Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra. Här är min semestertrio:
Titel: Döden för oss samman
Författare: Håkan Mattsson
Förlag: Modernista (2022)
Antal sidor: 316
Sommaren 2008 försvinner fyraåriga Linnea spårlöst i ett tryggt villaområde. Polisen, grannarna och familjen söker efter henne, men förgäves. Linneas mamma, pappa och storasyster tvingas hantera försvinnandet på sina olika sätt, och familjen slugas in i en destruktiv spiral Tolv år senare rymmer storasystern Hannah hemifrån utan förvarning och pappa Mathias dras in i en desperat jakt efter sin enda kvarvarande dotter. Under sökandet efter Hannah upptäcker han ledtrådar till vad som hände Linnea för tolv år sedan. Han hamnar på platser och möter människor som utmanar hela hans världsuppfattning. Men Mathias är fast besluten att hitta Hannah, vad som än krävs. Han tänker inte förlora ännu en dotter.
Döden för oss samman av Håkan Mattsson är första delen av tre i en ny spänningsserie. Och vilken bok detta är! Här blandas genrer på ett mycket genomtänkt sätt.
För tankarna går givetvis först till deckare. Här förekommer den allra vidrigaste brottslighet, vilket sker utan att polisen har en aning. Men samtidigt kliver huvudpersonerna in i en värld som vissa skulle benämna "övernaturlig", medan andra skulle se det som den naturligaste sak i världen, bara vi förmår öppna våra sinnen. Vad detta handlar om tänker jag inte berätta här. Det får varje läsare av boken själv ta reda på.
Boken är riktigt skickligt skriven. Vi följer ett antal karaktärer, vars liv har varit helt olika, men ödet får deras livslinjer att flätas samman. Mathias, som under tolv år inte förmått vara en verklig pappa åt vare sig Hannah eller hennes lillebror, tvingas söka henne på ställen han inte visste fanns. Han ska till varje pris finna henne, om han så ska dö.
Det enda som känns lite rumphugget och tillrättalagt är när en kvinna som under många år har varit oförmögen att ta hand om sig själv och sin familj tillfrisknar på ett par dagar. Hur kunde det gå till? Det var lite för mycket Deus ex machina för min smak.
Men sammantaget är detta en mycket bra spänningsroman där författaren vågar spränga gränser. Det ska verkligen bli intressant att läsa kommande delar i denna nya serie.
Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Stenarna skola ropa och är skriven av Ruth Rendell.
Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoderns dröm ifråga om effektivitet och arbetsvilja. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans, och därför att hon ruvar på en hemlighet som hon hellre skulle offra livet - eller andras liv - än avslöja. Hon kan varken läsa eller skriva. Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale i deras kultiverade herrgårdsmiljö - ett hem där allt kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från de skrivna ord som huset är fyllt av, från alla skrivna budskap och instruktioner som hon inte kan tolka. När hon så blir vän med den hysteriska religiösa Joan Smith, med hennes gammaltestamentliga straffmoral, ledet det oundvikligt fram till en blodig konfrontation på St Valentinsdagen...
Smakbiten är hämtad från sidan 7:
Att kunna läsa och skriva är en av civilisationens hörnstenar. Att vara analfabet är att ha ett lyte. Och lika hånfullt som man en gång bemötte den som var kroppsligt vanställd, behandlar man, kanske med större rätt, en analfabet. Om han eller hon kan leva ett stilla liv bland andra obildade är allt kanske gott oh väl, ty i de halvblindas land kör man inte bort dem som inte har några ögon. Det var otur för Eunice Parchman, och för dem som anställde henne och i vars hem hon bodde i niomånader, att de var ovanligt bildade. Om de hade varit några vanliga uppkomlingar, hade de kanske ännu varit i livet och Eunice Parchman varit fri i sin mörka mystiska värld av känslor och instinkter, där det tryckta ordet så totalt saknades.
Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Stenarna skola ropa av Ruth Rendell.
Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa eller skriva.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!
Ett par böcker som jag reserverat på biblioteket meddelade sin ankomst. Normalt hämtar jag böckerna på det lokala biblioteket här i Vålberg, men det är stängt för semester, så jag fick hämta dem i grannkommunen Grums. (Det är närmare att åka till Grums än att åka in till Karlstad. Böckerna är Stenarna skola ropa av Ruth Rendell och Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates. Det ex som jag fick från biblioteket har ett annat omslag än bilden nedan, men biblioteksbokens omslag var så slitet att det var meningslöst att ta en bild på det.
Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat dubbelt upp.
1. Vad har du två av, för att du alltid tappar bort den ena?
Läsglasögon! Jag har sparat de gamla för säkerhets skull. Glasögonen som inte är för läsning har jag tappat bort...
Kommer inte på något. Om det är något jag behöver flera gånger så köper jag det.
3. Vad äger du något gammalt av för att det fungerar bra?
Jag behåller mina kläder längre än vad hustrun tycker är bra. Samma brukar gälla skor, men nu har jag faktiskt ett nytt par.
4. Vad är något du har på flera ställen?
Bokhyllor :)
5. Vad är något du gärna vill ha det senaste av?
Jag är fullständigt hopplös när det gäller sådant. Jag är aldrig först med det senaste. Tvärtom. Jag köpte en stereo 1989. De frågade i affären om jag ville ha en cd-spelare också. Det var extrautrustning. Jag tackade nej, för jag tyckte att jag kunde nöja mig med vanliga skivor. 1990 fanns det inga vinylskivor att uppbringa. Jag var även sen med att skaffa video. När det sedan kom dvd-spelare var jag inte intresserad. Vad ska jag med dvd-filmer till? Det finns ju videokassetter. Sedan försvann videokassetterna och jag blev tvungen att skaffa en dvd-spelare. Och inte kunde jag förstå tjusningen med mobiltelefoner. Vill någon ha tag i mig så får de väl ringa när jag är hemma. Vill jag ringa själv så får jag vänta tills jag kommer hem. Är det akut så kan jag använda telefonkiosken. Ja, ni förstår. Nu sitter jag där givetvis med en smartphone. Och telefonkioskerna har försvunnit. Jag är stockkonservativ när det gäller nymodigheter. (Jag äter inte sushi heller.) Varför tror ni att mina kriminalromaner utspelar sig på 1800-talet? ;)
Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har börjat glutta i höstens bokkataloger. Helgfrågan lyder:
Nu har höstens böcker kommit ut i kataloger och annat. Har du sett någon du är sugen på?
Om jag ska ta ett par stycken så där rakt upp och ner så får det bli X av Pascal Engman (en Vanessa Frank-thriller) och Fiende ur skuggan av Marc Cameron. Cameron skriver spänningsromaner i Tom Clancys efterföljd.
För vackra ögon, leta efter det goda i andra - För vackra läppar, tala endast med ord av värme - Och för balans, gå med vetskapen om att du aldrig är ensam. (Audrey Hepburn)
Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat hetta (eller andra "varma" ord) i titeln. Här är min heta trio:
Boken är väl tänkt för ungdomar och unga vuxna, men jag tycker verkligen om den. Den är verkligen spännande. De utvalda försöker få veta vilka de kan lita på och vilka som är deras fiender, och det är inte alltid lätt. Insatserna är höga.
En journalist och hans researchpartner hittas mördade och allt pekar på att Lisbeth Salander är skyldig till morden. Mikael Blomkvist misstänker att dödsfallen är kopplade till en traffickingoperation som leds av den ökände gangstern Zala och att man försöker sätta dig Salander.
En rad dramatiska händelser får Lisbeths mörka förflutna att göra sig påmint, och hon bestämmer sig för att göra upp med det förgångna en gång för alla. Hon ska straffa dem som förtjänar att straffas.
Det är längesen jag läste Millennumtrilogin. Kanske dags för omläsning?
Författare: Karina Johansson
Förlag: Modernista (2022)
Antal sidor: 312
Sandras dröm om en egen retrobutik är på väg att förverkligas. Dessutom har hon hittat sin själsfrände i Danne, som äger en verkstad och kör en gammal amerikanare. Nu ska de båda driva företag i varsin lokal i en före detta frikyrka, som de döpt till Vintagekyrkan. Men lyckan blir kortvarig. De forna församlingsmedlemmarna rasar över att raggarkulturen får frodas kring Dannes verkstad. Grannarna oroar sig för stök och bråk, medan kommunen vill riva den skamfilade träkyrkan och anlägga fler centrala parkeringsplatser. Allt ställs på sin spets när Vintagekyrkans ägare, pastorsänkan Vera Bengtsson, mördas och det uppdagas att Dannes och Sandras hyreskontrakt försvunnit. Mordet skakar om småstadsidyllen och Sandra hamnar i en härva av lögner och svek där framtidsplanerna riskerar att gå i kras lika lätt som en av alla de femtiotalsserviser hon har i lager.
Pastorsänkan är första delen i Karina Johanssons nya serie "Morden i Sunne", men den är inte hennes första bok i Sunnemiljö. Fem deckare i Fryksdalen har det blivit tidigare.
Den här boken är skriven i samma stil som de tidigare. Någon eller några blir mördade och en ung kvinna är huvudpersonen som, utan att ha några Miss Marple-ambitioner, försöker bringa klarhet i vad som hänt.
Pastorsänkan har goda kvaliteter. Karaktärerna är tydligt presenterade och miljöbeskrivningen är bra. För oss som känner till Sunne är det lätt att följa Sandras och övriga karaktärers resor i kommunen. Författaren ger läsaren möjlighet att misstänka flera karaktärer för att vara mördaren och motivbilderna är tämligen tydliga.
På minussidan finns att vi får för mycket information om karaktärernas tankar. Det blir lite väl pratigt och läsaren får inte möjligheten att själv fundera på hur de medverkande tänker. Det finns även några syftningsfel som förlagets redaktör borde ha kunnat åtgärda.
Men sammanfattningsvis är det en trevlig och mysig deckare i småstadsmiljö som ger mersmak inför de kommande delarna i denna nya serie.
