Ännu en bok från Bokmässan

Jag berättade HÄR om de böcker som följt med mig från Bokmässan i Göteborg detta år. Nu har jag kommit på att jag faktiskt hade med mig en bok till. Jag var fram till Gustaf Fröding-sällskapets monter och eftersom jag är medlem fick jag sällskapets årsbok.

2018 års bok heter Över bygden låg tindrande stjärnfager natten. Jag tycker att det är oerhört ambitiöst och imponerande att detta sällskap har möjlighet att ge ut en årsbok varje år!

Ny minneslångrev

Titel: Ny minneslångrev
Författare: Kjell Fredriksson
Förlag: Bild, text&form (2017)
Antal sidor: 177

Kjell Fredrikssons bok Ny minneslångrev är riktigt trevlig. Den tidigare kulturchefen i Karlstads kommun har här för andra gången samlat krönikor och tal som han skrivit. Med humor och stora kunskaper berättar han om händelser i Karlstads historia, både från 1800-talet och i nutid. Även hans ursprungliga hembygd i Dalsland får sitt.

Måhända är boken mest intressant för den som själv är värmlänning eller dalslänning, men jag kan hur som helst intyga att det är en intressant bok, skriven av en man med stora kunskaper.

En smakebit på söndag - Frankenstein

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Frankenstein och är skriven av Mary Shelley.

Vetenskapsmannen Victor Frankenstein har farliga kunskaper. Av likdelar skapar han ett monster, en vanskapt och fruktansvärd gestalt, som skrämmer folk till vanvett. Monstret försöker lära känna människorna men drabbas av de oförståendes rädsla och hat. Frankensteins monster svär att förfölja och hämnas sin skapare. Den dramatiska jakten går över stora delar av Europa. Hat, våld och ondska kantar vägen mot den oundvikliga undergången.

Smakbiten är hämtad från sidan 39:

När jag fyllt sjutton år, beslöt mina föräldrar att jag skulle skrivas in som student vid universitetet i Ingolstadt. Jag hade dittills gått i skola i Genève, men min far ansåg det nödvändigt att jag stiftade bekantskap med andra seder än mitt hemlands för att fullborda min utbildning. Datum för min avresa bestämdes alltså långt i förväg, men innan den överenskomna dagen var inne, inträffade mitt livs första olycka; liksom ett varsel om kommande elände.

Två nya ledamöter i Svenska Akademien

Jila Mossaed och Eric M Runesson verkar vara väl genomtänkta inval i Svenska Akademien. Runesson, som är invald på stol nr 1, har en gedigen juridisk kompetens. Den stolen har traditionellt varit reserverad för en jurist. Nu kommer det på nytt att finnas en person med juridisk kunskap i Akademien, vilket den har saknat under ett antal år. Att välja in en invandrarkvinna, som gjort sig ett stort namn som författare både i Iran och i Sverige. I det förstnämnda landet var hon dock illa sedd av regimen. Det är lite pikant att hon invalts på stor nr 15. Företrädaren på den stolen är Kerstin Ekman, som lämnade De Adertons arbete i protest mot att Akademien inte ville uttala sitt stöd för den exiliranske författaren Salman Rushdie.

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Även denna vecka är det bokmässan som uppfyller hennes tankar vilket leder till veckans helgfråga:

Fick du med dig någon bra bok från bokmässan i år?

Bonusfråga: Vad ser du framemot?

Jag fick med mig några böcker, vilket jag berättade om här.

Om jag ska framhålla någon som jag är extra nyfiken på så är det Izas ballad av Magda Szabó. Det är utgiven på Nilsson förlag, som har specialiserat sig på översatta böcker från andra språk än engelska.

Enligt baksidestexten är detta en gripande och vacker berättelse om relationen mellan mor och dotter, skriven av en av Ungerns mest översatta och älskade författare.

Jag har dock inte bestämt mig än om jag ska börja läsa den själv, eller om det blir en julklapp till hustrun.

Vad jag ser fram mot? Just nu ser jag fram mot Värmlands Bokfestival, som är den 16-17 november.

Ett skyltfönster

Så här på kvällskvisten gick jag förbi Lars Hjalmars Bokhandel i Karlstad. Då var jag naturligtvis tvungen att ta en bild på ett av skyltskåpen där de minsann har placerat "Ingenting att se".

Dagens visdomsord 2018-10-03

Kaffe ska vara hett som helvetet, svart som djävulen, rent som en ängel och sött som kärleken. (Charles-Maurice de Talleyrand-Périgord)

1793

Titel: 1793
Författare: Niklas Natt och Dag
Förlag: Forum (2017)
Antal sidor: 446

Ibland, i vardagen, får man förmånen att känna tacksamhet. En sådan tacksamhet kände jag när jag läste Niklas Natt och Dags debutroman 1793. Om detta är hans förstlingsverk, vad månde han inte kunna prestera i framtiden?

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.

Vid något tillfälle har han, vilket han nämner i efterordet, lagt till en byggnad som då ännu inte uppförts, men det var gjort för att skapa en än bättre berättelse och här får man hänvisa till varje skönlitterär författares rätt att forma verkligheten efter romanens idé.

Jag har lärt mig en hel del under läsandet. Inte kände då jag till de "paltar" och "korvar" som bevakade huvudstadens gator på ett sätt som oftast drabbade dem som stod längst ner på samhällsstegen. Inte heller kände jag till Fatburen, en sjö som fanns på Södermalm ända till 1850. Ibland har jag googlat saker som författaren skriver om och nästan alltid funnit att de varit korrekt beskrivna. Den grevliga ätten Balk som finns med i romanen har dock inte existerat. Sannolikt därför att författaren inte velat utpeka en specifik adelsätt. (Niklas Natt och Dag tillhör för övrigt Sveriges äldsta nu levande adelsätt.)

Romanen 1793 är en mycket välskriven och läsvärd roman, som av Svenska Deckarakademin utsågs till 2017 års bästa deckardebut.

Böcker från Bokmässan

Det följde naturligtvis med några böcker hem från Bokmässan i Göteborg.

Jag köpte Kriget, pappa av Victoria Rixer (som medverkade i Värmlandsmontern) och Izas ballad av Magda Szabó.

Jag bytte till mig Göteborg Rouge av Håken Tendell.

Och som tack för att jag medverkade i Värmlandsmontern fick jag Mat och prat i Värmland av Håkan Andersson, Jan Fredriksson och Peter Friessnegg.

Tematrio - Brandgul

Det är måndag och då är det Lyrans tematrio. Den här gången är temat orange. Så här skriver Lyran: Löven skiftar i alla möjliga färger och höstmånaden oktober är här. Veckans färgtema är ORANGE, var gärna fantasifulla och långsökta. 

Hmm, vem bestämde att den färgen skulle kallas orange? När jag var barn var det självklart att det hette brandgul. Jag vill slå ett slag för att vi ska återerövra ordet brandgul. (Och givetvis gredelin istället för lila.)

Då börjar jag i alla fall med Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson, för apelsiner brukar vara brandgula.
Boken ska, om jag förstår saken rätt, vara självbiografisk. Jess växer upp i en adoptivfamilj, där mamman är synnerligen aktiv och bestämd pingstvän. Jess är hennes stora hopp. Flickan ska bli missionär. Uppstår det några konflikter, kan man ju alltid ta en apelsin...
Allt går dock inte som man har tänkt sig. Jess inser att hon är lesbisk och inleder ett förhållande med en annan ung flicka. När församlingen får veta detta, fördöms hon och pastorn och de äldste vill att hon ska bekänna och ångra sina synder.
Allt i boken är inte så lätt att förstå, i vart fall inte för mig. Jag fattar inte det där med den apelsinfärgade demonen, som dyker upp i ett par kapitel.

Så till en bok vars framsida är brandgul.
Brännvinsfursten av Torgny Lindgren, en märklig bok, svår att ta till sig ibland, men givetvis läsvärd. Bokens huvudperson är den store brännvinshandlaren L O Smith. Han är gammal och vill ge ut sina memoarer. Mödosamt formulerar han dem, trots att man förstår att sonen Otto till varje pris vill förhindra att de ges ut. Man får följa brännvinsfurstens liv genom hans tankar som han vill sätta på pränt. Han upplever sig ha blivit lurad, inte minst av sonen, men har han det? Det är ju hans version vi får läsa.
Det är inte så lätt att veta vad som är "sanningen" i berättelsen, men så är det väl i verkliga livet också. "Sanningen" kan vara olika, beroende på vilket perspektiv man har. Min sanning kanske inte är den samma som din.
(Jo, ibland finns det bara en sanning. Man kan inte gömma sig bakom påståendet att "jag har rätt till min egen sanning". Men ni förstår nog vad jag menar.)

Till sist ytterligare en bok vars omslag är brandgult, nämligen Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand.
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.
Det är en riktigt underhållande bok om en man som, trots att han inte alls ville åka till Indien till att börja med, börjar ett nytt liv. För i Indien finner han nämligen kärleken igen. Men det gör väl inte livet mindre komplicerat.