Ett spännande bokpaket

Ett bokpaket från Modernista. Det innehöll En gnista i mörkret, som är Stacy Willinghams thrillerdebut. 

Helgfrågan v. 10

Helgfråga från Mias bokhörna. Hur har vi det omkring oss när vi läser? Helgfrågan lyder:

Hur är det omkring dig när du läser? Tyst, musik på eller på en buss?     

Det brukar vara tyst omkring mig. Jag ser ingen anledning att sätta på musik när jag ska läsa. Dessutom läser jag ofta i sängen och där är det definitivt ingen musik. Jag åker inte buss så ofta, men i tisdags gjorde jag det och då hade jag en bok med mig som jag läste.

Veckans kulturfråga v. 10 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Idag är det Internationella Kvinnodagen, och detta ligger givetvis till grund för den här veckans fråga. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella kvinnor vill du uppmärksamma idag?

Det var svårt. Inte för att det saknas kulturella kvinnor, utan det är detta att välja ut några. Någon rättvisa i mina val finns förstås inte, utan jag tar fem kvinnor som poppar upp i skallen.

Först ett par författare. Stina Jackson för hennes fina miljö- och personskildringar i debutromanen Silvervägen. Efter den kom Ödesmark, men den har jag tyvärr inte läst. Sedan vill jag lyfta fram Ann-Helén Laestadius, och boken som fått mig att välja henne är Stöld. Det är en bok om hur samerna förtrycks även i våra dagar. En viktig bok som alla borde läsa.

Sedan ett par sångerskor. Anna Bergendahl, som har en röst som får mig att rysa av välbehag. Hon vann Melodifestivalen 2010 och fick representera Sverige i ESC. Det blev något av ett fiasko, men när hon var tillbaka i tävlingen 2019 med Ashes to ashes hade hennes röst verkligen utvecklats. Jag älskar att höra henne sjunga den låten, även om texten är märklig. Under alla de här åren har hon varit sångerska, samtidigt som hon utbildat sig till läkare. Vilken kvinna! Därefter väljer jag Helen Sjöholm. Kan man annat än älska hennes framförande av Gabriellas sång?

Slutligen vill jag gärna ta med konstnärinnan Johanna Backman, som var en av Lerins lärlingar. Trots sitt handikapp har hon fått ställa ut på Liljevalchs vårsalong.

Dagens visdomsord 2023-03-08

En dag ska vi dö. Men alla andra dagar ska vi leva. (P-O Enqvist) 

Tisdagstrion: Runt Östersjön

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat runt Östersjön. Här är min trio:  

Nytt land är skriven av Mathias Alm. 1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.

Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.

Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

Den här boken utspelar sig inte på Östersjön, men väl i Polen, som efter andra världskriget har en betydligt längre kust än före kriget.

David Safier lär vara känd för att skriva böcker med humoristiska inslag. Hans roman Ung i ghettot är dock inte en sådan bok.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Man kan lugnt säga att detta inte är någon feelgoodroman och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg. Samtidigt finns det, mitt i all förtvivlan, möjlighet att finna kärlek, om än bara för en kort tid.
Idag ökar antisemitismen i Sverige, inte minst på grund av invandringen av muslimer. Jag rekommenderar denna bok varmt för alla som vill få en ökad förståelse för vad antisemitism i praktiken kan innebära.

Boken Färjan av Mats Strandberg utspelar sig definitivt på Östersjön. Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma."
Det här är en otäck bok, inte tu tal om den saken. Och det får man väl räkna med när man ser blodet på väggarna på omslaget. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det mesta.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.

En smakebit på søndag - Ond tro

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Ond tro och är skriven av Anna Bailey.  

När sjuttonåriga Emma skiljs från sin vän Abigail på en fest ute i skogen tror hon - som de flesta tjejer i hennes ålder - att deras liv bara har börjat. Men mycket kommer att hända den natten, och hon kommer aldrig att få se Abigail igen. Försvinnandet skapar sprickor i fasaden i småstaden Whistling Ridge, som under ytan bubblar av bittra fejder och motsättningar. Även inom Abigails familj finns det måna frågor att ställa - till Noah, den äldre bror som Abigail svikit; till deras yngre bror Jude, som fortfarande haltar efter ett övergrepp i barndomen; till mamma Dolly och pappa Samuel, med deras respektive relationer till den eldige predikant som håller staden i sitt grepp. Vad som helst kan hända i Whistling Ridge, detta krutdurk av småstadsilska. Det enda som behövs är en gnista - till exempel sanningen om vad som hände den där kvällen ute vid Tall Bones...

Smakbiten är hämtad från sidan 9:

I slutet av veckan kommer Abigails ansikte att le uttryckslöst på hundra flygblad som fästs på telefonstolpar och affischtavlor utanför kyrkor, där de fladdrar i vinden från Klippiga bergen. Samuel Blake kommer att gå ut i skogen i sällskap med polisen och ropa dotterns namn in bland träden. Noah kommer att skrubba bort fläckarna på jeansen tills fingrarna ömmar och Emma kommer att gömma förpackningen med blekmedel under sängen. Dolly kommer att suga på cigaretterna och knåda sin fjälliga hårbotten medan hon stirrar på det stora korset som döljer hålet i väggen, rädd att fel saker nu kommer att avslöjas.

Veckans mening v. 9

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Ond tro av Anna Beiley.

Det är en typisk småstadskväll - den sista som Whistling Ridge kommer att uppleva på många år, även om ingen vet om det än - i den sortens stad där prärievargar tuggar på kringspridda cigarettfimpar och pojkgäng ger sig ut för att tjuta mot månen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Helgfrågan v. 9

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu ska vi tydligen krama en bibliotekarie. Helgfrågan lyder:

Den 1/3 är det "krama en bibliotekariedag". Vad tycker du om ditt bibliotek?    

Jag tycker att närbiblioteket i Vålberg är alldeles utmärkt. Öppet alla vardagar. Eftersom Vålberg är en mindre ord så är givetvis biblioteket litet, men det går att beställa böcker från alla andra bibliotek i länet.

Karlstads kommun har tio bibliotek. Ett huvudbibliotek och nio närbibliotek (hette tidigare biblioteksfilialer). Jag har förstått att det inte varit självklart för alla kommuner i landet att ha ett folkbibliotek. För ett antal år sedan ansåg sig riksdagen att man var tvungen att införa en särskild bibliotekslag som säger att det måste finnas minst ett kommunalt bibliotek i varje kommun, eftersom många bibliotek har stängts. Därför tycker jag att Karlstads kommun är ett föredöme. Tio bibliotek och inte ett enda bibliotek har lagts ner.

Men jag överföll inte någon bibliotekarie igår och försökte kramas :))

Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg

Titel: Där rosor faktiskt dör

Författare: Ewa Klingberg

Förlag: Historiska Media (2019)

Antal sidor: 238

Ibland blir inget som man tänkt sig. Sandras planerade roadtrip genom ett somrigt Sverige blir istället ett tvärstopp i Tranås. Här befinner sig begravningsbyrån Tranan på ruinens brant och mostern hotas av personlig konkurs. Det är upp till Sandra att bestämma vilket öde som väntar Tranan. Så snart Sandra kliver ur bilen kastas hon in i en värld som består av avlidna personer, kladdiga wienerbröd, kistor och bouppteckningar. Att döda människor kunde vålla så mycket oreda hade hon ingen aning om...

Jag har sett Ewa Klingbergs böcker nämnas många gånger, så nu tyckte jag att det var dags att läsa någon av dem. Det fick bli den första boken i serien om Begravningsbyrån Tranan - Där rosor faktiskt dör.

Detta är en gullig liten bok. Sandra får fullt upp när hon besöker sin moster och hennes man i Tranås. Innan hon vet ordet av är hon ansvarig för att försöka få begravningsbyrån på fötter. Det krävs förändringar, men moster Majken är inte överdrivet förändringsbenägen. Sandra är dock envis och anställer personal. Sådant kostar, men nu gäller det att få igång verksamheten och man måste satsa för att undvika konkurs. Turligt nog är det en extremt varm sommar, så det är många som avlider...

Sandra får se sin planerade roadtrip försvinna. Istället blir det jobb, men även bad och lite romantik. 

Berättelsen är mysig, men ska jag vara ärlig så är historien inte speciellt intressant. Den är som en veckotidningsroman. Men som läsning på badstranden kan den nog vara perfekt.

Odinsbarn är min femte bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Dagens visdomsord 2023-03-01

Medan Gud väntar att hans tempel skall byggas av kärlek kommer människorna med stenar. (Rabindranath Tagore)