Veckans kulturfråga v. 41 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Förra veckan fick vi ju veta att Abdulrazak Gurnah (jag måste hela tiden kolla hans namn) erhållit årets nobelpris i litteratur. Han är född i Zanzibar; en östafrikansk ö som numera är en del av Tanzania. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken författare som skriver om Afrika är din favorit?

Jag vill absolut inte ge sken av att vara någon expert på afrikansk litteratur. Ska jag vara ärlig, så har jag läst väldigt få böcker av författare som skriver om Afrika.

Men jag gör väl som vanligt och lyfter fram kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o. (Det står "vilken" författare, så jag får väl bara nämna en.) Framför allt är jag väldigt förtjust i hans roman Floden mellan bergen.

Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.

Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.

Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.

När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

Dagens visdomsord 2021-10-13

Globalisering, så som den definieras av rika människor som vi, är en mycket trevlig sak ... du talar om Internet, du talar om mobiltelefoner, du talar om datorer. Det påverkar inte två tredjedelar av världens befolkning. (Jimmy Carter) 

Tisdagstrion: Blått

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat blått. Givetvis kom jag att tänka på Blå tummen av Herman Lindqvist, men den boken hade jag med för några veckor sedan. Även Blå stjärnan av Jan Guillou har fått vara med i tisdagstrion. Därför väljer jag blå omslag istället. Här är min blåa trio:  

Änglar och demoner av Dan Brown. Som alltid i Browns böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)

En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.

Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.

Snöblind är den första boken av Ragnar Jónasson som jag läst. Av isländska författare har jag bara läst ett par böcker av Halldór Kiljan Laxness och Jón Kalman Stefánsson tidigare, men det här var den första isländska deckaren för mig.

Det är riktigt roligt att följa historien i ett isländskt samhälle vid en fjord på norra Island. Det är mitt i vintern och det mesta verkar ligga begravt i snö och is. En lavin gör att byn blir helt isolerad.

Själva kriminalhistorien är riktigt spännande. Den unga kvinnan som hittas blödande och medvetslös i snön. Den gamle författaren som ramlar och slår ihjäl sig. Mord? Mordförsök? Olyckshändelse? Den unge polisen Ari är ivrig när han ska utreda de båda händelserna, men han märker snart att allt inte är vad han och andra har trott. Lögner avslöjas; lögner som de inblandade aldrig hade trott skulle avslöjas.

Det här var en bok jag gillade och jag läser gärna mer av Ragnar Jónasson. Snöblind är första boken i Det mörka Island-serien.

Bibliotekarien i Auschwitz är ännu en bok om det fruktansvärda som hände för 80 år sedan. Händelser som fått ett eget ord - Förintelsen. Men bara för att ämnet har behandlats i tidigare böcker så är detta inte någon onödig bok. Den bygger på den sanna historien om överlevaren Dita Kraus. Författaren har träffat denna kvinna, han har läst hennes makes bok (han var också i Auschwitz och de gifte sig ett antal år efter befrielsen) och han har besökt Auschwitz och andra platser som beskrivs i boken.

Att Dita överlevde får ses som något av ett mirakel. Nazisterna genomförde massutrotningen på ett metodiskt sätt. I Auschwitz fanns den beryktade läkaren Josef Mengele, som använde judar för att kunna göra märkliga och vedervärdiga experiment. Miljoner judar mördades. Ändå fanns det människor som fick uppleva krigsslutet och Dita var en av dem.

Idag är hon 92 år och bor sedan länge i Israel. Snart är överlevarna borta. Samtidigt kan vi märka att de som förnekar Förintelsen ökar i antal. Därför är böcker som denna så viktiga. "Om detta må ni berätta."

Bibliotekarien i Auschwitz är en gripande skildring av en monstruös tid. En mycket välskriven bok som jag hoppas att alla vill läsa.

Böcker från biblioteket

Jag var och hämtade ett par böcker som jag beställt på biblioteket. Egentligen hade jag redan ångrat mig, för jag tror inte att jag hinner läsa dem, men det blir väl i alla fall ett par pinnar i statistiken för det lokala biblioteket. Böckerna är Institutet för inställning av alla ur av Ahmet Hamdi Tanpinar och Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong'o.

Kokain av Pascal Engman

Titel: Kokain

Författare: Pascal Engman

Förlag: Bookmark Förlag (2021)

Antal sidor: 585

En våldsam avrättning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen. 

Kokain av Pascal Engman är den fjärde romanen i serien om polisinspektör Vanessa Frank. (Jag har läst två av de tidigare böckerna, nämligen Råttkungen och Änkorna.) Precis som i de tidigare böckerna är det spänning av högsta kvalitet.

Romanen handlar om sådant vi läser om i tidningarna, men som de flesta av oss inte behöver uppleva. I de ghetton som skapats i storstädernas förorter genom den exempellöst stora invandringen har vi fått stora grupper av ungdomar utan hopp. Det är inte många somalier som får arbete och trångboddheten är norm. Trots de vackra talen från talarstolarna är de inte välkomna någonstans. Valet blir att sjunka ner i hopplösheten eller att försöka skapa sig en framtid genom kriminalitet, och då är narkotikahandeln en lukrativ bransch. De yngsta ser hur de kriminella gängen har fina bilar och bär Rolexklockor och guldkedjor. Kriminella som har möjlighet att styra ghettona som det omkringliggande svenska samhället har dragit sig undan från. Vilka är det då som köper kokainet? Ofta den välbesuttna medelklassen i de fina stadsdelarna, som ska ha droger till sina fester.

Det är sålunda en synnerligen tuff miljö som Engman beskriver. En miljö där ett människoliv inte är mycket värt. Vi brukade förfasa oss över gängkriminaliteten i USA. Nu har vi byggt upp likadana skräckområden i vårt land.

Pascal Engman är en skicklig författare och boken är spännande rakt igenom. Han har förmått fortsätta serien utan att tappa fart och förmåga att skapa en kittlande thriller. Det blir högsta betyg för den här boken.

En smakebit på søndag - Hem till Niemis

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Hem till Niemis och är skriven av Annette von Sydow. 

Helsingfors skärgård den 28 juni 1914. Gerda är på sommarnöje tillsammans med sina två döttrar när hennes man Oskar ringer från hemmet i Vasa.

"Kriget bryter ut snart, du måste åka hem till Niemis. Det är bråttom. Gränsen till Sverige stängs om tre dagar."

I all hast lämnar de sommarön och påbörjar den långa resan till Niemis, Oskars föräldragård i svenska Tornedalen. I Helsingfors hamn trängs ryska krigsfartyg. På järnvägsstationen vimlar resenärer och ryska soldater. Biljetterna till Torneå är slut, men Gerda lyckas muta till sig platser i en godsvagn.

Smakbiten är hämtad från sidan 7; man befinner sig i Uleåborg 1881:

Det hade varit skolavslutning i svenska småskolan på förmiddagen. Högtidlig utdelning av betyg medan de finländska lejonflaggorna vajade mot den blå sommarhimlen. Zacharias Topelius sång, symbolen för sommar och sol, Kom hör min vackra visa, sjöngs av förväntansfulla barn. Snart skulle den långa ledigheten börja. Gerda såg fram emot att vara tillsammans med familjen och kamraterna hela sommarlovet.

Veckans mening v. 40

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening (som är två) är hämtad från Kokain av Pascal Engman.

En gång, när Idrissa och Omar var små, hade en barnlös vän frågat Mamadou hur det egentligen kändes att ha barn. Som att ha olika kroppsdelar utspridda över hela stan, hade han svarat.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Fem en fredag v. 40: Känslostatus

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat känslostatus.

1. Hur mycket har du skrattat i veckan?
Väldigt lite. Jag har gråtit mer än jag har skrattat.

2. När har du känt dig som sämst?
När jag har besökt min hustru på intensiven. Hon fick en hjärnblödning förra veckan. Det är så hemskt att se henne ligga så hjälplös i sängen. Hon kan inte tala, hon är delvis förlamad, kan inte äta eller dricka. Och när jag lägger mig på kvällen så är det så tyst när ingen ligger bredvid mig.

3. Vad har fått dig att byta humör?
Jag gick till ett logemöte på frimurarna i måndags. Det betydde mycket att få vara bland vänner och för en stund få tänka på annat. Vid den gemensamma måltiden fick jag faktiskt skratta ett par gånger.

4. Vilken dag fick dig att längta till helg?
Ingen. Just nu är det ingen skillnad på söcken och helg. I lördags funderade jag på om posten skulle komma snart. Jag hade glömt vilken dag det var.

5. Vad skulle du ge för betyg på veckan?
Det blir ett bottenbetyg.

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Denna gång handlar det om de tunna böckerna. Helgfrågan lyder:

Vad heter den bästa tunna bok du läst?  

Jag vet inte hur man ska definiera tunna böcker, men jag väljer i alla fall Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist, som jag nyligen läste om. 

Att jag läst om den beror på att jag anser att detta är en av de allra bästa som skrivits av en svensk författare. Huvudpersonen Barabbas är den som frigavs istället för Jesus, när Pontius Pilatus frågade folket vem de ville se frigiven.

Barabbas blir således fri, men blev han någonsin fri på riktigt? Pär Lagerkvist skildrar en man vars återstående liv kom att präglas av vissheten att han hade sluppit korsfästas så att Guds Son fick lida och dö på korset istället. Vad gör den vissheten med en människa?

Detta är en mycket fin och läsvärd roman. Har du inte läst den förut så gör det!

För övrigt konstaterar jag att boken endast är på 206 sidor. Detta hände sig vid en tid då författare kunde skriva fantastiska romaner och ändå begränsa sig. Kanske är det därför sådana romaner fortfarande håller. Pär Lagerkvists romaner kommer att läsas långt efter att alla har glömt Dan Brown.

Det blev Abdulrazak Gurnah

Svenska Akademien har beslutat tilldela Abdulrazak Gurnah 2021 års nobelpris i litteratur. Han är född på Zanzibar men är verksam i Storbritannien.

Vem såg den komma?

Svenska Akademiens motivering: ”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.

(Jag ville ju ha en afrikan, gärna en östafrikan, men Gurnah har jag aldrig hört talas om tidigare. Spännande.)