
Dagens visdomsord 2017-12-06
Att författa tjocka böcker - att på femhundra sidor breda ut sig om en idé som muntligen kan läggas fram på ett par minuter - är ett ansträngande och ruinerande vanvett. (Jorge Luis Borges)
tisdag 5 december 2017
När vi nu talar om bokklappar...
När vi nu ändå talar om bokklappar man önskar sig, så kan jag väl få passa på att föreslå ett par böcker som du kan ge bort i julklapp. Jodå, jag talar naturligtvis om mina böcker Skam och Synd. Kriminalromaner i svensk 1800-talsmiljö. Googla gärna för att läsa recensioner.
Böckerna kostar 150 kronor styck, men köper du båda samtidigt får du dem för 250 kronor. Porto tillkommer: 42 kronor för en bok och 56 kronor för två. (Böckerna är inbundna.)
Du kan swisha till 0725212197. Glöm inte att berätta vilken adress du har och om du vill ha dem signerade.
Böckerna kostar 150 kronor styck, men köper du båda samtidigt får du dem för 250 kronor. Porto tillkommer: 42 kronor för en bok och 56 kronor för två. (Böckerna är inbundna.)
Du kan swisha till 0725212197. Glöm inte att berätta vilken adress du har och om du vill ha dem signerade.
Tematrio - Önskade bokklappar
Måndag och dags för Lyrans tematrio igen. Den här gången är temat önskade bokklappar. Så här skriver Lyran: Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er?
Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!
Jag har faktiskt inte läst Äkta amerikanska jeans än. Den är sjätte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Jag har tyckt mycket bra om de första fem delarna, så den här skulle gärna få flytta hem till mig. Den lär utspela sig på 1950-talet.
Och då får ju gärna den sjunde delen komma hit till mig också. Den heter 1968 och när den utspelar sig torde vara självklart.
Och så förstås Dan Browns Begynnelse. Jag har inte kollat upp vad den handlar om, men hans tidigare romaner har varit riktigt spännande, även om inte alla hållit samma klass. Änglar och Demoner är nog min favorit bland hans böcker.
Kommer då Tomten att ha med dessa böcker till mig? Risken är stor att det inte blir så. Det finns familjemedlemmar som tycker att jag redan har alldeles för många böcker och Tomten brukar lyssna på dem. Men det blir väl bokrea om några månader...
Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!
Jag har faktiskt inte läst Äkta amerikanska jeans än. Den är sjätte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Jag har tyckt mycket bra om de första fem delarna, så den här skulle gärna få flytta hem till mig. Den lär utspela sig på 1950-talet.
Och då får ju gärna den sjunde delen komma hit till mig också. Den heter 1968 och när den utspelar sig torde vara självklart.
Och så förstås Dan Browns Begynnelse. Jag har inte kollat upp vad den handlar om, men hans tidigare romaner har varit riktigt spännande, även om inte alla hållit samma klass. Änglar och Demoner är nog min favorit bland hans böcker.
Kommer då Tomten att ha med dessa böcker till mig? Risken är stor att det inte blir så. Det finns familjemedlemmar som tycker att jag redan har alldeles för många böcker och Tomten brukar lyssna på dem. Men det blir väl bokrea om några månader...
söndag 3 december 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

















