Shuggie Bain av Douglas Stuart

 Titel: Shuggie Bain

Författare: Douglas Stuart

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2021)

Antal sidor: 461

Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning under Thatchers järnhårda styre. Varven och stålverken ligger utspridda längs floden Clyde som rostande dinosaurier. Invånarna kämpar för att överleva. Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, med sitt svarta hår och sina skinande tänder liknar hon en riktig stjärna, ämnad för något finare och bättre. Men när hennes man lämnar familjen faller allt samman. Agnes och de tre barnen försöker bygga upp en ny tillvaro i en litet gruvsamhälle avund. Agnes medicin heter öl och vodka men det blir snart barnens uppgift att ta hand om henne. Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Han drömmer sig också bort, från gruvområdet och de hånfulla blickar som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda.

Shuggie Bain av Douglas Stuart beskriver en dysfunktionell familj där yngsta barnet Shuggie är huvudpersonen. Mamman Agnes verkar alltid kunna fatta fel beslut. Hon lämnade maken som hon hade de äldsta barnen med och flyttar in hos sina föräldrar tillsammans med den tämligen odräglige taxichauffören som hon får sonen Shuggie med. Den notoriskt otrogne nye maken tröttnar till slut på Agnes drickande och placerar familjen i ett hus i ett område där arbetslöshet och misär är det normala. Själv ger han sig av och flyttar ihop med en ny kvinna.

Allt kring Agnes faller samman. Hon sjunker djupare ner i alkoholismen och snart är Shuggie ensam med henne. Det blir han som får ta hand om mamman istället för tvärtom.

Boken ger hela tiden en känsla av hopplöshet. Det blir aldrig bättre; i vart fall inte någon längre tid. Och detta är nog vad författaren velat få fram. När arbetslösheten bredde ut sig i spåren av nedläggningen av gruvor och industrier förlorade människor hoppet om att det någonsin skulle ljusna.

Shuggie Bain är en bra bok. Men den är verkligen dyster.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 38: Läs en bok som belönats med Bookerpriset.

En smakebit på søndag - Som en riktig man

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Som en riktig man och är skriven av Lena Liljendahl.

Johan har sett fram emot att bli pappa i hela sitt liv, men när det väl händer är han ändå inte beredd. Trots varningarna har han inte kunnat föreställa sig vad oron, vaknätterna och förkylningsvabbandet skulle göra med honom. Och ändå finns det - tack vare ett välordnat samhälle - både fadervårdscentral och papparum på de stora arbetsplatserna. Allt för att männen ska kunna fullgöra sin viktigaste uppgift: att ta hand om sin avkomma. Men Johan håller på att gå sönder inombords. Att både ta hand om ett litet barn och sköta ett deltidsjobb som marknadsassistent är svårare än han trodde. Samtidigt har hans fru Sara fullt upp med sitt chefsjobb och kan varken erbjuda stöd eller tröst. Situationen blir en stor prövning för förhållandet - och inte blir det bättre när de anställer barnpojken Pål. Som en riktig man är en skarp, engagerande och underhållande roman om vad som händer när könsrollerna kastas om.

Smakbiten är hämtad från sidan 15:

Johan la sig raklång ner i soffan med en av prydnadskuddarna under huvudet. Han stirrade upp i taket och såg en liten, liten spricka i målningen som han följde med blicken. Den hade han aldrig sett tidigare. Men så var det inte heller ofta han låg så här - rakt upp och ner i vardagsrummets trendiga koboltblå soffa i sammet - och glodde upp i taket. Det hade han oftast inte ro till. Det fanns ju alltid något här hemma att fixa med. Det fanns det nog även nu. Egentligen borde han dammsuga. Eller gå ut i köket och se efter om det fanns något at förbereda till middag. Men här låg han, fortfarande med skorna på, utan att bry sig. Det var hans snyggaste skor, och välputsade var de också. Han hoppades att det blänkt om dem när han stått på scenen och talat tidigare i dag.

Fem andetag låg han så. Sen reste han sig upp, borstade bort lite osynligt smuts som eventuellt kommit på soffan från hans skor och gick ut till städskrubben i hallen för att dra ut dammsugaren och börja städa.

Veckans mening v. 36

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Som en riktig man av Lena Liljedahl. 

Om det är män eller kvinnor tänker väl bara såna där gapiga och ovårdade mäninister på.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Veckans kulturfråga v.36 2022

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Linda har synpunkter på bokformat och undrar vad vi föredrar. Hon är bland annat mycket förtjust i danskt band. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilket bokformat föredrar du och varför?

Jag föredrar absolut traditionella böcker med hårda pärmar. Jag är inte speciellt förtjust i pocketböcker, som har så liten stil. Dessutom tycker jag att "vanliga" böcker gör sig bäst i bokhyllan. Dock kan det irritera mig att dagens böcker är så omfattande. Får dessa författare betalt per ord? (Luftigheten i texten påverkar givetvis också.) Många gamla klassiker är betydligt tunnare, och ändå har författarna fått fram sitt budskap. Ta fram valfri roman av Pär Lagerkvist och jämför med Dan Browns eller Jan Guillous böcker.

Dock kan jag hålla med Linda om att danskt band är fint. Sköna, mjuka pärmar som ändå ger en riktig bokkänsla.

Ljudböcker och e-böcker har jag inte fallit för. Jag vill hålla böckerna i händerna.

Dagens visdomsord 2022-09-07

Han använder statistik som en berusad använder en lyktstolpe - som stöd snarare än upplysning. (Andrew Lang) 

Precis så är det :D

Ett bokpaket

Idag kom det ett bokpaket igen. Som så ofta kommer det från Modernista. Två böcker innehöll det. Först Ond tro av Anna Bailey. Hon är en brittisk kriminalförfattare och detta är hennes debutroman. Originalet heter Tall Bones. Den andra boken, Mirakelkammaren (originalets titel: Miracle Creek), är en spänningsroman skriven av Angie Kim, en amerikansk författare som är född i Korea. Detta är också en debutroman, som vunnit en Edgar Award för Bästa debut, en ITV Thriller Award och den har valt till en av Årets bästa böcker i Time, Washington Post och på The Today Show.

Tisdagstrion: Svart & vitt (i titel, på omslag, i handling)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat svart & vitt (i titel, på omslag, i handling). Här är min trio:  

Den första dyker upp i skallen direkt: Joyce Carol Oates Svart flicka - Vit flicka.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.

Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Här möts det svarta och det vita på ett annat sätt.

Dr Jekyll är som bekant läkaren, som genom att dricka en drog förvandlas till den ondskefulle och amoraliske mr Hyde. Jag trodde att Dr Jekyll skulle ses som "den gode", men så enkelt är det inte. Dr Jekyll är en man som vid sidan av sin roll som god samhällsmedborgare även har en mörk sida. Han lever ut sina skamliga lustar, men vari dessa består nämns inte i boken. Där får man gissa, och det gjorde säkert läsarna på 1800-talet gärna.
Genom mr Hyde kan han då och då helhjärtat ägna sig åt sitt perversa leverne, och han njuter av det. Men när han åter blir Dr Jekyll är det inte en god människa som möter oss. Han släpper loss mr Hyde för att på nytt kunna erfara ondskefull njutning, vilket även innebär att han mördar en oskyldig människa.
Givetvis leder allt till döden för de båda tvillingindividerna. 1800-talets människor var väl förtrogna med orden i Romarbrevet: "Syndens lön är döden." Boken ger även en påminnelse om att ingen människa är enbart god eller enbart ond. Vi bär alla både det goda och det onda inom oss.

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.
Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.
En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.
Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.
Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

Veckans mening v. 35

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Tjänstekvinnans son av August Strindberg. 

Familj, du är alla sociala lasters hem, alla bekväma kvinnors försörjningsanstalt, familjeförsörjarens ankarsmedja, och barnens helvete!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Helgfrågan v. 35

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar över varifrån våra böcker kommer. Helgfrågan lyder:

Var kommer era böcker ifrån? (Egna böcker, bibliotek, e-böcker, storytel eller liknande, recensionsexemplar m.m.)

Jag skulle kunna tolka "egna böcker" som böcker jag skrivit själv. Dem läser jag inte. Det var tillräckligt att skriva dem :) Men jag gissar att Mia menar fysiska böcker som man köpt själv. Sådana har jag en hel del. Många av dem köper jag på bokrean. Det ramlar in en hel del recensionsexemplar, framför allt från Bookmark och Modernista. Biblioteket lånar jag böcker från regelbundet. Visst är väl bibliotek en underbar inrättning? Jag läser inte e-böcker och jag lyssnar heller inte på ljudböcker. Så det är väl tre källor till böckerna i bokhyllorna:

• Egna böcker
• Recensionsexemplar
• Bibliotek